Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Add parallel Print Page Options
Close NUB

1 Moseboken 25:19-31:53
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Isaks släkt: Jakob och Esau

(25:19—35:29)

19 Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons släkt.

Abraham blev far till Isak. 20 Isak var 40 år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till araméen Betuel från Paddan Aram och syster till araméen Laban.

21 Isak bad till Herren för sin hustru, för hon var ofruktsam. Herren svarade på hans bön, och hans hustru Rebecka blev gravid. 22 Barnen sparkade varandra i hennes mage. Hon sa: ”Varför ska detta hända mig?” och gick och frågade Herren.

23 Herren svarade henne:

”Det finns två folk i din livmoder,
    två folkstammar ska skiljas från dig.
Den ena kommer att bli starkare än den andra,
    och den äldre ska tjäna den yngre.”

24 När det var dags för henne att föda, födde hon tvillingar. 25 Den förste som föddes hade rödaktig hy som var så hårig att den liknade en skinnfäll. Han fick namnet Esau[a]. 26 Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl. Därför kallade de honom Jakob[b]. Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

27 Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, som höll till ute på markerna, medan Jakob var mer stillsam och trivdes hemma i tälten. 28 Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau kom hem med. Men Rebecka älskade Jakob.

29 En dag när Esau kom hem alldeles utsvulten från jakten, höll Jakob på att koka soppa. 30 ”O, vad jag är hungrig!” klagade Esau. ”Ge mig lite av den där röda soppan som du har!” Därför fick han namnet ”Edom”[c]. 31 ”Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt”, svarade Jakob. 32 ”Jag håller ju på att dö. Vad har jag för nytta av förstfödslorätten?” sa Esau. 33 ”Ja, lova då med ed att den är min”, sa Jakob. Esau svor en ed och sålde därmed sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och gick sedan och fortsatte med sitt. Så lite värdesatte han sin förstfödslorätt.

Isak och kung Avimelek

26 Det kom en svår hungersnöd över landet, så som det hade gjort under Abrahams tid, och Isak flyttade därför till Gerar, till Avimelek, filistéernas kung.[d]

2 Herren visade sig där för honom och sa till honom: ”Far inte till Egypten, utan stanna i det land jag säger till dig! 3 Stanna nu här i detta land. Då ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge alla dessa länder till dig och till dina ättlingar, precis som jag med ed lovade din far Abraham. 4 Jag ska göra dina ättlingar lika många som stjärnorna på himlen. Jag ska ge dem alla dessa länder. Genom din avkomma[e] ska alla jordens folk bli välsignade, 5 eftersom Abraham lydde mig och följde mina föreskrifter, befallningar, bud och lagar.”

6 Isak stannade i Gerar. 7 När männen i staden frågade honom om hans hustru, svarade han: ”Hon är min syster.” Han vågade inte säga att hon var hans hustru, för han var rädd att de skulle döda honom för Rebeckas skull, för hon var mycket vacker.

8 Men efter att han redan varit där en tid, fick Avimelek, filistéernas kung, av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka. 9 Då ropade Avimelek på Isak och sa: ”Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster?” ”Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad för hennes skull”, svarade Isak. 10 ”Hur kunde du behandla oss på det sättet?” sa Avimelek. ”Någon kunde ju ha legat med henne, och då skulle du ha dragit skuld över oss.” 11 Sedan utfärdade Avimelek en offentlig varning: ”Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö.”

Isak vägrar att strida för sin rätt

12 Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom. 13 Han blev snart en rik man med alltmer växande rikedomar, tills han var mycket rik. 14 Han hade hjordar av får och getter, boskapshjordar och många tjänare. Men filistéerna blev avundsjuka på honom, 15 och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.

16 Till slut sa Avimelek till Isak: ”Gå någon annanstans! Du har blivit alltför mäktig för oss.” 17 Då flyttade Isak ner till Gerardalen och bodde där i stället. 18 Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, och som filistéerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem samma namn som hans far en gång hade gett dem. 19 Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.

20 Då kom herdarna på orten och grälade med Isaks herdar: ”Det är vårt vatten!” Därför kallade de brunnen för Esek[f]. 21 Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Sitna[g]. 22 När han då bröt upp därifrån och grävde ytterligare en brunn, blev det inget mer bråk om den. Därför kallade de brunnen för Rechovot[h]. De sa nämligen: ”Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss här i landet.”

23 Därefter gick Isak till Beer Sheva, 24 och sedan visade sig Herren för honom på natten. ”Jag är din far Abrahams Gud”, sa han. ”Var inte rädd, för jag är med dig och ska välsigna dig. Jag ska ge dig många ättlingar för min tjänare Abrahams skull.” 25 Då byggde Isak ett altare och åkallade Herren. Han bosatte sig där och hans tjänare grävde en brunn.

26 Sedan fick Isak besök från Gerar: Avimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Achussat och Pikol, befälhavaren över kungens här. 27 ”Varför har ni kommit hit?” frågade Isak dem. ”Ni var ju fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.” 28 De sa: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Låt oss svära en ed och sluta ett förbund med varandra. 29 Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Och nu har Herren välsignat dig.”

30 Då lagade Isak till en festmåltid åt dem, och de åt och drack. 31 Så snart de steg upp på morgonen, svor de varandra en ed, och sedan skickade Isak hem dem i fred igen.

32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: ”Vi har hittat vatten”, sa de. 33 Därför kallade han brunnen för Shiva[i]. Staden har sedan dess hetat Beer Sheva.

34 Vid 40 års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit, dotter till hettiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hettiten Elons dotter. 35 De gjorde livet bittert för Isak och Rebecka.

Isak välsignar Jakob i stället för Esau

27 När Isak blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte längre kunde se, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sa Isak. ”Ja, far”, svarade Esau. 2 Isak fortsatte: ”Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. 3 Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan till någon av mina favoriträtter och bär in den till mig så att jag får äta. Sedan ska jag välsigna dig innan jag dör.”

5 Men Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau, och när Esau gick ut på fälten för att jaga villebråd, 6 sa hon till sin son Jakob: ”Jag hörde vad din far sa till din bror Esau: 7 ’Skaffa åt mig villebråd och laga till en bit god mat så att jag får äta och sedan välsigna dig inför Herren innan jag dör.’

8 Gör nu, min son, precis som jag säger till dig. 9 Gå ut till hjorden och hämta hit två fina killingar, så ska jag laga till din fars favoriträtt. 10 Ta därefter maten till din far, för att han ska äta och välsigna dig, innan han dör.”

11 Jakob sa då till sin mor Rebecka: ”Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! 12 Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig.” 13 ”Låt hans förbannelse komma över mig, min son”, sa Rebecka. ”Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!”

14 Jakob hämtade då de två killingarna till sin mor, och hon lagade till en rätt av dem som Isak tyckte om. 15 Sedan tog hon Esaus, sin äldste sons bästa kläder, som fanns där i huset, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta dem på sig. 16 Hon täckte hans händer och bara hals med skinnet från killingarna. 17 Sedan gav hon honom den välsmakande rätten och lite nybakat bröd. 18 Jakob gick till sin far och sa: ”Far!” ”Ja, min son”, svarade Isak. ”Vem är det?”

19 ”Jag är Esau, din förstfödde”, sa Jakob. ”Jag har gjort som du sa till mig. Sitt nu upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig sedan.” 20 ”Hur kunde du få tag på något så snabbt, min son?” undrade Isak.

”Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg”, svarade Jakob.

21 Då sa Isak: ”Kom hit till mig. Jag vill känna på dig, min son, och vara säker på att du är min son Esau!” 22 Jakob gick fram till sin far Isak, så han kunde känna på honom. Isak sa: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Men han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus, så han välsignade honom.

24 ”Är du verkligen min son Esau?” undrade Isak igen. ”Ja”, svarade Jakob. 25 ”Kom då hit med maten, min son, så ska jag äta av villebrådet och sedan välsigna dig”, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av vinet som Jakob gav honom.

26 ”Kom närmare, min son, och kyss mig”, sa Isak sedan. 27 Jakob gick fram och kysste honom, och när Isak kände lukten av hans kläder välsignade han honom och sa:

”Doften hos min son är den goda doften från fälten,
    som Herren har välsignat.
28 Gud ska ge dig himlens dagg,
    jordens rikedom och goda skördar av säd och vin.
29 Många folk ska tjäna dig
    och folkslag böja sig ner för dig.
Du ska vara dina bröders herre,
    och din mors söner ska buga sig djupt inför dig.
De som hädar dig ska vara förbannade,
    och de som välsignar dig ska vara välsignade.”

30 När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt. 31 Han hade också lagat till en god måltid och gick in till Jakob med den. ”Far, här är jag med viltet”, sa han. ”Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig din välsignelse!” 32 ”Vem är det som kommer?” undrade Isak.

”Det är ju jag, Esau, din förstfödde”, sa Esau. 33 Då blev Isak alldeles förskräckt: ”Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, strax innan du kom?” undrade han. ”Jag gav honom min välsignelse, och då kommer han att vara välsignad.”

34 När Esau hörde vad hans far sa, gav han ett högt och bittert klagorop: ”O, min far, välsigna också mig!”

35 ”Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse”, konstaterade Isak. 36 ”Inte undra på att de kallar honom Jakob[j]! Han har bedragit mig två gånger. Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig?” frågade Esau.

37 Då sa Isak: ”Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela hans släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av säd och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig, min son?” 38 ”Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också”, bad Esau och brast i högljudd gråt.

Då svarade hans far Isak:

39 ”Du kommer att bo på ett ställe där det växer dåligt,
    och där ingen dagg faller ner från himlen.
40 Du kommer att leva av ditt svärd
    och tjäna din bror,
men du kommer slutligen att kasta av dig hans ok och bli fri[k].”

41 Esau hatade Jakob för den välsignelse deras far gett honom och sa för sig själv: ”Tiden är nära då vi sörjer vår far, och då ska jag döda Jakob.” 42 Men Rebecka fick reda på vad hennes äldre son Esau hade sagt. Hon sände då bud efter sin yngre son Jakob och berättade för honom att Esau ville hämnas och tänkte döda honom.

43 ”Hör nu på vad jag säger”, sa hon. ”Fly till din morbror Laban i Harran, 44 och stanna hos honom några dagar tills Esaus din brors vrede har lagt sig. 45 När han lugnat ner sig och glömt vad du har gjort, ska jag meddela dig så att du kan komma tillbaka igen. Varför ska jag förlora er båda två på samma dag?[l]”

46 Sedan sa Rebecka till Isak: ”Jag är dödstrött på de där hettitiskorna. Jag dör hellre än att jag också ser Jakob gifta sig med en av dessa hettitiska flickor här i landet.”

28 Då kallade Isak på Jakob och välsignade honom: ”Gift dig inte med någon av dessa kanaaneiska flickor! 2 Gå i stället till Paddan Aram, till din morfar Betuels hus, och gift dig med en av dina kusiner, en av din morbror Labans döttrar. 3 Gud den Väldige kommer att välsigna dig och göra dig fruktsam. Du ska föröka dig och bli till många folk. 4 Han ska ge dig och dina ättlingar Abrahams välsignelser som han gav Abraham, och detta land, där du nu lever som främling, ska tillhöra dig, för Gud har gett det till Abraham.”

5 Sedan sände Isak iväg Jakob, och denne gav sig iväg till Paddan Aram till sin morbror Laban, araméen Betuels son, Jakobs och Esaus mor, Rebeckas bror.

6 Esau förstod att Isak hade välsignat Jakob och skickat honom till Paddan Aram för att skaffa sig en hustru därifrån. När Isak hade välsignat Jakob hade han varnat honom för att gifta sig med en kanaaneiska. 7 Jakob hade lytt sin far och mor och rest till Paddan Aram. 8 När Esau insåg hur illa Isak tyckte om de kanaaneiska kvinnorna, 9 gick han till Ismael och gifte sig med Machalat, Nevajots syster, som var dotter till Ismael, Abrahams son. Han gifte sig alltså med henne utöver de hustrur han redan hade.

Jakob bildar familj

Jakobs dröm

10 Jakob lämnade alltså Beer Sheva och gav sig iväg mot Harran. 11 När han vid solnedgången stannade för att slå läger för natten, tog han en sten som huvudkudde och lade sig för att sova. 12 Då fick han i en dröm se trappsteg[m] som nådde från jorden till himlen, och han såg hur Guds änglar gick upp och gick ner för dem.

13 Där uppe stod Herren, som sa: ”Jag är Herren, Abrahams och din far Isaks Gud. Jag ska ge marken du ligger på till dig och dina ättlingar. 14 Dina ättlingar kommer att bli som stoftet på jorden. Du kommer att utbreda dig från öster till väster och från norr till söder, och alla jordens folk kommer att bli välsignade genom dig och dina ättlingar. 15 Jag är med dig och ska skydda dig vart du än går och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska aldrig överge dig. Det jag har lovat dig ska jag också göra.”

16 Sedan vaknade Jakob. ”Herren är verkligen här”, sa han, ”och det visste jag inte om.” 17 Han greps av fruktan och sa: ”Hur skräckinjagande är inte denna plats! Det kan inte vara annat än Guds hus och himlens port!” 18 Nästa morgon steg han upp tidigt och tog stenen, som han hade haft under huvudet, och reste upp den som en minnessten och hällde olja över den. 19 Han kallade platsen Betel[n]; tidigare hette staden Lus.

20 Sedan gav Jakob detta löfte: ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna resa och ger mig mat och kläder 21 och tryggt för mig tillbaka hem till min far, och om Herren kommer att vara min Gud, 22 då ska denna minnessten bli ett Guds hus och jag ska ge dig tionde av allt du ger mig!”

Jakob möter Rakel

29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet[o]. 2 Han fick syn på en brunn på fältet och tre fårhjordar som låg nära brunnen där de brukade vattnas. Men en tung sten täckte brunnen. 3 Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.

4 Jakob frågade herdarna: ”Mina bröder, var kommer ni ifrån?” ”Från Harran”, svarade de. 5 ”Känner ni någon som heter Laban, Nachors sonson?” De svarade: ”Visst gör vi det.” 6 ”Hur mår han?” ”Han har det bra. Där kommer hans dotter Rakel med fåren.”

7 ”Solen står ju fortfarande högt på himlen. Det är väl ännu inte tid att samla ihop flocken?” frågade Jakob. ”Varför inte vattna fåren och låta dem gå ut på bete igen?” 8 ”Vi kan inte göra det”, svarade de, ”förrän alla hjordarna är samlade och stenen bortrullad. Då vattnar vi fåren.”

9 Medan Jakob fortfarande talade, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram till brunnen och rullade bort stenen och gav sin morbror Labans fårhjord vatten. 11 Sedan kysste Jakob Rakel och brast i gråt. 12 Han förklarade att han var nära släkt med hennes far och son till Rebecka. Hon sprang genast och berättade det för sin far. 13 Så snart Laban hörde om sin systerson Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia för Laban.

14 ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag”, sa Laban.

Rakel och Lea

När Jakob hade varit där ungefär en månad, 15 sa Laban en dag till honom: ”Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?”

16 Laban hade två döttrar, Lea, som den äldre hette, och hennes yngre syster Rakel. 17 Lea hade milda[p] ögon, men Rakel var välväxt och skön. 18 Jakob älskade Rakel. Därför sa han: ”Om du ger mig din yngsta dotter Rakel till hustru, så ska jag arbeta för dig i sju år.” 19 Laban svarade: ”Jag ger henne hellre till dig än till någon annan. Stanna du här.”

20 Alltså arbetade Jakob de följande sju åren för att få Rakel. Tiden kändes lika kort som några dagar, för han älskade henne så. 21 Sedan sa Jakob till Laban: ”Ge mig nu min hustru, min tid har ju gått, så att jag kan förenas med henne.”

22 Då inbjöd Laban alla i trakten till en fest. 23 På kvällen tog Laban sin dotter Lea och gav henne till Jakob, och han låg med henne. 24 Laban gav Lea en av sina slavinnor som hette Silpa. 25 På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. ”Vad är det du har gjort?” sa Jakob. ”Jag arbetade sju år för Rakel! Varför har du bedragit mig så här?” 26 ”Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre”, svarade Laban. 27 ”Fira nu denna bröllopsvecka, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år.”

28 Jakob gick med på detta och när bröllopsveckan med Lea var över, gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Laban gav Rakel sin slavinna Bilha som tjänsteflicka. 30 Jakob låg också med Rakel, och han älskade henne mer än Lea. Sedan arbetade han för Laban i ytterligare sju år.

Jakobs söner

31 Eftersom Herren såg att Lea inte var älskad, lät han henne få barn medan Rakel inte kunde få några. 32 Lea blev alltså med barn och födde en son som hon gav namnet Ruben[q], för hon sa: ”Herren har sett mitt lidande, och nu kommer min make att älska mig.” 33 Hon blev snart med barn igen och födde en son till. Då sa hon: ”Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.” Hon gav honom namnet Simon.[r] 34 Åter blev hon med barn och födde en son. Nu sa hon: ”Nu kommer väl ändå min man att hålla sig till mig, eftersom jag har gett honom tre söner.” Därför gav hon denne son namnet Levi.[s] 35 Än en gång blev hon med barn och födde en son. Hon sa: ”Nu vill jag prisa Herren!” Hon gav honom namnet Juda.[t] Sedan fick hon inga fler barn.

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. ”Ge mig barn, annars dör jag!”, vädjade hon till Jakob. 2 Då blev Jakob arg och sa: ”Jag är väl inte Gud? Det är han som hindrat dig från att få barn.” 3 Då sa Rakel till honom: ”Ligg med min slavinna Bilha, så får hon föda barn åt mig[u].” 4 Hon gav honom alltså sin slavinna Bilha till bihustru[v]. Han låg med henne, 5 och hon blev med barn och födde honom en son. 6 Rakel sa: ”Gud har gett mig rättvisa, han har hört min bön och gett mig en son.” Hon gav därför honom namnet Dan.[w] 7 Rakels slavinna blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son. 8 Rakel sa: ”Jag har stridit Guds strider med min syster, och jag har vunnit.” Så gav hon pojken namnet Naftali.[x]

9 När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin slavinna Silpa till Jakob som bihustru, 10 och snart födde också Silpa honom en son. 11 Lea sa: ”Till lycka!” och gav honom namnet Gad.[y] 12 Sedan födde Silpa honom ytterligare en son, 13 och Lea sa: ”Jag är lycklig! De andra kvinnorna kommer att prisa mig lycklig.” Och hon gav pojken namnet Asher.[z]

14 En dag under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han några kärleksäpplen[aa] som han tog med sig hem till sin mor Lea. Rakel bad då henne: ”Ge mig några av din sons kärleksäpplen!” 15 Men Lea svarade: ”Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons kärleksäpplen också!”

Rakel sa: ”Han får ligga med dig i natt i utbyte mot kärleksäpplena.” 16 När Jakob kom hem från fälten den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. ”Du måste komma till mig”, sa hon. ”Jag har nämligen gett min sons kärleksäpplen som betalning för dig.” Då låg han med henne den natten. 17 Och Gud svarade på Leas böner. Hon blev med barn igen och födde sin femte son åt Jakob. 18 Hon sa: ”Gud har belönat mig för att jag har gett min slavinna till min man.” Så gav hon honom namnet Isaskar.[ab] 19 Sedan blev hon med barn igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sa hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu kommer min man att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.” Och hon gav pojken namnet Sebulon.[ac] 21 Senare födde hon också en dotter som hon gav namnet Dina.

22 Då kom Gud ihåg Rakel och hörde hennes böner och gjorde henne fruktsam. 23 Hon blev med barn och födde en son. ”Gud har tagit bort min skam”, sa hon. 24 Hon gav sonen namnet Josef[ad], för hon sa: ”Må Herren ge mig ytterligare en son.”

Jakob blir en rik man

25 Efter att Rakel fött Josef, sa Jakob till Laban: ”Låt mig resa tillbaka hem till mitt land! 26 Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!”

27 Laban sa till honom: ”Visa mig välvilja och stanna! Jag har förstått genom spåtecken att Herren har välsignat mig för din skull. 28 Hur mycket vill du ha som lön? Jag tänker betala vad du än begär.” 29 Jakob svarade: ”Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år och hur din boskap har blivit i min vård. 30 Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?”

31 ”Vad ska jag ge dig?” frågade Laban igen. Jakob svarade: ”Du ska inte ge mig någonting, men om du gör som jag föreslår, ska jag fortsätta att vakta dina får och getter. 32 Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla brokiga, spräckliga och mörka djur bland fåren och dem som är spräckliga och brokiga bland getterna. Ge dem till mig som lön. 33 Så ska min hederlighet kunna testas i framtiden när du kommer för att se vad som blivit min lön: om det finns några getter i min hjord som inte är brokiga eller spräckliga eller får som inte är mörka, så ska de betraktas som stulna.”

34 ”Överenskommet!” svarade Laban. ”Vi gör som du säger!”

35 Redan samma dag samlade han ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga, alla med vita fläckar och alla mörka bland fåren. Han överlämnade dem till sina söner. 36 Han höll tre dagsresors avstånd mellan sig själv och Jakob, medan Jakob vaktade resten av Labans hjord.

37 Jakob tog friska skott från poppel, mandel och platan och skalade av delar av barken, så det blev vita strimlor i den. 38 Han lade ut käpparna han skalat strimlor på vid vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när de kom för att dricka. De parade sig när de kom för att dricka. 39 Hjordarna parade sig alltså framför käpparna, och deras avkomma blev brokig, spräcklig och strimmig.[ae] 40 Jakob förde sedan undan ungdjuren i en egen hjord. De övriga djuren ställde han mot de strimmiga och mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans. 41 Varje gång de kraftiga tackorna skulle para sig, lade han fram de strimmiga grenarna i hoarna, så att de parade sig framför dem. 42 Men när de svaga djuren skulle para sig, lade han inte dit dem. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. 43 Jakob blev mycket rik och hade stora flockar av småboskap, många slavar och slavinnor, kameler och åsnor.

Jakob återvänder hem

31 Men Jakob fick höra att Labans söner klagade: ”Han har tagit allt vår far ägde, och sin rikedom har han fått på vår fars bekostnad.” 2 Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

3 Herren talade nu till Jakob och sa till honom: ”Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.”

4 Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han höll till med hjordarna. 5 ”Jag ser att er far är kyligare mot mig än vad han var tidigare”, sa han till dem. ”Men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far, så mycket jag orkat, 7 men han har lurat mig och tio gånger ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig. 8 När han sa att de spräckliga djuren skulle bli min lön, födde hela hjorden spräckliga djur och när han sa att jag kunde få de strimmiga djuren, blev alla lammen strimmiga. 9 På så sätt har Gud tagit er fars boskap och gett den till mig.

10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga. 11 I min dröm ropade sedan Guds ängel på mig: ’Jakob!’ Jag svarade: ’Här är jag’. 12 Ängeln sa till mig: ’Alla bockar som parar sig med flocken är brokiga, spräckliga och strimmiga. Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig. 13 Jag är den Gud du mötte i Betel där du smorde en minnessten och gav ett löfte till mig. Lämna nu genast detta land och återvänd till det land där du föddes.’ ”

14 Rakel och Lea svarade: ”Det finns ingenting kvar för oss här av vår fars rikedom. 15 Behandlar han inte oss som främlingar? Han har sålt oss och det han fick för oss, har han redan gjort slut på. 16 De rikedomar som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför precis som Gud har sagt till dig!”

Laban förföljer Jakob

17 Jakob lyfte då upp sina barn och sina hustrur på kamelerna. 18 Han tog med sig all sin boskap och all sin egendom som han skaffat sig i Paddan Aram. Så begav han sig hemåt till sin far Isak i Kanaans land. 19 Laban hade gått iväg för att klippa sina får och då stal Rakel sin fars husgudar. 20 Jakob bedrog också araméen Laban genom att ge sig iväg utan förvarning. 21 Han flydde med alla sina ägodelar, gick över floden Eufrat och till Gileads bergsbygd. 22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare. 23 Då samlade han sina manliga släktingar och tog upp jakten. Han hann ifatt dem i Gileads bergsbygd efter sju dagar. 24 Den natten kom Gud till araméen Laban i en dröm och sa till honom: ”Akta dig noga för att säga något, vare sig gott eller ont, till Jakob!” 25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger i Gileads bergsbygd och Laban och hans följe slog också läger där.

26 ”Vad menar du med detta?” sa Laban till Jakob. ”Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som fångar, tillfångatagna i strid. 27 Varför smet du iväg och lurade mig? Du sa ingenting och lät mig inte ordna en avskedsfest med sång och spel, med tamburiner och lyror? 28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt! 29 Det skulle stå i min makt att skada dig, men din faders Gud visade sig för mig i natt och sa till mig: ’Akta dig noga för att säga något till Jakob, vare sig gott eller ont.’ 30 Men om du hade en sådan hemlängtan, varför stal du mina husgudar?” 31 ”Jag var rädd”, svarade Jakob. ”Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 32 Men när det gäller dina husgudar ska den du finner dem hos dö! Se efter själv, i våra släktingars närvaro, om du finner en enda sak, som är din, så ta den!” Jakob visste nämligen inte att Rakel hade stulit husgudarna.

33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält. 34 Men Rakel hade gömt husgudarna i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet, hittade han dem alltså inte. 35 ”Bli inte arg, min herre, för att jag inte kan resa mig”, sa Rakel till sin far, ”men jag har mina dagar[af] just nu.” Hur han alltså än letade efter sina husgudar, hittade han dem inte.

36 Nu blev Jakob rasande på Laban: ”Vad är mitt brott? Vad har jag gjort för ont? Du har jagat mig som en brottsling! 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit? Ta nu fram allt som jag har stulit och lägg det här framför oss, framför dina och mina släktingar, så de får döma mellan oss!

38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig. Dina tackor och dina getter har aldrig fött i otid, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. 39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, kom jag aldrig till dig med det. Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig också att betala för varje djur som stals från hjorden på dagen och även på natten.

40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter. 41 Ja, i tjugo år har jag varit hos dig och arbetat – fjorton år för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger! 42 Om inte min fars Gud hade varit med mig – Abrahams Gud, som även Isak fruktade – skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett mitt lidande och mitt hårda arbete, och det är därför som han fällde domen[ag] i natt.”

43 Laban svarade: ”Dessa är mina döttrar, barnen är mina, och dessa hjordar och allt du ser här är mitt. Vad kan jag då göra med mina egna döttrar och barnen de fött? 44 Låt oss sluta ett förbund med varandra som ska vara ett vittne mellan dig och mig.”

45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke, 46 och han sa till sina släktingar att samla stenar, och de byggde ett stenröse. Sedan åt de en måltid tillsammans på röset. 47 Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed.[ah]

48 ”Detta stenröse ska vara ett vittne mellan dig och mig”, sa Laban. Därför fick det heta Galed. 49 Det kallades också Mispa[ai], för Laban sa: ”Må Herren vaka över oss, även när vi är utom synhåll för varandra. 50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra hustrur, kom ihåg att även om ingen människa är närvarande är Gud vittne mellan dig och mig.”[aj]

51 ”Här är röset och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig”, sa Laban till Jakob. 52 ”Detta röse och denna stod står mellan oss som vittnen för att jag inte ska gå förbi denna plats för att göra dig något ont och att du inte heller ska passera den för att göra mig något ont. 53 Må Abrahams Gud och Nachors gudar, deras fäders gudar,[ak] döma mellan oss.” Då svor Jakob en ed vid honom som hans far Isak fruktade.

Footnotes

  1. 25:25 Betyder hårig.
  2. 25:26 Betyder den som håller i hälen och även den som bedrar.
  3. 25:30 Betyder röd.
  4. 26:1 Denna händelse inträffade innan Jakob och Esau föddes. Berättelsen finns med för att visa att den välsignelse Abraham fått av Gud gick vidare till hans son Isak. Isak skulle sedan ge den vidare till sin äldste son. Esau hade nu sålt sin förstfödslorätt, och därmed också denna välsignelse, till Jakob.
  5. 26:4 Bokstavligen din säd. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16
  6. 26:20 Betyder gräl.
  7. 26:21 Betyder strid eller fiendskap.
  8. 26:22 Betyder utrymme.
  9. 26:33 Från det hebreiska ordet för ed.
  10. 27:36 Jakob betyder den som håller i hälen eller bedragaren.
  11. 27:40 Den masoretiska textens innebörd i den sista satsen i versen är något osäker. En mer ordagrann översättning kan vara …göra dig fri och kasta av dig hans ok.
  12. 27:45 Om Esau dödade Jakob skulle han själv dödas, och Rebecka skulle förlora båda sina söner. Det kan också betyda att hon skulle förlora både sin man Isak och sin son Jakob på samma dag, eftersom Esau inväntade faderns död för att kunna mörda Jakob.
  13. 28:12 Stege eller trappa, troligen det senare, kanske liknande trappsteg som i dåtida ziqqurater, dvs. tempeltorn.
  14. 28:19 Betel betyder Guds hus.
  15. 29:1 Kan kanske också tolkas som kadmonéernas land, om det hebreiska ordet för öster tänks syfta på befolkningen i det geografiska området i öst.
  16. 29:17 Kan också översättas utan glans.
  17. 29:32 Ruben betyder Se, en son!, men det liknar hebreiskans Han har sett mitt lidande.
  18. 29:33 Simon kommer från det hebreiska verbet för höra, han har hört.
  19. 29:34 Levi kommer från hebreiskans hålla sig till.
  20. 29:35 Juda kommer från hebreiskans prisa eller tacka.
  21. 30:3 Ordagrant: på mina knän eller i mitt knä. Det innebar att barnen adopterades.
  22. 30:4 Se not till 22:24.
  23. 30:6 Dan kommer från hebreiskans skaffa rätt.
  24. 30:8 Naftali kommer från hebreiskans strida. Att Rakel benämner sina strider som Guds strider kan ha sin bakgrund i tron att det var Gud som hindrade henne från att själv få barn (se v. 2).
  25. 30:11 Gad kommer från hebreiskans lycka eller fröjd.
  26. 30:13 Namnet Ashers betydelse ligger nära Gads, lycklig.
  27. 30:14 Troligtvis alrunor, Mandragora officinarum, vars gula, äppelliknande bär användes för att främja fruktsamheten. Man brukade också tillaga en kärleksdryck av alrunor. Rakel tog alltså till magi.
  28. 30:18 Isaskar kommer från hebreiskans lön eller belöning.
  29. 30:20 Sebulon kan anspela på hebreiskans ord för gåva, ära eller hedra och även hålla sig till eller bli kvar hos. Det är något osäkert hur Leas ord hedra ska förstås och översättas.
  30. 30:24 Josef kommer från hebreiskans ta bort och ge ytterligare.
  31. 30:39 Jakob tog till magi, men han erkänner senare att det var Gud som gav honom rikedomen. Se 31:9,42.
  32. 31:35 En omskrivning för menstruation.
  33. 31:42 fällde domen kan också uppfattas som en tillrättavisning.
  34. 31:47 Båda namnen betyder vittnesröset eller edsröset, på arameiska respektive hebreiska.
  35. 31:49 Mispa betyder vaktplats.
  36. 31:50 Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
  37. 31:53 Eller: Må Abrahams Gud och Nachors Gud, deras fäders Gud… Översättningen i bibeltexten ovan är den mer troliga, eftersom det hebreiska verbet ”döma” är i pluralis och Laban verkar skilja mellan Jakobs Gud och Nachors gudar. Jfr även Jos 24:15 där Abrahams familj ursprungligen tjänade andra gudar och Laban hade fortfarande andra gudar.
Listen to Genesis 25:19-31:53
Close NIV

Genesis 25:19-31:53
New International Version

Jacob and Esau

19 This is the account(A) of the family line of Abraham’s son Isaac.

Abraham became the father of Isaac, 20 and Isaac was forty years old(B) when he married Rebekah(C) daughter of Bethuel(D) the Aramean from Paddan Aram[a](E) and sister of Laban(F) the Aramean.(G)

21 Isaac prayed to the Lord on behalf of his wife, because she was childless.(H) The Lord answered his prayer,(I) and his wife Rebekah became pregnant. 22 The babies jostled each other within her, and she said, “Why is this happening to me?” So she went to inquire of the Lord.(J)

23 The Lord said to her,

“Two nations(K) are in your womb,
    and two peoples from within you will be separated;
one people will be stronger than the other,
    and the older will serve the younger.(L)”

24 When the time came for her to give birth,(M) there were twin boys in her womb.(N) 25 The first to come out was red,(O) and his whole body was like a hairy garment;(P) so they named him Esau.[b](Q) 26 After this, his brother came out,(R) with his hand grasping Esau’s heel;(S) so he was named Jacob.[c](T) Isaac was sixty years old(U) when Rebekah gave birth to them.

27 The boys grew up, and Esau became a skillful hunter,(V) a man of the open country,(W) while Jacob was content to stay at home among the tents. 28 Isaac, who had a taste for wild game,(X) loved Esau, but Rebekah loved Jacob.(Y)

29 Once when Jacob was cooking some stew,(Z) Esau came in from the open country,(AA) famished. 30 He said to Jacob, “Quick, let me have some of that red stew!(AB) I’m famished!” (That is why he was also called Edom.[d])(AC)

31 Jacob replied, “First sell me your birthright.(AD)”

32 “Look, I am about to die,” Esau said. “What good is the birthright to me?”

33 But Jacob said, “Swear(AE) to me first.” So he swore an oath to him, selling his birthright(AF) to Jacob.

34 Then Jacob gave Esau some bread and some lentil stew.(AG) He ate and drank, and then got up and left.

So Esau despised his birthright.

Isaac and Abimelek(AH)

26 Now there was a famine in the land(AI)—besides the previous famine in Abraham’s time—and Isaac went to Abimelek king of the Philistines(AJ) in Gerar.(AK) 2 The Lord appeared(AL) to Isaac and said, “Do not go down to Egypt;(AM) live in the land where I tell you to live.(AN) 3 Stay in this land for a while,(AO) and I will be with you(AP) and will bless you.(AQ) For to you and your descendants I will give all these lands(AR) and will confirm the oath I swore to your father Abraham.(AS) 4 I will make your descendants(AT) as numerous as the stars in the sky(AU) and will give them all these lands,(AV) and through your offspring[e] all nations on earth will be blessed,[f](AW) 5 because Abraham obeyed me(AX) and did everything I required of him, keeping my commands, my decrees(AY) and my instructions.(AZ)” 6 So Isaac stayed in Gerar.(BA)

7 When the men of that place asked him about his wife, he said, “She is my sister,(BB)” because he was afraid to say, “She is my wife.” He thought, “The men of this place might kill me on account of Rebekah, because she is beautiful.”

8 When Isaac had been there a long time, Abimelek king of the Philistines(BC) looked down from a window and saw Isaac caressing his wife Rebekah. 9 So Abimelek summoned Isaac and said, “She is really your wife! Why did you say, ‘She is my sister’?(BD)”

Isaac answered him, “Because I thought I might lose my life on account of her.”

10 Then Abimelek said, “What is this you have done to us?(BE) One of the men might well have slept with your wife, and you would have brought guilt upon us.”

11 So Abimelek gave orders to all the people: “Anyone who harms(BF) this man or his wife shall surely be put to death.”(BG)

12 Isaac planted crops in that land and the same year reaped a hundredfold,(BH) because the Lord blessed him.(BI) 13 The man became rich, and his wealth continued to grow until he became very wealthy.(BJ) 14 He had so many flocks and herds and servants(BK) that the Philistines envied him.(BL) 15 So all the wells(BM) that his father’s servants had dug in the time of his father Abraham, the Philistines stopped up,(BN) filling them with earth.

16 Then Abimelek said to Isaac, “Move away from us;(BO) you have become too powerful for us.(BP)”

17 So Isaac moved away from there and encamped in the Valley of Gerar,(BQ) where he settled. 18 Isaac reopened the wells(BR) that had been dug in the time of his father Abraham, which the Philistines had stopped up after Abraham died, and he gave them the same names his father had given them.

19 Isaac’s servants dug in the valley and discovered a well of fresh water there. 20 But the herders of Gerar quarreled(BS) with those of Isaac and said, “The water is ours!”(BT) So he named the well Esek,[g] because they disputed with him. 21 Then they dug another well, but they quarreled(BU) over that one also; so he named it Sitnah.[h] 22 He moved on from there and dug another well, and no one quarreled over it. He named it Rehoboth,[i](BV) saying, “Now the Lord has given us room(BW) and we will flourish(BX) in the land.”

23 From there he went up to Beersheba.(BY) 24 That night the Lord appeared to him and said, “I am the God of your father Abraham.(BZ) Do not be afraid,(CA) for I am with you;(CB) I will bless you and will increase the number of your descendants(CC) for the sake of my servant Abraham.”(CD)

25 Isaac built an altar(CE) there and called on the name of the Lord.(CF) There he pitched his tent, and there his servants dug a well.(CG)

26 Meanwhile, Abimelek had come to him from Gerar, with Ahuzzath his personal adviser and Phicol the commander of his forces.(CH) 27 Isaac asked them, “Why have you come to me, since you were hostile to me and sent me away?(CI)”

28 They answered, “We saw clearly that the Lord was with you;(CJ) so we said, ‘There ought to be a sworn agreement between us’—between us and you. Let us make a treaty(CK) with you 29 that you will do us no harm,(CL) just as we did not harm you but always treated you well and sent you away peacefully. And now you are blessed by the Lord.”(CM)

30 Isaac then made a feast(CN) for them, and they ate and drank. 31 Early the next morning the men swore an oath(CO) to each other. Then Isaac sent them on their way, and they went away peacefully.

32 That day Isaac’s servants came and told him about the well(CP) they had dug. They said, “We’ve found water!” 33 He called it Shibah,[j] and to this day the name of the town has been Beersheba.[k](CQ)

Jacob Takes Esau’s Blessing

34 When Esau was forty years old,(CR) he married Judith daughter of Beeri the Hittite, and also Basemath daughter of Elon the Hittite.(CS) 35 They were a source of grief to Isaac and Rebekah.(CT)

27 When Isaac was old and his eyes were so weak that he could no longer see,(CU) he called for Esau his older son(CV) and said to him, “My son.”

“Here I am,” he answered.

2 Isaac said, “I am now an old man and don’t know the day of my death.(CW) 3 Now then, get your equipment—your quiver and bow—and go out to the open country(CX) to hunt some wild game for me. 4 Prepare me the kind of tasty food I like(CY) and bring it to me to eat, so that I may give you my blessing(CZ) before I die.”(DA)

5 Now Rebekah was listening as Isaac spoke to his son Esau. When Esau left for the open country(DB) to hunt game and bring it back, 6 Rebekah said to her son Jacob,(DC) “Look, I overheard your father say to your brother Esau, 7 ‘Bring me some game and prepare me some tasty food to eat, so that I may give you my blessing in the presence of the Lord before I die.’(DD) 8 Now, my son, listen carefully and do what I tell you:(DE) 9 Go out to the flock and bring me two choice young goats,(DF) so I can prepare some tasty food for your father, just the way he likes it.(DG) 10 Then take it to your father to eat, so that he may give you his blessing(DH) before he dies.”

11 Jacob said to Rebekah his mother, “But my brother Esau is a hairy man(DI) while I have smooth skin. 12 What if my father touches me?(DJ) I would appear to be tricking him and would bring down a curse(DK) on myself rather than a blessing.”

13 His mother said to him, “My son, let the curse fall on me.(DL) Just do what I say;(DM) go and get them for me.”

14 So he went and got them and brought them to his mother, and she prepared some tasty food, just the way his father liked it.(DN) 15 Then Rebekah took the best clothes(DO) of Esau her older son,(DP) which she had in the house, and put them on her younger son Jacob. 16 She also covered his hands and the smooth part of his neck with the goatskins.(DQ) 17 Then she handed to her son Jacob the tasty food and the bread she had made.

18 He went to his father and said, “My father.”

“Yes, my son,” he answered. “Who is it?”(DR)

19 Jacob said to his father, “I am Esau your firstborn.(DS) I have done as you told me. Please sit up and eat some of my game,(DT) so that you may give me your blessing.”(DU)

20 Isaac asked his son, “How did you find it so quickly, my son?”

“The Lord your God gave me success,(DV)” he replied.

21 Then Isaac said to Jacob, “Come near so I can touch you,(DW) my son, to know whether you really are my son Esau or not.”

22 Jacob went close to his father Isaac,(DX) who touched(DY) him and said, “The voice is the voice of Jacob, but the hands are the hands of Esau.” 23 He did not recognize him, for his hands were hairy like those of his brother Esau;(DZ) so he proceeded to bless him. 24 “Are you really my son Esau?” he asked.

“I am,” he replied.

25 Then he said, “My son, bring me some of your game to eat, so that I may give you my blessing.”(EA)

Jacob brought it to him and he ate; and he brought some wine and he drank. 26 Then his father Isaac said to him, “Come here, my son, and kiss me.”

27 So he went to him and kissed(EB) him(EC). When Isaac caught the smell of his clothes,(ED) he blessed him and said,

“Ah, the smell of my son
    is like the smell of a field
    that the Lord has blessed.(EE)
28 May God give you heaven’s dew(EF)
    and earth’s richness(EG)—
    an abundance of grain(EH) and new wine.(EI)
29 May nations serve you
    and peoples bow down to you.(EJ)
Be lord over your brothers,
    and may the sons of your mother bow down to you.(EK)
May those who curse you be cursed
    and those who bless you be blessed.(EL)”

30 After Isaac finished blessing him, and Jacob had scarcely left his father’s presence, his brother Esau came in from hunting. 31 He too prepared some tasty food and brought it to his father. Then he said to him, “My father, please sit up and eat some of my game, so that you may give me your blessing.”(EM)

32 His father Isaac asked him, “Who are you?”(EN)

“I am your son,” he answered, “your firstborn, Esau.(EO)”

33 Isaac trembled violently and said, “Who was it, then, that hunted game and brought it to me?(EP) I ate it just before you came and I blessed him—and indeed he will be blessed!(EQ)”

34 When Esau heard his father’s words, he burst out with a loud and bitter cry(ER) and said to his father, “Bless(ES) me—me too, my father!”

35 But he said, “Your brother came deceitfully(ET) and took your blessing.”(EU)

36 Esau said, “Isn’t he rightly named Jacob[l]?(EV) This is the second time he has taken advantage of(EW) me: He took my birthright,(EX) and now he’s taken my blessing!”(EY) Then he asked, “Haven’t you reserved any blessing for me?”

37 Isaac answered Esau, “I have made him lord over you and have made all his relatives his servants, and I have sustained him with grain and new wine.(EZ) So what can I possibly do for you, my son?”

38 Esau said to his father, “Do you have only one blessing, my father? Bless me too, my father!” Then Esau wept aloud.(FA)

39 His father Isaac answered him,(FB)

“Your dwelling will be
    away from the earth’s richness,
    away from the dew(FC) of heaven above.(FD)
40 You will live by the sword
    and you will serve(FE) your brother.(FF)
But when you grow restless,
    you will throw his yoke
    from off your neck.(FG)”

41 Esau held a grudge(FH) against Jacob(FI) because of the blessing his father had given him. He said to himself, “The days of mourning(FJ) for my father are near; then I will kill(FK) my brother Jacob.”(FL)

42 When Rebekah was told what her older son Esau(FM) had said, she sent for her younger son Jacob and said to him, “Your brother Esau is planning to avenge himself by killing you.(FN) 43 Now then, my son, do what I say:(FO) Flee at once to my brother Laban(FP) in Harran.(FQ) 44 Stay with him for a while(FR) until your brother’s fury subsides. 45 When your brother is no longer angry with you and forgets what you did to him,(FS) I’ll send word for you to come back from there.(FT) Why should I lose both of you in one day?”

46 Then Rebekah said to Isaac, “I’m disgusted with living because of these Hittite(FU) women. If Jacob takes a wife from among the women of this land,(FV) from Hittite women like these, my life will not be worth living.”(FW)

28 So Isaac called for Jacob and blessed(FX) him. Then he commanded him: “Do not marry a Canaanite woman.(FY) 2 Go at once to Paddan Aram,[m](FZ) to the house of your mother’s father Bethuel.(GA) Take a wife for yourself there, from among the daughters of Laban, your mother’s brother.(GB) 3 May God Almighty[n](GC) bless(GD) you and make you fruitful(GE) and increase your numbers(GF) until you become a community of peoples. 4 May he give you and your descendants the blessing given to Abraham,(GG) so that you may take possession of the land(GH) where you now reside as a foreigner,(GI) the land God gave to Abraham.” 5 Then Isaac sent Jacob on his way,(GJ) and he went to Paddan Aram,(GK) to Laban son of Bethuel the Aramean,(GL) the brother of Rebekah,(GM) who was the mother of Jacob and Esau.

6 Now Esau learned that Isaac had blessed Jacob and had sent him to Paddan Aram to take a wife from there, and that when he blessed him he commanded him, “Do not marry a Canaanite woman,”(GN) 7 and that Jacob had obeyed his father and mother and had gone to Paddan Aram. 8 Esau then realized how displeasing the Canaanite women(GO) were to his father Isaac;(GP) 9 so he went to Ishmael(GQ) and married Mahalath, the sister of Nebaioth(GR) and daughter of Ishmael son of Abraham, in addition to the wives he already had.(GS)

Jacob’s Dream at Bethel

10 Jacob left Beersheba(GT) and set out for Harran.(GU) 11 When he reached a certain place,(GV) he stopped for the night because the sun had set. Taking one of the stones there, he put it under his head(GW) and lay down to sleep. 12 He had a dream(GX) in which he saw a stairway resting on the earth, with its top reaching to heaven, and the angels of God were ascending and descending on it.(GY) 13 There above it[o] stood the Lord,(GZ) and he said: “I am the Lord, the God of your father Abraham and the God of Isaac.(HA) I will give you and your descendants the land(HB) on which you are lying.(HC) 14 Your descendants will be like the dust of the earth, and you(HD) will spread out to the west and to the east, to the north and to the south.(HE) All peoples on earth will be blessed through you and your offspring.[p](HF) 15 I am with you(HG) and will watch over you(HH) wherever you go,(HI) and I will bring you back to this land.(HJ) I will not leave you(HK) until I have done what I have promised you.(HL)”(HM)

16 When Jacob awoke from his sleep,(HN) he thought, “Surely the Lord is in this place, and I was not aware of it.” 17 He was afraid and said, “How awesome is this place!(HO) This is none other than the house of God;(HP) this is the gate of heaven.”

18 Early the next morning Jacob took the stone he had placed under his head(HQ) and set it up as a pillar(HR) and poured oil on top of it.(HS) 19 He called that place Bethel,[q](HT) though the city used to be called Luz.(HU)

20 Then Jacob made a vow,(HV) saying, “If God will be with me and will watch over me(HW) on this journey I am taking and will give me food to eat and clothes to wear(HX) 21 so that I return safely(HY) to my father’s household,(HZ) then the Lord[r] will be my God(IA) 22 and[s] this stone that I have set up as a pillar(IB) will be God’s house,(IC) and of all that you give me I will give you a tenth.(ID)”

Jacob Arrives in Paddan Aram

29 Then Jacob continued on his journey and came to the land of the eastern peoples.(IE) 2 There he saw a well in the open country, with three flocks of sheep lying near it because the flocks were watered from that well.(IF) The stone(IG) over the mouth of the well was large. 3 When all the flocks were gathered there, the shepherds would roll the stone(IH) away from the well’s mouth and water the sheep.(II) Then they would return the stone to its place over the mouth of the well.

4 Jacob asked the shepherds, “My brothers, where are you from?”(IJ)

“We’re from Harran,(IK)” they replied.

5 He said to them, “Do you know Laban, Nahor’s grandson?”(IL)

“Yes, we know him,” they answered.

6 Then Jacob asked them, “Is he well?”

“Yes, he is,” they said, “and here comes his daughter Rachel(IM) with the sheep.(IN)”

7 “Look,” he said, “the sun is still high; it is not time for the flocks to be gathered. Water the sheep and take them back to pasture.”

8 “We can’t,” they replied, “until all the flocks are gathered and the stone(IO) has been rolled away from the mouth of the well. Then we will water(IP) the sheep.”

9 While he was still talking with them, Rachel came with her father’s sheep,(IQ) for she was a shepherd. 10 When Jacob saw Rachel(IR) daughter of his uncle Laban, and Laban’s sheep, he went over and rolled the stone(IS) away from the mouth of the well and watered(IT) his uncle’s sheep.(IU) 11 Then Jacob kissed(IV) Rachel and began to weep aloud.(IW) 12 He had told Rachel that he was a relative(IX) of her father and a son of Rebekah.(IY) So she ran and told her father.(IZ)

13 As soon as Laban(JA) heard the news about Jacob, his sister’s son, he hurried to meet him. He embraced him(JB) and kissed him and brought him to his home, and there Jacob told him all these things. 14 Then Laban said to him, “You are my own flesh and blood.”(JC)

Jacob Marries Leah and Rachel

After Jacob had stayed with him for a whole month, 15 Laban said to him, “Just because you are a relative(JD) of mine, should you work for me for nothing? Tell me what your wages(JE) should be.”

16 Now Laban had two daughters; the name of the older was Leah,(JF) and the name of the younger was Rachel.(JG) 17 Leah had weak[t] eyes, but Rachel(JH) had a lovely figure and was beautiful.(JI) 18 Jacob was in love with Rachel(JJ) and said, “I’ll work for you seven years in return for your younger daughter Rachel.”(JK)

19 Laban said, “It’s better that I give her to you than to some other man. Stay here with me.” 20 So Jacob served seven years to get Rachel,(JL) but they seemed like only a few days to him because of his love for her.(JM)

21 Then Jacob said to Laban, “Give me my wife. My time is completed, and I want to make love to her.(JN)”

22 So Laban brought together all the people of the place and gave a feast.(JO) 23 But when evening came, he took his daughter Leah(JP) and brought her to Jacob, and Jacob made love to her. 24 And Laban gave his servant Zilpah(JQ) to his daughter as her attendant.(JR)

25 When morning came, there was Leah! So Jacob said to Laban, “What is this you have done to me?(JS) I served you for Rachel, didn’t I? Why have you deceived me?(JT)”

26 Laban replied, “It is not our custom here to give the younger daughter in marriage before the older one.(JU) 27 Finish this daughter’s bridal week;(JV) then we will give you the younger one also, in return for another seven years of work.(JW)”

28 And Jacob did so. He finished the week with Leah, and then Laban gave him his daughter Rachel to be his wife.(JX) 29 Laban gave his servant Bilhah(JY) to his daughter Rachel as her attendant.(JZ) 30 Jacob made love to Rachel also, and his love for Rachel was greater than his love for Leah.(KA) And he worked for Laban another seven years.(KB)

Jacob’s Children

31 When the Lord saw that Leah was not loved,(KC) he enabled her to conceive,(KD) but Rachel remained childless. 32 Leah became pregnant and gave birth to a son.(KE) She named him Reuben,[u](KF) for she said, “It is because the Lord has seen my misery.(KG) Surely my husband will love me now.”

33 She conceived again, and when she gave birth to a son she said, “Because the Lord heard that I am not loved,(KH) he gave me this one too.” So she named him Simeon.[v](KI)

34 Again she conceived, and when she gave birth to a son she said, “Now at last my husband will become attached to me,(KJ) because I have borne him three sons.” So he was named Levi.[w](KK)

35 She conceived again, and when she gave birth to a son she said, “This time I will praise the Lord.” So she named him Judah.[x](KL) Then she stopped having children.(KM)

30 When Rachel saw that she was not bearing Jacob any children,(KN) she became jealous of her sister.(KO) So she said to Jacob, “Give me children, or I’ll die!”

2 Jacob became angry with her and said, “Am I in the place of God,(KP) who has kept you from having children?”(KQ)

3 Then she said, “Here is Bilhah,(KR) my servant.(KS) Sleep with her so that she can bear children for me and I too can build a family through her.”(KT)

4 So she gave him her servant Bilhah as a wife.(KU) Jacob slept with her,(KV) 5 and she became pregnant and bore him a son. 6 Then Rachel said, “God has vindicated me;(KW) he has listened to my plea and given me a son.”(KX) Because of this she named him Dan.[y](KY)

7 Rachel’s servant Bilhah(KZ) conceived again and bore Jacob a second son. 8 Then Rachel said, “I have had a great struggle with my sister, and I have won.”(LA) So she named him Naphtali.[z](LB)

9 When Leah(LC) saw that she had stopped having children,(LD) she took her servant Zilpah(LE) and gave her to Jacob as a wife.(LF) 10 Leah’s servant Zilpah(LG) bore Jacob a son. 11 Then Leah said, “What good fortune!”[aa] So she named him Gad.[ab](LH)

12 Leah’s servant Zilpah bore Jacob a second son. 13 Then Leah said, “How happy I am! The women will call me(LI) happy.”(LJ) So she named him Asher.[ac](LK)

14 During wheat harvest,(LL) Reuben went out into the fields and found some mandrake plants,(LM) which he brought to his mother Leah. Rachel said to Leah, “Please give me some of your son’s mandrakes.”

15 But she said to her, “Wasn’t it enough(LN) that you took away my husband? Will you take my son’s mandrakes too?”

“Very well,” Rachel said, “he can sleep with you tonight in return for your son’s mandrakes.”(LO)

16 So when Jacob came in from the fields that evening, Leah went out to meet him. “You must sleep with me,” she said. “I have hired you with my son’s mandrakes.”(LP) So he slept with her that night.

17 God listened to Leah,(LQ) and she became pregnant and bore Jacob a fifth son. 18 Then Leah said, “God has rewarded me for giving my servant to my husband.”(LR) So she named him Issachar.[ad](LS)

19 Leah conceived again and bore Jacob a sixth son. 20 Then Leah said, “God has presented me with a precious gift. This time my husband will treat me with honor,(LT) because I have borne him six sons.” So she named him Zebulun.[ae](LU)

21 Some time later she gave birth to a daughter and named her Dinah.(LV)

22 Then God remembered Rachel;(LW) he listened to her(LX) and enabled her to conceive.(LY) 23 She became pregnant and gave birth to a son(LZ) and said, “God has taken away my disgrace.”(MA) 24 She named him Joseph,[af](MB) and said, “May the Lord add to me another son.”(MC)

Jacob’s Flocks Increase

25 After Rachel gave birth to Joseph, Jacob said to Laban, “Send me on my way(MD) so I can go back to my own homeland.(ME) 26 Give me my wives and children, for whom I have served you,(MF) and I will be on my way. You know how much work I’ve done for you.”

27 But Laban said to him, “If I have found favor in your eyes,(MG) please stay. I have learned by divination(MH) that the Lord has blessed me because of you.”(MI) 28 He added, “Name your wages,(MJ) and I will pay them.”

29 Jacob said to him, “You know how I have worked for you(MK) and how your livestock has fared under my care.(ML) 30 The little you had before I came has increased greatly, and the Lord has blessed you wherever I have been.(MM) But now, when may I do something for my own household?(MN)”

31 “What shall I give you?” he asked.

“Don’t give me anything,” Jacob replied. “But if you will do this one thing for me, I will go on tending your flocks and watching over them: 32 Let me go through all your flocks today and remove from them every speckled or spotted sheep, every dark-colored lamb and every spotted or speckled goat.(MO) They will be my wages.(MP) 33 And my honesty will testify for me in the future, whenever you check on the wages you have paid me. Any goat in my possession that is not speckled or spotted, or any lamb that is not dark-colored,(MQ) will be considered stolen.(MR)”

34 “Agreed,” said Laban. “Let it be as you have said.” 35 That same day he removed all the male goats that were streaked or spotted, and all the speckled or spotted female goats (all that had white on them) and all the dark-colored lambs,(MS) and he placed them in the care of his sons.(MT) 36 Then he put a three-day journey(MU) between himself and Jacob, while Jacob continued to tend the rest of Laban’s flocks.

37 Jacob, however, took fresh-cut branches from poplar, almond(MV) and plane trees(MW) and made white stripes on them by peeling the bark and exposing the white inner wood of the branches.(MX) 38 Then he placed the peeled branches(MY) in all the watering troughs,(MZ) so that they would be directly in front of the flocks when they came to drink. When the flocks were in heat(NA) and came to drink, 39 they mated in front of the branches.(NB) And they bore young that were streaked or speckled or spotted.(NC) 40 Jacob set apart the young of the flock by themselves, but made the rest face the streaked and dark-colored animals(ND) that belonged to Laban. Thus he made separate flocks for himself and did not put them with Laban’s animals. 41 Whenever the stronger females were in heat,(NE) Jacob would place the branches in the troughs in front of the animals so they would mate near the branches,(NF) 42 but if the animals were weak, he would not place them there. So the weak animals went to Laban and the strong ones to Jacob.(NG) 43 In this way the man grew exceedingly prosperous and came to own large flocks, and female and male servants, and camels and donkeys.(NH)

Jacob Flees From Laban

31 Jacob heard that Laban’s sons(NI) were saying, “Jacob has taken everything our father owned and has gained all this wealth from what belonged to our father.”(NJ) 2 And Jacob noticed that Laban’s attitude toward him was not what it had been.(NK)

3 Then the Lord said to Jacob, “Go back(NL) to the land of your fathers and to your relatives, and I will be with you.”(NM)

4 So Jacob sent word to Rachel and Leah to come out to the fields where his flocks were. 5 He said to them, “I see that your father’s(NN) attitude toward me is not what it was before,(NO) but the God of my father has been with me.(NP) 6 You know that I’ve worked for your father with all my strength,(NQ) 7 yet your father has cheated(NR) me by changing my wages(NS) ten times.(NT) However, God has not allowed him to harm me.(NU) 8 If he said, ‘The speckled ones will be your wages,’ then all the flocks gave birth to speckled young; and if he said, ‘The streaked ones will be your wages,’(NV) then all the flocks bore streaked young. 9 So God has taken away your father’s livestock(NW) and has given them to me.(NX)

10 “In breeding season I once had a dream(NY) in which I looked up and saw that the male goats mating with the flock were streaked, speckled or spotted. 11 The angel of God(NZ) said to me in the dream,(OA) ‘Jacob.’ I answered, ‘Here I am.’(OB) 12 And he said, ‘Look up and see that all the male goats mating with the flock are streaked, speckled or spotted,(OC) for I have seen all that Laban has been doing to you.(OD) 13 I am the God of Bethel,(OE) where you anointed a pillar(OF) and where you made a vow(OG) to me. Now leave this land at once and go back to your native land.(OH)’”

14 Then Rachel and Leah replied, “Do we still have any share(OI) in the inheritance of our father’s estate? 15 Does he not regard us as foreigners?(OJ) Not only has he sold us, but he has used up what was paid for us.(OK) 16 Surely all the wealth that God took away from our father belongs to us and our children.(OL) So do whatever God has told you.”

17 Then Jacob put his children and his wives(OM) on camels,(ON) 18 and he drove all his livestock ahead of him, along with all the goods he had accumulated(OO) in Paddan Aram,[ag](OP) to go to his father Isaac(OQ) in the land of Canaan.(OR)

19 When Laban had gone to shear his sheep,(OS) Rachel stole her father’s household gods.(OT) 20 Moreover, Jacob deceived(OU) Laban the Aramean(OV) by not telling him he was running away.(OW) 21 So he fled(OX) with all he had, crossed the Euphrates River,(OY) and headed for the hill country of Gilead.(OZ)

Laban Pursues Jacob

22 On the third day(PA) Laban was told that Jacob had fled.(PB) 23 Taking his relatives(PC) with him(PD), he pursued Jacob for seven days and caught up with him in the hill country of Gilead.(PE) 24 Then God came to Laban the Aramean(PF) in a dream at night and said to him,(PG) “Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.”(PH)

25 Jacob had pitched his tent in the hill country of Gilead(PI) when Laban overtook him, and Laban and his relatives camped there too. 26 Then Laban said to Jacob, “What have you done?(PJ) You’ve deceived me,(PK) and you’ve carried off my daughters like captives in war.(PL) 27 Why did you run off secretly and deceive me? Why didn’t you tell me,(PM) so I could send you away with joy and singing to the music of timbrels(PN) and harps?(PO) 28 You didn’t even let me kiss my grandchildren and my daughters goodbye.(PP) You have done a foolish thing. 29 I have the power to harm you;(PQ) but last night the God of your father(PR) said to me, ‘Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.’(PS) 30 Now you have gone off because you longed to return to your father’s household.(PT) But why did you steal(PU) my gods?(PV)”

31 Jacob answered Laban, “I was afraid, because I thought you would take your daughters away from me by force.(PW) 32 But if you find anyone who has your gods, that person shall not live.(PX) In the presence of our relatives, see for yourself whether there is anything of yours here with me; and if so, take it.” Now Jacob did not know that Rachel had stolen the gods.(PY)

33 So Laban went into Jacob’s tent and into Leah’s tent(PZ) and into the tent of the two female servants,(QA) but he found nothing.(QB) After he came out of Leah’s tent, he entered Rachel’s tent. 34 Now Rachel had taken the household gods(QC) and put them inside her camel’s saddle(QD) and was sitting on them. Laban searched(QE) through everything in the tent but found nothing.

35 Rachel said to her father, “Don’t be angry, my lord, that I cannot stand up in your presence;(QF) I’m having my period.(QG)” So he searched but could not find the household gods.(QH)

36 Jacob was angry and took Laban to task. “What is my crime?” he asked Laban. “How have I wronged(QI) you that you hunt me down?(QJ) 37 Now that you have searched through all my goods, what have you found that belongs to your household?(QK) Put it here in front of your relatives(QL) and mine, and let them judge between the two of us.(QM)

38 “I have been with you for twenty years now.(QN) Your sheep and goats have not miscarried,(QO) nor have I eaten rams from your flocks. 39 I did not bring you animals torn by wild beasts; I bore the loss myself. And you demanded payment from me for whatever was stolen(QP) by day or night.(QQ) 40 This was my situation: The heat consumed me in the daytime and the cold at night, and sleep fled from my eyes.(QR) 41 It was like this for the twenty years(QS) I was in your household. I worked for you fourteen years for your two daughters(QT) and six years for your flocks,(QU) and you changed my wages(QV) ten times.(QW) 42 If the God of my father,(QX) the God of Abraham(QY) and the Fear of Isaac,(QZ) had not been with me,(RA) you would surely have sent me away empty-handed. But God has seen my hardship and the toil of my hands,(RB) and last night he rebuked you.(RC)”

43 Laban answered Jacob, “The women are my daughters, the children are my children, and the flocks are my flocks.(RD) All you see is mine. Yet what can I do today about these daughters of mine, or about the children they have borne? 44 Come now, let’s make a covenant,(RE) you and I, and let it serve as a witness between us.”(RF)

45 So Jacob took a stone and set it up as a pillar.(RG) 46 He said to his relatives, “Gather some stones.” So they took stones and piled them in a heap,(RH) and they ate there by the heap. 47 Laban called it Jegar Sahadutha, and Jacob called it Galeed.[ah](RI)

48 Laban said, “This heap(RJ) is a witness between you and me today.”(RK) That is why it was called Galeed. 49 It was also called Mizpah,[ai](RL) because he said, “May the Lord keep watch between you and me when we are away from each other. 50 If you mistreat(RM) my daughters or if you take any wives besides my daughters, even though no one is with us, remember that God is a witness(RN) between you and me.”(RO)

51 Laban also said to Jacob, “Here is this heap,(RP) and here is this pillar(RQ) I have set up between you and me. 52 This heap is a witness, and this pillar is a witness,(RR) that I will not go past this heap to your side to harm you and that you will not go past this heap(RS) and pillar to my side to harm me.(RT) 53 May the God of Abraham(RU) and the God of Nahor,(RV) the God of their father, judge between us.”(RW)

So Jacob took an oath(RX) in the name of the Fear of his father Isaac.(RY)

Footnotes

  1. Genesis 25:20 That is, Northwest Mesopotamia
  2. Genesis 25:25 Esau may mean hairy.
  3. Genesis 25:26 Jacob means he grasps the heel, a Hebrew idiom for he deceives.
  4. Genesis 25:30 Edom means red.
  5. Genesis 26:4 Or seed
  6. Genesis 26:4 Or and all nations on earth will use the name of your offspring in blessings (see 48:20)
  7. Genesis 26:20 Esek means dispute.
  8. Genesis 26:21 Sitnah means opposition.
  9. Genesis 26:22 Rehoboth means room.
  10. Genesis 26:33 Shibah can mean oath or seven.
  11. Genesis 26:33 Beersheba can mean well of the oath and well of seven.
  12. Genesis 27:36 Jacob means he grasps the heel, a Hebrew idiom for he takes advantage of or he deceives.
  13. Genesis 28:2 That is, Northwest Mesopotamia; also in verses 5, 6 and 7
  14. Genesis 28:3 Hebrew El-Shaddai
  15. Genesis 28:13 Or There beside him
  16. Genesis 28:14 Or will use your name and the name of your offspring in blessings (see 48:20)
  17. Genesis 28:19 Bethel means house of God.
  18. Genesis 28:21 Or Since God … father’s household, the Lord
  19. Genesis 28:22 Or household, and the Lord will be my God, 22 then
  20. Genesis 29:17 Or delicate
  21. Genesis 29:32 Reuben sounds like the Hebrew for he has seen my misery; the name means see, a son.
  22. Genesis 29:33 Simeon probably means one who hears.
  23. Genesis 29:34 Levi sounds like and may be derived from the Hebrew for attached.
  24. Genesis 29:35 Judah sounds like and may be derived from the Hebrew for praise.
  25. Genesis 30:6 Dan here means he has vindicated.
  26. Genesis 30:8 Naphtali means my struggle.
  27. Genesis 30:11 Or “A troop is coming!”
  28. Genesis 30:11 Gad can mean good fortune or a troop.
  29. Genesis 30:13 Asher means happy.
  30. Genesis 30:18 Issachar sounds like the Hebrew for reward.
  31. Genesis 30:20 Zebulun probably means honor.
  32. Genesis 30:24 Joseph means may he add.
  33. Genesis 31:18 That is, Northwest Mesopotamia
  34. Genesis 31:47 The Aramaic Jegar Sahadutha and the Hebrew Galeed both mean witness heap.
  35. Genesis 31:49 Mizpah means watchtower.
Next
1 Moseboken 24
1 Moseboken 32
Next
dropdown
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

New International Version (NIV)

Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.

July Summer Surge

More on the NIV