Hebrews 10
Maori Bible
10 I te mea ko to te ture he atarangi no nga mea pai e puta ana mai i muri, ehara i te ahua pu o aua mea, e kore e whai mana i aua patunga tapu e whakaeketia tonutia ana e ratou i tenei tau, i tenei tau, e tino tika ai te hunga e whakatata ana.
2 Penei e kore ranei e mutu te whakaeke? me i oti hoki te hunga nana taua karakia te mea kia ma, kua kore o ratou mahara ki nga hara?
3 I aua patunga tapu ia e hokihoki ana te mahara ki nga hara i ia tau, i ia tau.
4 E kore hoki e tau ma nga toto o nga puru, o nga koati e whakakahore nga hara.
5 Na reira i a ia e haere mai ana ki te ao, ka mea ia, Kihai i matenuitia e koe te patunga tapu me te whakahere, kua rite mai i a koe he tinana moku.
6 Kihai koe i ahuareka ki nga tahunga tinana ki nga whakahere hara:
7 Katahi ahau ka mea atu, Tenei ahau te haere atu nei, kei roto i te upoko o te pukapuka te tuhituhinga moku, ki te mea i tau i pai ai, e te Atua.
8 I tana meatanga i mua ake, Kihai koe i matenui ki te patunga tapu, ki te whakahere, ki nga tahunga tinana, ki nga whakahere hara, kahore ano hoki ou ahuareka mai, he mea nei e tapaea ana i runga i te ture;
9 Katahi ia ka mea, Tenei ahau te haere atu nei ki te mea i tau i pai ai, e te Atua. E tangohia ana e ia te tuatahi, kia whakaturia ai e ia te tuarua.
10 Na taua pai nei i oti ai tatou te whakatapu, he meatanga na te tapaenga atu kotahi o te tinana o Ihu Karaiti.
11 Na, ko nga tohunga katoa, e tu ana ratou, e minita ana i tenei ra, i tenei ra, he maha ano hoki a ratou whakaekenga atu i aua patunga tapu ra ano, e kore rawa nei e tau hei tango i nga hara:
12 Ko tenei ia, kotahi nei tana patunga tapu i whakaeke atu ai mo nga hara, noho tonu atu i te ringa matau o te Atua;
13 I muri nei he tatari tana kia waiho ra ano ona hoariri hei takahanga mo ona waewae.
14 Kotahi nei hoki tana whakahere, a tika tonu i a ia ake ake te hunga ka oti te whakatapu.
15 Hei kaiwhakaatu ano te Wairua Tapu mo tenei ki a tatou: i muri mai i tana kiinga mai,
16 Ko te kawenata tenei e whakaritea e ahau ki a ratou i muri i aua ra, e ki ana te Ariki, ka hoatu e ahau aku ture ki o ratou ngakau, ka tuhituhia hoki e ahau ki o ratou hinengaro; a ka mea ano ia,
17 E kore hoki e maharatia e ahau o ratou hara, o ratou kino a mua ake.
18 Na, ki te murua enei, kahore he whakahere mo nga hara i muri iho.
19 Na, e oku teina, ka ai nei nga toto o Ihu hei take e maia ai tatou te tomo ki te tino wahi tapu;
20 Hei ara hou mo tatou, ara hei ara ora, he mea whakatapu nana, e tika atu ana na te arai, ara na tona kikokiko;
21 A, i te mea he nui to tatou tohunga mo te whare o te Atua;
22 Kia whakatata atu tatou, i runga i te ngakau pono, i te whakapono e tino u ana, he mea tauhiuhi te ngakau, kia kore ai te hinengaro kino, he mea horoi ano hoki te tinana ki te wai marama.
23 Kia mau ta tatou whakaae ki te mea e tumanakohia atu nei, kei ngaueue; he pono hoki ta te kaiwhakaari mai;
24 Kia whai whakaaro ano tatou tetahi ki tetahi, kia whakaohokia te aroha me nga mahi pai:
25 Kei mahue te huihui i a tatou ano, kei pera me te hanga a etahi; engari me whakahauhau tetahi i tetahi: kia nui rawa ano hoki i te mea ka kite koutou ka tata te ra.
26 Ki te hara hoki tatou i muri iho i to tatou whiwhinga ki te matauranga ki te pono, kahore atu hoki he patunga tapu i mahue mo nga hara;
27 Engari ka tatari ahua mataku ki te whakawa, ki te riri kino ano na te ahi, e whakangaromia ai nga hoariri.
28 Ko te tangata i takahi i te ture a Mohi kihai i tohungia, ka mate i runga i te kupu a nga kaiwhakaatu tokorua, tokotoru ranei:
29 Ki to koutou whakaaro, e kore ranei e tika kia rahi ake te whiu mo te tangata i takahia ai te Tama a te Atua, i meinga ai hei mea noa nga toto o te kawenata i whakatapua ai ia, a whakaiti ana i te Wairua o te aroha noa?
30 E matau ana hoki tatou na wai tenei kupu, Maku te rapu utu; maku te hoatu utu, e ai ta te Ariki: me tenei ano, E whakawa te Ariki mo tana iwi.
31 He mea mataku te taka ki roto ki nga ringaringa o te Atua ora.
32 Engari kia mahara ki nga ra o mua, i a koutou i whakamaramatia ra, he nui noa atu nga rauhanga a te mate, i whakaririka kau na koutou;
33 Ko tetahi wahi, i a koutou i meinga e nga tawainga, e nga tukinotanga hei mea matakitaki; ko tetahi wahi, i a koutou i meinga hei hoa mo te hunga i peratia.
34 I mamae tahi hoki koutou me te hunga i te herehere, i hari hoki ki te pahuatanga o o koutou taonga, i mahara hoki tera atu he taonga mo koutou, he mea pai ake, he mea pumau tonu.
35 Na, kaua e whakarerea to koutou maia, he rahi hoki tona utu.
36 Ko te mea hoki hei matenuitanga ma koutou he manawanui; kia oti ai i a koutou te mahi ta te Atua i pai ai, e riro tonu ai i a koutou nga mea i whakaaria mai ra.
37 Potopoto kau ake hoki, a ka tae mai tenei e haere mai nei, e kore ano e whakaroa.
38 Ma te whakapono ia e ora ai te tangata tika: a ki te hoki tetahi ki muri, e kore toku wairua e ahuareka ki a ia.
39 Otiia ehara tatou i te hunga e hoki ana ki muri, ki te whakangaromanga, engari no te hunga e whakapono ana, a ora ana te wairua.
Hebreerbrevet 10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus Kristus offrade sig en gång för alla
10 Lagen ger bara en skugga om allt det goda som skulle komma, inte om tingens verkliga väsen. Därför kan den aldrig genom de offer som år efter år ständigt bärs fram göra dem som träder fram fullkomliga. 2 I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. 4 Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.
5 Därför säger Kristus, när han kommer till världen:
”Offer och gåvor önskade du inte.
Men en kropp har du berett åt mig.
6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7 Då sa jag:
’Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
Jag vill göra din vilja, Gud.’ ”[a]
8 För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram. 9 Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. 10 Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.
11 Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. 12 Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, 13 och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.[b] 14 Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.
15 Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:
16 ”Detta är det förbund jag ska ingå med dem
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinne.”
17 Sedan tillägger han:
”Jag ska aldrig mer komma ihåg
deras synder och överträdelser.”[c]
18 Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.
Varning för att överge tron på Jesus
19 Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen[d] 20 på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.[e]
21 Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, 22 låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten[f]. 23 Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. 24 Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.
26 Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. 27 Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. 28 Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. 29 Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? 30 Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”[g] 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.
35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.
37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
Han ska inte dröja.
38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[h]
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.
Footnotes
- 10:7 Se Ps 40:7-9.
- 10:13 Jfr Ps 110:1.
- 10:17 Se Jer 31:33-34.
- 10:19 Jfr 9:2-5.
- 10:20 Jfr Matt 27:50-51.
- 10:22 Det rena vattnet syftar på den rituella tvättning de judiska prästerna fick gå igenom innan de skulle tjäna Gud, och i kristen symbolik på dopet.
- 10:30 Se 5 Mos 32:36.
- 10:38 Se Hab 2:3-4.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.