2 Moseboken 38
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Brännofferaltaret tillverkas
(2 Mos 27:1-8)
38 Brännofferaltaret tillverkade han också av akacieträ, 2,5 meter i kvadrat och 1,5 meter högt. 2 I vart och ett av de fyra hörnen gjorde han ett horn gjort i ett stycke med altaret. Altaret drog han över med koppar. 3 Alla tillbehör till altaret gjorde han i koppar, askkärl, skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. 4 Han gjorde också ett galler, ett kopparnät, som sattes nertill under altarlisten och räckte upp till halva höjden av altaret. 5 Han göt fyra ringar som hållare för bärstänger i de fyra hörnen på kopparnätet. 6 Han gjorde bärstängerna av akacieträ och drog över dem med koppar. 7 Dem sköt han in i ringarna på altarets sidor så att altaret kunde bäras. Altaret gjorde han av plankor och lämnade det öppet inuti.
Tvättfatet
(2 Mos 30:18)
8 Till tvättfatet och ställningen som båda var av koppar använde han speglar[a], gåvor från de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet.
Förgården byggs
(2 Mos 27:9-19)
9 Sedan gjorde han förgården. På den södra sidan gjordes 50 meter långa förhängen av tvinnat fint lingarn 10 med 20 stolpar och 20 socklar av koppar. Stolparnas krokar och band gjordes av silver. 11 På den norra sidan gjordes också 50 meter långa förhängen, med 20 stolpar och 20 socklar av koppar och med krokar och band av silver. 12 På den västra sidan gjordes 25 meter långa förhängen med tio stolpar och tio socklar med hakar och band av silver. 13 Den östra sidan var också 25 meter lång.
14 Förhängena där var sju och en halv meter åt ena hållet, med tre stolpar och tre socklar. 15 Likaså var de sju och en halv meter åt andra hållet, med tre stolpar och tre socklar. 16 Alla förhängen runt förgården var gjorda av tvinnat fint lingarn. 17 Stolparnas socklar var av koppar, och alla hakar och band var av silver, och stolphuvudena överdrogs också med silver. Alla förgårdens stolpar hade band av silver.
18 Förhänget för ingången till förgården var gjort i brokig vävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. Det var 10 meter långt och 2,5 meter högt, efter tygets bredd, i likhet med förhänget runt förgården. 19 Till det gjordes fyra stolpar med fyra socklar av koppar och med hakar och band av silver och stolphuvudena var också överdragna med silver.
20 Alla pluggar som användes till boningen och förgården var av koppar.
Materialåtgång till boningen
21 Följande är en sammanfattning av hur mycket som användes till boningen, förbundstecknets boning, sammanställd på Moses befallning genom leviternas försorg och under ledning av Itamar, prästen Arons son. 22 Besalel, Uris son och sonson till Hur av Judas stam, hade gjort allting såsom Herren hade befallt Mose. 23 Som medhjälpare hade han Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam. Denne var också en kunnig yrkesman och skicklig i snideri och design och i att väva konstvävnad med blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn.
24 Folket gav offergåvor av guld till en vikt av drygt ett ton, och allt detta användes till boningen med dess tillbehör.[b]
25 Silvret som menigheten gav vid folkräkningen vägde tre och ett halvt ton, 26 sex gram per man för var och en som fyllt tjugo år, sammanlagt 603 550 män. 27 Till socklarna för helgedomens väggar och socklarna för förhänget gick det åt närmare tre och ett halvt ton silver, 34 kilo till varje sockel. 28 De 20 kilo som var kvar användes att överdra stolphuvudena med och till hakarna och banden.
29 Som offergåva hade också getts närmare två och ett halvt ton koppar 30 vilket användes till socklarna vid uppenbarelsetältets ingång och till kopparaltaret med kopparnätet och altarets övriga tillbehör, 31 samt till socklarna runt förgården och socklarna till förgårdens port samt till alla pluggar till boningen och förgården.
Footnotes
- 38:8 Polerade metallskivor.
- 38:24 Här har ett försök gjorts att översätta vikterna från grundtexten till våra motsvarigheter. De är dock högst ungefärliga p.g.a. variationer i systemet genom tiderna (t.ex. ”talent”, mängden av guld till varje sockel i v. 27, som här beräknats till 34 kilo, kan också ha varit lägre; talenten tros ha varierat mellan 20 och 40 kilo genom tiderna).
Job 19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job känner att vännerna sviker
19 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
och bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu skymfat mig,
utan att skämmas kränkt mig.
4 Och om jag nu verkligen har felat,
så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6 ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
fångat mig i sitt nät.
7 Jag klagar över våldet mot mig
men får inget svar.
Jag ropar
men får ingen rättvisa.
8 Han har spärrat vägen för mig
så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10 Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11 Hans vrede brinner mot mig.
Han räknar mig som en fiende.
12 Hans trupper samlar sig till angrepp,
de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13 Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
alla jag kände har vänt mig ryggen.
14 Mina släktingar har svikit mig.
Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus
och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16 Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
inte ens om jag tigger och ber om det.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[a]
18 Till och med små barn föraktar mig.
När jag träder fram, hånar de mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig.
De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[b]
21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig
som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?
23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24 graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare[c] lever
och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
ska jag i min kropp få se Gud.[d]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.
28 Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
för roten till det onda finns ju hos honom?”
29 Frukta för svärdet, ni,
för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.
Footnotes
- 19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här.
- 19:26 Grundtextens innebörd är osäker.
Lukas 4:16-44
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus i synagogan i Nasaret
(Matt 13:54-58; Mark 6:1-6)
16 När han kom till Nasaret, där han växt upp, gick han som vanligt till synagogan på sabbaten[a]. Och då han reste sig upp för att läsa, 17 räckte man honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och hittade det ställe där det står:
18 ”Herrens Ande är över mig
för han har smort mig
att förkunna goda nyheter till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna frihet för de fångna
och syn för de blinda,
till att befria de förtryckta
19 och ropa ut ett nådens år från Herren.”[b]
20 Han rullade sedan ihop boken, lämnade den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar vända mot honom. 21 Han började tala till dem: ”Idag har det här skriftstället gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”
22 Alla talade väl om honom och förvånades över hans underbara ord. De sa till varandra. ”Det är väl bara Josefs son?”
23 Då sa han till dem: ”Snart påminner ni mig säkert om ordspråket: ’Läkare, bota dig själv!’ och säger till mig: ’Gör samma under här i din hemstad som vi har hört att du gjort i Kafarnaum.’ ” 24 Och han fortsatte: ”Sannerligen säger jag er: ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad. 25 Jag säger er en sanning: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav något regn på tre och ett halvt år och det var svår hungersnöd i landet. 26 Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan till en änka i Sarefat nära Sidon[c]. 27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman.[d]”
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta. 29 De rusade upp och drev Jesus ut ur staden, ända till kanten av det berg som staden var byggd på, och tänkte knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkhopen och lämnade dem.
Jesus undervisar med makt
(Mark 1:21-28)
31 Sedan gick Jesus ner till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket i synagogan på sabbaten. 32 De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt.
33 I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa högt: 34 ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”
35 Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Och anden kastade ner mannen inför dem och for sedan ut ur honom utan att skada honom.
36 Alla förundrade sig och började diskutera med varandra: ”Vad är det med den här mannens ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och genast far de ut!” 37 Och ryktet om honom spred sig i hela trakten.
Jesus botar Simons svärmor och många andra
(Matt 8:14-16; Mark 1:29-34)
38 Sedan lämnade Jesus synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och de bad att Jesus skulle hjälpa henne. 39 Då gick han fram, lutade sig ner över henne, gav en befallning till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla med sina olika sjuka till Jesus. Han lade sina händer på var och en av dem och botade dem. 41 Många blev också befriade från onda andar, som, när de for ut, ropade: ”Du är Guds Son!” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
Jesus fortsätter att tala till folket
(Mark 1:35-38)
42 Tidigt nästa morgon gick Jesus därifrån, bort till en enslig plats. Folket letade efter honom överallt, och när de till slut hittade honom, försökte de hindra honom från att lämna dem. 43 Men han sa till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen[e].
Read full chapter
Psaltaren 83
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Klagan i en tid av nationell kris
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte, var inte stilla.
3 Se hur dina fiender larmar
och de som hatar dig sticker upp sina huvuden!
4 De gör upp onda planer mot ditt folk.
De sammansvärjer sig mot dem som du beskyddar.
5 ”Kom,” säger de, ”låt oss utplåna detta folk,
så att ingen längre kommer ihåg Israels namn.”
6 De är fullkomligt överens om det,
och de har ingått ett förbund mot dig,
7 Edoms boningar, ismaeliter,
Moab och hagaréer,
8 Geval, Ammon, Amalek,
filistéernas land och Tyros invånare.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem
och lånat ut sin styrka åt Lots ättlingar. Séla
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11 dem som utplånades i En-Dor
och som blev till gödsel på marken.
12 Låt det gå deras mäktiga som Orev och Seev
och alla deras furstar som Sevach och Salmunna,
13 som sa: ”Låt oss inta Guds betesmarker!”
14 Min Gud, låt dem bli som virvlande ogräsfrö[a],
som agnar för vinden.
15 Så som elden bränner ner skog
och lågor svedjer berg,
16 jaga bort dem med din storm
och förskräck dem med ditt oväder.
17 Låt deras ansikten täckas av skam,
så att de söker ditt namn, Herre.
18 Låt dem skämmas och bli förskräckta,
låt dem komma på skam och förgås.
19 Låt dem inse att du, vars namn är Herren,
är den Högste över hela jorden.
Footnotes
- 83:14 Det hebreiska ordets exakta betydelse är osäker.
Ordspråksboken 16:20-25
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
20 Den som tar vara på ordet finner det goda.
Lycklig är den som förtröstar på Herren.
21 Den vise kallas förståndig,
och vältalighet främjar lärdomen.
22 De som äger insikt har en källa till liv,
men dumhet är de dåraktigas straff.
23 Den vises tankar vägleder hans tal,
det han säger främjar lärdom.
24 Vänliga ord är som honung,
njutbara för själen och helande för kroppen.
25 En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.