Maning till uthållighet

12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,
när du tuktas av honom.[a]
Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son
som han har kär.

Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.[b] 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak[c] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19 inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.[d] 21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.[e] 22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet[f] som talar starkare än Abels blod.

25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.[g] 27 Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 Ty vår Gud är en förtärande eld.

Footnotes

  1. Hebreerbrevet 12:5 Ords 3:11f.
  2. Hebreerbrevet 12:16 förstfödslorätt Den gav en privilegierad ställning åt den äldste sonen, som vid faderns död blev familjens överhuvud.
  3. Hebreerbrevet 12:17 Isak . . . Esau I stället för namnen har grekiskan i båda fallen ordet "han". Subjektsväxling är i grekiskan mycket vanlig. Vad som är subjekt markeras av verbets innehåll, varför oklarhet inte behöver uppstå.
  4. Hebreerbrevet 12:20 2 Mos 19:12f.
  5. Hebreerbrevet 12:21 5 Mos 9:19.
  6. Hebreerbrevet 12:24 det renande blodet Ordagrant: "bestänkelseblodet".
  7. Hebreerbrevet 12:26 Hagg 2:7f.

Let’s also run the race

12 So then, with endurance, let’s also run the race that is laid out in front of us, since we have such a great cloud of witnesses surrounding us. Let’s throw off any extra baggage, get rid of the sin that trips us up, and fix our eyes on Jesus, faith’s pioneer and perfecter. He endured the cross, ignoring the shame, for the sake of the joy that was laid out in front of him, and sat down at the right side of God’s throne.

Run the race with discipline

Think about the one who endured such opposition from sinners so that you won’t be discouraged and you won’t give up. In your struggle against sin, you haven’t resisted yet to the point of shedding blood, and you have forgotten the encouragement that addresses you as sons and daughters:

My child, don’t make light of the Lord’s discipline
    or give up when you are corrected by him,
because the Lord disciplines whomever he loves,
        and he punishes every son or daughter whom he accepts.[a]

Bear hardship for the sake of discipline. God is treating you like sons and daughters! What child isn’t disciplined by his or her father? But if you don’t experience discipline, which happens to all children, then you are illegitimate and not real sons and daughters. What’s more, we had human parents who disciplined us, and we respected them for it. How much more should we submit to the Father of spirits and live? 10 Our human parents disciplined us for a little while, as it seemed best to them, but God does it for our benefit so that we can share his holiness. 11 No discipline is fun while it lasts, but it seems painful at the time. Later, however, it yields the peaceful fruit of righteousness for those who have been trained by it.

12 So strengthen your drooping hands and weak knees! 13 Make straight paths for your feet so that if any part is lame, it will be healed rather than injured more seriously. 14 Pursue the goal of peace along with everyone—and holiness as well, because no one will see the Lord without it. 15 Make sure that no one misses out on God’s grace. Make sure that no root of bitterness grows up that might cause trouble and pollute many people. 16 Make sure that no one becomes sexually immoral or ungodly like Esau. He sold his inheritance as the oldest son for one meal. 17 You know that afterward, when he wanted to inherit the blessing, he was rejected because he couldn’t find a way to change his heart and life, though he looked for it with tears.

Priestly service in heavenly Jerusalem

18 You haven’t drawn near to something that can be touched: a burning fire, darkness, shadow, a whirlwind, 19 a blast of a trumpet, and a sound of words that made the ones who heard it beg that there wouldn’t be one more word. 20 They couldn’t stand the command, If even a wild animal touches the mountain, it must be stoned.[b] 21 The sight was so frightening that Moses said, “I’m terrified and shaking!”

22 But you have drawn near to Mount Zion, the city of the living God, heavenly Jerusalem, to countless angels in a festival gathering, 23 to the assembly of God’s firstborn children who are registered in heaven, to God the judge of all, to the spirits of the righteous who have been made perfect, 24 to Jesus the mediator of the new covenant, and to the sprinkled blood that speaks better than Abel’s blood.

25 See to it that you don’t resist the one who is speaking. If the people didn’t escape when they refused to listen to the one who warned them on earth, how will we escape if we reject the one who is warning from heaven? 26 His voice shook the earth then, but now he has made a promise: Still once more I will shake not only the earth but heaven also.[c] 27 The words “still once more” reveal the removal of what is shaken—the things that are part of this creation—so that what isn’t shaken will remain. 28 Therefore, since we are receiving a kingdom that can’t be shaken, let’s continue to express our gratitude.[d] With this gratitude, let’s serve[e] in a way that is pleasing to God with respect and awe, 29 because our God really is a consuming fire.