Det stora budet

6 Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud, har befallt mig att lära er, för att ni skall följa dem i det land dit ni drar för att ta det i besittning ² och för att du i hela ditt liv skall frukta Herren, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du med din son och din sonson, och för att du skall få ett långt liv. ³ Du skall lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, för att det må gå dig väl och ni må bli mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i det land som flödar av mjölk och honung.

⁴ Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.^{[a] 5} Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. ⁶ Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. ⁷ Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna.^{[b] 9} Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

Varning för olydnad

¹⁰ När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig - det har stora och vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ och hus, fulla med allt gott, som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivplanteringar som du inte har planterat - när du då äter och blir mätt ¹² må du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ¹³ Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du avlägga din ed. ¹⁴ Ni skall inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, ¹⁵ ty en nitälskande Gud är Herren, din Gud, i din mitt. Se därför till att inte Herrens, din Guds, vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

¹⁶ Ni skall inte fresta Herren, er Gud, så som ni frestade honom i Massa. ¹⁷ Ni skall troget hålla Herrens, er Guds, bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. ¹⁸ Du skall göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, för att det må gå dig väl och för att du må komma in i och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat åt dina fäder, ¹⁹ genom att han driver bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.

²⁰ När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren, vår Gud, har gett er?, ²¹ då skall du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. ²² Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. ²³ Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. ²⁴ Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv, så som han gjort till denna dag. ²⁵ Det skall vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

Herrens folk och de andra folken

7 När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, ² och när Herren, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd. ³ Du skall inte ingå släktskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner. ⁴ Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig. ⁵ Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld. ⁶ Ty du är ett heligt folk inför Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta.

⁷ Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. ⁸ Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. ⁹ Så skall du veta att endast Herren, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud. ¹⁰ Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem. ¹¹ Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.

Lydnadens välsignelser

¹² Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, skall Herren, din Gud, hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. ¹³ Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. ¹⁴ Du skall bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. ¹⁵ Herren skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig, men han skall lägga dem på alla som hatar dig. ¹⁶ Du skall förgöra alla de folk som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte visa dem någon skonsamhet. Och du skall inte tjäna deras gudar, ty det skulle bli en snara för dig.

¹⁷ Även om du säger i ditt hjärta: "Dessa hednafolk är större än jag, hur skall jag kunna driva bort dem?", ¹⁸ så var inte rädd för dem. Tänk endast på vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten. ¹⁹ Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm, genom vilken Herren, din Gud, förde dig ut: Så skall Herren, din Gud, göra med alla de folk som du är rädd för. ²⁰ Dessutom skall Herren, din Gud, sända panik bland dem, till dess att de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade. ²¹ Du skall inte vara förskräckt för dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. ²² Och Herren, din Gud, skall jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken skall bli för många, dig till skada. ²³ Herren, din Gud, skall ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem, till dess att de blir förgjorda. ²⁴ Han skall ge deras kungar i din hand, och du skall utplåna deras namn under himlen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.

²⁵ Deras avgudabilder skall du bränna upp i eld. Du skall inte ha begär till det silver och det guld som finns på dem och inte själv ta något av det, så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren, din Gud. ²⁶ Du skall inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du drabbas av tillspillogivning. Du skall räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är tillspillogivet.

Herrens välgärningar under ökenvandringen

8 Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat era fäder. ² Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. ³ Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från Herrens mun. ⁴ Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. ⁵ Du skall veta i ditt hjärta att Herren, din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son, ⁶ och du skall hålla Herrens, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.

⁷ Ty Herren, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. ⁸ Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, ⁹ ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du skall bryta koppar ur bergen. ¹⁰ Du skall äta och bli mätt, och du skall prisa Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig.

Varning för högmod

¹¹ Se till att du inte glömmer Herren, din Gud, utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. ¹² När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, ¹³ när din nötboskap och din småboskap förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas, ¹⁴ då må ditt hjärta inte bli högmodigt, så att du glömmer Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ¹⁵ Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten, men som lät vatten komma ut åt dig ur den hårda klippan ¹⁶ och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

¹⁷ Du skall inte säga i ditt hjärta: "Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom". ¹⁸ Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

¹⁹ Men om du glömmer Herren, din Gud, och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så bedyrar jag i dag för er att ni förvisso skall förgås. ²⁰ Liksom de hednafolk som Herren förgör för er skall också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till Herrens, er Guds, röst.

Israel har ingen förtjänst

9 Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen. ² Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: "Vem kan stå emot Anaks barn?" ³ Därför skall du i dag veta att Herren, din Gud, är den som går framför dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem och kuva dem för dig, och du skall driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.

⁴ När Herren, din Gud, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull har Herren låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning." Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig. ⁵ Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren, din Gud, driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.

⁶ Du skall veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren, din Gud, har gett dig detta goda land till besittning, ty du är ett hårdnackat folk.

Guldkalven

⁷ Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herrens, din Guds, vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land, till dess ni kom till denna plats, har ni varit upproriska mot Herren. ⁸ Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er, så att han ville förgöra er. ⁹ När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. ¹⁰ Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.

¹¹ När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått, gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. ¹² Och han sade till mig: "Stig upp och gå snabbt ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har handlat fördärvligt. De har snabbt vikit av från den väg som jag befallde dem att gå och de har gjort sig en gjuten avgudabild." ¹³ Och Herren sade till mig: "Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk. ¹⁴ Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."

¹⁵ Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. ¹⁶ Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren, er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade snabbt vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. ¹⁷ Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon. ¹⁸ Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. ¹⁹ Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.

²⁰ Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. ²¹ Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till fint stoft och detta kastade jag i bäcken som flöt ner från berget.

²² I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också Herrens vrede. ²³ När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Drag upp och erövra det land, som jag har givit er", då var ni upproriska mot befallningen från Herren, er Gud, och trodde honom inte och lyssnade inte på hans röst. ²⁴ Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.

²⁵ Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. ²⁶ Jag bad till Herren: Herre Herre, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. ²⁷ Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. ²⁸ Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: "Därför att Herren inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen." ²⁹ De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.

De nya stentavlorna

10 På den tiden sade Herren till mig: "Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä. ² Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken."

³ Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna. ⁴ Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig. ⁵ Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.

Arons död

⁶ Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe. ⁷ Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar.

Leviterna avskiljs för Herren

⁸ På den tiden avskilde Herren Levi stam till att bära Herrens förbundsark, till att stå inför Herrens ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag. ⁹ Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. Herren är hans arvedel, så som Herren, din Gud, har lovat honom.

¹⁰ Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig. ¹¹ Herren sade till mig: "Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem."

Frukta Herren

¹² Och nu Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig annat än att du fruktar Herren, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, ¹³ så att du håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.

¹⁴ Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren, din Gud. ¹⁵ Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag. ¹⁶ Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade. ¹⁷ Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. ¹⁸ Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. ¹⁹ Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.

²⁰ Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du avlägga din ed. ²¹ Han är din berömmelse, han är din Gud, med dig har han gjort de stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett. ²² När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort dig talrik som himlens stjärnor.

Välsignelse och förbannelse

11 Du skall älska Herren, din Gud, och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.

² Ni skall i dag besinna - det gäller inte era barn som ej har erfarit eller sett det - hur Herren, er Gud, har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm, ³ de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten med farao, kungen i Egypten, och med hela hans land, ⁴ och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, hur han lät Röda havets vatten strömma över dem när de förföljde er, och hur Herren då förgjorde dem så att de nu inte mer är till. ⁵ Och tänk på vad han gjorde med er i öknen, ända till dess ni kom hit, ⁶ och vad han gjorde med Datan och Abiram, söner till Eliab, Rubens son, när jorden öppnade sitt gap och mitt i Israel slukade dem med deras familjer, deras tält och allt levande som följde dem. ⁷ Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som Herren har gjort.

⁸ Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning, ⁹ och så att ni må länge leva i det land som Herren med ed lovade era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung. ¹⁰ Ty det land som du nu kommer till för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård. ¹¹ Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himlens regn. ¹² Det är ett land som Herren, din Gud, vårdar sig om. Ständigt vilar Herrens, din Guds, ögon på det, från årets början till årets slut.

¹³ Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, ¹⁴ då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja. ¹⁵ Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt. ¹⁶ Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, ¹⁷ ty då skall Herrens vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er.

¹⁸ Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna.^{[c] 19} Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ²⁰ Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar, ²¹ för att ni och era barn länge må få leva i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden.

²² Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom, ²³ då skall Herren driva bort alla dessa folk för er, och ni skall lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva. ²⁴ Varje ort där ni sätter er fot skall bli er. Från öknen till Libanon och från floden, floden Eufrat, ända till Västra havet skall ert område sträcka sig. ²⁵ Ingen skall kunna stå er emot. Fruktan och förskräckelse för er skall Herren, er Gud, sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.

²⁶ Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: ²⁷ Välsignelse, om ni lyssnar till Herrens, er Guds, bud som jag i dag ger er, ²⁸ och förbannelse om ni inte lyssnar till Herrens, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner. ²⁹ Och när Herren, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit du går för att ta det i besittning, skall du utdela välsignelsen på berget Gerissim och förbannelsen på berget Ebal. ³⁰ Dessa berg ligger, som ni vet, på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kananeernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal, vid Mores terebinter.

³¹ Ni står nu i begrepp att gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren, er Gud, ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, ³² skall ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.

Gudstjänst på utvald plats

12 Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som Herren, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. ² Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. ³ Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser.

⁴ Ni skall inte tjäna Herren, er Gud, på deras sätt, ⁵ utan den plats som Herren, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå. ⁶ Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av er nötboskap och småboskap. ⁷ Och där skall ni äta inför Herrens, er Guds, ansikte och glädja er med ert husfolk över allt vad ni har förvärvat, det som Herren, din Gud, har välsignat dig med.

⁸ Ni skall då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt. ⁹ Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som Herren, din Gud, vill ge dig. ¹⁰ Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som Herren, er Gud, vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet, ¹¹ då skall ni föra allt som jag befaller er till den plats som Herren, er Gud, utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger Herren löfte om. ¹² Där skall ni glädja er inför Herrens, er Guds, ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er.

¹³ Tag dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst. ¹⁴ Endast där, på den plats Herren utväljer inom en av dina stammar, skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad jag befaller dig. ¹⁵ Däremot får du slakta och äta kött så mycket du önskar inom alla dina städer, allt efter den välsignelse som Herren, din Gud, ger dig. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, som vore det kött av gasell eller hjort. ¹⁶ Men blodet får ni inte förtära. Det skall du hälla ut på marken som vatten.

¹⁷ Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag. ¹⁸ På den plats som Herren, din Gud, utväljer skall du äta det inför Herrens, din Guds, ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du skall glädja dig inför Herrens, din Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat. ¹⁹ Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land.

²⁰ När Herren, din Gud, har utvidgat ditt område så som han har lovat dig, och du tänker så: "Jag vill äta kött", eftersom du har lust att äta kött, så må du äta kött så mycket du vill. ²¹ Om den plats som Herren, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, så må du enligt min befallning till dig slakta av den nötboskap och av den småboskap som Herren har gett dig och äta av det inom dina portar, så mycket du vill. ²² Men du skall äta det så som man äter kött av gasell eller hjort. Både den som är oren och den som är ren får äta av det. ²³ Men se till att du inte förtär blodet, ty blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. ²⁴ Du får inte förtära det. Du skall hälla ut det på marken som vatten. ²⁵ Du får inte förtära det, för att det må gå dig väl, och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens ögon.

²⁶ Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, skall du ta med dig till den plats som Herren utväljer. ²⁷ Av dina brännoffer skall du offra köttet och blodet på Herrens, din Guds, altare. Av dina slaktoffer skall blodet gjutas ut på Herrens, din Guds, altare. Men köttet må du äta.

²⁸ Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Varning för avgudadyrkan

²⁹ När Herren, din Gud, har utrotat de hednafolk som du nu kommer till för att fördriva, och du har drivit bort dem och bor i deras land, ³⁰ se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: "Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt." ³¹ Så skall inte du göra när du tillber Herren, din Gud, ty allt som är avskyvärt för Herren och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära. Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.

³² Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.

13 Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, ² och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: "Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem", ³ då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. ⁴ Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till. ⁵ Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.

⁶ Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som varken du eller dina fäder har känt ⁷ - gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra - ⁸ så skall du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du skall inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom, ⁹ utan du skall döda honom. Först skall din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. ¹⁰ Du skall stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹¹ Och hela Israel skall höra detta och frukta och skall sedan inte mer göra något sådant ont hos dig.

¹² Om du får höra om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i, ¹³ att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: "Låt oss gå bort och tjäna andra gudar", gudar som ni inte känner, ¹⁴ då skall du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig, ¹⁵ skall du slå den stadens invånare med svärd. Du skall ge den till spillo med allt som är i den. Också boskapen skall du döda med svärd. ¹⁶ Allt byte du får skall du samla ihop mitt på torget och sedan skall du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt Herren, din Gud. Staden skall bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen. ¹⁷ Låt inget av det tillspillogivna fastna i dina händer, så att Herren vänder sig ifrån sin glödande vrede och visar dig barmhärtighet och förbarmar sig över dig och förökar dig, så som han med ed har lovat dina fäder, ¹⁸ när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud som jag i dag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Förbjudna sorgetecken

14 Ni är Herrens, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda, ² ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden.

Rena och orena djur

³ Du skall inte äta något avskyvärt. ⁴ Dessa djur får ni äta: oxe, får, get, hjort, ⁵ gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer. ⁶ Alla djur med klövar, kluvna i två halvor, och som idisslar får ni äta. ⁷ Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen. Ty även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er. ⁸ Inte heller svinet, ty även om det har klövar idisslar det inte. Det är orent för er. Ni skall inte äta av deras kött, och deras döda kroppar skall ni inte röra.

⁹ Av allt det som lever i vattnet får ni äta detta: Allt som har fenor och fjäll får ni äta. ¹⁰ Men ni skall inte äta det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er.

¹¹ Alla rena fåglar får ni äta. ¹² Men dessa fåglar skall ni inte äta: örnen, lammgamen, havsörnen, ¹³ raafågeln, falken, gladan med dess arter, ¹⁴ alla slags kråkfåglar, ¹⁵ strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, ¹⁶ ugglan, uven, tinsemetfågeln, ¹⁷ pelikanen, asgamen, dykfågeln, ¹⁸ storken, hägern med dess arter, härfågeln och fladdermusen. ¹⁹ Alla flygande smådjur är orena för er. De skall inte ätas. ²⁰ Men alla rena flygande djur får ni äta.

²¹ Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.

Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Tionde

²² Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde. ²³ Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud. ²⁴ Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig, ²⁵ må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. ²⁶ Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk. ²⁷ Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.

²⁸ Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. ²⁹ Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Sabbatsåret

15 Vart sjunde år skall du låta vara ett friår, ² och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. ³ En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.

⁴ Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, ⁵ om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. ⁶ Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.

⁷ Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, ⁸ utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. ⁹ Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: "Det sjunde året, friåret, är nära", och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. ¹⁰ Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. ¹¹ Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Frigivning av slavar

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom. ¹³ Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer. ¹⁴ Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som Herren, din Gud, har välsignat dig med. ¹⁵ Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.

¹⁶ Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, ¹⁷ då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt. ¹⁸ Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.

Det förstfödda bland djuren

¹⁹ Allt förstfött av hankön som föds bland din nötboskap och småboskap skall du helga åt Herren, din Gud. Du skall vid ditt arbete inte använda det förstfödda bland din nötboskap och inte heller klippa ullen på det som är förstfött bland din småboskap. ²⁰ Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer. ²¹ Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, skall du inte offra det åt Herren, din Gud. ²² Inom dina portar må du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort. ²³ Men blodet skall du inte förtära, utan du skall hälla ut det på marken som vatten.

Påskhögtiden

16 Ge akt på månaden Abib och fira Herrens, din Guds, påskhögtid. Ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten. ² Du skall slakta påskoffer åt Herren, din Gud, av småboskap och nötboskap på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn. ³ Till offret skall du inte äta något syrat. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, betryckets bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land. Så länge du lever skall du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land. ⁴ I sju dagar skall man inte se någon surdeg hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen skall inget lämnas kvar över natten till morgonen.

⁵ Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, ⁶ utan endast på den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. Där skall du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten. ⁷ Du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din Gud, utväljer och om morgonen skall du vända tillbaka och gå till dina tält. ⁸ Sex dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall högtidsförsamling hållas åt Herren, din Gud. Då skall du inte utföra något arbete.

Veckohögtiden

⁹ Du skall räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden skall du räkna de sju veckorna. ¹⁰ Därefter skall du fira Herrens, din Guds, veckohögtid och bära fram din hands frivilliga gåva, som du skall ge efter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig. ¹¹ Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig. ¹² Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar.

Lövhyddohögtiden

¹³ Lövhyddohögtiden skall du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress. ¹⁴ Du skall glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar. ¹⁵ I sju dagar skall du fira Herrens, din Guds, högtid på den plats som Herren utväljer, ty Herren, din Gud, skall välsigna dig i all den avkastning du får och i allt vad dina händer har uträttat, och du skall vara fylld av glädje.

¹⁶ Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men med tomma händer får ingen träda fram inför Herrens ansikte, ¹⁷ var och en skall ge vad han förmår, efter den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.

Domare

¹⁸ Du skall för dina särskilda stammar tillsätta domare och tillsyningsmän åt dig inom alla de städer som Herren, din Gud, ger dig. De skall döma folket med rättvisa. ¹⁹ Du skall inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. ²⁰ Rättfärdighet, ja, rättfärdighet skall du sträva efter, för att du må leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, ger dig.

Avguderi och annan synd

²¹ Du skall inte sätta upp åt dig någon träpåle som en Asera vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall göra åt dig. ²² Du skall inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar Herren, din Gud.

17 Du skall inte offra åt Herren, din Gud, något djur av nötboskapen eller av småboskapen som har något lyte eller annat fel, för sådant är avskyvärt för Herren, din Gud.

² Om en man eller kvinna hos dig i någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig, visar sig göra något som är ont i Herrens, din Guds, ögon, genom att överträda hans förbund, ³ och mot min befallning går bort och tjänar andra gudar och tillber dem eller tillber solen, månen eller himlens hela härskara, ⁴ och detta blir berättat för dig och du får höra om det, skall du noga undersöka saken. Om det visar sig vara sant och kan slås fast att detta avskyvärda har förövats i Israel, ⁵ skall du föra ut till din stadsport den man eller kvinna som har gjort denna onda gärning - det må vara man eller kvinna - och stena den personen till döds. ⁶ Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas. Ingen skall dömas till döden efter endast ett vittnesmål. ⁷ Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Domstolsförfarande

⁸ Om det i något fall blir för svårt för dig att döma, det må gälla ett dråp, en rättsfråga, ett misshandelsbrott eller något annat som kan orsaka tvist inom dina portar, då skall du stå upp och bege dig till den plats som Herren, din Gud, utväljer ⁹ och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem skall du fråga till råds och de skall meddela dig vad som är rätt. ¹⁰ Du skall göra det de meddelar dig på den plats som Herren utväljer, och du skall noggrant följa allt som de lär dig. ¹¹ Efter den lag de undervisar dig i och efter den dom de avkunnar för dig skall du handla. Du skall inte vika av från de ord de meddelar, vare sig till höger eller vänster. ¹² Men om någon handlar så förmätet att han varken vill lyssna till prästen, som står där och gör tjänst inför Herren, din Gud, eller till domaren, då skall den mannen dö. Du skall skaffa bort det onda från Israel. ¹³ Allt folket skall höra det och frukta och inte mer handla förmätet.

Val av kung

¹⁴ När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: "Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig", ¹⁵ så skall du till kung över dig sätta den som Herren, din Gud, utväljer. En av dina bröder skall du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. ¹⁶ Men han får inte skaffa sig många hästar och inte sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa många hästar, för Herren har sagt till er: "Ni skall aldrig mer vända tillbaka denna väg." ¹⁷ Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.

¹⁸ När han sitter på sin kungatron, skall han låta göra åt sig en avskrift av denna lag enligt den bokrulle som finns hos de levitiska prästerna. ¹⁹ Den skall han ha hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta Herren, sin Gud, och ger akt på alla ord i denna lag och dessa stadgar och följer dem. ²⁰ Detta för att hans hjärta inte skall förhäva sig över hans bröder och för att han inte skall vika av ifrån buden, vare sig till höger eller vänster. Då skall han och hans söner regera länge i Israel.

Prästers och leviters rättigheter

18 De levitiska prästerna, hela Levi stam, skall inte ha någon lott eller arvedel tillsammans med Israel. Av Herrens eldsoffer och hans arvedel skall de äta. ² De skall inte ha någon arvedel bland sina bröder. Herren är deras arvedel, som han har lovat dem. ³ Och detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer, vare sig av nötboskap eller av småboskap: Man skall ge prästen bogen, käkstyckena och magen. ⁴ Det första av din säd, ditt vin och din olja och det första av dina fårs ull skall du ge honom. ⁵ Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, för att han och hans söner alltid skall stå och göra tjänst i Herrens namn.

⁶ Om en levit kommer från någon av dina städer i Israel där han uppehåller sig, så må han om han så önskar komma till den plats som Herren utväljer ⁷ och där göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna, som står där inför Herrens ansikte. ⁸ De skall alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv.

Avskyvärda seder

⁹ När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder. ¹⁰ Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ¹¹ ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. ¹² Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. ¹³ Du skall vara fullkomlig inför Herren, din Gud. ¹⁴ Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men Herren, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant.

Löftet om Profeten

¹⁵ Herren, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till. ¹⁶ Det skall bli alldeles som du begärde av Herren, din Gud, vid Horeb den dag då ni var samlade där och du sade: "Låt mig inte mer höra Herrens, min Guds, röst och låt mig slippa att längre se denna stora eld, annars kommer jag att dö." ¹⁷ Herren sade då till mig: "De har rätt i vad de säger. ¹⁸ En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. ¹⁹ Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom. ²⁰ Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.

²¹ Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som Herren inte har talat? ²² så vet: När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom."

Fristäderna

19 När Herren, din Gud, har utrotat de hednafolk vilkas land Herren, din Gud, ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, ² då skall du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren, din Gud, ger dig till besittning. ³ Du skall rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren, din Gud, ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.

⁴ I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare - ⁵ som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör - då skall han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. ⁶ Annars kan blodshämnaren som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom, fastän han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. ⁷ Därför befaller jag dig: "Du skall avskilja tre städer åt dig."

⁸ När Herren, din Gud, utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, ⁹ om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga tre städer till dessa tre. ¹⁰ Så skall oskyldigt blod inte utgjutas i ditt land, det som Herren, din Gud, ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.

¹¹ Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, ¹² då skall de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall dö. ¹³ Du skall inte visa honom någon skonsamhet, utan du skall rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det skall gå dig väl.

Råmärken

¹⁴ Du skall inte flytta din nästas råmärke, som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning.

Vittnesmål

¹⁵ Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras.

¹⁶ Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, ¹⁷ skall bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. ¹⁸ Och domarna skall noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, ¹⁹ skall ni låta detsamma drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. ²⁰ Det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall aldrig mer göra något sådant ont hos dig. ²¹ Du skall inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

Krigslagar

20 När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar och ett folk större än du, skall du inte bli rädd för dem, ty Herren, din Gud, som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig. ² När ni står beredda att gå till strid, skall prästen träda fram och tala till folket. ³ Han skall säga till dem: "Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta, ⁴ ty Herren, er Gud, går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger."

⁵ Och tillsyningsmännen skall säga till folket: "Om någon har byggt sig ett nytt hus men ännu inte invigt det, må han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och inviger det, om han själv faller i striden. ⁶ Om någon har planterat en vingård men ännu inte fått skörda frukten från den, må han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och skördar frukten av den, om han själv faller i striden. ⁷ Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, må han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne till sig, om han själv faller i striden."

⁸ Vidare skall tillsyningsmännen säga till folket: "Om någon är rädd och har ett modlöst hjärta, må han vända tillbaka hem så att inte också hans bröders hjärtan blir lika modlösa som hans eget." ⁹ När tillsyningsmännen har avslutat sitt tal till folket, skall befälhavare över hären tillsättas och dessa skall gå i spetsen för folket.

¹⁰ När du kommer till någon stad för att strida mot den, skall du först erbjuda den fred. ¹¹ Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, skall allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig. ¹² Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, skall du belägra den. ¹³ Och när Herren, din Gud, ger den i din hand skall du slå alla av mankön där med svärd. ¹⁴ Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, ja, allt rov, skall du ha som ditt byte. Du skall njuta av det rov som Herren, din Gud, har gett dig från dina fiender. ¹⁵ Så skall du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.

¹⁶ Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas få leva. ¹⁷ Du skall ge dem till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren, din Gud, har befallt dig, ¹⁸ för att de inte skall lära er att bedriva alla de vedervärdigheter som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren, er Gud.

¹⁹ Om du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den, skall du inte förstöra träden omkring den genom att höja din yxa mot dem. Du må äta av deras frukt, men du får inte hugga ner dem. Träden på marken är ju inte människor, som skall drabbas när du går till angrepp. ²⁰ Men träd som du vet inte bär ätbar frukt må du förstöra och hugga ner och av dem bygga belägringsverk mot den fientliga staden till dess den faller.

Mord av okänd gärningsman

21 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, ² skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. ³ De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. ⁴ De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.

⁵ Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras. ⁶ Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, ⁷ och de skall intyga och säga: "Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. ⁸ Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel." Därmed får de försoning för denna blodskuld. ⁹ Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

Äktenskap med fången kvinna

¹⁰ När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, ¹¹ och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, ¹² så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. ¹³ Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. ¹⁴ Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.

Förstfödslorätten

¹⁵ Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, ¹⁶ då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. ¹⁷ Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

En uppstudsig son

¹⁸ Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, ¹⁹ så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. ²⁰ Och de skall säga till de äldste i staden: "Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare." ²¹ Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

Olika lagar och föreskrifter

²² Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, ²³ så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

22 Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, skall du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder. ² Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, skall du ta djuret till ditt hus och det skall vara hos dig till dess att din broder frågar efter det. Då skall du lämna tillbaka det åt honom. ³ På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt skall du göra med hans kläder och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.

⁴ Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, får du inte låta dem vara. Du skall hjälpa honom att resa upp djuret.

⁵ En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för Herren, din Gud.

⁶ Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, skall du inte ta både modern och ungarna. ⁷ Du skall släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det må gå dig väl och du må få ett långt liv.

⁸ När du bygger ett nytt hus skall du förse taket med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus, om någon skulle falla ner från det.

⁹ Du skall inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att tillfalla helgedomen.

¹⁰ Du skall inte plöja med oxe och åsna tillsammans.

¹¹ Du skall inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.

¹² Du skall göra tofsar i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.

Brott mot äktenskapsregler

¹³ Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne ¹⁴ och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: "Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru", ¹⁵ då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. ¹⁶ Och flickans far skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. ¹⁷ Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru." Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. ¹⁸ Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. ¹⁹ De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.

²⁰ Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, ²¹ då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

²² Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.

²³ Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, ²⁴ skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.

²⁵ Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. ²⁶ Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. ²⁷ Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.

²⁸ Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, ²⁹ då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

³⁰ En man får inte ta sin fars hustru och därmed vanära sin fars bädd.

De utestängda från Herrens församling

23 Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller stympning, skall komma in i Herrens församling.

² Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i Herrens församling.

³ Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling, ⁴ detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. ⁵ Men Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. ⁶ Du skall aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.

⁷ Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling. ⁸ Barn som föds av dem i tredje led må komma in i Herrens församling.

Renhet i lägret

⁹ När du drar ut mot dina fiender och slår läger, skall du hålla dig borta från allt som är ont. ¹⁰ Om någon av dina män är oren, därför att något hänt honom under natten, skall han gå utanför lägret. Han får inte komma in i lägret. ¹¹ Mot kvällen skall han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.

¹² Du skall ha en plats utanför lägret, dit du kan gå avsides. ¹³ Tillsammans med andra redskap skall du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute skall du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring. ¹⁴ Herren, din Gud, går ju omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför skall ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.

Lagar och bestämmelser

¹⁵ En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. ¹⁶ Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

¹⁷ Ingen tempelprostituerad får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner. ¹⁸ Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till Herrens, din Guds, hus på grund av något löfte, för Herren, din Gud, avskyr bådadera.

¹⁹ Du skall inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på. ²⁰ Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

²¹ Om du avger ett löfte åt Herren, din Gud, skall du inte dröja att infria det, för Herren, din Gud, skall utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. ²² Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. ²³ Vad dina läppar har talat skall du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren, din Gud.

²⁴ När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. ²⁵ När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Giftermål och skilsmässa

24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, ² och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, ³ och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, ⁴ då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Olika lagar

⁵ Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.

⁶ Man får inte ta handkvarnen eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.

⁷ Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, skall kidnapparen dö. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.

⁸ När någon blir angripen av spetälska, skall du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem skall ni noggrant följa. ⁹ Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när ni drog ut ur Egypten.

¹⁰ Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. ¹¹ Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig. ¹² Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant. ¹³ Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.

¹⁴ Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. ¹⁵ Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

¹⁶ Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

¹⁷ Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant. ¹⁸ Du skall komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att Herren, din Gud, har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

¹⁹ När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. ²⁰ När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. ²¹ När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. ²² Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

25 Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige. ² Om den skyldige förtjänar spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott. ³ Fyrtio slag får man ge honom, inte mer, för att din broder inte skall bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.

⁴ Du skall inte binda till munnen på oxen som tröskar.

⁵ När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger. ⁶ Och den förste son hon föder skall få den döde broderns namn, för att dennes namn inte skall utplånas ur Israel.

⁷ Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, skall hon gå upp till de äldste i porten och säga: "Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte uppfylla sin plikt som svåger." ⁸ Då skall de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: "Jag vill inte gifta mig med henne", ⁹ då skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: "Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus." ¹⁰ Hans hus skall sedan i Israel kallas 'den barfotades hus'.

¹¹ Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och fattar tag i hans könsdelar, ¹² då skall du hugga av hennes hand och du skall inte visa henne någon skonsamhet.

¹³ Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, ¹⁴ och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. ¹⁵ Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. ¹⁶ För Herren, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.

¹⁷ Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. ¹⁸ Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. ¹⁹ När därför Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!

Förstlingsfrukt och tionde

26 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, ² då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som Herren, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. ³ Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för Herren, din Gud, att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss." ⁴ Prästen skall då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herrens, din Guds, altare.

⁵ Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. ⁶ Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. ⁷ Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. ⁸ Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. ⁹ Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. ¹⁰ Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig." Och du skall sätta ner korgen inför Herrens, din Guds, ansikte och tillbedja inför Herrens, din Guds, ansikte. ¹¹ Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.

¹² När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, ¹³ då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: "Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. ¹⁴ Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig. ¹⁵ Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder."

Herrens egendomsfolk

¹⁶ Herren, din Gud, befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du skall hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. ¹⁷ Du har i dag sagt att Herren skall vara din Gud och att du skall vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. ¹⁸ Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du skall hålla alla hans bud. ¹⁹ Han skall upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du skall vara ett heligt folk åt Herren, din Gud, så som han har lovat.

Lagens stenar på berget Ebal

27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: "Håll alla de bud som jag i dag ger er.