Profetia om Moab

15 Profetia om Moab:

På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.
Han går upp till sitt tempel,
    till Dibon och upp på offerhöjderna
för att gråta.
    Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
    alla skägg avskurna.
På deras gator har man svept sig i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
    jämrar sig alla, medan tårarna rinner.
Hesbon och Eleale höjer klagorop,
    det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
    deras själ våndas i dem.

Mitt hjärta sörjer över Moab.
    Flyktingarna därifrån flyr till Soar,
till Eglat-Selisija.
    Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
    inget grönt finns kvar.
Återstoden av sina ägodelar,
    sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
    deras klagan till Beer-Elim.
Ty Dimons vatten är fulla av blod,
    men ännu mer skall jag låta komma över Dimon:[a]
ett lejon för den som undkommer från Moab
och för dem som finns kvar i landet.

Footnotes

  1. Jesaja 15:9 Dimon Jesajatexterna från Qumran: "Dibon".

Profetia över Moab

15 Detta är Guds budskap till Moab:Över en natt ska dina städer Ar och Kir läggas i ruiner.

Folket i Dibon ska gå till sina tempel för att gråta över det öde som drabbat Nebo och Medeba. Man ska raka av sig håret och skägget i sorg

och gå omkring på gatorna klädda i säcktyg. Överallt hörs jämmer och klagan.

Klagoropen i Hesbon och Eleale ska höras ända bort till Jahas. Moabs soldater kommer att ropa högt, bleka av skräck.

Jag gråter och sörjer över Moab! Dess folk flyr till Soar och Eglat-Selisia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Halluhit, och jämmer och klagan hörs efter vägen till Horonaim.

Till och med floden Nimrim torkar ut! Gräset utmed stranden vissnar bort, och växtligheten dör.

I en desperat flykt släpar man sina ägodelar över Pilträdsbäcken.

Förtvivlade rop hörs längs hela Moabs gräns ända bort till Eglaim och Beer-Elim.

Dimons vatten är rött av blod, men mer ska komma! Lejon ska jaga dem som överlever, både bland de flyende och dem som stannar kvar.

Profecía acerca de Moab

15 Profecía acerca de Moab.(A)

Es un hecho: durante la noche, Ar de Moab fue totalmente destruida y reducida al silencio.

Es un hecho: durante la noche, Quir de Moab fue totalmente destruida y reducida al silencio.

Moab sube a Bayit y a Dibón, lugares altos, para llorar; allí chilla de dolor por Nebo y por Medeba. Toda cabeza en ella es rapada; toda barba es rasurada. Todos andan por las calle vestidos de cilicio; en sus azoteas y en sus plazas aúllan y se deshacen en llanto.

Jesbón y Eleale gritan; su voz se oye hasta Yahás. Por eso aúllan los guerreros de Moab; por eso el alma se les estremece.

Mi corazón grita por Moab; sus fugitivos huyen hasta Soar, hasta Eglat Selisiyá. Por la cuesta de Luhit van llorando; por el camino de Joronayin lanzan gritos de dolor.

Es un hecho: las aguas de Nimrín se consumen; la hierba se seca; los retoños se marchitan; todo el verdor desaparece. Por eso llevan al torrente de los sauces las riquezas que ganaron, junto con sus reservas.

Es un hecho: el llanto rodeó los linderos de Moab; hasta Eglayin llegó su alarido, y hasta Ber Elim su clamor.

Es un hecho: las aguas de Dimón se llenarán de sangre. Pero yo traeré sobre Dimón males mayores: ¡traeré leones sobre los que se escapen de Moab y sobre los sobrevivientes de la tierra!