Hebrews 1
Lexham English Bible
God’s Full and Final Revelation in the Son
1 Although[a] God spoke long ago in many parts[b] and in many ways to the fathers by the prophets, 2 in these last days he has spoken to us by a Son, whom he appointed heir of all things, through whom also he made the world,[c] 3 who is the radiance of his glory and the representation of his essence, sustaining all things by the word of power.[d] When he[e] had made purification for sins through him, he sat down at the right hand of the Majesty on high, 4 having become by so much better than the angels, by as much as he has inherited a more excellent name than theirs.
The Son Superior to the Angels
5 For to which of the angels did he ever say,
“You are my son,
today I have begotten you,”[f]
and again,
6 And again, when he brings the firstborn into the world, he says,
“And let all the angels of God worship him.”[j]
7 And concerning the angels he says,
“The one who makes his angels winds,
and his servants a flame of fire,”[k]
8 but concerning the Son,
“Your throne, O God, is forever and ever[l],
and the scepter of righteous is the scepter of your kingdom.
9 You have loved righteousness and hated lawlessness;
because of this God, your God, has anointed you
with the olive oil of joy more than your companions.[m]
10 And,
“You, Lord, laid the foundation of the earth in the beginning,
and the heavens are the works of your hands;
11 they will perish, but you continue,
and they will all become old like a garment,
12 and like a robe you will roll them up,
and like a garment they will be changed;
but you are the same, and your years will not run out.”[n]
13 But to which of the angels has he ever said,
“Sit down at my right hand,
until I make your enemies a footstool for your feet.”[o]
14 Are they not all spirits engaged in special service, sent on assignment for the sake of those who are going to inherit salvation?
Footnotes
- Hebrews 1:1 Here “although” is supplied as a component of the participle (“spoke”) which is understood as concessive
- Hebrews 1:1 Or “portions”
- Hebrews 1:2 Or “the universe”; literally “the ages”
- Hebrews 1:3 Some manuscripts have “by the word of his power. When he had made purification for sins, he sat down”
- Hebrews 1:3 Here “when” is supplied as a component of the participle (“had made”) which is understood as temporal
- Hebrews 1:5 A quotation from Ps 2:7
- Hebrews 1:5 Literally “to him for a father”
- Hebrews 1:5 Literally “to me for a son”
- Hebrews 1:5 A quotation from 2 Sam 7:14 (cf. 1 Chr 17:13)
- Hebrews 1:6 A quotation from Deut 32:43 and Ps 97:7
- Hebrews 1:7 A quotation from Ps 104:4
- Hebrews 1:8 Literally “for the age of the age”
- Hebrews 1:9 A quotation from Ps 45:6–7
- Hebrews 1:12 A quotation from Ps 102:25–27
- Hebrews 1:13 A quotation from Ps 110:1
Hebreerbrevet 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus är Guds Son
1 För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, 2 men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. 3 Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]
Guds Son är mäktigare än änglarna
4 Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. 5 Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:
”Du är min Son.
Idag har jag blivit din Far[c].”
Och återigen:
”Jag ska vara hans Far,
och han ska vara min Son.”[d]
6 Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:
”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]
7 När han talar om änglarna, säger han:
”Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.”[g]
8 Men till Sonen säger han:
”Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.
Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.”[i]
10 Och:
”Herre, i början lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
11 De ska försvinna, men du består.
De ska alla bli som utslitna kläder.
12 Du ska rulla ihop dem som kläder
och byta ut dem som en mantel.
Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.”[j]
13 Aldrig har Gud sagt till någon ängel:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”[k]
14 Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?
Footnotes
- 1:2 Bokstavligen tidsåldrarna, men med betydelsen universum.
- 1:3 Jfr Ps 110:1.
- 1:5 Ordagrant: jag har fött dig
- 1:5 Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7 och 2 Sam 7:14.
- 1:6 Även i jordiska sammanhang ärvde den son som föddes först mer än sina bröder och stod över dem. Jesus är jämställd med Gud och Herre över skapelsen.
- 1:6 Se 5 Mos 32:42-43, citerat från Septuaginta (en vanlig praxis hos Hebreerbrevets författare); i texter från Qumran: Tillbe honom, alla gudar. Jfr även Ps 97:7 (Ps 96:7 i Septuaginta).
- 1:7 Ps 104:4 (enligt Septuaginta).
- 1:9 Eller: Därför har Gud, din Gud, smort dig.
- 1:9 Se Ps 45:7-8.
- 1:12 Se Ps 102:26-28.
- 1:13 Se Ps 110:1.
2012 by Logos Bible Software. Lexham is a registered trademark of Logos Bible Software
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.