Genesis 41
New American Standard Bible
Pharaoh’s Dream
41 Now it happened at the end of two full years that Pharaoh had a dream, and behold, he was standing by the Nile. 2 And behold, from the Nile seven cows came up, fine-looking and [a]fat; and they grazed in the (A)marsh grass. 3 Then behold, seven other cows came up after them from the Nile, ugly and [b]thin, and they stood by the other cows on the bank of the Nile. 4 Then the ugly and [c]thin cows ate the seven fine-looking and fat cows. Then Pharaoh awoke. 5 But he fell asleep and dreamed a second time; and behold, seven ears of grain came up on a single stalk, plump and good. 6 Then behold, seven ears, thin and scorched by the east wind, sprouted up after them. 7 And the thin ears swallowed the seven plump and full ears. Then Pharaoh awoke, and behold, it was a dream. 8 Now in the morning (B)his spirit was troubled, so he sent messengers and called for all the (C)soothsayer priests of Egypt, and all its (D)wise men. And Pharaoh told them his [d]dreams, but (E)there was no one who could interpret them for Pharaoh.
9 Then the chief cupbearer spoke to Pharaoh, saying, “I would make mention today of (F)my own [e]offenses. 10 Pharaoh was (G)furious with his servants, and (H)he put me in confinement in the house of the captain of the bodyguard, both me and the chief baker. 11 Then (I)we had a dream one night, [f]he and I; each of us dreamed according to the interpretation of his own dream. 12 Now a Hebrew youth was there with us, a (J)servant of the captain of the bodyguard, and we told him the dreams, and (K)he interpreted our dreams for us. For each man he interpreted according to his own dream. 13 And just (L)as he interpreted for us, so it happened; Pharaoh restored me in my office, but he hanged [g]the chief baker.”
Joseph Interprets
14 Then Pharaoh sent word and (M)called for Joseph, and they (N)hurriedly brought him out of the dungeon; and when he had shaved himself and changed his clothes, he came to Pharaoh. 15 Pharaoh said to Joseph, “I have had a dream, (O)but no one can interpret it; and (P)I have heard [h]it said about you, that [i]when you hear a dream you can interpret it.” 16 Joseph then answered Pharaoh, saying, “[j](Q)It has nothing to do with me; (R)God will [k]give Pharaoh an answer for his own good.” 17 So Pharaoh said to Joseph, “In my dream, there I was, standing on the bank of the Nile; 18 and behold, seven cows, [l]fat and fine-looking came up out of the Nile, and they grazed in the marsh grass. 19 Then behold, seven other cows came up after them, poor and very [m]ugly and [n]thin, such as I had never seen for [o]ugliness in all the land of Egypt; 20 and the thin and ugly cows ate the first seven fat cows. 21 Yet when they had [p]devoured them, it could not be [q]detected that they had [r]devoured them, [s]for they were just as ugly as [t]before. Then I awoke. 22 I saw also in my dream, and behold, seven ears of grain, full and good, came up on a single stalk; 23 and behold, seven ears, withered, thin, and scorched by the east wind sprouted up after them; 24 and the thin ears swallowed the seven good ears. Then (S)I told it to the soothsayer priests, but there was no one who could explain it to me.”
25 And Joseph said to Pharaoh, “Pharaoh’s [u]dreams are one and the same; (T)God has told to Pharaoh what He is about to do. 26 The seven good cows are seven years; and the seven good ears are seven years; the [v]dreams are one and the same. 27 The seven thin and ugly cows that came up after them are seven years, and the seven thin ears scorched by the east wind (U)will be seven years of famine. 28 [w]It is as I have spoken to Pharaoh: (V)God has shown Pharaoh what He is about to do. 29 Behold, (W)seven years of great abundance are coming in all the land of Egypt; 30 and after them (X)seven years of famine will [x]come, and all the abundance will be forgotten in the land of Egypt, and the famine will [y]ravage the land. 31 So the abundance will be unknown in the land because of that subsequent famine; for it will be very severe. 32 Now as for the repeating of the dream to Pharaoh twice, it means that (Y)the matter is confirmed by God, and God will quickly bring it about. 33 So now let Pharaoh look for a man (Z)discerning and wise, and appoint him over the land of Egypt. 34 Let Pharaoh take action to appoint overseers [z]in charge of the land, and let him take a fifth of the produce of the land of Egypt as a tax in the seven years of abundance. 35 Then have them (AA)collect all the food of these good years that are coming, and store up the grain for food in the cities under Pharaoh’s authority, and have them guard it. 36 Let the food be used as a reserve for the land for the seven years of famine which will occur in the land of Egypt, so that the land will not perish during the famine.”
37 Now the [aa]proposal seemed good [ab]to Pharaoh and [ac]to all his servants.
Joseph Is Made a Ruler of Egypt
38 Then Pharaoh said to his servants, “Can we find a man like this, (AB)in whom there is a divine spirit?” 39 So Pharaoh said to Joseph, “Since God has informed you of all this, there is no one as (AC)discerning and wise as you are. 40 (AD)You shall be [ad]in charge of my house, and all my people shall [ae]be obedient to you; only regarding the throne will I be greater than you.” 41 Pharaoh also said to Joseph, “See, I have placed you (AE)over all the land of Egypt.” 42 Then Pharaoh (AF)took off his signet ring from his hand and put it on Joseph’s hand, and clothed him in garments of fine linen, and (AG)put the gold necklace around his neck. 43 And he had him ride in [af]his second chariot; and they proclaimed ahead of him, “[ag]Bow the knee!” And he placed him over all the land of Egypt. 44 Moreover, Pharaoh said to Joseph, “Though I am Pharaoh, yet (AH)without [ah]your permission no one shall raise his hand or foot in all the land of Egypt.” 45 Then Pharaoh named Joseph [ai]Zaphenath-paneah; and he gave him Asenath, the daughter of Potiphera priest of [aj](AI)On, to be his wife. And Joseph went out over the land of Egypt.
46 Now Joseph was (AJ)thirty years old when he [ak]stood in the presence of Pharaoh, king of Egypt. And Joseph went out from the presence of Pharaoh and went through all the land of Egypt. 47 During the seven years of plenty the land produced [al]abundantly. 48 So he collected all the food of these seven years which occurred in the land of Egypt and put the food in the cities; he put in every city the food from its own surrounding fields. 49 Joseph stored up grain [am]in great abundance like the sand of the sea, until he stopped [an]measuring it, for it was [ao]beyond measure.
The Sons of Joseph
50 Now before the year of famine came, (AK)two sons were born to Joseph, whom Asenath, the daughter of Potiphera, priest of [ap]On, bore to him. 51 Joseph named the firstborn [aq]Manasseh; “For,” he said, “God has made me forget all my trouble and all of my father’s household.” 52 And he named the second [ar]Ephraim; “For,” he said, “(AL)God has made me fruitful in the land of my affliction.”
53 When the seven years of plenty which had taken place in the land of Egypt came to an end, 54 and (AM)the seven years of famine began to come, just as Joseph had said, then there was famine in all the lands; but in all the land of Egypt there was bread. 55 So when all the land of Egypt suffered famine, the people cried out to Pharaoh for bread; and Pharaoh said to all the Egyptians, “Go to Joseph; (AN)whatever he says to you, you shall do.” 56 When the famine was spread over the entire face of the earth, then Joseph opened all [as]the storehouses and sold grain to the Egyptians; and the famine was severe in the land of Egypt. 57 Then the people of all the earth came to Egypt to buy grain from Joseph, because (AO)the famine was severe in all the earth.
Footnotes
- Genesis 41:2 Lit fat of flesh
- Genesis 41:3 Lit thin of flesh
- Genesis 41:4 Lit thin of flesh
- Genesis 41:8 Lit dream
- Genesis 41:9 Or sins
- Genesis 41:11 Lit I and he
- Genesis 41:13 Lit him
- Genesis 41:15 Lit about you, saying
- Genesis 41:15 Lit you hear a dream to interpret it
- Genesis 41:16 Lit Apart from me
- Genesis 41:16 Lit answer the peace of Pharaoh
- Genesis 41:18 Lit fat of flesh
- Genesis 41:19 Lit bad
- Genesis 41:19 Lit thin of flesh
- Genesis 41:19 Lit badness
- Genesis 41:21 Lit entered their inward parts
- Genesis 41:21 Or known
- Genesis 41:21 Lit entered their inward parts
- Genesis 41:21 Lit and
- Genesis 41:21 Lit in the beginning
- Genesis 41:25 Lit dream is
- Genesis 41:26 Lit dream is
- Genesis 41:28 Lit That is the thing which I spoke
- Genesis 41:30 Lit arise
- Genesis 41:30 Lit destroy
- Genesis 41:34 Lit over
- Genesis 41:37 Lit word
- Genesis 41:37 Lit in the sight of
- Genesis 41:37 Lit in the sight of
- Genesis 41:40 Lit over
- Genesis 41:40 Lit kiss your mouth; LXX obey at your command
- Genesis 41:43 Lit the second...which was his
- Genesis 41:43 Or Make way
- Genesis 41:44 Lit you no one
- Genesis 41:45 Prob. Egyptian for “God speaks; he lives”
- Genesis 41:45 Or Heliopolis
- Genesis 41:46 Or entered the service of
- Genesis 41:47 Lit by handfuls
- Genesis 41:49 Lit very much
- Genesis 41:49 Lit numbering
- Genesis 41:49 Or without number
- Genesis 41:50 Or Heliopolis
- Genesis 41:51 I.e., making to forget
- Genesis 41:52 I.e., fruitfulness
- Genesis 41:56 Lit that which was in them
1 Mosebok 41
Svenska 1917
41 Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte sig stå vid Nilfloden.
2 Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.
3 Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de ställde sig bredvid de förra korna på stranden av floden.
4 Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade Farao.
5 Men han somnade åter in och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, växa på samma strå.
6 Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden;
7 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Därefter vaknade Farao och fann att det var en dröm.
8 Då han nu om morgonen var orolig till sinnes, sände han ut och lät kalla till sig alla spåmän och alla vise i Egypten. Och Farao förtäljde sina drömmar för dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem för Farao.
9 Då talade överste munskänken till Farao och sade: »Jag måste i dag påminna om mina synder.
10 När Farao en gång var förtörnad på sina tjänare, satte han mig jämte överste bagaren i fängelse i drabanthövitsmannens hus.
11 Då hade vi båda, jag och han, under samma natt en dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda betydelse.
12 Och jämte oss var där en ung hebré, som var tjänare hos hövitsmannen för drabanterna. För honom förtäljde vi våra drömmar, och han uttydde dem för oss; efter som var och en hade drömt gav han en uttydning.
13 Och såsom han uttydde för oss, så gick det. Jag blev åter insatt på min plats, och den andre blev upphängd.»
14 Då sände Farao och lät kalla Josef till sig; och man skyndade att föra honom ut ur fängelset. Och han lät raka sig och bytte om kläder och kom inför Farao.
15 Och Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig, att allenast du får höra en dröm, kan du uttyda den.»
16 Josef svarade Farao och sade: »I min makt står det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.»
17 Då sade Farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på stranden av Nilfloden.
18 Och jag såg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen.
19 Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett några så fula som dessa.
20 Och de magra och fula korna åto upp de sju första, feta korna.
21 Men när de hade sväljt ned dem, kunde man icke märka att de hade sväljt ned dem, utan de förblevo fula såsom förut. Därefter vaknade jag.
22 Åter drömde jag och såg då sju ax, fulla och vackra, växa på samma strå.
23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, förtorkade, tunna och svedda av östanvinden;
24 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara det för mig.»
25 Då sade Josef till Farao: »Faraos drömmar hava en och samma betydelse; vad Gud ämnar göra, det har han förkunnat för Farao.
26 De sju vackra korna betyda sju år, de sju vackra axen betyda ock sju år; drömmarna hava en och samma betydelse.
27 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju år, så ock de sju tomma axen, de som voro svedda av östanvinden; sju hungerår skola nämligen komma.
28 Detta menade jag, när jag sade till Farao: Vad Gud ämnar göra, det har han låtit Farao veta.
29 Se, sju år skola komma med stor ymnighet över hela Egyptens land.
30 Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana, att man skall förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnöden skall förtära landet.
31 Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svår.
32 Men att Farao har haft drömmen två gånger, det betyder att detta är av Gud bestämt, och att Gud skall låta det ske snart.
33 Må nu alltså Farao utse en förståndig och vis man, som han kan sätta över Egyptens land.
34 Må Farao göra så; må han ock förordna tillsyningsmän över landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga åren.
35 Må man under dessa kommande goda år samla in allt som kan tjäna till föda och hopföra säd under Faraos vård i städerna, för att tjäna till föda, och må man sedan förvara den,
36 så att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under de sju hungerår som skola komma över Egyptens land. Så skall landet icke behöva förgås genom hungersnöden.»
37 Det talet behagade Farao och alla hans tjänare.
38 Och Farao sade till sina tjänare: »Kunna vi finna någon i vilken Guds Ande så är som i denne?»
39 Och Farao sade till Josef: »Eftersom Gud har kungjort för dig allt detta, finnes ingen som är så förståndig och vis som du.
40 Du skall förestå mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk rätta sig; allenast däri att tronen förbliver min vill jag vara förmer än du.»
41 Ytterligare sade Farao till Josef: »Jag sätter dig nu över hela Egyptens land.»
42 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand och lät kläda honom i kläder av fint linne och hängde den gyllene kedjan om hans hals.
43 Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man utropade framför honom »abrek». Och han satte honom över hela Egyptens land.
44 Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.»
45 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef begav sig ut och besåg Egyptens land.
46 Josef var trettio år gammal, när han stod inför Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifrån Farao och färdades omkring i hela Egyptens land.
47 Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd
48 och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring.
49 Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den.
50 Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.
51 Och Josef gav åt den förstfödde namnet Manasse, »ty», sade han, »Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min faders hus.»
52 Och åt den andre gav han namnet Efraim, »ty», sade han, »Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land».
53 Men de sju ymniga åren som först hade kommit i Egyptens land gingo till ända;
54 sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt. Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd överallt.
55 Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: »Gån till Josef, och gören vad han säger eder.»
56 När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land;
57 och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
