Jesaja 40-42

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Herren ska sörja för sitt folk

40 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.

² Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.

³ Lyssna! Jag hör någon som ropar: Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.

⁴ Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!

⁵ Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet. Herren har talat, och så ska det ske.

⁶ Rösten säger: Ropa ut mitt budskap!Vilket budskap ska jag ropa ut? frågar jag.Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.

⁷ Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.

⁸ Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

⁹ Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.

¹⁰ Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.

¹¹ Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.

¹² Vem har hållit haven i sin hand och mätt upp himlarna med sina fingrar? Vem har burit jorden i sin korg, och vem väger bergen och höjderna på sin våg?

¹³ Vem kan sätta gränser för Herrens Ande, undervisa honom eller ge honom råd?

¹⁴ Har han någonsin behövt hjälp? Skulle han behöva undervisning om vad som är rätt och riktigt?

¹⁵ En nation är bara som en droppe i havet, lite damm i vågskålen, i jämförelse med honom. Han väger öar som om de var fint damm.

¹⁶ Alla Libanons skogar tillsammans innehåller inte tillräckligt med offerved, och inte heller finns där tillräckligt med djur för ett offer åt honom.

¹⁷ Alla nationer sammanräknade är ingenting i jämförelse med honom. I hans ögon betyder de ingenting.

¹⁸ Hur kan vi då beskriva Gud? Vad kan vi jämföra honom med?

¹⁹ Med en avgud? En avgud, gjuten i en form och överdragen med guld och med silverkedjor runt halsen?

²⁰ Den som är alltför fattig för att köpa en sådan bild får ta ett stycke trä som är fritt från röta och anställa någon för att skära ut ett ansikte i det, och så blir detta hans gud. En gud som inte ens kan röra sig!

²¹ Är ni då så oförståndiga? Är ni alldeles döva för Guds ord, de ord som gällt från tidernas början? Har ni aldrig hört eller förstått någonting?

²² Det är Gud som sitter över jordens rund. Människor måste se ut som kryp för honom! Han är den som breder ut himlarna som en duk och gör ett tält av dem.

²³ Han gör de stora männen i världen till ingenting.

²⁴ Knappast har de hunnit slå rot, förrän han blåser på dem, och deras verk vissnar och förs bort av vinden som torr halm.

²⁵ Vem vill du jämföra mig med? Vem är lik mig? frågar den Helige.

²⁶ Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas?

²⁷ Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting?

²⁸ Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd.

²⁹ Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga.

³⁰ Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp.

³¹ Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.

Herren ska hjälpa Israel

41 Var tysta och lyssna till mig, ni länder bortom havet! Kom nu alla länder med era svar. Kom hit och tala. Låt oss komma inför rätta tillsammans.

² Vem har satt honom i rörelse, han som kommer österifrån, som segrar vid varje steg han tar? Vem är det, om inte Herren? Herren har låtit honom segra över många folk och tillåtit honom trampa kungar under sina fötter och döda hela arméer med svärd.

³ Gud låter honom förfölja dem och dra vidare på nya vägar.

⁴ Vem har kunnat göra något sådant generation efter generation? Det är jag, Herren, den förste och den siste. Det är bara jag som kan göra något sådant.

⁵ Länderna bortom havet ser på detta med skräck. Väldiga riken darrar och förbereder sig för krig.

⁶ Var och en försöker intala mod i sin nästa och säger: Var inte rädd! Han kommer inte att segra.

⁷ Men de skyndar sig att göra en ny avgud. Träsnidaren skyndar på guldsmeden, och den som gjuter hjälper till vid städet. Det här blir bra, säger de till varandra. Noggrant sätter de ihop delarna och ställer den på plats, så att den inte ska falla omkull!

⁸ Men du, Israel, är mitt utvalda folk. Du är Abrahams familj, och han var min vän.

⁹ Jag har kallat dig tillbaka från jordens ändar och sagt att du ska tjäna bara mig, för jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig.

¹⁰ Frukta inte, för jag är med dig! Var inte förskräckt! Jag är din Gud. Jag ska ge dig styrka. Jag ska hjälpa dig. Jag ska uppehålla dig med min segrande högra hand.

¹¹ Titta, hur alla dina arga fiender är förvirrade och förskingrade! Alla som står emot dig kommer att dö.

¹² Förgäves ska du leta efter dem, de ska försvinna allesammans.

¹³ Jag håller dig vid din högra hand. Jag är Herren, din Gud, och jag säger till dig att du inte ska vara rädd. Jag är här för att hjälpa dig.

¹⁴ Trots att du är föraktad ska du inte vara rädd, Israel, för jag ska hjälpa dig. Jag är Herren, din befriare. Jag är den Helige i Israel.

¹⁵ Jag ska göra dig till en tröska, nyslipad och vass. Du ska krossa alla fiender och göra bergen till grus.

¹⁶ Du ska kasta upp dem i luften, och vinden ska blåsa bort dem. Virvelvindar ska sprida dem åt alla håll. Herrens glädje ska fylla dig, och du ska berömma dig av Israels Gud.

¹⁷ När de fattiga och lidande söker vatten och inte finner något och deras tungor torkar ut av törst, då ska jag svara när de ropar till mig. Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.

¹⁸ Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna, och ge dem källor av vatten i dalarna! I öknarna ska det också finnas vatten, och floder ska rinna fram genom förtorkade områden.

¹⁹ Jag ska plantera träd i öknen, ceder, myrten, oliv, cypress och andra ädla träd.

²⁰ Detta under ska alla se och förstå att det är Gud, Israels Helige, som har gjort det.

²¹ Kan era avgudabilder göra sådana saker? Låt dem komma till bevis, säger Gud, Israels kung.

²² Låt dem försöka tala om för oss vad som hänt under år som gått, eller vad som ska ske i framtiden.

²³ Så är det! Om de verkligen är gudar så ska de tala om vad som ligger i framtiden eller göra något, ont eller gott, som kan övertyga oss.

²⁴ Men nej! Ni är mindre än ingenting och kan inte göra något alls. Den som väljer er är avskyvärd!

²⁵ Men jag har satt en man i rörelse från norr och från öster. Han trampar på härskare som om de var grus och knådar dem som en krukmakare sin lera.

²⁶ Vem om inte jag har talat om för dig att det här skulle ske? Vem mer var det som förutsa detta och fick dig att medge att han hade rätt? Ingen annan. Inte en enda sa något!

²⁷ Jag var den förste som sa till Jerusalem: Se! Er hjälp är på väg!

²⁸ Det var inte någon av era avgudar som sa det. Ingen svarade när jag frågade.

²⁹ De är alla värdelösa, och deras avbilder orsakar bara förvirring.

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

² Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

³ Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

⁴ Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

⁵ Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

⁶ Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

⁷ Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

⁸ Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

⁹ Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

¹⁰ Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

¹¹ Stäm in i kören, ni ökenstäder Kedar och Sela och ni som bor uppe på bergen!

¹² Låt kustländerna upphöja Herren och sjunga om hans väldiga makt!

¹³ Herren kommer att vara en hjälte, som fienden fruktar. Han kommer att ge upp väldiga krigsrop och övervinna sina motståndare.

¹⁴ Jag har varit tyst länge och lagt band på mig, men nu kommer jag att ge fritt utlopp åt min vrede. Jag ska ropa som en kvinna i födslovåndor.

¹⁵ Jag ska jämna ut bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska torka ut floder och dammar.

¹⁶ Jag ska leda det blinda Israel på en väg som man inte sett förut. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och jämna till vägen. Jag ska inte överge dem.

¹⁷ Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att bli bortvisade och stå där med sin skam.

Blinda och döva för Herrens ord

¹⁸ Så blinda och döva ni är inför Gud! Varför vill ni inte höra på? Varför vill ni inte se?

¹⁹ Vem i hela världen är så blind som mitt folk, som är ämnat att vara sanningens budbärare åt mig! Vem är så blind som min utvalde, Herrens tjänare?

²⁰ Ni ser och förstår vad som är rätt men bryr er inte om att göra det. Ni hör utan att ändå riktigt lyssna.

²¹ Herren vill att hans lag ska vara respekterad och ärad. Genom den vill han visa världen sin rättfärdighet.

²² Men se på hans folk, detta folk som skulle uppenbara härligheten i hans lag för hela världen! Det är utplundrat och har blivit slavar och hålls gämda i fängelser. Det är nu utlämnat till skövling för alla, och saknar skydd.

²³ Är det ingen av er som kan tillämpa lärdomarna från det förgångna och se vilken förödelse som väntar er i framtiden?

²⁴ Vem var det som tillät att Israel blev plundrat? Var det inte Herren? Det var Herren de syndade mot, för de ville inte gå dit han skickade dem och inte heller lyssna till hans lagar.

²⁵ Det är därför Gud lät en sådan vrede komma över sitt folk att det blev slaget i striden. Men fastän de blev prövade i eld, förstod de inte att det var Gud som ville att de skulle göra bättring.