2 Moseboken 20:1-28:8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
De tio buden
(5 Mos 5:5-33)
20 Och Gud talade följande ord[a]:
2 ”Jag är Herren din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
3 Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
4 Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 5 Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag, Herren din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen när man hatar mig.[b] 6 Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
7 Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
8 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9 Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor, din boskap eller främlingen innanför dina portar. 11 På sex dagar skapade nämligen Herren himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade Herren sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag.
12 Visa respekt för dina föräldrar, så ska du få ett långt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13 Du ska inte mörda.
14 Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
15 Du ska inte stjäla.
16 Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
17 Du ska inte ha begär till din nästas egendom, eller ha begär till hans hustru, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
18 Allt folket bevittnade åskan, eldslågorna, hornstötarna och röken som steg upp från berget och de darrade av rädsla och stannade på avstånd. 19 De sa till Mose: ”Tala till oss du, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala till oss, för då dör vi.”
20 ”Var inte rädda”, sa Mose till folket. ”Gud har kommit för att pröva er, för att ni ska frukta Gud och inte synda mot honom.”
21 Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det tjocka mörkret där Gud var.
Andra lagar
Altaren
22 Herren sa till Mose att han skulle tala till israeliterna och säga till dem: ”Ni har själva sett att jag talat till er från himlen. 23 Ni ska inte tillverka åt er några andra gudar vid sidan av mig, inga gudar av silver eller guld.
24 Ett altare ska du göra åt mig av jord. Offra där dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ärat ska jag komma till dig och välsigna dig. 25 Om du gör ett altare åt mig av sten, ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen, vanhelgar du den. 26 Du ska inte heller gå upp till mitt altare på trappsteg, för då kan ditt kön blottas där.
Lagar som ska gälla mellan människor
(5 Mos 15:12-18)
21 Det här är bestämmelser som du ska lägga fram för dem:
2 Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.
3 Om han kom ensam, ska han ensam ges fri, men om han var gift, ska hans hustru friges med honom. 4 Om hans herre gav honom en hustru och hon har fött honom söner eller döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande tillhöra honom och mannen ensam blir fri.
5 Men om slaven säger: ’Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri,’ 6 då ska hans herre föra honom fram inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för alltid.
7 Om en man säljer sin dotter som slavinna[c], ska hon inte bli fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre inte tycker om henne sedan han valt ut henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne trolöst. 9 Om han väljer ut henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rättigheter. 10 Skulle han gifta sig med ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat, kläder eller bostad. 11 Om han sviker henne i något av dessa tre ting, ska hon bli fri utan ersättning.
12 Den som slår en man så att han dör, ska själv dödas. 13 Men om det inte var hans avsikt utan något som Gud lät ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly. 14 Om någon avsiktligt dödar en annan ska han gripas även vid mitt altare och dödas.
15 Den som slår någon av sina föräldrar ska straffas med döden.
16 Den som rövar bort en annan människa ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller redan har blivit sålt.
17 Den som förbannar[d] sina föräldrar ska dömas till döden.
18 Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs men inte dör 19 och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff. Han måste dock betala honom för den tid han förlorat och sörja för att han blir botad.
20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att slaven dör, ska han straffas. 21 Men om slaven är på benen igen efter några dagar,[e] ska mannen inte straffas eftersom slaven var hans egendom.
22 Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna så att hon föder för tidigt, men ingen allvarlig skada sker, ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.
23 Om en skada inträffar, ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.
26 Om en man slår sin slavs eller slavinnas öga så att ögat blir oanvändbart, ska slaven friges som ersättning för ögat. 27 Om han slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han också frige den skadade som ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas och köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas, 29 såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och ägaren trots detta inte har hållit den under uppsikt. Om det är så och oxen dödar en man eller en kvinna, ska oxen stenas och dess ägare också dödas. 30 Men blir han ålagd att betala en summa pengar, kan han lösa ut sitt liv för den summa som begärs.
31 Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka. 32 Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren ge slavens herre 30 silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.
Regler om egendom
33 Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34 ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare och den förre får behålla det döda djuret.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och likaså den dödade oxens kropp. 36 Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft den under uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe och han får behålla det döda djuret.
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.
2 Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. 3 Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.
4 Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker[f], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.
6 Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. 8 Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud[g], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.
9 Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud[h] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.
10 Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, 11 måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. 12 Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. 13 Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. 15 Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.[i]
Allmänna regler
16 Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. 17 Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.
18 En häxa ska du inte låta leva.
19 Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.
21 En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.
22 Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. 23 Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. 24 Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. 26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 27 Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.
28 Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.
29 Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.
30 På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.
31 Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.
Nåd och rätt
23 Sprid inte osanna rykten. Försvara inte en gudlös man genom att vittna falskt.
2 Följ inte med strömmen när det gäller sådant som är ont. När du ska vittna i någon sak, böj dig då inte för majoriteten. 3 Du ska inte vara partisk till någons fördel bara för att han råkar vara fattig.
4 Om du ser en oväns oxe eller åsna som har sprungit bort, ska du leda den tillbaka till dess ägare. 5 Om du ser din oväns åsna digna under sin börda, ska du inte lämna honom utan hjälp, utan stanna och hjälp honom.
6 Vägra inte den fattige rättvisa.
7 Akta dig för att anklaga någon falskt. Låt inte en oskyldig som har rätt dömas till döden. Jag frikänner inte den skyldige.
8 Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar den klarsynte och vränger den rättfärdiges sak.
9 Förtryck inte en utlänning. Ni vet ju själva hur det var att vara utlänningar i Egypten.
Sabbatsregler
10 Beså din jord och bärga dess skörd under sex år, 11 men låt jorden vila och ligga i träda under det sjunde året. Då kan de fattiga bland ditt folk få sin föda därifrån, och resten får de vilda djuren äta. Samma sak gäller för dina vingårdar och olivplanteringar.
12 Arbeta i sex dagar och vila den sjunde, för att ge din oxe och din åsna vila, och för att din slavinnas son och utlänningen ska kunna återhämta sig.
13 Var noga med att följa allt detta som jag har sagt och åkalla aldrig eller ens nämn avgudars namn.
Årliga högtider
14 Varje år ska du fira tre högtider till min ära.
15 Du ska fira det osyrade brödets högtid, då du inte ska äta jäst bröd under sju dagar, precis som jag befallt dig. Denna högtid ska firas vid den bestämda tiden i månaden aviv[j] varje år, för det var då du lämnade Egypten. Ingen får komma inför mig tomhänt.
16 Du ska också fira skördehögtid genom att ge mig det första av din skörd. Skördehögtiden ska du hålla i slutet av året när du bärgar skörden från åkern. 17 Vid dessa tre tillfällen ska alla män i Israel gå fram inför Herren, Herren.
18 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat. Det feta av påskens offer får inte lämnas kvar till följande morgon.
19 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i dess moders mjölk.[k]
Löfte om Guds närvaro
20 Se, jag ska sända en ängel framför dig, som ska skydda dig och leda dig till den plats som jag har ställt i ordning åt dig. 21 Var noga med att lyssna till honom och följa vad han säger, och sätt dig inte upp emot honom, för han kommer inte att förlåta ditt trots, för mitt namn är i honom. 22 Men om du lyder honom och gör allt vad jag säger, så ska jag vara en fiende för dina fiender och en motståndare för dina motståndare. 23 Min ängel ska nämligen gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag ska utplåna dem.
24 Du ska inte tillbe deras gudar eller tjäna dem, och du får inte följa deras seder. Du ska tillintetgöra dem och bryta ner alla deras stenstoder.
25 Det är Herren, er Gud, ni ska tjäna. Då kommer jag att välsigna dig med mat och med vatten och hålla all sjukdom borta från dig. 26 Det ska inte förekomma missfall i ditt land eller kvinnor som inte kan få barn, och jag ska låta dig leva ett långt liv.
27 Jag ska injaga skräck framför dig och sprida förvirring bland folken som du kommer till, och jag ska få dina fiender att fly för dig. 28 Jag ska sända missmod[l] framför dig, som ska jaga bort hivéerna, kanaanéerna och hettiterna. 29 Men jag ska inte göra allt detta på ett och samma år, för då skulle landet bli en öken och de vilda djuren bli alltför många. 30 Sakta men säkert ska jag driva bort dem, tills du förökat dig så att du kan ta hela landet i besittning.
31 Jag ska utöka din gräns från Sävhavet till filistéernas kust, och från öknen i söder till floden[m]. Jag ska överlämna landets invånare åt dig och driva bort dem från dig. 32 Du får inte ingå förbund med dem och deras gudar. 33 Låt dem inte ens få bo kvar i ditt land, för att de inte ska få dig att synda mot mig. Om du dras med i dyrkan av deras gudar fångas du i en fälla.”
Förbundet förnyas
24 Sedan sa han till Mose: ”Kom hit upp till Herren, du, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste i Israel, och tillbe på avstånd. 2 Mose ensam ska komma nära Herren och ingen av det övriga folket får komma upp med honom.”
3 Mose kom och förkunnade för folket vad Herren hade talat och gav dem hans stadgar och hela folket svarade med en mun: ”Vi ska göra allt vad Herren har sagt.”
4 Mose skrev ner alla Herrens ord och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Han reste tolv stenstoder för de tolv stammarna i Israel. 5 Därefter skickade han några unga israeliter att frambära brännoffer och tjurar som gemenskapsoffer till Herren. 6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Sedan tog Mose förbundsboken och läste den för folket. De sa: ”Vi vill lyda och följa allt vad Herren har sagt.”
8 Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sa: ”Detta blod bekräftar det förbund Herren har ingått med er i enlighet med alla dessa ord.”
9 Mose, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget. 10 De såg Israels Gud och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen. 11 Men han lyfte inte sin hand mot dessa Israels ledare. De fick se Gud och de åt och drack.
12 Herren sa till Mose: ”Kom upp till mig på berget och stanna här, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden, som jag har skrivit ner för att undervisa folket.”
13 Då gick Mose iväg tillsammans med sin medhjälpare Josua och han gick upp på Guds berg. 14 Mose sa till de äldste: ”Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar hos er. Den som behöver få en fråga avgjord får vända sig till dem.”
15 När Mose gick upp på berget höljdes det i ett moln. 16 Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade han på Mose från molnet. 17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick upp på berget och in i molnet, och han stannade där uppe i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Anvisningar för boningen
(25:1—31:18)
Folkets bidrag till boningen
(2 Mos 35:4-9)
25 Herren sa till Mose: 2 ”Säg till folket att var och en som i sitt hjärta känner sig manad till det får ta emot gåvor och som offer ge mig något av detta, 3 som ni ska samla in: guld, silver och koppar, 4 blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, 5 rödfärgade baggskinn och delfinskinn[n], akacieträ, 6 olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 7 onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.
8 De ska göra en helgedom åt mig, där jag kan bo bland dem. 9 Ni ska göra boningen med sin inredning helt enligt den förebild jag visar dig.
Arken
(2 Mos 37:1-9)
10 Av akacieträ ska ni göra en kista, arken. Den ska vara 125 centimeter lång, 75 centimeter bred och 75 centimeter hög. 11 Drag över insidan och utsidan med rent guld och gör en rand av guld runt omkring den. 12 Sedan ska du gjuta fyra ringar av guld som du fäster vid arkens fyra fötter, två på var sida. 13 Du ska göra stänger av akacieträ, överdragna med guld, 14 som du ska skjuta in i ringarna på arkens sidor, så att man kan bära den med dem. 15 Stängerna ska sitta kvar i ringarna och får inte dras ut ur dem. 16 I arken ska du lägga förbundstecknet som jag ska ge dig.
17 Och du ska göra ett lock[o] av rent guld. Det ska vara 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. 18 Gör sedan två keruber av hamrat guld vid de båda ändarna av försoningsstället. 19 En kerub ska sitta vid den ena änden och en vid den andra och du ska göra dem i ett stycke med locket. 20 Keruberna ska ha sina vingar utbredda över locket så att de täcker den och de ska ha ansiktena vända mot varandra nedåt mot försoningsstället. 21 Placera locket ovanpå kistan och lägg förbundstecknet som jag ska ge dig i denna ark. 22 Där ska jag uppenbara mig för dig. Jag ska tala med dig från försoningsstället mellan keruberna på arken som innehåller förbundstecknet. Där ska jag kungöra mina befallningar till Israels folk för dig.
Bordet
(2 Mos 37:10-16)
23 Gör sedan ett bord av akacieträ, en meter långt, en halv meter brett och 75 centimeter högt. 24 Det ska du dra över med rent guld och göra en guldkant runtom. 25 Och du ska göra en handsbred list runt bordet och en guldkant på listen. 26 Gör sedan fyra ringar av rent guld och sätt dem i de fyra hörnen vid de fyra bordsbenen. 27 Ringarna ska vara intill listen för stänger att bära bordet med. 28 Gör bärstängerna av akacieträ, överdragna med guld. Med dem ska bordet bäras. 29 Gör också fat, skålar, bägare och kannor av rent guld för dryckesoffren 30 och låt alltid skådebröden ligga synliga på bordet inför mig.
Lampstället
(2 Mos 37:17-24)
31 Gör också ett lampställ av rent, hamrat guld. Det ska vara gjort i ett enda stycke: fot, stam, grenar och utsmyckningar med blad, knoppar och blommor. 32 Det ska ha sex armar, tre på var sida av stammen. 33 Till varje arm ska göras tre utskurna skålar, formade som mandelträdsblommor. Så ska man göra med alla sex armarna som går ut från stammen. 34 På mittstammen ska det vara fyra skålar, formade som mandelblommor och knoppar, 35 en blomma under varje armpar, som går ut från stammen, gjorda i ett stycke, sammanlagt sex armar. 36 Dekorationerna och armarna ska vara gjorda i ett enda stycke av rent, hamrat guld. 37 Till dess armar ska du göra sju lampor och sätta dem så att de lyser upp platsen framför. 38 Tillhörande tänger och brickor ska göras i rent guld. 39 Hela lampstället ska vara gjort av 34 kilo renaste guld.
40 Var noga med att göra detta efter den förebild som visats dig på berget.
Boningen
(2 Mos 36:8-38)
26 Gör boningen av tio våder av tvinnat fint lingarn och av blått, purpurrött och karmosinrött garn med keruber på i konstvävnad, 2 14 meter lång och 2 meter bred. Våderna ska vara lika stora. 3 Sammanfoga våderna till två långa stycken, vardera bestående av fem våder. 4 Utmed kanten på dessa två stycken ska du sätta öglor gjorda av blått garn, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket. 5 Du ska göra 50 öglor på den ena våden och 50 på våden i det andra stycket så att de motsvarar varandra. 6 Sedan ska du göra 50 hakar av guld och med hjälp av dem foga samman styckena. På så sätt ska dessa stycken fästas ihop till en enhet.
7 Du ska också göra elva gethårsvåder till ett tält över helgedomen. 8 Varje våd ska vara 15 meter lång och 2 meter bred. De ska vara lika stora. 9 Fem av dessa våder ska förenas till ett stycke och sex andra till ett annat stycke. Den sjätte våden ska vikas dubbel, och den ska hänga framför ingången till tältet. 10 Gör 50 öglor utmed kanten av det ena hopsatta stycket och 50 öglor utmed kanten av det andra hopsatta stycket 11 och häkta ihop dem med 50 hakar av koppar. På så sätt kommer de att fästa ihop tältet till en enhet. 12 Den överblivna halva våden ska hänga ner över baksidan av tältet. 13 Tältvåderna som är en halv meter för långa ska hänga ner på tältets sidor för att täcka den. 14 Över detta ska du sedan lägga ett överdrag av rödfärgade baggskinn på tältet, och över detta i sin tur ett överdrag av delfinskinn.
15 Brädorna till boningen ska du göra av akacieträ, och de ska stå upprätt. 16 Varje brädas höjd ska vara 5 meter och dess bredd 75 centimeter. 17 På varje bräda ska det också finnas två tappar som hör ihop. Gör alla boningens brädor likadana. 18 Till södra sidan av boningen behövs 20 sådana brädor intill varandra. 19 Gör 40 socklar av silver, två under var och en av de 20 brädorna med dess två tappar. 20 På norra sidan ska det också vara 20 brädor 21 med 40 socklar av silver, två för varje bräda. 22 På baksidan, den västra sidan, ska det vara sex brädor 23 och sedan två hörnbrädor på baksidan. 24 Dessa hörnbrädor ska vara dubbla upptill och nertill, till den första ringen. Så ska de båda hörnbrädorna vara[p]. 25 Det ska alltså tillsammans vara åtta brädor, med 16 silversocklar för brädorna, två under varje.
26 Sedan ska du göra tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på boningens ena sida, 27 fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut. 28 Den mellersta av dessa tvärstänger ska placeras så att den går tvärs över, mitt på brädorna, från den ena ändan till den andra. 29 Drag över brädorna med guld. Ringarna, som sitter fast på brädorna, ska du också göra av guld. Även tvärstängerna ska du dra över med guld. 30 Sätt upp boningen på det sätt som du fick se på berget.
Förhänget
31 Du ska också göra ett förhänge av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn med keruber konstnärligt invävda. 32 Häng upp det på fyra stolpar av akacieträ, överdragna med guld och med fyra hakar av guld. Stolparna ska stå på fyra silversocklar. 33 Häng upp detta förhänge på krokarna, och placera arken med förbundstecknet bakom det. Detta förhänge ska skilja det heliga från det allra heligaste.
34 Och försoningsstället, arkens guldlock, ska du lägga på arken med förbundstecknet i det allra heligaste. 35 Placera bordet och lampstället utanför förhänget mitt emot varandra. Lampstället ska stå på den södra sidan och bordet på den norra sidan.
36 Till ingången av tältet ska du göra ett förhänge, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 37 Till detta förhänge ska du göra fem stolpar av akacieträ överdragna med guld och med krokar av guld, och gjut fem socklar av koppar till dem.
Altaret
(2 Mos 38:1-7)
27 Du ska också göra ett fyrkantigt altare av akacieträ, 2,5 meter i kvadrat och 1,5 meter högt. 2 Utforma altaret med horn i de fyra hörnen och drag över alltsammans med koppar. 3 Du ska göra askhinkar, skovlar, skålar, eldgafflar och fyrfat, allesammans av koppar. 4 Sedan ska du göra ett galler, ett kopparnät med en ring i varje hörn 5 och sätta gallret nertill, så att nätet når upp till mitten av altaret. 6 Gör bärstänger av akacieträ, överdragna med koppar, 7 som du skjuter in i ringarna på sidorna av altaret, så att man kan bära det. 8 Altaret måste vara öppet inuti, gjort av plankor, och det ska göras precis som du fick se på berget.
Förgården
(2 Mos 38:9-20)
9 Du ska göra en förgård till boningen. På södra sidan ska det vara förhängen av tvinnat fint lingarn, och de ska vara 50 meter långa på den sidan, 10 med 20 stolpar och 20 socklar av koppar. Stolparnas krokar och band ska vara av silver. 11 På samma sätt ska det vara på den norra sidan, 50 meter långa förhängen med 20 stolpar och 20 socklar av koppar och med krokar och band av silver.
12 Västra sidan av förgården ska ha förhängen som är 25 meter långa med tio stolpar och tio socklar. 13 Östra sidan ska också vara 25 meter. 14 Förhängena ska vara sju och en halv meter åt ena hållet med tre stolpar och tre socklar, 15 likaså åt andra hållet med tre stolpar och tre socklar.
16 Ingången till förgården ska ha ett förhänge som är 10 meter långt och gjort av brokigt tyg med blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn, fäst vid fyra stolpar på fyra socklar. 17 Alla stolparna runt förgården ska vara försedda med band och krokar av silver och socklar av koppar. 18 Förgården ska vara 50 meter lång och 25 meter bred med ett 2,5 meter högt förhänge av tvinnat fint lingarn. Socklarna ska vara av koppar.
19 Alla tillbehör för tjänsten i boningen och alla pluggar där och till förgården ska göras av koppar.
Oljan till lampstället
(3 Mos 24:1-4)
20 Säg till Israels folk att skaffa fram ren olja av pressade oliver till lampstället, så att lamporna ständigt kan brinna. 21 I uppenbarelsetältet, utanför förhänget som hänger framför förbundstecknet, ska Aron och hans söner sköta om dem varje kväll och morgon så att de brinner natten igenom inför Herren. Detta är en bestående stadga som ska gälla för Israel generation efter generation.
Prästernas dräkter
(2 Mos 39:1)
28 Du ska föra fram och avskilja din bror Aron och hans söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar från israeliternas krets till präster åt mig. 2 Du ska låta sy en helig dräkt till ära och prydnad för din bror Aron. 3 Uppmana dem i vars hjärtan jag lagt vishetens ande att göra kläder åt honom som avskiljer honom till att vara präst åt mig. 4 Detta ska de göra åt honom: en bröstsköld, en efod, en mantel, en vävd tunika, en turban och ett bälte. De ska göra heliga kläder åt din bror Aron och hans söner, så att de kan vara mina präster. 5 De ska använda guld, blått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Efoden
(2 Mos 39:2-7)
6 Efoden ska göras av guld och av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn i konstvävnad. 7 Den ska göras i två axelstycken som fästs ihop i kanterna så att den hålls ihop. 8 Bältet, som ska sitta fast vid efoden, ska göras på samma sätt, i ett stycke med den, av guld och blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn.
Footnotes
- 20:1 Ord betyder här förbundsavtal. Förbundet följer mönstret för den tidens kungliga förbundsavtal där man talar om vad som kommer att hända om man älskar respektive hatar sin herre.
- 20:5 Om någon lämnade Gud och istället tillbad avgudar skulle det drabba hela hushållet, som ofta bestod av flera generationer. Det betydde inte att barnen personligen skulle straffas för någon annans synd, se 5 Mos 24:16 och Hes 18:18-20.
- 21:7 Flickan kallas slavinna, men kan vara ämnad för äktenskap.
- 21:17 Det hebreiska ordet är starkare än dess grekiska motsvarighet som används i Septuaginta och i Matt 15:4 och Mark 7:10 och som betyder tala illa om.
- 21:21 Eller: Men om slaven överlever en dag eller två
- 22:5 Annan möjlig översättning: Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker…
- 22:8 Eller möjligen inför domarna.
- 22:9 Eller möjligen Den som domarna….
- 22:15 Grundtextens innebörd är något osäker.
- 23:15 Se not till 13:4,5.
- 23:19 En kanaaneisk fruktbarhetsrit som israeliterna inte skulle ta över.
- 23:28 Ett ord i grundtexten vars betydelse är osäker. Getingar är en annan vanlig översättning. Ordet betecknar något som skrämmer och oskadliggör fienden.
- 23:31 Syftar troligen på Eufrat.
- 25:5 Det hebreiska djurnamnet är osäkert. En annan vanlig översättning är getskinn.
- 25:17 Ordet lock kan härledas från ett hebreiskt verb som betyder täcka, eller möjligen från ett annat verb som betyder sona. Septuaginta översätter det med försoningsplats/-ställe – en tanke som bl.a. denna bibelöversättning ansluter sig till. En annan möjlig översättning är benådningsplats.
- 26:24 Grundtextens innebörd är svårtolkad.
2 Mosebok 20:1-35:20
Svenska Folkbibeln
De tio budorden
20 Och Gud talade alla dessa ord:
2 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
12 Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13 Du skall inte mörda.
14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
15 Du skall inte stjäla.
16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
17 Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Folkets förskräckelse
18 Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd. 19 De sade till Mose: "Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö." 20 Men Mose sade till folket: "Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar." 21 Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.
Avgudar och altaren
22 Herren sade till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. 23 Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er. 24 Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet, skall jag komma till dig och välsigna dig. 25 Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Ty om du rör vid den med din mejsel, vanhelgar du stenen. 26 Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.
Lagar om slavar
21 Detta är de lagar du skall lägga fram för dem: 2 Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen. 3 Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. 4 Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. 5 Men om slaven säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri", 6 då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.
7 Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. 9 Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt. 10 Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. 11 Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.
Lagar om personskador
12 Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. 13 Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 14 Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. 15 Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. 16 Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. 17 Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.
18 Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, 19 eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. 20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det. 21 Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar. 22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23 Men om det sker en olycka skall liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke. 26 Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, skall oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff. 29 Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, skall oxen stenas och även hans ägare dödas. 30 Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, skall han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. 31 Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. 32 Men om oxen stångar en slav eller slavinna, skall ägaren betala trettio siklar silver till den stångades herre och oxen skall stenas.
33 Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, 34 skall brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans. 35 Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, skall de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom skall de dela den döda kroppen. 36 Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.
Skydd för äganderätten
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. 2 Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. 3 Men om solen hade gått upp när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning. Äger han ingenting skall han säljas, till betalning för vad han stulit. 4 Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, skall han ge dubbel ersättning.
5 Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker, skall han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och med det bästa från sin vingård. 6 Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, skall den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. 8 Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. 9 Om det blir fråga om olagligt tillgrepp - det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat - och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. 10 Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, 11 då skall de båda ingå en ed inför Herren, för att det skall komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed skall ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. 12 Men om djuret har blivit stulet från honom, skall han ersätta ägaren för det. 13 Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning. 14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, skall han ge full ersättning. 15 Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Socialt ansvar
16 Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.
18 En trollkvinna skall du inte låta leva.
19 Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren, han skall drabbas av förbannelse.
21 En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. 23 Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig.
28 Gud skall du inte häda, och en ledare för ditt folk skall du inte förbanna.
29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. 30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.
31 Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken skall ni inte äta utan kasta det åt hundarna.
Lagar om rättfärdighet och barmhärtighet
23 Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. 2 Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. 3 Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.
4 Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. 5 Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.
6 Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. 7 Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig. 8 Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. 9 En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.
Lagar för sabbaten
10 I sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda. 11 Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering. 12 Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
13 Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.
De tre stora högtiderna
14 Tre gånger om året skall du hålla högtid åt mig. 15 Det osyrade brödets högtid skall du fira. Sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv, eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. 16 Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken. 17 Tre gånger om året skall alla av manligt kön träda fram inför din Herre, Herren.
18 Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.
19 Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i mjölken från dess mor.
Löfte om Kanaans land
20 Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. 21 Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom. 22 Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. 23 Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem. 24 Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. 25 Ni skall tjäna Herren, er Gud, och han skall välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. 26 I ditt land skall det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal skall jag göra fullt.
27 Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig. 28 Och jag skall sända panik framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. 29 Men jag skall inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte skall bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. 30 Så småningom skall jag driva bort dem för dig, till dess du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. 31 Jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden, ty jag skall ge landets inbyggare i er hand, och du skall driva bort dem från dig. 32 Du skall inte sluta förbund med dem eller deras gudar. 33 De skall inte bo kvar i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras gudar och detta skulle bli en snara för dig.
Förbundet vid Sinai
24 Till Mose sade han: "Stig upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel, och fall ner och tillbe på avstånd. 2 Endast Mose får träda fram till Herren. De andra skall inte träda fram, och folket får inte heller gå upp med honom."
3 När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." 4 Och Mose skrev ner alla Herrens ord.
Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. 5 Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 6 Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. 7 Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda." 8 Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: "Se, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."
9 Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack.
Mose på Sinai
12 Herren sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem." 13 Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. 14 Men till de äldste sade han: "Vänta på oss här till dess vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem." 15 Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn övertäckte berget. 16 Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
LAGAR FÖR TABERNAKLET (Kap 25-31)
Offergåvor till tabernaklet
25 Herren sade till Mose: 2 "Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. 3 Detta är den offergåva som ni skall ta av dem: guld, silver och koppar, 4 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 5 rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, 6 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 7 samt onyx-stenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
8 De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 9 Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.
Förbundsarken
10 De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 11 Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den. 12 Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. 13 Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. 14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.
17 Du skall göra en nådastol[a] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred. 18 Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. 19 Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar. 20 Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra. Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända. 21 Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig. 22 Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.
Bordet för skådebröden
23 Du skall också göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. 24 Du skall överdra det med rent guld och du skall göra en guldkant runt omkring det. 25 Runt bordet skall du göra en handsbred list och runt omkring den skall du göra en kant av guld. 26 Till bordet skall du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen. 27 Ringarna skall sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. 28 Du skall göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem skall bordet bäras. 29 Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare, som man skall utgjuta drickoffren med. Av rent guld skall du göra dem. 30 Du skall alltid ha skådebröd på bordet inför mitt ansikte.
Ljusstaken
31 Du skall göra en ljusstake av rent guld. I hamrat arbete skall den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor skall göras i ett stycke med den. 32 Sex armar skall utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. 33 På den ena armen skall det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så skall det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken. 34 Men på själva ljusstaken skall det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. 35 En knopp skall sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. 36 Och deras knoppar och armar skall vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld. 37 Du skall göra sju lampor till den. Lamporna skall sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. 38 Även lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld. 39 Av en talent rent guld skall man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.
40 Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.
Tabernaklet
26 Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på skall du göra dem. 2 Varje våd skall vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått. 3 Fem av våderna skall fogas samman med varandra och likaså skall de övriga fem våderna fogas samman med varandra. 4 Du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så skall du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 5 Femtio öglor skall du sätta på ena våden och femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra. 6 Och du skall göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.
7 Du skall göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder skall du göra. 8 Varje våd skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna skall ha samma mått. 9 Fem av våderna skall du foga samman för sig och de sex övriga våderna för sig. Den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet. 10 Du skall sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 11 Du skall också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet. 12 Beträffande den överskjutande delen av tältets våder skall halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet. 13 Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder skall hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det. 14 Dessutom skall du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
15 Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt. 16 Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara. 17 Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet. 18 Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, 19 och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. 20 På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor 21 med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. 22 På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor 23 och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. 24 De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen. 25 Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.
26 Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, 27 fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. 28 Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra. 29 Brädorna skall du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna skall skjutas in, skall du göra av guld. Också tvärstängerna skall du överdra med guld. 30 Sätt sedan upp tabernaklet som det skall vara, så som det har visats för dig på berget.
31 Du skall göra en förlåt[b] av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den skall göras i konstvävnad med keruber på. 32 Du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna skall vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de skall stå på fyra fotstycken av silver. 33 Du skall hänga upp förlåten i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten. Förlåten skall för er skilja det heliga från det allra heligaste. 34 Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.
35 Bordet skall du ställa utanför förlåten på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. 36 För ingången till tältet skall du göra ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 37 Till förhänget skall du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem skall vara av guld, och till stolparna skall du gjuta fem fotstycken av koppar.
Brännoffersaltaret
27 Du skall göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett - altaret skall alltså vara liksidigt och fyrkantigt - och tre alnar högt. 2 Och du skall göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen skall vara i ett stycke med altaret, och du skall överdra det med koppar. 3 Du skall göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar. 4 Du skall göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. 5 Du skall sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. 6 Du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. 7 Stängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. 8 Ihåligt och av plankor skall du göra det. Så som det har visats för dig på berget skall det göras.
Tabernaklets förgård
9 Du skall också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, skall omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, detta för den ena sidan. 10 Stolparna till dem skall vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. 11 På samma sätt skall omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem skall vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. 12 Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem skall vara tio med tio fotstycken. 13 Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, skall vara femtio alnar. 14 Omhängena skall vara femton alnar långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. 15 På den andra sidan skall omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken. 16 Till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugo alnar långt, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. 17 Alla stolparna runt förgården skall ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken skall vara av koppar. 18 Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena skall vara av koppar. 19 Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården skall vara av koppar.
Skötseln av ljusstaken
20 Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. 21 I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.
Prästernas kläder
28 Du skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2 Och du skall göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad. 3 Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig. 4 Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, turban och bälte. De skall göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron skall tjäna som präst åt mig. 5 Och de skall ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.
Efoden
6 Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 7 Den skall ha två axelstycken som skall fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar skall den fästas ihop. 8 Skärpet som skall sitta på efoden skall göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 9 Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner, 10 sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning. 11 Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld. 12 Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse. 13 Och du skall göra flätverk av guld 14 och två kedjor av rent guld. Du skall tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.
Bröstskölden
15 Du skall göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn skall du göra den. 16 Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 17 Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, 18 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon, 19 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist 20 och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld. 21 Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.
22 Till bröstskölden skall du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. 23 Du skall göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn. 24 Du skall fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn. 25 De båda snoddarnas andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken. 26 Du skall göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden. 27 Och du skall göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. 28 Bröstskölden skall knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.
29 Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför Herrens ansikte. 30 I domsskölden skall du lägga urim och tummim,[c] så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.
De övriga prästkläderna
31 Efodkåpan skall du göra helt och hållet i mörkblått. 32 Mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte skall slitas sönder. 33 Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om, 34 en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan. 35 Aron skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.
36 Du skall också göra en skinande platta av rent guld, och på den skall du ingravera som på ett sigill: Helgad åt Herren. 37 Du skall fästa den med ett mörkblått snöre och den skall sitta på turbanen, på framsidan av turbanen. 38 Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att Herren kan ta emot dem med glädje.
39 Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn, och du skall göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv. 40 Också åt Arons söner skall du göra livklädnader. Och du skall göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta skall du klä på din bror Aron och hans söner, 41 och du skall smörja dem och viga dem till präster[d] och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig. 42 Du skall göra benkläder av linne åt dem för att skyla deras kön. De skall räcka från höfterna ner på låren. 43 Aron och hans söner skall ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte ådrager sig skuld och drabbas av döden. Detta skall vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.
Föreskrifter om prästvigningen
29 Detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bli mina präster: Tag en ungtjur och två baggar, felfria djur, 2 osyrat bröd och osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Av fint vetemjöl skall du baka dem. 3 Du skall lägga dem i samma korg och bära fram dem i korgen som en offergåva när du för fram tjuren och de båda baggarna. 4 Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. 5 Du skall ta kläderna och sätta på Aron livklädnaden, efodkåpan, själva efoden och bröstskölden och fästa ihop efoden på honom med efodens skärp. 6 Du skall sätta turbanen på hans huvud och fästa det heliga diademet på turbanen. 7 Och du skall ta smörjelseoljan och hälla på hans huvud och smörja honom. 8 Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader. 9 Du skall spänna fast bälten på Aron och hans söner och sätta på dem huvor. Och de skall ha rätten till prästämbetet för evigt. På detta sätt skall du viga Aron och hans söner till präster.
10 Du skall föra fram tjuren till uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skall lägga händerna på tjurens huvud. 11 Sedan skall du slakta tjuren inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. 12 Du skall ta av tjurens blod och stryka det med fingret på altarets horn. Men allt det övriga blodet skall du hälla ut vid altarets fot. 13 Du skall ta allt det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som är på dem, och bränna det på altaret. 14 Men tjurens kött och hud och hans tarminnehåll skall du bränna upp i eld utanför lägret. Det är ett syndoffer.
15 Du skall ta den ena baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på baggens huvud. 16 Sedan skall du slakta den och ta av dess blod och stänka det runt omkring på altaret. 17 Men själva baggen skall du stycka och tvätta inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och huvudet. 18 Och du skall bränna hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer åt Herren, en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
19 Därefter skall du ta den andra baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på hans huvud. 20 Och du skall slakta baggen och ta litet av blodet och stryka på Arons högra örsnibb, på hans söners högra örsnibb, på tummen på deras högra hand och på stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet skall du stänka runt omkring på altaret. 21 Och du skall ta något av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Då blir Aron själv och hans kläder heliga, och även hans söner och deras kläder blir heliga.
22 Och du skall ta fettet på baggen, svansfettet och det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som finns på dem och dessutom det högra lårstycket, ty detta är prästvigningsbaggen. 23 Du skall ta en rund brödkaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade bröden som står inför Herrens ansikte. 24 Och du skall lägga allt detta i händerna på Aron och hans söner och vifta det som ett viftoffer inför Herren. 25 Sedan skall du ta det ur deras händer och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, till en ljuvlig doft inför Herrens ansikte. Det är ett eldsoffer åt Herren.
26 Du skall ta bringan av Arons prästvigningsbagge och vifta den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, och detta skall vara din del. 27 Du skall helga viftoffersbringan och offergärdslåret, det som har viftats och det som har offrats som offergåva, de delar av prästvigningsbaggen som skall tillhöra Aron och hans söner. 28 Aron och hans söner skall få detta av Israels barn som en rättighet för all framtid, ty det är en offergåva. Det skall vara en gåva från Israels barn av deras gemenskapsoffer, deras gåva till Herren.
29 Arons heliga kläder skall hans söner ha efter honom. Klädda i dem skall de bli smorda och vigda till sin tjänst. 30 I sju dagar skall den av Arons söner som blir präst i hans ställe sätta på sig dessa kläder, när han går in i uppenbarelsetältet för att göra tjänst i helgedomen. 31 Du skall ta prästvigningsbaggen och koka köttet på en helig plats. 32 Baggens kött och brödet som är i korgen skall Aron och hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet. 33 De skall äta det som användes till att bringa försoning när de vigdes till präster och helgades, men ingen främmande får äta av det eftersom det är heligt. 34 Om något av prästvigningsköttet eller brödet blir över till följande morgon skall du bränna upp det i eld. Det får inte ätas, ty det är heligt.
35 I allt skall du göra med Aron och hans söner så som jag har befallt dig. I sju dagar skall deras prästvigning vara. 36 Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer till försoning och rena altaret genom att du bringar försoning för det. Och du skall smörja det för att helga det. 37 I sju dagar skall du bringa försoning för altaret och helga det. Altaret blir då högheligt, och var och en som rör vid det blir helig.
Det dagliga offret
38 Detta är vad du skall offra på altaret varje dag för all framtid: två årsgamla lamm. 39 Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen. 40 Till det första lammet skall du offra en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin vin. 41 Det andra lammet skall du offra i skymningen. Med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
42 Från släkte till släkte skall detta vara ert dagliga brännoffer inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Där skall jag uppenbara mig för er och tala med dig. 43 Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet. 44 Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt mig. 45 Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. 46 Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud.
Rökelsealtaret
30 Du skall göra ett altare att tända rökelse på. Av akacieträ skall du göra det. 2 Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen skall göras i ett stycke med altaret. 3 Du skall överdra det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Du skall också göra en kant av guld runt altaret. 4 Två ringar av guld skall du göra till det och sätta dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken skall du sätta dem som hållare för stänger, så att man kan bära altaret med dem. 5 Stängerna skall du göra av akacieträ och överdra dem med guld. 6 Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.
7 Aron skall tända väldoftande rökelse på altaret. Varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse. 8 Aron skall också tända rökelse när han sätter upp lamporna i skymningen. Detta skall vara det dagliga rökelseoffret inför Herrens ansikte från släkte till släkte. 9 Ni skall inte låta någon främmande rökelse komma på det och inte heller brännoffer eller matoffer och ni skall inte utgjuta något drickoffer på det. 10 En gång om året skall Aron bringa försoning för altarets horn. Med blod från försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för Herren.
Lösepenningen
11 Herren sade till Mose: 12 När du räknar antalet av Israels barn som skall mönstras, skall var och en vid mönstringen ge åt Herren en lösepenning för sitt liv, för att ingen straffdom skall drabba dem vid mönstringen. 13 Var och en som tas upp bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera, en halv sikel som offergåva åt Herren. 14 Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, skall ge detta som en offergåva åt Herren. 15 Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel, när ni ger offergåvan åt Herren som lösen för ert liv. 16 Du skall ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta skall vara för Israels barn som en påminnelse inför Herrens ansikte för att lösen skall betalas för er.
Kopparkaret
17 Herren sade till Mose: 18 Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. 19 Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det. 20 När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren. 21 De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.
Smörjelseoljan
22 Herren sade vidare till Mose: 23 Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus, 24 femhundra siklar kassia efter helgedomssikelns vikt och en hin olivolja. 25 Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, en konstmässigt beredd salva. Det skall vara en helig smörjelseolja. 26 Med denna olja skall du smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, 27 bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret, 28 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och slutligen karet med dess fotställning. 29 Du skall helga dessa föremål så att de blir högheliga. Och var och en som rör vid dem blir helig.
30 Aron och hans söner skall du smörja och helga till präster åt mig. 31 Du skall säga till Israels barn: Detta skall vara min heliga smörjelseolja från släkte till släkte. 32 Smörj inte någon annan människas kropp med den och gör inte heller någon annan smörjelseolja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er. 33 Den som gör en sådan blandning och använder något av den på en obehörig skall utrotas ur sitt folk.
Rökelsen
34 Herren sade till Mose: Tag väldoftande kryddor, stakte, sjönagel och galban, och dessutom rent rökelseharts, lika mycket av varje slag, 35 och gör rökelse av dem, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren och helig. 36 En del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för er. 37 Den rökelse ni gör med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva. Den skall vara helig för dig inför Herren. 38 Den som gör en sådan för att njuta av doften skall utrotas ur sitt folk.
Konsthantverkarna Besalel och Oholiab
31 Herren sade till Mose: 2 Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.
6 Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: 7 uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, 8 bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 10 de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, 11 smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.
Sabbaten
12 Herren sade till Mose: 13 Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er. 14 Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. 15 Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 16 Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. 17 Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. 18 När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
Guldkalven
32 När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte." 2 Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig." 3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. 4 Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 5 När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." 6 Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.
7 Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 9 Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."
11 Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt." 14 Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
15 Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. 16 Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
17 Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." 18 Men han svarade:
"Det är inte ljudet av segerrop,
ej heller ljudet av klagan efter nederlag.
Ljudet av sång är vad jag hör."
19 När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. 20 Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det. 21 Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" 22 Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont. 23 De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. 24 Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."
25 Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. 26 Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom, 27 och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 29 Och Mose sade: "Eftersom ni nu har stått emot era egna söner och bröder, må ni i dag inviga er till Herrens tjänst. Så skall han i dag ge er sin välsignelse."
30 Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i." 33 Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."
35 Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
Befallning om uppbrott från Horebs berg
33 Herren sade till Mose: "Bryt upp och drag härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma skall jag ge det. 2 Jag skall sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna 3 och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag skall inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen." 4 När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.
5 Och Herren sade till Mose: "Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig." 6 Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.
Uppenbarelsetältet
7 Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. 8 Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose till dess han hade kommit in i tältet. 9 Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose. 10 När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. 11 Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.
Mose får se Herrens härlighet
12 Mose sade till Herren: "Se, du säger till mig: För detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har också funnit nåd för mina ögon. 13 Om jag alltså nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk." 14 Herren sade: "Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro." 15 Han svarade: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån. 16 Ty hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför alla andra folk på jorden?" 17 Herren svarade Mose: "Det du har begärt skall jag också göra, ty du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn."
18 Mose sade: "Låt mig få se din härlighet." 19 Han svarade: "Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig och jag skall ropa ut namnet ' Herren ' inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över. 20 Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva." 21 Därefter sade Herren: "Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. 22 När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi. 23 Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."
De nya stentavlorna
34 Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. 2 Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. 3 Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."
Förbundet förnyas
10 Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland skall se Herrens gärning, ty det som jag gör med dig är förunderligt stort. 11 Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. 12 Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. 13 I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. 14 Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. 15 Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.
17 Du skall inte göra några gjutna gudar åt dig.
18 Du skall fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Ty det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.
19 Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. 20 Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.
21 Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.
22 Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför din Herre, Herren, Israels Gud. 24 Ty jag skall driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen skall stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte.
25 Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Påskhögtidens slaktoffer skall inte lämnas kvar över natten till morgonen.
26 Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.
Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor."
27 Herren sade till Mose: "Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." 28 Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.
Strålglansen från Moses ansikte
29 När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som Herren hade sagt honom på Sinai berg. 33 När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Regler för sabbaten
35 Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: "Detta är vad Herren har befallt er att göra. 2 Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 3 Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor."
Material till tabernaklet
4 Mose sade till hela Israels menighet: "Detta är vad Herren har befallt: 5 Tag upp bland er en offergåva åt Herren. Var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt Herren: guld, silver och koppar, 6 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7 rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, 8 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 9 samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
10 Alla konstnärligt begåvade män bland er skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 11 tabernaklet, dess tält och överdraget till det, dess hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och fotstycken, 12 arken med dess stänger, nådastolen och förlåten som skall hänga framför den, 13 bordet med dess stänger och alla tillbehör och skådebröden, 14 ljusstaken med dess tillbehör och lampor, oljan till ljusstaken, 15 rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tabernaklet, 16 brännoffersaltaret med det koppargaller som hör till det, stängerna och alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 17 omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, 18 tabernaklets och förgårdens tältpluggar med deras tältlinor 19 samt kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder."
Folkets offergåvor
20 Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose.
Footnotes
- 2 Mosebok 25:17 nådastol Ordagrant: "försoningsställe", förbundsarkens lock där översteprästen skulle stänka offerblodet på försoningsdagen. Jfr Rom 3:25 med not.
- 2 Mosebok 26:31 förlåt Dvs förhänget mellan det heliga och det allra heligaste.
- 2 Mosebok 28:30 urim och tummim bestod av ett par flata stenar som användes för lottkastning.
- 2 Mosebok 28:41 viga dem till präster Ordagrant: "fylla deras händer", en särskild handling vid prästvigningen.
Exodus 20:1-35:20
Revised Standard Version
The Ten Commandments
20 And God spoke all these words, saying,
2 “I am the Lord your God, who brought you out of the land of Egypt, out of the house of bondage.
3 “You shall have no other gods before[a] me.
4 “You shall not make for yourself a graven image, or any likeness of anything that is in heaven above, or that is in the earth beneath, or that is in the water under the earth; 5 you shall not bow down to them or serve them; for I the Lord your God am a jealous God, visiting the iniquity of the fathers upon the children to the third and the fourth generation of those who hate me, 6 but showing steadfast love to thousands of those who love me and keep my commandments.
7 “You shall not take the name of the Lord your God in vain; for the Lord will not hold him guiltless who takes his name in vain.
8 “Remember the sabbath day, to keep it holy. 9 Six days you shall labor, and do all your work; 10 but the seventh day is a sabbath to the Lord your God; in it you shall not do any work, you, or your son, or your daughter, your manservant, or your maidservant, or your cattle, or the sojourner who is within your gates; 11 for in six days the Lord made heaven and earth, the sea, and all that is in them, and rested the seventh day; therefore the Lord blessed the sabbath day and hallowed it.
12 “Honor your father and your mother, that your days may be long in the land which the Lord your God gives you.
13 “You shall not kill.
14 “You shall not commit adultery.
15 “You shall not steal.
16 “You shall not bear false witness against your neighbor.
17 “You shall not covet your neighbor’s house; you shall not covet your neighbor’s wife, or his manservant, or his maidservant, or his ox, or his ass, or anything that is your neighbor’s.”
18 Now when all the people perceived the thunderings and the lightnings and the sound of the trumpet and the mountain smoking, the people were afraid and trembled; and they stood afar off, 19 and said to Moses, “You speak to us, and we will hear; but let not God speak to us, lest we die.” 20 And Moses said to the people, “Do not fear; for God has come to prove you, and that the fear of him may be before your eyes, that you may not sin.”
The Law concerning the Altar
21 And the people stood afar off, while Moses drew near to the thick darkness where God was. 22 And the Lord said to Moses, “Thus you shall say to the people of Israel: ‘You have seen for yourselves that I have talked with you from heaven. 23 You shall not make gods of silver to be with me, nor shall you make for yourselves gods of gold. 24 An altar of earth you shall make for me and sacrifice on it your burnt offerings and your peace offerings, your sheep and your oxen; in every place where I cause my name to be remembered I will come to you and bless you. 25 And if you make me an altar of stone, you shall not build it of hewn stones; for if you wield your tool upon it you profane it. 26 And you shall not go up by steps to my altar, that your nakedness be not exposed on it.’
The Law concerning Slaves
21 “Now these are the ordinances which you shall set before them. 2 When you buy a Hebrew slave, he shall serve six years, and in the seventh he shall go out free, for nothing. 3 If he comes in single, he shall go out single; if he comes in married, then his wife shall go out with him. 4 If his master gives him a wife and she bears him sons or daughters, the wife and her children shall be her master’s and he shall go out alone. 5 But if the slave plainly says, ‘I love my master, my wife, and my children; I will not go out free,’ 6 then his master shall bring him to God, and he shall bring him to the door or the doorpost; and his master shall bore his ear through with an awl; and he shall serve him for life.
7 “When a man sells his daughter as a slave, she shall not go out as the male slaves do. 8 If she does not please her master, who has designated her[b] for himself, then he shall let her be redeemed; he shall have no right to sell her to a foreign people, since he has dealt faithlessly with her. 9 If he designates her for his son, he shall deal with her as with a daughter. 10 If he takes another wife to himself, he shall not diminish her food, her clothing, or her marital rights. 11 And if he does not do these three things for her, she shall go out for nothing, without payment of money.
The Law concerning Violence
12 “Whoever strikes a man so that he dies shall be put to death. 13 But if he did not lie in wait for him, but God let him fall into his hand, then I will appoint for you a place to which he may flee. 14 But if a man willfully attacks another to kill him treacherously, you shall take him from my altar, that he may die.
15 “Whoever strikes his father or his mother shall be put to death.
16 “Whoever steals a man, whether he sells him or is found in possession of him, shall be put to death.
17 “Whoever curses his father or his mother shall be put to death.
18 “When men quarrel and one strikes the other with a stone or with his fist and the man does not die but keeps his bed, 19 then if the man rises again and walks abroad with his staff, he that struck him shall be clear; only he shall pay for the loss of his time, and shall have him thoroughly healed.
20 “When a man strikes his slave, male or female, with a rod and the slave dies under his hand, he shall be punished. 21 But if the slave survives a day or two, he is not to be punished; for the slave is his money.
22 “When men strive together, and hurt a woman with child, so that there is a miscarriage, and yet no harm follows, the one who hurt her shall[c] be fined, according as the woman’s husband shall lay upon him; and he shall pay as the judges determine. 23 If any harm follows, then you shall give life for life, 24 eye for eye, tooth for tooth, hand for hand, foot for foot, 25 burn for burn, wound for wound, stripe for stripe.
26 “When a man strikes the eye of his slave, male or female, and destroys it, he shall let the slave go free for the eye’s sake. 27 If he knocks out the tooth of his slave, male or female, he shall let the slave go free for the tooth’s sake.
Laws concerning Property
28 “When an ox gores a man or a woman to death, the ox shall be stoned, and its flesh shall not be eaten; but the owner of the ox shall be clear. 29 But if the ox has been accustomed to gore in the past, and its owner has been warned but has not kept it in, and it kills a man or a woman, the ox shall be stoned, and its owner also shall be put to death. 30 If a ransom is laid on him, then he shall give for the redemption of his life whatever is laid upon him. 31 If it gores a man’s son or daughter, he shall be dealt with according to this same rule. 32 If the ox gores a slave, male or female, the owner shall give to their master thirty shekels of silver, and the ox shall be stoned.
33 “When a man leaves a pit open, or when a man digs a pit and does not cover it, and an ox or an ass falls into it, 34 the owner of the pit shall make it good; he shall give money to its owner, and the dead beast shall be his.
35 “When one man’s ox hurts another’s, so that it dies, then they shall sell the live ox and divide the price of it; and the dead beast also they shall divide. 36 Or if it is known that the ox has been accustomed to gore in the past, and its owner has not kept it in, he shall pay ox for ox, and the dead beast shall be his.
Laws of Restitution
22 [d] “If a man steals an ox or a sheep, and kills it or sells it, he shall pay five oxen for an ox, and four sheep for a sheep. [e]He shall make restitution; if he has nothing, then he shall be sold for his theft. 4 If the stolen beast is found alive in his possession, whether it is an ox or an ass or a sheep, he shall pay double.
2 [f] “If a thief is found breaking in, and is struck so that he dies, there shall be no bloodguilt for him; 3 but if the sun has risen upon him, there shall be bloodguilt for him.
5 “When a man causes a field or vineyard to be grazed over, or lets his beast loose and it feeds in another man’s field, he shall make restitution from the best in his own field and in his own vineyard.
6 “When fire breaks out and catches in thorns so that the stacked grain or the standing grain or the field is consumed, he that kindled the fire shall make full restitution.
7 “If a man delivers to his neighbor money or goods to keep, and it is stolen out of the man’s house, then, if the thief is found, he shall pay double. 8 If the thief is not found, the owner of the house shall come near to God, to show whether or not he has put his hand to his neighbor’s goods.
9 “For every breach of trust, whether it is for ox, for ass, for sheep, for clothing, or for any kind of lost thing, of which one says, ‘This is it,’ the case of both parties shall come before God; he whom God shall condemn shall pay double to his neighbor.
10 “If a man delivers to his neighbor an ass or an ox or a sheep or any beast to keep, and it dies or is hurt or is driven away, without any one seeing it, 11 an oath by the Lord shall be between them both to see whether he has not put his hand to his neighbor’s property; and the owner shall accept the oath, and he shall not make restitution. 12 But if it is stolen from him, he shall make restitution to its owner. 13 If it is torn by beasts, let him bring it as evidence; he shall not make restitution for what has been torn.
14 “If a man borrows anything of his neighbor, and it is hurt or dies, the owner not being with it, he shall make full restitution. 15 If the owner was with it, he shall not make restitution; if it was hired, it came for its hire.[g]
Social and Religious Laws
16 “If a man seduces a virgin who is not betrothed, and lies with her, he shall give the marriage present for her, and make her his wife. 17 If her father utterly refuses to give her to him, he shall pay money equivalent to the marriage present for virgins.
18 “You shall not permit a sorceress to live.
19 “Whoever lies with a beast shall be put to death.
20 “Whoever sacrifices to any god, save to the Lord only, shall be utterly destroyed.
21 “You shall not wrong a stranger or oppress him, for you were strangers in the land of Egypt. 22 You shall not afflict any widow or orphan. 23 If you do afflict them, and they cry out to me, I will surely hear their cry; 24 and my wrath will burn, and I will kill you with the sword, and your wives shall become widows and your children fatherless.
25 “If you lend money to any of my people with you who is poor, you shall not be to him as a creditor, and you shall not exact interest from him. 26 If ever you take your neighbor’s garment in pledge, you shall restore it to him before the sun goes down; 27 for that is his only covering, it is his mantle for his body; in what else shall he sleep? And if he cries to me, I will hear, for I am compassionate.
28 “You shall not revile God, nor curse a ruler of your people.
29 “You shall not delay to offer from the fulness of your harvest and from the outflow of your presses.
“The first-born of your sons you shall give to me. 30 You shall do likewise with your oxen and with your sheep: seven days it shall be with its dam; on the eighth day you shall give it to me.
31 “You shall be men consecrated to me; therefore you shall not eat any flesh that is torn by beasts in the field; you shall cast it to the dogs.
Justice for All
23 “You shall not utter a false report. You shall not join hands with a wicked man, to be a malicious witness. 2 You shall not follow a multitude to do evil; nor shall you bear witness in a suit, turning aside after a multitude, so as to pervert justice; 3 nor shall you be partial to a poor man in his suit.
4 “If you meet your enemy’s ox or his ass going astray, you shall bring it back to him. 5 If you see the ass of one who hates you lying under its burden, you shall refrain from leaving him with it, you shall help him to lift it up.[h]
6 “You shall not pervert the justice due to your poor in his suit. 7 Keep far from a false charge, and do not slay the innocent and righteous, for I will not acquit the wicked. 8 And you shall take no bribe, for a bribe blinds the officials, and subverts the cause of those who are in the right.
9 “You shall not oppress a stranger; you know the heart of a stranger, for you were strangers in the land of Egypt.
Sabbatical Year and Sabbath
10 “For six years you shall sow your land and gather in its yield; 11 but the seventh year you shall let it rest and lie fallow, that the poor of your people may eat; and what they leave the wild beasts may eat. You shall do likewise with your vineyard, and with your olive orchard.
12 “Six days you shall do your work, but on the seventh day you shall rest; that your ox and your ass may have rest, and the son of your bondmaid, and the alien, may be refreshed. 13 Take heed to all that I have said to you; and make no mention of the names of other gods, nor let such be heard out of your mouth.
The Annual Festivals
14 “Three times in the year you shall keep a feast to me. 15 You shall keep the feast of unleavened bread; as I commanded you, you shall eat unleavened bread for seven days at the appointed time in the month of Abib, for in it you came out of Egypt. None shall appear before me empty-handed. 16 You shall keep the feast of harvest, of the first fruits of your labor, of what you sow in the field. You shall keep the feast of ingathering at the end of the year, when you gather in from the field the fruit of your labor. 17 Three times in the year shall all your males appear before the Lord God.
18 “You shall not offer the blood of my sacrifice with leavened bread, or let the fat of my feast remain until the morning.
19 “The first of the first fruits of your ground you shall bring into the house of the Lord your God.
“You shall not boil a kid in its mother’s milk.
The Conquest of Canaan Promised
20 “Behold, I send an angel before you, to guard you on the way and to bring you to the place which I have prepared. 21 Give heed to him and hearken to his voice, do not rebel against him, for he will not pardon your transgression; for my name is in him.
22 “But if you hearken attentively to his voice and do all that I say, then I will be an enemy to your enemies and an adversary to your adversaries.
23 “When my angel goes before you, and brings you in to the Amorites, and the Hittites, and the Per′izzites, and the Canaanites, the Hivites, and the Jeb′usites, and I blot them out, 24 you shall not bow down to their gods, nor serve them, nor do according to their works, but you shall utterly overthrow them and break their pillars in pieces. 25 You shall serve the Lord your God, and I[i] will bless your bread and your water; and I will take sickness away from the midst of you. 26 None shall cast her young or be barren in your land; I will fulfil the number of your days. 27 I will send my terror before you, and will throw into confusion all the people against whom you shall come, and I will make all your enemies turn their backs to you. 28 And I will send hornets before you, which shall drive out Hivite, Canaanite, and Hittite from before you. 29 I will not drive them out from before you in one year, lest the land become desolate and the wild beasts multiply against you. 30 Little by little I will drive them out from before you, until you are increased and possess the land. 31 And I will set your bounds from the Red Sea to the sea of the Philistines, and from the wilderness to the Euphra′tes; for I will deliver the inhabitants of the land into your hand, and you shall drive them out before you. 32 You shall make no covenant with them or with their gods. 33 They shall not dwell in your land, lest they make you sin against me; for if you serve their gods, it will surely be a snare to you.”
The Blood of the Covenant
24 And he said to Moses, “Come up to the Lord, you and Aaron, Nadab, and Abi′hu, and seventy of the elders of Israel, and worship afar off. 2 Moses alone shall come near to the Lord; but the others shall not come near, and the people shall not come up with him.”
3 Moses came and told the people all the words of the Lord and all the ordinances; and all the people answered with one voice, and said, “All the words which the Lord has spoken we will do.” 4 And Moses wrote all the words of the Lord. And he rose early in the morning, and built an altar at the foot of the mountain, and twelve pillars, according to the twelve tribes of Israel. 5 And he sent young men of the people of Israel, who offered burnt offerings and sacrificed peace offerings of oxen to the Lord. 6 And Moses took half of the blood and put it in basins, and half of the blood he threw against the altar. 7 Then he took the book of the covenant, and read it in the hearing of the people; and they said, “All that the Lord has spoken we will do, and we will be obedient.” 8 And Moses took the blood and threw it upon the people, and said, “Behold the blood of the covenant which the Lord has made with you in accordance with all these words.”
On the Mountain with God
9 Then Moses and Aaron, Nadab, and Abi′hu, and seventy of the elders of Israel went up, 10 and they saw the God of Israel; and there was under his feet as it were a pavement of sapphire stone, like the very heaven for clearness. 11 And he did not lay his hand on the chief men of the people of Israel; they beheld God, and ate and drank.
12 The Lord said to Moses, “Come up to me on the mountain, and wait there; and I will give you the tables of stone, with the law and the commandment, which I have written for their instruction.” 13 So Moses rose with his servant Joshua, and Moses went up into the mountain of God. 14 And he said to the elders, “Tarry here for us, until we come to you again; and, behold, Aaron and Hur are with you; whoever has a cause, let him go to them.”
15 Then Moses went up on the mountain, and the cloud covered the mountain. 16 The glory of the Lord settled on Mount Sinai, and the cloud covered it six days; and on the seventh day he called to Moses out of the midst of the cloud. 17 Now the appearance of the glory of the Lord was like a devouring fire on the top of the mountain in the sight of the people of Israel. 18 And Moses entered the cloud, and went up on the mountain. And Moses was on the mountain forty days and forty nights.
Offerings for the Tabernacle
25 The Lord said to Moses, 2 “Speak to the people of Israel, that they take for me an offering; from every man whose heart makes him willing you shall receive the offering for me. 3 And this is the offering which you shall receive from them: gold, silver, and bronze, 4 blue and purple and scarlet stuff and fine twined linen, goats’ hair, 5 tanned rams’ skins, goatskins, acacia wood, 6 oil for the lamps, spices for the anointing oil and for the fragrant incense, 7 onyx stones, and stones for setting, for the ephod and for the breastpiece. 8 And let them make me a sanctuary, that I may dwell in their midst. 9 According to all that I show you concerning the pattern of the tabernacle, and of all its furniture, so you shall make it.
The Ark of the Covenant
10 “They shall make an ark of acacia wood; two cubits and a half shall be its length, a cubit and a half its breadth, and a cubit and a half its height. 11 And you shall overlay it with pure gold, within and without shall you overlay it, and you shall make upon it a molding of gold round about. 12 And you shall cast four rings of gold for it and put them on its four feet, two rings on the one side of it, and two rings on the other side of it. 13 You shall make poles of acacia wood, and overlay them with gold. 14 And you shall put the poles into the rings on the sides of the ark, to carry the ark by them. 15 The poles shall remain in the rings of the ark; they shall not be taken from it. 16 And you shall put into the ark the testimony which I shall give you. 17 Then you shall make a mercy seat[j] of pure gold; two cubits and a half shall be its length, and a cubit and a half its breadth. 18 And you shall make two cherubim of gold; of hammered work shall you make them, on the two ends of the mercy seat. 19 Make one cherub on the one end, and one cherub on the other end; of one piece with the mercy seat shall you make the cherubim on its two ends. 20 The cherubim shall spread out their wings above, overshadowing the mercy seat with their wings, their faces one to another; toward the mercy seat shall the faces of the cherubim be. 21 And you shall put the mercy seat on the top of the ark; and in the ark you shall put the testimony that I shall give you. 22 There I will meet with you, and from above the mercy seat, from between the two cherubim that are upon the ark of the testimony, I will speak with you of all that I will give you in commandment for the people of Israel.
The Table for the Bread of the Presence
23 “And you shall make a table of acacia wood; two cubits shall be its length, a cubit its breadth, and a cubit and a half its height. 24 You shall overlay it with pure gold, and make a molding of gold around it. 25 And you shall make around it a frame a handbreadth wide, and a molding of gold around the frame. 26 And you shall make for it four rings of gold, and fasten the rings to the four corners at its four legs. 27 Close to the frame the rings shall lie, as holders for the poles to carry the table. 28 You shall make the poles of acacia wood, and overlay them with gold, and the table shall be carried with these. 29 And you shall make its plates and dishes for incense, and its flagons and bowls with which to pour libations; of pure gold you shall make them. 30 And you shall set the bread of the Presence on the table before me always.
The Lampstand
31 “And you shall make a lampstand of pure gold. The base and the shaft of the lampstand shall be made of hammered work; its cups, its capitals, and its flowers shall be of one piece with it; 32 and there shall be six branches going out of its sides, three branches of the lampstand out of one side of it and three branches of the lampstand out of the other side of it; 33 three cups made like almonds, each with capital and flower, on one branch, and three cups made like almonds, each with capital and flower, on the other branch—so for the six branches going out of the lampstand; 34 and on the lampstand itself four cups made like almonds, with their capitals and flowers, 35 and a capital of one piece with it under each pair of the six branches going out from the lampstand. 36 Their capitals and their branches shall be of one piece with it, the whole of it one piece of hammered work of pure gold. 37 And you shall make the seven lamps for it; and the lamps shall be set up so as to give light upon the space in front of it. 38 Its snuffers and their trays shall be of pure gold. 39 Of a talent of pure gold shall it be made, with all these utensils. 40 And see that you make them after the pattern for them, which is being shown you on the mountain.
The Tabernacle
26 “Moreover you shall make the tabernacle with ten curtains of fine twined linen and blue and purple and scarlet stuff; with cherubim skilfully worked shall you make them. 2 The length of each curtain shall be twenty-eight cubits, and the breadth of each curtain four cubits; all the curtains shall have one measure. 3 Five curtains shall be coupled to one another; and the other five curtains shall be coupled to one another. 4 And you shall make loops of blue on the edge of the outmost curtain in the first set; and likewise you shall make loops on the edge of the outmost curtain in the second set. 5 Fifty loops you shall make on the one curtain, and fifty loops you shall make on the edge of the curtain that is in the second set; the loops shall be opposite one another. 6 And you shall make fifty clasps of gold, and couple the curtains one to the other with the clasps, that the tabernacle may be one whole.
7 “You shall also make curtains of goats’ hair for a tent over the tabernacle; eleven curtains shall you make. 8 The length of each curtain shall be thirty cubits, and the breadth of each curtain four cubits; the eleven curtains shall have the same measure. 9 And you shall couple five curtains by themselves, and six curtains by themselves, and the sixth curtain you shall double over at the front of the tent. 10 And you shall make fifty loops on the edge of the curtain that is outmost in one set, and fifty loops on the edge of the curtain which is outmost in the second set.
11 “And you shall make fifty clasps of bronze, and put the clasps into the loops, and couple the tent together that it may be one whole. 12 And the part that remains of the curtains of the tent, the half curtain that remains, shall hang over the back of the tabernacle. 13 And the cubit on the one side, and the cubit on the other side, of what remains in the length of the curtains of the tent shall hang over the sides of the tabernacle, on this side and that side, to cover it. 14 And you shall make for the tent a covering of tanned rams’ skins and goatskins.
The Framework
15 “And you shall make upright frames for the tabernacle of acacia wood. 16 Ten cubits shall be the length of a frame, and a cubit and a half the breadth of each frame. 17 There shall be two tenons in each frame, for fitting together; so shall you do for all the frames of the tabernacle. 18 You shall make the frames for the tabernacle: twenty frames for the south side; 19 and forty bases of silver you shall make under the twenty frames, two bases under one frame for its two tenons, and two bases under another frame for its two tenons; 20 and for the second side of the tabernacle, on the north side twenty frames, 21 and their forty bases of silver, two bases under one frame, and two bases under another frame; 22 and for the rear of the tabernacle westward you shall make six frames. 23 And you shall make two frames for corners of the tabernacle in the rear; 24 they shall be separate beneath, but joined at the top, at the first ring; thus shall it be with both of them; they shall form the two corners. 25 And there shall be eight frames, with their bases of silver, sixteen bases; two bases under one frame, and two bases under another frame.
26 “And you shall make bars of acacia wood, five for the frames of the one side of the tabernacle, 27 and five bars for the frames of the other side of the tabernacle, and five bars for the frames of the side of the tabernacle at the rear westward. 28 The middle bar, halfway up the frames, shall pass through from end to end. 29 You shall overlay the frames with gold, and shall make their rings of gold for holders for the bars; and you shall overlay the bars with gold. 30 And you shall erect the tabernacle according to the plan for it which has been shown you on the mountain.
The Curtain
31 “And you shall make a veil of blue and purple and scarlet stuff and fine twined linen; in skilled work shall it be made, with cherubim; 32 and you shall hang it upon four pillars of acacia overlaid with gold, with hooks of gold, upon four bases of silver. 33 And you shall hang the veil from the clasps, and bring the ark of the testimony in thither within the veil; and the veil shall separate for you the holy place from the most holy. 34 You shall put the mercy seat upon the ark of the testimony in the most holy place. 35 And you shall set the table outside the veil, and the lampstand on the south side of the tabernacle opposite the table; and you shall put the table on the north side.
36 “And you shall make a screen for the door of the tent, of blue and purple and scarlet stuff and fine twined linen, embroidered with needlework. 37 And you shall make for the screen five pillars of acacia, and overlay them with gold; their hooks shall be of gold, and you shall cast five bases of bronze for them.
The Altar of Burnt Offering
27 “You shall make the altar of acacia wood, five cubits long and five cubits broad; the altar shall be square, and its height shall be three cubits. 2 And you shall make horns for it on its four corners; it horns shall be of one piece with it, and you shall overlay it with bronze. 3 You shall make pots for it to receive its ashes, and shovels and basins and forks and firepans; all its utensils you shall make of bronze. 4 You shall also make for it a grating, a network of bronze; and upon the net you shall make four bronze rings at its four corners. 5 And you shall set it under the ledge of the altar so that the net shall extend halfway down the altar. 6 And you shall make poles for the altar, poles of acacia wood, and overlay them with bronze; 7 and the poles shall be put through the rings, so that the poles shall be upon the two sides of the altar, when it is carried. 8 You shall make it hollow, with boards; as it has been shown you on the mountain, so shall it be made.
The Court and Its Hangings
9 “You shall make the court of the tabernacle. On the south side the court shall have hangings of fine twined linen a hundred cubits long for one side; 10 their pillars shall be twenty and their bases twenty, of bronze, but the hooks of the pillars and their fillets shall be of silver. 11 And likewise for its length on the north side there shall be hangings a hundred cubits long, their pillars twenty and their bases twenty, of bronze, but the hooks of the pillars and their fillets shall be of silver. 12 And for the breadth of the court on the west side there shall be hangings for fifty cubits, with ten pillars and ten bases. 13 The breadth of the court on the front to the east shall be fifty cubits. 14 The hangings for the one side of the gate shall be fifteen cubits, with three pillars and three bases. 15 On the other side the hangings shall be fifteen cubits, with three pillars and three bases. 16 For the gate of the court there shall be a screen twenty cubits long, of blue and purple and scarlet stuff and fine twined linen, embroidered with needlework; it shall have four pillars and with them four bases. 17 All the pillars around the court shall be filleted with silver; their hooks shall be of silver, and their bases of bronze. 18 The length of the court shall be a hundred cubits, the breadth fifty, and the height five cubits, with hangings of fine twined linen and bases of bronze. 19 All the utensils of the tabernacle for every use, and all its pegs and all the pegs of the court, shall be of bronze.
The Oil for the Lamp
20 “And you shall command the people of Israel that they bring to you pure beaten olive oil for the light, that a lamp may be set up to burn continually. 21 In the tent of meeting, outside the veil which is before the testimony, Aaron and his sons shall tend it from evening to morning before the Lord. It shall be a statute for ever to be observed throughout their generations by the people of Israel.
Vestments for the Priesthood
28 “Then bring near to you Aaron your brother, and his sons with him, from among the people of Israel, to serve me as priests—Aaron and Aaron’s sons, Nadab and Abi′hu, Elea′zar and Ith′amar. 2 And you shall make holy garments for Aaron your brother, for glory and for beauty. 3 And you shall speak to all who have ability, whom I have endowed with an able mind, that they make Aaron’s garments to consecrate him for my priesthood. 4 These are the garments which they shall make: a breastpiece, an ephod, a robe, a coat of checker work, a turban, and a girdle; they shall make holy garments for Aaron your brother and his sons to serve me as priests.
The Ephod
5 “They shall receive gold, blue and purple and scarlet stuff, and fine twined linen. 6 And they shall make the ephod of gold, of blue and purple and scarlet stuff, and of fine twined linen, skilfully worked. 7 It shall have two shoulder-pieces attached to its two edges, that it may be joined together. 8 And the skilfully woven band upon it, to gird it on, shall be of the same workmanship and materials, of gold, blue and purple and scarlet stuff, and fine twined linen. 9 And you shall take two onyx stones, and engrave on them the names of the sons of Israel, 10 six of their names on the one stone, and the names of the remaining six on the other stone, in the order of their birth. 11 As a jeweler engraves signets, so shall you engrave the two stones with the names of the sons of Israel; you shall enclose them in settings of gold filigree. 12 And you shall set the two stones upon the shoulder-pieces of the ephod, as stones of remembrance for the sons of Israel; and Aaron shall bear their names before the Lord upon his two shoulders for remembrance. 13 And you shall make settings of gold filigree, 14 and two chains of pure gold, twisted like cords; and you shall attach the corded chains to the settings.
The Breastplate
15 “And you shall make a breastpiece of judgment, in skilled work; like the work of the ephod you shall make it; of gold, blue and purple and scarlet stuff, and fine twined linen shall you make it. 16 It shall be square and double, a span its length and a span its breadth. 17 And you shall set in it four rows of stones. A row of sardius, topaz, and carbuncle shall be the first row; 18 and the second row an emerald, a sapphire, and a diamond; 19 and the third row a jacinth, an agate, and an amethyst; 20 and the fourth row a beryl, an onyx, and a jasper; they shall be set in gold filigree. 21 There shall be twelve stones with their names according to the names of the sons of Israel; they shall be like signets, each engraved with its name, for the twelve tribes. 22 And you shall make for the breastpiece twisted chains like cords, of pure gold; 23 and you shall make for the breastpiece two rings of gold, and put the two rings on the two edges of the breastpiece. 24 And you shall put the two cords of gold in the two rings at the edges of the breastpiece; 25 the two ends of the two cords you shall attach to the two settings of filigree, and so attach it in front to the shoulder-pieces of the ephod. 26 And you shall make two rings of gold, and put them at the two ends of the breastpiece, on its inside edge next to the ephod. 27 And you shall make two rings of gold, and attach them in front to the lower part of the two shoulder-pieces of the ephod, at its joining above the skilfully woven band of the ephod. 28 And they shall bind the breastpiece by its rings to the rings of the ephod with a lace of blue, that it may lie upon the skilfully woven band of the ephod, and that the breastpiece shall not come loose from the ephod. 29 So Aaron shall bear the names of the sons of Israel in the breastpiece of judgment upon his heart, when he goes into the holy place, to bring them to continual remembrance before the Lord. 30 And in the breastpiece of judgment you shall put the Urim and the Thummim, and they shall be upon Aaron’s heart, when he goes in before the Lord; thus Aaron shall bear the judgment of the people of Israel upon his heart before the Lord continually.
Other Priestly Vestments
31 “And you shall make the robe of the ephod all of blue. 32 It shall have in it an opening for the head, with a woven binding around the opening, like the opening in a garment,[k] that it may not be torn. 33 On its skirts you shall make pomegranates of blue and purple and scarlet stuff, around its skirts, with bells of gold between them, 34 a golden bell and a pomegranate, a golden bell and a pomegranate, round about on the skirts of the robe. 35 And it shall be upon Aaron when he ministers, and its sound shall be heard when he goes into the holy place before the Lord, and when he comes out, lest he die.
36 “And you shall make a plate of pure gold, and engrave on it, like the engraving of a signet, ‘Holy to the Lord.’ 37 And you shall fasten it on the turban by a lace of blue; it shall be on the front of the turban. 38 It shall be upon Aaron’s forehead, and Aaron shall take upon himself any guilt incurred in the holy offering which the people of Israel hallow as their holy gifts; it shall always be upon his forehead, that they may be accepted before the Lord.
39 “And you shall weave the coat in checker work of fine linen, and you shall make a turban of fine linen, and you shall make a girdle embroidered with needlework.
40 “And for Aaron’s sons you shall make coats and girdles and caps; you shall make them for glory and beauty. 41 And you shall put them upon Aaron your brother, and upon his sons with him, and shall anoint them and ordain them and consecrate them, that they may serve me as priests. 42 And you shall make for them linen breeches to cover their naked flesh; from the loins to the thighs they shall reach; 43 and they shall be upon Aaron, and upon his sons, when they go into the tent of meeting, or when they come near the altar to minister in the holy place; lest they bring guilt upon themselves and die. This shall be a perpetual statute for him and for his descendants after him.
The Ordination of the Priests
29 “Now this is what you shall do to them to consecrate them, that they may serve me as priests. Take one young bull and two rams without blemish, 2 and unleavened bread, unleavened cakes mixed with oil, and unleavened wafers spread with oil. You shall make them of fine wheat flour. 3 And you shall put them in one basket and bring them in the basket, and bring the bull and the two rams. 4 You shall bring Aaron and his sons to the door of the tent of meeting, and wash them with water. 5 And you shall take the garments, and put on Aaron the coat and the robe of the ephod, and the ephod, and the breastpiece, and gird him with the skilfully woven band of the ephod; 6 and you shall set the turban on his head, and put the holy crown upon the turban. 7 And you shall take the anointing oil, and pour it on his head and anoint him. 8 Then you shall bring his sons, and put coats on them, 9 and you shall gird them with girdles[l] and bind caps on them; and the priesthood shall be theirs by a perpetual statute. Thus you shall ordain Aaron and his sons.
10 “Then you shall bring the bull before the tent of meeting. Aaron and his sons shall lay their hands upon the head of the bull, 11 and you shall kill the bull before the Lord, at the door of the tent of meeting, 12 and shall take part of the blood of the bull and put it upon the horns of the altar with your finger, and the rest of[m] the blood you shall pour out at the base of the altar. 13 And you shall take all the fat that covers the entrails, and the appendage of the liver, and the two kidneys with the fat that is on them, and burn them upon the altar. 14 But the flesh of the bull, and its skin, and its dung, you shall burn with fire outside the camp; it is a sin offering.
15 “Then you shall take one of the rams, and Aaron and his sons shall lay their hands upon the head of the ram, 16 and you shall slaughter the ram, and shall take its blood and throw it against the altar round about. 17 Then you shall cut the ram into pieces, and wash its entrails and its legs, and put them with its pieces and its head, 18 and burn the whole ram upon the altar; it is a burnt offering to the Lord; it is a pleasing odor, an offering by fire to the Lord.
19 “You shall take the other ram; and Aaron and his sons shall lay their hands upon the head of the ram, 20 and you shall kill the ram, and take part of its blood and put it upon the tip of the right ear of Aaron and upon the tips of the right ears of his sons, and upon the thumbs of their right hands, and upon the great toes of their right feet, and throw the rest of the blood against the altar round about. 21 Then you shall take part of the blood that is on the altar, and of the anointing oil, and sprinkle it upon Aaron and his garments, and upon his sons and his sons’ garments with him; and he and his garments shall be holy, and his sons and his sons’ garments with him.
22 “You shall also take the fat of the ram, and the fat tail, and the fat that covers the entrails, and the appendage of the liver, and the two kidneys with the fat that is on them, and the right thigh (for it is a ram of ordination), 23 and one loaf of bread, and one cake of bread with oil, and one wafer, out of the basket of unleavened bread that is before the Lord; 24 and you shall put all these in the hands of Aaron and in the hands of his sons, and wave them for a wave offering before the Lord. 25 Then you shall take them from their hands, and burn them on the altar in addition to the burnt offering, as a pleasing odor before the Lord; it is an offering by fire to the Lord.
26 “And you shall take the breast of the ram of Aaron’s ordination and wave if for a wave offering before the Lord; and it shall be your portion. 27 And you shall consecrate the breast of the wave offering, and the thigh of the priests’ portion, which is waved, and which is offered from the ram of ordination, since it is for Aaron and for his sons. 28 It shall be for Aaron and his sons as a perpetual due from the people of Israel, for it is the priests’ portion to be offered by the people of Israel from their peace offerings; it is their offering to the Lord.
29 “The holy garments of Aaron shall be for his sons after him, to be anointed in them and ordained in them. 30 The son who is priest in his place shall wear them seven days, when he comes into the tent of meeting to minister in the holy place.
31 “You shall take the ram of ordination, and boil its flesh in a holy place; 32 and Aaron and his sons shall eat the flesh of the ram and the bread that is in the basket, at the door of the tent of meeting. 33 They shall eat those things with which atonement was made, to ordain and consecrate them, but an outsider shall not eat of them, because they are holy. 34 And if any of the flesh for the ordination, or of the bread, remain until the morning, then you shall burn the remainder with fire; it shall not be eaten, because it is holy.
35 “Thus you shall do to Aaron and to his sons, according to all that I have commanded you; through seven days shall you ordain them, 36 and every day you shall offer a bull as a sin offering for atonement. Also you shall offer a sin offering for the altar, when you make atonement for it, and shall anoint it, to consecrate it. 37 Seven days you shall make atonement for the altar, and consecrate it, and the altar shall be most holy; whatever touches the altar shall become holy.
The Daily Offerings
38 “Now this is what you shall offer upon the altar: two lambs a year old day by day continually. 39 One lamb you shall offer in the morning, and the other lamb you shall offer in the evening; 40 and with the first lamb a tenth measure of fine flour mingled with a fourth of a hin of beaten oil, and a fourth of a hin of wine for a libation. 41 And the other lamb you shall offer in the evening, and shall offer with it a cereal offering and its libation, as in the morning, for a pleasing odor, an offering by fire to the Lord. 42 It shall be a continual burnt offering throughout your generations at the door of the tent of meeting before the Lord, where I will meet with you, to speak there to you. 43 There I will meet with the people of Israel, and it shall be sanctified by my glory; 44 I will consecrate the tent of meeting and the altar; Aaron also and his sons I will consecrate, to serve me as priests. 45 And I will dwell among the people of Israel, and will be their God. 46 And they shall know that I am the Lord their God, who brought them forth out of the land of Egypt that I might dwell among them; I am the Lord their God.
The Altar of Incense
30 “You shall make an altar to burn incense upon; of acacia wood shall you make it. 2 A cubit shall be its length, and a cubit its breadth; it shall be square, and two cubits shall be its height; its horns shall be of one piece with it. 3 And you shall overlay it with pure gold, its top and its sides round about and its horns; and you shall make for it a molding of gold round about. 4 And two golden rings shall you make for it; under its molding on two opposite sides of it shall you make them, and they shall be holders for poles with which to carry it. 5 You shall make the poles of acacia wood, and overlay them with gold. 6 And you shall put it before the veil that is by the ark of the testimony, before the mercy seat that is over the testimony, where I will meet with you. 7 And Aaron shall burn fragrant incense on it; every morning when he dresses the lamps he shall burn it, 8 and when Aaron sets up the lamps in the evening, he shall burn it, a perpetual incense before the Lord throughout your generations. 9 You shall offer no unholy incense thereon, nor burnt offering, nor cereal offering; and you shall pour no libation thereon. 10 Aaron shall make atonement upon its horns once a year; with the blood of the sin offering of atonement he shall make atonement for it once in the year throughout your generations; it is most holy to the Lord.”
The Half Shekel for the Sanctuary
11 The Lord said to Moses, 12 “When you take the census of the people of Israel, then each shall give a ransom for himself to the Lord when you number them, that there be no plague among them when you number them. 13 Each who is numbered in the census shall give this: half a shekel according to the shekel of the sanctuary (the shekel is twenty gerahs), half a shekel as an offering to the Lord. 14 Every one who is numbered in the census, from twenty years old and upward, shall give the Lord’s offering. 15 The rich shall not give more, and the poor shall not give less, than the half shekel, when you give the Lord’s offering to make atonement for yourselves. 16 And you shall take the atonement money from the people of Israel, and shall appoint it for the service of the tent of meeting; that it may bring the people of Israel to remembrance before the Lord, so as to make atonement for yourselves.”
The Bronze Basin
17 The Lord said to Moses, 18 “You shall also make a laver of bronze, with its base of bronze, for washing. And you shall put it between the tent of meeting and the altar, and you shall put water in it, 19 with which Aaron and his sons shall wash their hands and their feet. 20 When they go into the tent of meeting, or when they come near the altar to minister, to burn an offering by fire to the Lord, they shall wash with water, lest they die. 21 They shall wash their hands and their feet, lest they die: it shall be a statute for ever to them, even to him and to his descendants throughout their generations.”
The Anointing Oil and Incense
22 Moreover, the Lord said to Moses, 23 “Take the finest spices: of liquid myrrh five hundred shekels, and of sweet-smelling cinnamon half as much, that is, two hundred and fifty, and of aromatic cane two hundred and fifty, 24 and of cassia five hundred, according to the shekel of the sanctuary, and of olive oil a hin; 25 and you shall make of these a sacred anointing oil blended as by the perfumer; a holy anointing oil it shall be. 26 And you shall anoint with it the tent of meeting and the ark of the testimony, 27 and the table and all its utensils, and the lampstand and its utensils, and the altar of incense, 28 and the altar of burnt offering with all its utensils and the laver and its base; 29 you shall consecrate them, that they may be most holy; whatever touches them will become holy. 30 And you shall anoint Aaron and his sons, and consecrate them, that they may serve me as priests. 31 And you shall say to the people of Israel, ‘This shall be my holy anointing oil throughout your generations. 32 It shall not be poured upon the bodies of ordinary men, and you shall make no other like it in composition; it is holy, and it shall be holy to you. 33 Whoever compounds any like it or whoever puts any of it on an outsider shall be cut off from his people.’”
34 And the Lord said to Moses, “Take sweet spices, stacte, and onycha, and galbanum, sweet spices with pure frankincense (of each shall there be an equal part), 35 and make an incense blended as by the perfumer, seasoned with salt, pure and holy; 36 and you shall beat some of it very small, and put part of it before the testimony in the tent of meeting where I shall meet with you; it shall be for you most holy. 37 And the incense which you shall make according to its composition, you shall not make for yourselves; it shall be for you holy to the Lord. 38 Whoever makes any like it to use as perfume shall be cut off from his people.”
Bezalel and Oholiab
31 The Lord said to Moses, 2 “See, I have called by name Bez′alel the son of Uri, son of Hur, of the tribe of Judah: 3 and I have filled him with the Spirit of God, with ability and intelligence, with knowledge and all craftsmanship, 4 to devise artistic designs, to work in gold, silver, and bronze, 5 in cutting stones for setting, and in carving wood, for work in every craft. 6 And behold, I have appointed with him Oho′liab, the son of Ahis′amach, of the tribe of Dan; and I have given to all able men ability, that they may make all that I have commanded you: 7 the tent of meeting, and the ark of the testimony, and the mercy seat that is thereon, and all the furnishings of the tent, 8 the table and its utensils, and the pure lampstand with all its utensils, and the altar of incense, 9 and the altar of burnt offering with all its utensils, and the laver and its base, 10 and the finely worked garments, the holy garments for Aaron the priest and the garments of his sons, for their service as priest, 11 and the anointing oil and the fragrant incense for the holy place. According to all that I have commanded you they shall do.”
The Sabbath Law
12 And the Lord said to Moses, 13 “Say to the people of Israel, ‘You shall keep my sabbaths, for this is a sign between me and you throughout your generations, that you may know that I, the Lord, sanctify you. 14 You shall keep the sabbath, because it is holy for you; every one who profanes it shall be put to death; whoever does any work on it, that soul shall be cut off from among his people. 15 Six days shall work be done, but the seventh day is a sabbath of solemn rest, holy to the Lord; whoever does any work on the sabbath day shall be put to death. 16 Therefore the people of Israel shall keep the sabbath, observing the sabbath throughout their generations, as a perpetual covenant. 17 It is a sign for ever between me and the people of Israel that in six days the Lord made heaven and earth, and on the seventh day he rested, and was refreshed.’”
The Two Tablets of the Covenant
18 And he gave to Moses, when he had made an end of speaking with him upon Mount Sinai, the two tables of the testimony, tables of stone, written with the finger of God.
The Golden Calf
32 When the people saw that Moses delayed to come down from the mountain, the people gathered themselves together to Aaron, and said to him, “Up, make us gods, who shall go before us; as for this Moses, the man who brought us up out of the land of Egypt, we do not know what has become of him.” 2 And Aaron said to them, “Take off the rings of gold which are in the ears of your wives, your sons, and your daughters, and bring them to me.” 3 So all the people took off the rings of gold which were in their ears, and brought them to Aaron. 4 And he received the gold at their hand, and fashioned it with a graving tool, and made a molten calf; and they said, “These are your gods, O Israel, who brought you up out of the land of Egypt!” 5 When Aaron saw this, he built an altar before it; and Aaron made proclamation and said, “Tomorrow shall be a feast to the Lord.” 6 And they rose up early on the morrow, and offered burnt offerings and brought peace offerings; and the people sat down to eat and drink, and rose up to play.
7 And the Lord said to Moses, “Go down; for your people, whom you brought up out of the land of Egypt, have corrupted themselves; 8 they have turned aside quickly out of the way which I commanded them; they have made for themselves a molten calf, and have worshiped it and sacrificed to it, and said, ‘These are your gods, O Israel, who brought you up out of the land of Egypt!’” 9 And the Lord said to Moses, “I have seen this people, and behold, it is a stiff-necked people; 10 now therefore let me alone, that my wrath may burn hot against them and I may consume them; but of you I will make a great nation.”
11 But Moses besought the Lord his God, and said, “O Lord, why does thy wrath burn hot against thy people, whom thou hast brought forth out of the land of Egypt with great power and with a mighty hand? 12 Why should the Egyptians say, ‘With evil intent did he bring them forth, to slay them in the mountains, and to consume them from the face of the earth’? Turn from thy fierce wrath, and repent of this evil against thy people. 13 Remember Abraham, Isaac, and Israel, thy servants, to whom thou didst swear by thine own self, and didst say to them, ‘I will multiply your descendants as the stars of heaven, and all this land that I have promised I will give to your descendants, and they shall inherit it for ever.’” 14 And the Lord repented of the evil which he thought to do to his people.
15 And Moses turned, and went down from the mountain with the two tables of the testimony in his hands, tables that were written on both sides; on the one side and on the other were they written. 16 And the tables were the work of God, and the writing was the writing of God, graven upon the tables. 17 When Joshua heard the noise of the people as they shouted, he said to Moses, “There is a noise of war in the camp.” 18 But he said, “It is not the sound of shouting for victory, or the sound of the cry of defeat, but the sound of singing that I hear.” 19 And as soon as he came near the camp and saw the calf and the dancing, Moses’ anger burned hot, and he threw the tables out of his hands and broke them at the foot of the mountain. 20 And he took the calf which they had made, and burnt it with fire, and ground it to powder, and scattered it upon the water, and made the people of Israel drink it.
21 And Moses said to Aaron, “What did this people do to you that you have brought a great sin upon them?” 22 And Aaron said, “Let not the anger of my lord burn hot; you know the people, that they are set on evil. 23 For they said to me, ‘Make us gods, who shall go before us; as for this Moses, the man who brought us up out of the land of Egypt, we do not know what has become of him.’ 24 And I said to them, ‘Let any who have gold take it off’; so they gave it to me, and I threw it into the fire, and there came out this calf.”
25 And when Moses saw that the people had broken loose (for Aaron had let them break loose, to their shame among their enemies), 26 then Moses stood in the gate of the camp, and said, “Who is on the Lord’s side? Come to me.” And all the sons of Levi gathered themselves together to him. 27 And he said to them, “Thus says the Lord God of Israel, ‘Put every man his sword on his side, and go to and fro from gate to gate throughout the camp, and slay every man his brother, and every man his companion, and every man his neighbor.’” 28 And the sons of Levi did according to the word of Moses; and there fell of the people that day about three thousand men. 29 And Moses said, “Today you have ordained yourselves[n] for the service of the Lord, each one at the cost of his son and of his brother, that he may bestow a blessing upon you this day.”
30 On the morrow Moses said to the people, “You have sinned a great sin. And now I will go up to the Lord; perhaps I can make atonement for your sin.” 31 So Moses returned to the Lord and said, “Alas, this people have sinned a great sin; they have made for themselves gods of gold. 32 But now, if thou wilt forgive their sin—and if not, blot me, I pray thee, out of thy book which thou hast written.” 33 But the Lord said to Moses, “Whoever has sinned against me, him will I blot out of my book. 34 But now go, lead the people to the place of which I have spoken to you; behold, my angel shall go before you. Nevertheless, in the day when I visit, I will visit their sin upon them.”
35 And the Lord sent a plague upon the people, because they made the calf which Aaron made.
The Command to Leave Sinai
33 The Lord said to Moses, “Depart, go up hence, you and the people whom you have brought up out of the land of Egypt, to the land of which I swore to Abraham, Isaac, and Jacob, saying, ‘To your descendants I will give it.’ 2 And I will send an angel before you, and I will drive out the Canaanites, the Amorites, the Hittites, the Per′izzites, the Hivites, and the Jeb′usites. 3 Go up to a land flowing with milk and honey; but I will not go up among you, lest I consume you in the way, for you are a stiff-necked people.”
4 When the people heard these evil tidings, they mourned; and no man put on his ornaments. 5 For the Lord had said to Moses, “Say to the people of Israel, ‘You are a stiff-necked people; if for a single moment I should go up among you, I would consume you. So now put off your ornaments from you, that I may know what to do with you.’” 6 Therefore the people of Israel stripped themselves of their ornaments, from Mount Horeb onward.
The Tent outside the Camp
7 Now Moses used to take the tent and pitch it outside the camp, far off from the camp; and he called it the tent of meeting. And every one who sought the Lord would go out to the tent of meeting, which was outside the camp. 8 Whenever Moses went out to the tent, all the people rose up, and every man stood at his tent door, and looked after Moses, until he had gone into the tent. 9 When Moses entered the tent, the pillar of cloud would descend and stand at the door of the tent, and the Lord would speak with Moses. 10 And when all the people saw the pillar of cloud standing at the door of the tent, all the people would rise up and worship, every man at his tent door. 11 Thus the Lord used to speak to Moses face to face, as a man speaks to his friend. When Moses turned again into the camp, his servant Joshua the son of Nun, a young man, did not depart from the tent.
Moses’ Intercession
12 Moses said to the Lord, “See, thou sayest to me, ‘Bring up this people’; but thou hast not let me know whom thou wilt send with me. Yet thou hast said, ‘I know you by name, and you have also found favor in my sight.’ 13 Now therefore, I pray thee, if I have found favor in thy sight, show me now thy ways, that I may know thee and find favor in thy sight. Consider too that this nation is thy people.” 14 And he said, “My presence will go with you, and I will give you rest.” 15 And he said to him, “If thy presence will not go with me, do not carry us up from here. 16 For how shall it be known that I have found favor in thy sight, I and thy people? Is it not in thy going with us, so that we are distinct, I and thy people, from all other people that are upon the face of the earth?”
17 And the Lord said to Moses, “This very thing that you have spoken I will do; for you have found favor in my sight, and I know you by name.” 18 Moses said, “I pray thee, show me thy glory.” 19 And he said, “I will make all my goodness pass before you, and will proclaim before you my name ‘The Lord’; and I will be gracious to whom I will be gracious, and will show mercy on whom I will show mercy. 20 But,” he said, “you cannot see my face; for man shall not see me and live.” 21 And the Lord said, “Behold, there is a place by me where you shall stand upon the rock; 22 and while my glory passes by I will put you in a cleft of the rock, and I will cover you with my hand until I have passed by; 23 then I will take away my hand, and you shall see my back; but my face shall not be seen.”
Moses Makes New Tablets
34 The Lord said to Moses, “Cut two tables of stone like the first; and I will write upon the tables the words that were on the first tables, which you broke. 2 Be ready in the morning, and come up in the morning to Mount Sinai, and present yourself there to me on the top of the mountain. 3 No man shall come up with you, and let no man be seen throughout all the mountain; let no flocks or herds feed before that mountain.” 4 So Moses cut two tables of stone like the first; and he rose early in the morning and went up on Mount Sinai, as the Lord had commanded him, and took in his hand two tables of stone. 5 And the Lord descended in the cloud and stood with him there, and proclaimed the name of the Lord. 6 The Lord passed before him, and proclaimed, “The Lord, the Lord, a God merciful and gracious, slow to anger, and abounding in steadfast love and faithfulness, 7 keeping steadfast love for thousands, forgiving iniquity and transgression and sin, but who will by no means clear the guilty, visiting the iniquity of the fathers upon the children and the children’s children, to the third and the fourth generation.” 8 And Moses made haste to bow his head toward the earth, and worshiped. 9 And he said, “If now I have found favor in thy sight, O Lord, let the Lord, I pray thee, go in the midst of us, although it is a stiff-necked people; and pardon our iniquity and our sin, and take us for thy inheritance.”
The Covenant Renewed
10 And he said, “Behold, I make a covenant. Before all your people I will do marvels, such as have not been wrought in all the earth or in any nation; and all the people among whom you are shall see the work of the Lord; for it is a terrible thing that I will do with you.
11 “Observe what I command you this day. Behold, I will drive out before you the Amorites, the Canaanites, the Hittites, the Per′izzites, the Hivites, and the Jeb′usites. 12 Take heed to yourself, lest you make a covenant with the inhabitants of the land whither you go, lest it become a snare in the midst of you. 13 You shall tear down their altars, and break their pillars, and cut down their Ashe′rim 14 (for you shall worship no other god, for the Lord, whose name is Jealous, is a jealous God), 15 lest you make a covenant with the inhabitants of the land, and when they play the harlot after their gods and sacrifice to their gods and one invites you, you eat of his sacrifice, 16 and you take of their daughters for your sons, and their daughters play the harlot after their gods and make your sons play the harlot after their gods.
17 “You shall make for yourself no molten gods.
18 “The feast of unleavened bread you shall keep. Seven days you shall eat unleavened bread, as I commanded you, at the time appointed in the month Abib; for in the month Abib you came out from Egypt. 19 All that opens the womb is mine, all your male[o] cattle, the firstlings of cow and sheep. 20 The firstling of an ass you shall redeem with a lamb, or if you will not redeem it you shall break its neck. All the first-born of your sons you shall redeem. And none shall appear before me empty.
21 “Six days you shall work, but on the seventh day you shall rest; in plowing time and in harvest you shall rest. 22 And you shall observe the feast of weeks, the first fruits of wheat harvest, and the feast of ingathering at the year’s end. 23 Three times in the year shall all your males appear before the Lord God, the God of Israel. 24 For I will cast out nations before you, and enlarge your borders; neither shall any man desire your land, when you go up to appear before the Lord your God three times in the year.
25 “You shall not offer the blood of my sacrifice with leaven; neither shall the sacrifice of the feast of the passover be left until the morning. 26 The first of the first fruits of your ground you shall bring to the house of the Lord your God. You shall not boil a kid in its mother’s milk.”
27 And the Lord said to Moses, “Write these words; in accordance with these words I have made a covenant with you and with Israel.” 28 And he was there with the Lord forty days and forty nights; he neither ate bread nor drank water. And he wrote upon the tables the words of the covenant, the ten commandments.[p]
The Shining Face of Moses
29 When Moses came down from Mount Sinai, with the two tables of the testimony in his hand as he came down from the mountain, Moses did not know that the skin of his face shone because he had been talking with God. 30 And when Aaron and all the people of Israel saw Moses, behold, the skin of his face shone, and they were afraid to come near him. 31 But Moses called to them; and Aaron and all the leaders of the congregation returned to him, and Moses talked with them. 32 And afterward all the people of Israel came near, and he gave them in commandment all that the Lord had spoken with him in Mount Sinai. 33 And when Moses had finished speaking with them, he put a veil on his face; 34 but whenever Moses went in before the Lord to speak with him, he took the veil off, until he came out; and when he came out, and told the people of Israel what he was commanded, 35 the people of Israel saw the face of Moses, that the skin of Moses’ face shone; and Moses would put the veil upon his face again, until he went in to speak with him.
Sabbath Regulations
35 Moses assembled all the congregation of the people of Israel, and said to them, “These are the things which the Lord has commanded you to do. 2 Six days shall work be done, but on the seventh day you shall have a holy sabbath of solemn rest to the Lord; whoever does any work on it shall be put to death; 3 you shall kindle no fire in all your habitations on the sabbath day.”
Preparations for Making the Tabernacle
4 Moses said to all the congregation of the people of Israel, “This is the thing which the Lord has commanded. 5 Take from among you an offering to the Lord; whoever is of a generous heart, let him bring the Lord’s offering: gold, silver, and bronze; 6 blue and purple and scarlet stuff and fine twined linen; goats’ hair, 7 tanned rams’ skins, and goatskins; acacia wood, 8 oil for the light, spices for the anointing oil and for the fragrant incense, 9 and onyx stones and stones for setting, for the ephod and for the breastpiece.
10 “And let every able man among you come and make all that the Lord has commanded: the tabernacle, 11 its tent and its covering, its hooks and its frames, its bars, its pillars, and its bases; 12 the ark with its poles, the mercy seat, and the veil of the screen; 13 the table with its poles and all its utensils, and the bread of the Presence; 14 the lampstand also for the light, with its utensils and its lamps, and the oil for the light; 15 and the altar of incense, with its poles, and the anointing oil and the fragrant incense, and the screen for the door, at the door of the tabernacle; 16 the altar of burnt offering, with its grating of bronze, its poles, and all its utensils, the laver and its base; 17 the hangings of the court, its pillars and its bases, and the screen for the gate of the court; 18 the pegs of the tabernacle and the pegs of the court, and their cords; 19 the finely wrought garments for ministering in the holy place, the holy garments for Aaron the priest, and the garments of his sons, for their service as priests.”
Offerings for the Tabernacle
20 Then all the congregation of the people of Israel departed from the presence of Moses.
Footnotes
- Exodus 20:3 Or besides
- Exodus 21:8 Another reading is so that he has not designated her
- Exodus 21:22 Heb he shall
- Exodus 22:1 Ch 21.37 in Heb
- Exodus 22:1 Restoring the second half of verse 3 with 4 to their place immediately following verse 1
- Exodus 22:2 Ch 22.1 in Heb
- Exodus 22:15 Or it is reckoned in (Heb comes into) its hire
- Exodus 23:5 Gk: Heb obscure
- Exodus 23:25 Gk Vg: Heb he
- Exodus 25:17 Or cover
- Exodus 28:32 The Hebrew word is of uncertain meaning
- Exodus 29:9 Gk: Heb girdles, Aaron and his sons
- Exodus 29:12 Heb all
- Exodus 32:29 Gk Vg See Tg: Heb ordain yourselves
- Exodus 34:19 Gk Theodotion Vg Tg: Heb uncertain
- Exodus 34:28 Heb words
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Revised Standard Version of the Bible, copyright © 1946, 1952, and 1971 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.