Habackuk 3 - Sefanja 2

Svenska Folkbibeln 2015

² Herre, jag har hört
        budskapet om dig och jag bävar.
    Herre, ge liv åt ditt verk
            i våra dagar,
        låt det bli känt i vår tid.
    Tänk i din vrede
        på att förbarma dig.

^3 (A) Gud kommer från Teman,
        den Helige från berget Paran^[b]. Sela
    Hans härlighet täcker himlen,
        hans lov fyller jorden.
^4 (B) Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut från hans hand,
        där är hans styrka dold.
^5 (C) Framför honom går pest,
    och brinnande feber^[c]
        följer i hans spår.
^6 (D) Han träder fram och jorden skakar,
        folken bävar för hans blick.
    Urgamla berg splittras,
        eviga höjder sjunker ner.
    Hans vägar är eviga.
⁷ Jag ser Kushans hyddor i nöd,
    tältdukarna i Midjans land darrar.

^8 (E) Vredgas Herren på floderna?
    Brinner din vrede mot strömmarna
        eller din harm mot havet,
    när du far fram med dina hästar,
        med dina segervagnar?
^9 (F) Blottad och bar är din båge,
    som edsvurna pilar är ditt ord.
        Sela
    Du låter floder klyva jorden.
^10 (G) Bergen ser dig och bävar,
        störtregn forsar ner,
    djupet höjer sin röst,
        det lyfter sina händer mot höjden.
^11 (H) Sol och måne står still i sin boning
    vid skenet av dina pilar
        som flyger,
    vid glansen
        av ditt blixtrande spjut.
¹² I raseri går du fram över jorden,
    i vrede trampar du ner
        hednafolken.

¹³ Du drar ut för att frälsa ditt folk,
        för att frälsa din smorde.
    Du krossar taket
        på den gudlöses hus,
    du bryter ner det
        från tinnarna till grunden. Sela
¹⁴ Med hans egna spjut
    genomborrar du huvudet
        på hans krigare,
    när de stormar fram
        för att fördriva mig.
    Deras glädje är att sluka
        den svage i hemlighet.
^15 (I) Du far fram med dina hästar
    genom havet,
        genom väldiga vattens svall.
¹⁶ Jag hör det och darrar i mitt innersta,
        vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
        Jag darrar där jag står,
    för jag måste stilla vänta
        på olyckans dag,
    att den drabbar det folk
        som angriper oss.

¹⁷ Fikonträdet blomstrar inte mer,
        och vinstocken ger ingen skörd.
    Olivträdets frukt slår fel,
        och fälten ger ingen föda.
    Fåren rycks bort ur fållorna,
        och ingen boskap finns i stallen.
^18 (J) Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

^19 (K) Herren Gud är min styrka.
    Han gör mina fötter som hjortens
        och låter mig gå fram
            över mina höjder.

^4 (N) Jag ska sträcka ut handen mot Juda
        och mot alla som bor i Jerusalem.
    Jag ska utrota från denna plats
        vad som finns kvar av Baal,
    avgudaprästernas namn
        tillsammans med prästerna,
^5 (O) dem som tillber himlens här på taken
    och dem som tillber och svär
        vid Herren
    men också svär vid Malkam^[f],
⁶ dem som vikit bort från Herren
    och varken har sökt Herren
        eller frågat efter honom.

^7 (P) Var stilla inför Herren Gud,
        för Herrens dag är nära.
    Herren har förberett ett slaktoffer,
        han har helgat dem
            han har inbjudit.
^8 (Q) Och det ska ske
        på dagen för Herrens slaktoffer
    att jag ska straffa furstarna
        och kungasönerna
    och alla som klär sig
        i utländska kläder^[g].
⁹ På den dagen ska jag straffa
        alla som hoppar över tröskeln^[h],
    dem som fyller sin herres hus
        med våld och svek.

^10 (R) Och det ska ske på den dagen,
        säger Herren,
    att sorgerop hörs från Fiskporten
        och jämmer från Nya staden
    och ett mäktigt dån från höjderna.
¹¹ Jämra er,
        ni som bor i Mortelkvarteret,
    för det är slut med hela skaran
        av köpmän,
    alla som handlar med silver
        utrotas.
^12 (S) Och det ska ske på den tiden
    att jag söker igenom Jerusalem
        med lyktor
    och straffar dem som sitter där
        i lugn och ro^[i]
    och säger i sina hjärtan:
        ”Inte gör Herren något gott
            och inte gör han något ont.”
^13 (T) Och det ska ske
        att deras ägodelar
    lämnas till plundring
        och deras hus läggs öde.
    De ska bygga hus
        men inte få bo i dem,
    de ska plantera vingårdar
        men inte få dricka vinet från dem.

    du folk som inte skäms,
^2 (Y) innan beslutet genomförs
        – den dagen far fram som agnar –
    innan Herrens vredesglöd
        drabbar er,
    innan Herrens vredes dag
        drabbar er.
^3 (Z) Sök Herren,
    alla ni ödmjuka i landet,
        ni som gör vad han befaller.
    Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
        Kanske blir ni beskyddade
            på Herrens vredes dag.

^8 (AC) Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas
        förolämpningar,
    hur de hånat mitt folk
        och förhävt sig mot deras land.
^9 (AD) Därför, så sant jag lever,
        säger Herren Sebaot, Israels Gud:
    Moab ska bli som Sodom
        och ammoniterna^[l] som Gomorra,
    ett tillhåll för nässlor
            och en saltgrop,
        en ödemark till evig tid.
    De som är kvar av mitt folk
        ska plundra dem,
    resten av mitt folk
        ska få dem till arvedel.
¹⁰ Så ska det gå dem för deras högmod,
    för de har hånat
        Herren Sebaots folk
    och förhävt sig mot dem.
^11 (AE) Herren ska vara fruktansvärd
        mot dem.
    Han ska förgöra alla jordens gudar,
        och folkens alla kustländer
            ska tillbe honom,
    varje folk på sin ort.
¹² Också ni nubier ska genomborras
        av mitt svärd.

^13 (AF) Han ska sträcka ut handen mot norr
        och fördärva Assur
    och göra Nineve till en ödemark^[m],
        torr som öknen.
^14 (AG) Där ska hjordar lägra sig,
        alla slags vilda djur.
    Både pelikaner och hägrar
        ska övernatta
            på dess pelarhuvuden.
    Fågelsång ska eka genom fönstren
        och bråte^[n] finnas på trösklarna,
    för cederpanelen är bortriven.
^15 (AH) Detta är den glada staden
        som satt så trygg
    och tänkte för sig själv:
        ”Jag och ingen annan!”
    Vilken ödemark den har blivit,
        ett tillhåll för vilda djur!
    Alla som går förbi ska vissla åt den
        och slå ihop händerna.