Daniels fångenskap och uppfostran i Babel

I Juda kung Jojakims tredje regeringsår kom Nebukadnessar,[a] kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.

Och Herren gav Jojakim, kungen i Juda, i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel, och Nebukadnessar förde in dem i sin guds hus i Sinears land. Kärlen förde han in i sin guds skattkammare.

Kungen befallde sin förste hovmarskalk Aspenas att han av Israels barn skulle låta hämta unga män av kunglig släkt eller av förnäm börd, sådana som inte hade något kroppsligt lyte utan var vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas språk och litteratur. Kungen bestämde åt dem en viss tilldelning för var dag av sin egen mat och av det vin han själv drack. Han befallde att man skulle lära upp dem i tre år för att de därefter skulle tjänstgöra hos kungen.

Bland dessa var Daniel, Hananja, Misael och Asarja av Juda stam. Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.

Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle tvingas orena sig. Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför förste hovmarskalken. 10 Men denne sade till Daniel: "Jag fruktar att min herre konungen, som har bestämt vad ni skall äta och dricka, skall finna att ni är magrare än de unga män som är jämnåriga med er. Ni kommer då att dra skuld över mig inför konungen." 11 Då sade Daniel till hovmästaren, som förste hovmarskalken satt över Daniel, Hananja, Misael och Asarja: 12 "Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar och låt oss få äta grönsaker och dricka vatten. 13 Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av konungens mat och gör med dina tjänare efter vad du då ser."

14 Han lyssnade till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. 15 Efter de tio dagarna visade de sig vara vackrare att se på och mer välnärda än alla de unga män som hade ätit av kungens mat. 16 Hovmästaren lät dem då också i fortsättningen slippa den mat som hade varit bestämd för dem och det vin de skulle ha druckit, och han gav dem grönsaker i stället.

17 Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar. 18 När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle föras fram inför honom, fördes de av förste hovmarskalken inför Nebukadnessar. 19 Kungen talade med dem, och det fanns ingen av dem som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Misael och Asarja. De fick då tjänstgöra hos kungen. 20 Han fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike. 21 Och Daniel blev kvar där ända till kung Koresh första regeringsår.

Footnotes

  1. Daniel 1:1 Nebukadnessar regerade åren 605-562 f. Kr.

Four Young Israelites at the Babylonian Court

In the third year of the reign of Jehoi′akim king of Judah, Nebuchadnez′zar king of Babylon came to Jerusalem and besieged it. And the Lord gave Jehoi′akim king of Judah into his hand, with some of the vessels of the house of God; and he brought them to the land of Shinar, to the house of his god, and placed the vessels in the treasury of his god. Then the king commanded Ash′penaz, his chief eunuch, to bring some of the people of Israel, both of the royal family and of the nobility, youths without blemish, handsome and skilful in all wisdom, endowed with knowledge, understanding learning, and competent to serve in the king’s palace, and to teach them the letters and language of the Chalde′ans. The king assigned them a daily portion of the rich food which the king ate, and of the wine which he drank. They were to be educated for three years, and at the end of that time they were to stand before the king. Among these were Daniel, Hanani′ah, Mish′a-el, and Azari′ah of the tribe of Judah. And the chief of the eunuchs gave them names: Daniel he called Belteshaz′zar, Hanani′ah he called Shadrach, Mish′a-el he called Meshach, and Azari′ah he called Abed′nego.

But Daniel resolved that he would not defile himself with the king’s rich food, or with the wine which he drank; therefore he asked the chief of the eunuchs to allow him not to defile himself. And God gave Daniel favor and compassion in the sight of the chief of the eunuchs; 10 and the chief of the eunuchs said to Daniel, “I fear lest my lord the king, who appointed your food and your drink, should see that you were in poorer condition than the youths who are of your own age. So you would endanger my head with the king.” 11 Then Daniel said to the steward whom the chief of the eunuchs had appointed over Daniel, Hanani′ah, Mish′a-el, and Azari′ah, 12 “Test your servants for ten days; let us be given vegetables to eat and water to drink. 13 Then let our appearance and the appearance of the youths who eat the king’s rich food be observed by you, and according to what you see deal with your servants.” 14 So he hearkened to them in this matter, and tested them for ten days. 15 At the end of ten days it was seen that they were better in appearance and fatter in flesh than all the youths who ate the king’s rich food. 16 So the steward took away their rich food and the wine they were to drink, and gave them vegetables.

17 As for these four youths, God gave them learning and skill in all letters and wisdom; and Daniel had understanding in all visions and dreams. 18 At the end of the time, when the king had commanded that they should be brought in, the chief of the eunuchs brought them in before Nebuchadnez′zar. 19 And the king spoke with them, and among them all none was found like Daniel, Hanani′ah, Mish′a-el, and Azari′ah; therefore they stood before the king. 20 And in every matter of wisdom and understanding concerning which the king inquired of them, he found them ten times better than all the magicians and enchanters that were in all his kingdom. 21 And Daniel continued until the first year of King Cyrus.