Jeremia köper en åker medan staden är belägrad

32 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia i Sidkias, Juda kungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars artonde regeringsår.[a]

Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården som var i Juda kungs hus, där Sidkia, Juda kung, hade låtit spärra in honom och sagt: "Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag skall ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall inta den. Och Sidkia, Juda kung, skall inte undkomma kaldeerna utan han skall överlämnas i den babyloniske kungens våld, så att han tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och stå inför honom öga mot öga. Han skall föra Sidkia till Babel och där skall han få stanna till dess att jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna, skall ni inte ha någon framgång."

Jeremia sade: " Herrens ord kom till mig. Han sade: Se, Hanamel, din farbror Sallums son, skall komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt att köpa den." Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig." Då förstod jag att det var Herrens ord, och jag köpte åkern i Anatot av Hanamel, min farbrors son, och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver. 10 Jag skrev ett köpebrev och försåg det med sigill, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. 11 Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och de särskilda bestämmelserna samt det öppna brevet. 12 Jag gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och de vittnen som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. 13 Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: 14 "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid. 15 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land."

Profetens bön

16 Sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: 17 "O, Herre, Herre, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. 18 Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. 19 Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. 20 Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. 21 Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. 22 Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. 23 De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

24 Se hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den, och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det. 25 Men fastän staden är given i kaldeernas hand, säger du, Herre, Herre, till mig: Köp dig åkern för pengar och tag vittnen på det!"

Herrens svar

26 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 27 "Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? 28 Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han skall inta den. 29 Kaldeerna som belägrar staden skall komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta drickoffer åt andra gudar. 30 Ty ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn endast gjort det som är ont i mina ögon. Ja, Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. 31 Ty ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och förbittring för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte 32 för all den ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter, liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. 33 De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. 34 De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. 35 Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.

36 Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, hunger och pest: 37 Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. 38 Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. 39 Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem. 40 Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. 41 Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

42 Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem. 43 Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldeernas hand. 44 Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger Herren."

Footnotes

  1. Jeremia 32:1 År 587 f. Kr.

Jeremías compra el terreno de Janamel

32 La palabra del Señor vino a Jeremías en el año décimo de Sedequías(A) rey de Judá, que fue el año decimoctavo de Nabucodonosor. El ejército del rey de Babilonia tenía entonces sitiada a Jerusalén, y el profeta Jeremías estaba preso en el patio de la cárcel que estaba en el palacio del rey de Judá. Sedequías rey de Judá lo había encarcelado porque cuestionaba lo que Jeremías había profetizado, y que era lo siguiente:

«Así ha dicho el Señor: “Voy a entregar esta ciudad en manos del rey de Babilonia, y éste la conquistará. Sedequías rey de Judá no podrá escapar de las manos de los caldeos. Más bien, será entregado en manos del rey de Babilonia, y tendrá que enfrentarse a él cara a cara. Además, Sedequías será llevado cautivo a Babilonia, y allá se quedará hasta que yo lo visite. Y si ustedes les declaran la guerra a los caldeos, no les irá bien.”»

—Palabra del Señor.

La palabra del Señor vino a mí, y me dijo:

«Jeremías, toma en cuenta que Janamel, el hijo de tu tío Salún vendrá a verte, y te pedirá que le compres el terreno que tiene en Anatot, pues tú tienes sobre él derecho de comprar.»

En efecto, y conforme a la palabra del Señor, mi primo Janamel fue a verme al patio de la cárcel, y me dijo:

«Cómprame el terreno que tengo en Anatot, en tierra de Benjamín, pues tú tienes derecho de compra sobre él, así que a ti te corresponde rescatarlo. Cómpralo para ti.»

Con esto reconocí que ésta era palabra del Señor, y compré el terreno de mi primo Janamel, el cual estaba en Anatot, y le pagué por él diecisiete monedas de plata. 10 Preparé la carta de compraventa y la sellé, la certifiqué en presencia de testigos, y le pesé el dinero. 11 Una vez sellada la carta de compraventa, conforme al derecho y la costumbre, la tomé junto con la copia abierta, 12 y se la di a Baruc hijo de Nerías, hijo de Maseías, en presencia de mi primo Janamel y de los testigos que la habían suscrito, así como de todos los judíos que estaban en el patio de la cárcel. 13 También en presencia de ellos le di a Baruc las siguientes instrucciones:

14 «Así ha dicho el Señor de los ejércitos y Dios de Israel: “Toma estas cartas, es decir, la carta de compraventa sellada, y la copia abierta, y ponlas en una vasija de barro, para que se conserven durante mucho tiempo. 15 Porque el Señor de los ejércitos y Dios de Israel ha dicho que en este país todavía se comprarán casas, terrenos y viñas.”»

16 Después de darle a Baruc hijo de Nerías la carta de compraventa, oré al Señor. Le dije:

17 «¡Señor, Señor! Tú, con tu gran poder y con tu brazo extendido, hiciste el cielo y la tierra. No hay para ti nada que sea difícil. 18 Tú muestras tu misericordia a miles de gente, y castigas la maldad de los padres en sus hijos. Dios grande y poderoso, tu nombre es Señor de los ejércitos. 19 Tus planes son impresionantes, tus hechos son portentosos; siempre estás atento a los actos del género humano, y a cada uno de nosotros nos das lo que merecemos, según lo que cada uno haya hecho. 20 Tú hiciste señales y portentos en tierra de Egipto, y hasta este día sigues haciéndolos en Israel; te has ganado el reconocimiento de toda la humanidad, como puede verse el día de hoy. 21 Con señales y portentos, con mano fuerte y brazo extendido, e infundiendo gran terror, sacaste de Egipto a tu pueblo Israel 22 y le diste esta tierra, la cual fluye leche y miel, tierra que habías jurado a sus padres que se la darías, 23 y ellos entraron en ella y disfrutaron de ella. Pero no atendieron tu voz, ni siguieron tu ley. No hicieron nada de lo que les mandaste hacer, y por eso les has enviado todo este mal.

24 »¡Mira! La ciudad va a ser entregada en manos de los caldeos, que pelean contra ella y que con arietes la atacan para tomarla. Por causa de la espada, del hambre y de la peste ha venido a suceder lo que dijiste que sucedería, ¡y ya lo estás viendo!

25 »¡Señor, Señor! ¿Cómo pudiste decirme que compre para mí el terreno, y que lo pague ante testigos, si la ciudad va a caer en manos de los caldeos?»

26 Y la palabra del Señor vino a mí, y me dijo:

27 «Jeremías, yo soy el Señor, el Dios de toda la humanidad. ¿Acaso hay algo que me sea difícil? 28 Yo, el Señor, declaro que voy a entregar esta ciudad en manos de los caldeos, y que Nabucodonosor rey de Babilonia la tomará.(B) 29 Los caldeos que atacan esta ciudad vendrán y le prenderán fuego. La quemarán junto con las casas sobre cuyas azoteas provocaron mi ira al ofrecer incienso a Baal y derramar libaciones a dioses ajenos. 30 Desde su juventud, los hijos de Israel y los hijos de Judá sólo han hecho lo malo delante de mis ojos. Los hijos de Israel no han hecho más que provocarme a ira con las obras de sus manos.

—Palabra del Señor.

31 »Desde el día en que esta ciudad fue edificada, y hasta el día de hoy, lo único que ha hecho es provocar mi enojo y mi furor. Por eso la borraré de mi presencia, 32 por toda la maldad que, para hacerme enojar, han cometido los hijos de Israel y de Judá, junto con sus reyes, príncipes, sacerdotes, profetas, varones de Judá y habitantes de Jerusalén. 33 Me dieron la espalda y no la cara; no quisieron escuchar ni recibir corrección, aun cuando una y otra vez les enseñaba. 34 Al contrario, contaminaron la casa en donde se invoca mi nombre, al poner allí sus ídolos repugnantes;(C) 35 para hacer pecar a Judá edificaron lugares altos en honor de Baal, los cuales aún están en el valle del Ben Jinón,(D) y en honor a Moloc(E) hicieron pasar por el fuego a sus hijos y sus hijas, un hecho repugnante que nunca les mandé hacer, ni me pasó por la mente que harían.»

36 Por todo eso, ahora el Señor y Dios de Israel dice a esta ciudad, acerca de la cual ustedes dicen que, por causa de la espada, el hambre y la peste, va a caer en manos del rey de Babilonia:

37 «Voy a reunirlos de todos los países por los que, en mi furor y gran indignación, los esparcí, y los haré volver a este lugar para que vivan tranquilos. 38 Ellos serán mi pueblo, y yo seré su Dios. 39 Yo les daré un solo corazón y un solo camino, para que me teman perpetuamente, para bien de ellos y de sus hijos. 40 Haré con ellos un pacto eterno, y nunca dejaré de hacerles bien. Pondré mi temor en su corazón, para que no se aparten de mí, 41 y en verdad me regocijaré de hacerles bien. Con todo mi corazón y con toda mi alma los plantaré en esta tierra.»

42 Así ha dicho el Señor:

«Así como descargué todo este gran mal sobre este pueblo, así también derramaré sobre ellos todo el bien que les he prometido. 43 Y aunque al hablar de esta tierra ustedes dicen que está desierta, y sin gente ni animales, y que caerá en manos de los caldeos, yo les digo que volverán a poseerla. 44 En el territorio de Benjamín y en los contornos de Jerusalén volverán a comprarse terrenos por dinero, y se harán las escrituras y se sellarán en presencia de testigos. Y esto mismo se hará en las ciudades de Judá, y en las ciudades de las montañas, de la Sefela y del Néguev; porque yo haré volver a sus cautivos.»

—Palabra del Señor.

耶利米购置田地

32 犹大西底家第十年,就是尼布甲尼撒十八年,耶和华的话临到耶利米 那时巴比伦王的军队围困耶路撒冷耶利米先知被囚在犹大王宫中护卫兵的院内; 因为犹大西底家囚禁他,说:“你为什么预言耶和华如此说:‘看哪,我要把这城交在巴比伦王的手中,他必攻下这城。 犹大西底家必不能逃脱迦勒底人的手,定要交在巴比伦王手中,他要亲眼看到巴比伦王,亲口跟他说话。 巴比伦王要将西底家带到巴比伦西底家必住在那里,直到我惩罚[a]他的时候。你们虽与迦勒底人争战,却不顺利。这是耶和华说的。’”

耶利米说:“耶和华的话临到我,说: ‘看哪,你叔父沙龙的儿子哈拿篾必到你这里来,说:请你买我在亚拿突的那块地,因为你有代赎的责任。’ 我叔父的儿子哈拿篾果然照耶和华的话来到护卫兵的院内,对我说:‘请你买我在便雅悯境内、亚拿突的那块地;因为它应该由你来承受,而且你也有代赎的责任。请你买下它吧!’我就知道这确是耶和华的话。

“我便向我叔父的儿子哈拿篾买了亚拿突的那块地,秤了十七舍客勒银子给他。 10 我在契上签字,将契封缄,又请证人来,用天平把银子秤给他。 11 我又将按照法定条例所立的买契,就是封缄的那一张和敞开的那一张, 12 在我叔父的儿子[b]哈拿篾和签字作证的人,并坐在护卫兵院内所有犹大人眼前,交给玛西雅的孙子尼利亚的儿子巴录 13 我在众人眼前嘱咐巴录说: 14 ‘万军之耶和华—以色列的 神如此说:你拿着这文件,就是封缄的和敞开的买契,把它们放在瓦器里,以便长久保存。 15 因为万军之耶和华—以色列的 神如此说:将来在这地必有人再购置房屋、田地和葡萄园。’”

耶利米的祈祷

16 “我将买契交给尼利亚的儿子巴录以后,就向耶和华祷告说: 17 ‘唉!主耶和华,看哪,你曾用大能和伸出来的膀臂创造天和地,在你没有难成的事。 18 你施慈爱给千万人,又将祖先的罪孽报应在他后世子孙身上。至大全能的 神啊,万军之耶和华是你的名, 19 你谋事有大略,行事有大能,注目观看世人一切的举动,为要照各人所做的和他做事的结果报应他。 20 你在埃及地显神迹奇事,直到今日在以色列和世人中间也是如此,建立了自己的名声,正如今日一样。 21 你用神迹奇事、大能的手、伸出来的膀臂和大可畏的事,领你的百姓以色列出了埃及 22 把这地赏赐给他们,就是你向他们列祖起誓应许要赐给他们的流奶与蜜之地。 23 他们进入并取得这地,却不听从你的话,也不遵行你的律法。你吩咐他们所当行的,他们都不去行,因此你使这一切的灾祸临到他们。 24 看哪,敌人已经来到,用土堆攻取这城;这城也因刀剑、饥荒、瘟疫被交在攻城的迦勒底人手中。你所说的话都应验了,看哪,你也看见了。 25 主耶和华啊,你却对我说,要用银子为自己买那块地,又请人作证;其实这城已交在迦勒底人的手中了。’”

26 耶和华的话临到耶利米,说: 27 “看哪,我是耶和华,是凡有血肉之躯者的 神,在我岂有难成的事吗? 28 耶和华如此说:看哪,我必将这城交给迦勒底人的手和巴比伦尼布甲尼撒的手,他必攻取这城。 29 攻城的迦勒底人必来放火焚烧这城和城里的房屋;人曾在这房顶上向巴力烧香,向别神献浇酒祭,惹我发怒。 30 以色列人和犹大人从年轻时,就专做我眼中看为恶的事。以色列人尽以手所做的惹我发怒。这是耶和华说的。 31 这城自从建造的那日直到今日,常惹我的怒气和愤怒,以致我将这城从我面前除掉; 32 这是因以色列人和犹大人一切的邪恶,就是他们和他们的君王、官长、祭司、先知,并犹大人,以及耶路撒冷居民所做的,惹我发怒。 33 他们以背向我,不以面向我;我虽然一再教导他们,他们却不听从,不领受训诲, 34 竟把可憎之偶像设立在称为我名下的殿中,玷污了这殿。 35 他们在欣嫩子谷建造巴力的丘坛,把自己的儿女经火献给摩洛;他们行这可憎的事,使犹大陷在罪里,这并不是我吩咐的,我心里也从来没有想过。”

复国的应许

36 现在论到这城,就是你们所说,已经因刀剑、饥荒、瘟疫被交在巴比伦王手中的,耶和华—以色列的 神如此说: 37 “看哪,我曾在怒气、愤怒和大恼怒中,将以色列人赶到各国;我必从那里将他们召集出来,领他们回到此地,使他们安然居住。 38 他们要作我的子民,我要作他们的 神。 39 我要使他们彼此同心同道,好叫他们永远敬畏我,使他们和他们后世的子孙得享福乐。 40 我要跟他们立永远的约,要施恩给他们,绝不转离;又要把敬畏我的心放在他们心里,不离弃我。 41 我必欢喜施恩给他们,尽心尽意、真诚地将他们栽于此地。

42 “因为耶和华如此说:我怎样使这一切大灾祸临到这百姓,也要照样使我所应许他们的一切福乐都临到他们。 43 你们所说荒凉、无人、无牲畜,已交给迦勒底人手的这地,必有人购置田地。 44 便雅悯地、耶路撒冷四围的各处、犹大的城镇、山地的城镇、谢非拉的城镇,并尼革夫的城镇,人必用银子买田地,在契上签字,将契封缄,找人作证,因为我必使被掳的人归回。这是耶和华说的。”

Footnotes

  1. 32.5 “惩罚”或译“眷顾”。
  2. 32.12 “我叔父的儿子”是根据一些古卷、七十士译本和其他古译本;原文是“我叔父”。