² Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
    utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
    utan att du räddar?
³ Varför låter du mig se orätt?
    Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
    Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
⁴ Därför förlorar lagen sin kraft
    och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
    och rätten förvrängs.

⁵ ”Se er omkring bland folken,
    och ni kommer att häpna!
    Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
    när man berättar det.
⁶ Se, jag ska resa upp kaldéerna,
    det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
    och tar andras hem i besittning.
⁷ De är fruktansvärda och skrämmande,
    de bestämmer själva
    över sin lag och rätt.
⁸ Deras hästar är snabbare än leoparder
    och vildare än vargar om kvällen^[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
    ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
⁹     Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären^[b] drar fram som en ökenvind
    och samlar fångar som sand.
¹⁰ De gör kungar till åtlöje
    och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
    och bygger jordvallar
för att inta dem.
¹¹     De far vidare som vinden
och försvinner,
    dessa som gör sin styrka till sin gud.”

¹² Herre, du finns ju sedan urtiden,
    min Gud, min Helige. Vi ska inte dö!^[c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
    du klippa, du har satt dem till att straffa.
¹³ Dina ögon är för rena
    för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
    hur kan du stilla se på när den gudlöse
    slukar den som är rättfärdigare än han själv?
¹⁴ Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
¹⁵ Man drar upp dem alla med krok,
    fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
    Så jublar man och gläds,
¹⁶ offrar åt sina garn
    och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
    och en utsökt föda.
¹⁷ Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät^[d]
    och döda folk utan förskoning?

3 Ve den upproriska och orena staden,
    den despotiska staden!
² Den har inte lyssnat,
    inte låtit sig tillrättavisas.
Den förtröstar inte på Herren
    och tyr sig inte till sin Gud.
³ Dess furstar är rytande lejon,
    dess domare kvällens vargar,
som inte lämnar något kvar till morgonen.
⁴     Dess profeter är dumdristiga,
svekfulla män.
    Dess präster vanhelgar det heliga
och våldför sig på lagen.
⁵     Men Herren, den rättfärdige,
är därinne,
    han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
    låter han sin rätt komma fram i ljuset,
den uteblir inte.
    Men den gudlöse
vet inget av någon skam.

⁶ ”Jag har utrotat folk,
    deras fästen ligger i ruiner.
Jag har lämnat deras gator öde,
    där går ingen,
deras städer är tömda
    och ingen människa bor kvar där.
⁷ Jag sa:
    ’Du ska frukta mig
    och låta dig tillrättavisas.’
Då ska stadens boning inte utplånas,
    den ska inte drabbas av allt mitt straff.
    Men de blev bara allt ivrigare^[a]
i alla sina fördärvliga handlingar.
⁸ Vänta därför på mig, säger Herren,
    på den dag då jag står upp för att vittna^[b].
Jag har beslutat att samla folken och
    föra samman rikena
för att tömma min förbittring över dem,
    hela min brinnande vrede.
Av min lidelses eld
    ska hela jorden förtäras.

⁹ Då ska jag ge folken
    ett rent språk,
så att alla åkallar Herrens namn
    och tjänar honom sida vid sida.
¹⁰ Från trakten bortom floderna i Kush
    ska de som tillber mig,
mitt skingrade folk,
    frambära offer till mig.^[c]
11 Den dagen ska du
    inte längre behöva skämmas
för alla försyndelser
    som du har begått mot mig.
Jag ska utrota dem bland dig
    som är stolta och högmodiga.
Du ska inte mer förhäva dig
    på mitt heliga berg.
¹² Men jag ska lämna kvar hos dig
    ett ödmjukt och fattigt folk.
    De ska ta sin tillflykt till Herrens namn.
¹³ De som är kvar av Israel
    kommer inte mer att göra orätt,
inte mer ljuga,
    inte mer tala med falsk tunga.
De ska äta och lägga sig
    utan att någon skrämmer dem.”