30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, annars dör jag." ² Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: "Kan jag ersätta Gud, som har hindrat dig att få barn?" ³ Hon sade: "Se, där är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne." ⁴ Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. ⁵ Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. ⁶ Då sade Rakel: "Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.^[a]

⁷ Och Bilha, Rakels slavinna, blev åter havande och födde en andra son åt Jakob. ⁸ Då sade Rakel: "Guds strider har jag stridit med min syster och vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.^[b]

⁹ När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. ¹⁰ Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. ¹¹ Då sade Lea: "Till lycka." Och hon gav honom namnet Gad.^[c]

¹² Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. ¹³ Då sade Lea: "Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor skall prisa mig lycklig." Och hon gav honom namnet Aser.^[d]

¹⁴ Men en gång under veteskörden gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen som han bar till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig av din sons kärleksäpplen." ¹⁵ Men hon svarade henne: "Är det inte nog att du har tagit min man? Vill du ta min sons kärleksäpplen också?" Rakel sade: "Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen." ¹⁶ När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: "Du skall gå in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig." Så låg han med henne den natten. ¹⁷ Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. ¹⁸ Då sade Lea: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar.^[e]

¹⁹ Lea blev åter havande och födde en sjätte son åt Jakob. ²⁰ Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Sebulon.^[f]

²¹ Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

²² Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. ²³ Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min skam." ²⁴ Och hon gav honom namnet Josef^[g] och sade: " Herren skall ge mig ännu en son."

Jakobs avtal med Laban

²⁵ När Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: "Låt mig fara. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. ²⁶ Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och låt mig fara hem. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig." ²⁷ Laban svarade honom: "Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull." ²⁸ Han tillade: "Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så skall jag ge dig det." ²⁹ Jakob sade till honom: "Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. ³⁰ Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, eftersom Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när skall jag få göra något för mitt eget hus?" ³¹ Han svarade: "Vad skall jag ge dig?" Jakob sade: "Du skall inte ge mig något alls. Om du gör mig till viljes i det jag nu säger skall jag fortsätta att vara herde för din hjord och vakta den. ³² Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och ur den skilja ut alla spräckliga och brokiga djur, alla mörka djur bland lammen och dem som är brokiga och spräckliga bland getterna. Det skall vara min lön. ³³ När du senare kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka skall räknas som stulna." ³⁴ "Det är bra", sade Laban. "Det får bli som du har sagt." ³⁵ Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. ³⁶ Han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

³⁷ Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. ³⁸ Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. ³⁹ När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. ⁴⁰ Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de övriga djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och mot allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. ⁴¹ Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna. ⁴² Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. ⁴³ Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.