1 Moseboken 35
Svenska Folkbibeln 2015
Gud välsignar Jakob i Betel
35 (A) Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”
2 (B) Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. 3 Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick.” 4 Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. 5 Sedan bröt de upp, och en skräck från Gud kom över städerna runt omkring så att man inte förföljde Jakobs söner.
6 Och Jakob kom till Luz, det vill säga Betel, i Kanaans land med allt folket som var med honom. 7 (C) Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde för sin bror. 8 (D) Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.
9 Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 (E) Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.
11 (F) Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk[a] ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. 12 (G) Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” 13 Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.
14 Och Jakob reste[b] en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. 15 Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.
Rakel dör
16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår[c]. 17 När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.” 18 Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.[d] Men hans far kallade honom Benjamin[e].
19 (H) Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten[f].
21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 (I) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru[g] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.
Jakobs söner
Jakob hade tolv söner. 23 (J) Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 (K) Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 (L) Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 (M) Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Isak dör
27 (N) Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde hundraåttio år[h]. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Read full chapterFootnotes
- 35:11 många folk Annan översättning: ”en församling av folk” (även i 28:3, 48:4).
- 35:14 reste Annan översättning: ”hade rest” (vid sitt första möte med Gud vid Betel, 28:18).
- 35:16 förlossningen var svår En mycket vanlig dödsorsak för antikens kvinnor.
- 35:18 Ben-Oni Betyder ”min smärtas son”.
- 35:18 Benjamin Betyder ”min högra hands son”, dvs ”lyckoson”.
- 35:20 Rakels gravsten Ett monument står i dag strax norr om Betlehem (jfr Matt 2:18). Graven förknippas också med Benjamins område längre norrut på samma väg (1 Sam 10:2, Jer 31:15).
- 35:22 gick in till sin fars bihustru Incest straffades längre fram med döden (3 Mos 20:11, 5 Mos 27:20).
- 35:28 Isak levde hundraåttio år Ca 2066-1886 f Kr.
1 Mosebok 35
Svenska 1917
35 Och Gud sade till Jakob: »Stå upp, drag till Betel och stanna där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din broder Esau.»
2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: »Skaffen bort de främmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kläder,
3 och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.»
4 Då gåvo de åt Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig, därtill ock sina örringar; och Jakob grävde ned detta under terebinten vid Sikem.
5 Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom över de kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs söner.
6 Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt det folk som var med honom.
7 Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder.
8 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.
9 Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.
10 Och Gud sade till honom: »Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Så fick han namnet Israel.
11 Och Gud sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.
12 Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
13 Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom.
14 Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt olja över den.
15 Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
16 Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev henne svår.
17 Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till henne: »Frukta icke; ty också denna gång får du en son.»
18 Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu dö, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin.
19 Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem.
20 Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård.
21 Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra sidan om Herdetornet.
22 Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det. Och Jakob hade tolv söner.
23 Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner voro Josef och Benjamin.
25 Bilhas, Rakels tjänstekvinnas, söner voro Dan och Naftali.
26 Silpas, Leas tjänstekvinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
27 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.
28 Och Isak levde ett hundra åttio år;
29 därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.
Read full chapter
1 Mosebok 35
Svenska Folkbibeln
Gud välsignar Jakob i Betel
35 Gud sade till Jakob: "Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din bror Esau." 2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: "Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder, 3 och låt oss dra upp till Betel. Där skall jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på den väg jag gick." 4 Och de gav Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig och alla sina örringar, och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Sikem. 5 Sedan bröt de upp, och en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring, så att man inte förföljde Jakobs söner. 6 Och Jakob kom till Lus, det vill säga Betel, i Kanaans land, med allt det folk som var med honom. 7 Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där, när han flydde för sin bror. 8 Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.
9 Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 Gud sade till honom: "Ditt namn är Jakob, men du skall inte längre heta Jakob utan Israel skall vara ditt namn." Och han gav honom namnet Israel. 11 Gud sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skall komma från dig, och kungar skall utgå från dig. 12 Det land som jag har givit åt Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande skall jag ge detta land." 13 Sedan for Gud upp från honom på den plats där han hade talat med honom. 14 Men Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stod av sten, och han offrade drickoffer på den och göt olja över den. 15 Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
Rakel dör
16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var ett stycke kvar till Efrata födde Rakel, och förlossningen var svår. 17 Då det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var inte rädd, också den här gången får du en son." 18 Men när hennes själ skulle lämna henne - ty hon var döende - gav hon honom namnet Ben-Oni.[a] Men hans far kallade honom Benjamin.[b]
19 Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten.
21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 Medan Israel bodde där i landet hände sig att Ruben gick in till sin fars bihustru Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.
Jakobs söner
Jakob hade tolv söner. 23 Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 Leas slavinna Silpas söner var Gad och Aser. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Isak dör
27 Jakob kom hem till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde etthundraåttio år. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Read full chapterFootnotes
- 1 Mosebok 35:18 Ben-Oni betyder "min smärtas son".
- 1 Mosebok 35:18 Benjamin betyder "min högra hands son", dvs "lyckoson".
1 Mosebok 35
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Rakel och Isak dör
35 Flytta nu till Betel och bosätt dig där, sa Gud till Jakob. Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.
2 Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.
3 Vi ska nämligen gå till Betel, sa han till dem. Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.
4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.
5 Sedan började de sin vandring igen. Ingen anföll dem, för över alla de städer som de gick igenom vilade en förskräckelse från Gud.
6 Slutligen kom de fram till Lus, som också kallas Betel, i Kanaan.
7 Där reste Jakob ett altare som han kallade Guds altare, efter den Gud som mött honom där. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från Esau.
8 Strax därefter dog Rebeckas gamla barnsköterska Debora och begravdes under eken i dalen nedanför Betel, och ända sedan dess har den kallats Gråteken.
9 När Jakob kommit fram till Betel på sin resa från Paddan-Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.
10 Och Gud sa till honom: Du ska inte längre kallas Jakob (bedragaren) utan Israel (en som kämpar med Gud och vinner seger).
11 Jag är den Allsmäktige Guden, och jag ska se till att du blir fruktsam och förökar dig och blir ett stort folk, ja, många folk. Många kungar kommer att finnas bland dina ättlingar,
12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Ja, jag ska ge det till dig och dina ättlingar.
13-14 Efteråt reste Jakob en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde vin över den som ett offer till Gud och smorde sedan stenen med olivolja.
15 Jakob kallade platsen Betel (Guds hus), eftersom Gud hade talat till honom där.
16 När han lämnade Betel reste han och hans familj mot Efrat (Betlehem). Medan de fortfarande hade lång väg kvar att gå började Rakels värkar.
17 Efter en mycket svår förlossning utropade slutligen barnmorskan: Vad underbart! Det blev en pojke till!
18 Men Rakel dog, och i sin sista suck kallade hon honom Benoni (min sorgs son), men hans far kallade honom i stället Benjamin (min högra hands son, lyckosonen).
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrat (som också kallas Betlehem).
20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Herdetornet.
22 Det var medan han var där som Ruben låg med Bilha, sin fars bihustru, och någon berättade detta för Israel.Detta är namnen på Jakobs tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, den förstfödde, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels tjänsteflicka Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas tjänsteflicka Silpas söner: Gad och Aser. Alla barnen föddes i Paddan-Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba (som nu kallas Hebron), där Abraham också hade bott.
28-29 Isak dog strax efteråt, vid en mogen ålder av 180 år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica