Add parallel Print Page Options

Folket i Samarien oroar sig för kalvguden i Bet-Aven. Både präster och folk sörjer över att de förstörda gudarna förlorat sin ära.

Deras avgudar ska släpas bort tillsammans med dem själva som byte till den store kungen, när de förs till Assyrien som slavar. Man kommer att håna Israel som litat på en sådan avgud och göra dem till åtlöje.

Samariens kung ska försvinna som när ett torrt löv flyter bort på vattnet,

och Avens avgudaaltaren vid Betel, där Israel syndade, ska ödeläggas. Tistlar och törnen ska växa på deras altaren, och man ska ropa till bergen och höjderna att falla över dem och krossa dem.

Ja, Israel, ända sedan den fruktansvärda natten i Gibea har det bara förekommit synd och åter synd! Ännu har det inte blivit någon bättring. Var det inte rätt att männen i Gibea blev utplånade?

10 Jag ska komma emot dig för din olydnads skull och samla många nationer mot dig för att straffa dig för dina upprepade synder.

11 Israels folk är vana att tröska säd, ett arbete de trivs med. Aldrig tidigare har jag lagt ett tungt ok på dem, utan jag har sparat deras känsliga nackar. Men nu ska jag sätta ett ok på dem. Juda ska plöja och Israel ska harva, för de ljusa dagarna är förbi.

12 Så rättfärdighetens goda säd, och ni ska skörda min kärlek! Plöj upp era hårda hjärtan! Nu är det dags att söka Herren, så att han kan låta sin rättfärdighet regna över er.

13 Men ni har odlat ondska och skördat synd. Ni har förtjänat er lön genom att tro på en lögn - att en stor armé med många soldater kan ge ett land trygghet!

14 Därför ska jag låta er få uppleva krigets fasor. Alla era befästningsverk ska falla, precis som Bet-Arbel när Salman ödelade det. Där blev till och med kvinnor och barn krossade till döds.

15 Detta kommer också att bli ert öde, ni Israels folk, på grund av er stora ondska. Plötsligt en dag ska det vara slut med Israels kung.

Read full chapter