Habackuks bön och lovsång

En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]

Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
    I din vrede må du tänka på att förbarma dig.

Gud kommer från Teman,
    den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
    av hans lov är jorden full.
Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
Framför honom går pest,
    och brinnande feber följer i hans spår.
Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
    Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
    Hans vägar är eviga.
Jag ser Kushans hyddor i nöd,
    tältdukarna i Midjans land darrar.

Är Herren förbittrad på floderna?
    Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
    när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
Avhöljd och blottad är din båge,
    som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
    störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
    mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
    för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
    ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
    och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
    och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
    och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 Herren, Herren är min starkhet.
    Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.

Footnotes

  1. Habackuk 3:1 shigjonót Okänd musikterm.

Habakkuk’s Prayer

A prayer of Habakkuk the prophet. On shigionoth.[a](A)

Lord, I have heard(B) of your fame;
    I stand in awe(C) of your deeds, Lord.(D)
Repeat(E) them in our day,
    in our time make them known;
    in wrath remember mercy.(F)

God came from Teman,(G)
    the Holy One(H) from Mount Paran.[b](I)
His glory covered the heavens(J)
    and his praise filled the earth.(K)
His splendor was like the sunrise;(L)
    rays flashed from his hand,
    where his power(M) was hidden.
Plague(N) went before him;
    pestilence followed his steps.
He stood, and shook the earth;
    he looked, and made the nations tremble.
The ancient mountains crumbled(O)
    and the age-old hills(P) collapsed(Q)
    but he marches on forever.(R)
I saw the tents of Cushan in distress,
    the dwellings of Midian(S) in anguish.(T)

Were you angry with the rivers,(U) Lord?
    Was your wrath against the streams?
Did you rage against the sea(V)
    when you rode your horses
    and your chariots to victory?(W)
You uncovered your bow,
    you called for many arrows.(X)
You split the earth with rivers;
10     the mountains saw you and writhed.(Y)
Torrents of water swept by;
    the deep roared(Z)
    and lifted its waves(AA) on high.

11 Sun and moon stood still(AB) in the heavens
    at the glint of your flying arrows,(AC)
    at the lightning(AD) of your flashing spear.
12 In wrath you strode through the earth
    and in anger you threshed(AE) the nations.
13 You came out(AF) to deliver(AG) your people,
    to save your anointed(AH) one.
You crushed(AI) the leader of the land of wickedness,
    you stripped him from head to foot.
14 With his own spear you pierced his head
    when his warriors stormed out to scatter us,(AJ)
gloating as though about to devour
    the wretched(AK) who were in hiding.
15 You trampled the sea(AL) with your horses,
    churning the great waters.(AM)

16 I heard and my heart pounded,
    my lips quivered at the sound;
decay crept into my bones,
    and my legs trembled.(AN)
Yet I will wait patiently(AO) for the day of calamity
    to come on the nation invading us.
17 Though the fig tree does not bud
    and there are no grapes on the vines,
though the olive crop fails
    and the fields produce no food,(AP)
though there are no sheep in the pen
    and no cattle in the stalls,(AQ)
18 yet I will rejoice in the Lord,(AR)
    I will be joyful in God my Savior.(AS)

19 The Sovereign Lord is my strength;(AT)
    he makes my feet like the feet of a deer,
    he enables me to tread on the heights.(AU)

For the director of music. On my stringed instruments.

Footnotes

  1. Habakkuk 3:1 Probably a literary or musical term
  2. Habakkuk 3:3 The Hebrew has Selah (a word of uncertain meaning) here and at the middle of verse 9 and at the end of verse 13.