Birák 6
Hungarian Bible: Easy-to-Read Version
Izráel hűtlensége és a midjáni elnyomás
6 Ezután Izráel népe ismét azt tette, amit gonosznak tart az Örökkévaló. Emiatt ő hét éven keresztül kiszolgáltatta őket a midjániaknak. 2 Azok pedig kegyetlenül bántak velük. Ezért az izráeliek rejtekhelyeket készítettek a barlangokban és erődítményeket a hegyekben, ahová elrejtették a midjániak elől az élelmet.
3 Mert amikor az izráeliek tavasszal vetettek valamilyen terményt, a midjániak, amálekiek és egyéb keleti nomád törzsek betörtek Izráelbe, 4 sőt hosszasan ott is táboroztak, és közben egészen Gáza városáig mindent elpusztítottak, ami csak a földeken termett. Így Izráelben nem maradt semmi gabona. Sőt, még a háziállatokat: a kecskéket, juhokat, marhákat és szamarakat is elhajtották. Izráelnek semmije sem maradt.
5 Ezek a keleti törzsek nomád pásztorok voltak, sátrakban laktak, nyájaikkal és számtalan tevéjükkel vonultak helyről-helyre, és úgy ellepték a földet, mint a sáskák. Oly rengetegen voltak, hogy ahol elvonultak, csak pusztaság maradt utánuk. 6 A midjániak miatt Izráel népe teljesen elszegényedett, és az Örökkévalóhoz kiáltottak segítségért.
[7] [a] Izráel népe a midjániak miatt segítségért kiáltott az Örökkévalóhoz. 8 Ő pedig egy prófétát küldött hozzájuk, aki ezt mondta: „Az Örökkévaló, Izráel Istene ezt üzeni nektek: »Én hoztalak ki benneteket Egyiptomból, kiszabadítottalak a rabszolgaságból. 9 Megszabadítottalak titeket az egyiptomiak kezéből, akik nyomorgattak titeket. Kiűztem előletek a népeket, és földjüket nektek adtam. 10 Azt mondtam nektek: Én vagyok az Örökkévaló, Istenetek! Ne tiszteljétek és ne féljétek az emóriak isteneit, akiknek földjén laktok! Ti azonban nem hallgattatok szavamra!«”
Az Örökkévaló angyala meglátogatja Gedeont
11 Ebben az időben eljött az Örökkévaló angyala Gedeonhoz, és leült egy tölgyfa alá az Abíezer nemzetséghez tartozó Jóás birtokán, Ofrában. Gedeon, Jóás fia ekkor éppen titokban búzát csépelt egy szőlőprés rejtekében. Ide bújt el a midjániak elől, hogy megmentse előlük a termést. 12 Az angyal megjelent Gedeonnak, és így szólította meg: „Az Örökkévaló veled van, bátor vitéz!”
13 Gedeon azonban így válaszolt: „Ó Uram! Ha az Örökkévaló valóban velünk van, akkor miért ér bennünket ennyi nyomorúság? Hol vannak most az Örökkévaló csodálatos tettei, amelyekről őseink beszéltek? Hiszen ő hozott ki bennünket Egyiptomból! De most már elhagyott minket az Örökkévaló, és kiszolgáltatott a midjániak kényének-kedvének”.
14 Akkor az Örökkévaló odafordult Gedeonhoz, és ezt mondta neki: „Én téged küldelek, hogy szabadítsd meg Izráelt a midjániaktól! Indulj el így, ahogy vagy, amennyi erőd van, azzal!”
15 „Ó Uram! Én szabadítsam meg Izráelt? De hogyan, mikor Manassé egész törzsében a mi családunk a legszegényebb, és apám családjában én vagyok a legfiatalabb?” — szabadkozott Gedeon.
16 „Én veled leszek — felelte az Örökkévaló —, ezért le fogod győzni a midjániakat, mintha csak egyetlen embert kellene megverned.”
17 Erre Gedeon így felelt: „Uram, ha kedves vagyok neked, kérlek, erősítsd meg, hogy valóban te vagy az, aki beszélsz velem! 18 Most hazamegyek, és áldozatot készítek a számodra. Kérlek, várj meg, amíg visszajövök, és eléd teszem az áldozatot!”
„Megvárom, amíg visszajössz” — válaszolta.
19 Gedeon hazasietett, hogy elkészítse az áldozatot: egy kecskegidát és egy éfá[b] lisztből kovásztalan lepényeket. A húst egy kosárba tette, a hús levét egy edénybe, és az egészet kivitte a tölgyfához, majd felajánlotta az áldozatot. 20 Isten angyala ekkor azt mondta: „Tedd a húst és a lepényeket a sziklára, a hús levét meg öntsd rá”. Gedeon engedelmeskedett.
21 Akkor az Örökkévaló angyala kinyújtotta a botját, és megérintette a húst és a lepényeket, mire a kősziklából tűz csapott ki, amely megemésztette az egész áldozatot. Ekkor az angyal eltűnt Gedeon szeme elől. 22 Gedeon csak ekkor ismerte föl, hogy az Örökkévaló angyalával találkozott. Fölkiáltott: „Ó, Örökkévaló Úr Isten! Hiszen magát az Örökkévaló angyalát láttam szemtől szembe!”
23 De az Örökkévaló megnyugtatta: „Békesség neked! Ne félj, nem halsz meg!”
24 Akkor Gedeon oltárt épített az Örökkévalónak, és így nevezte: „Az Örökkévaló a békesség”.[c] Ez az oltár ma is ott található Ofrában, az Abíezer nemzetség birtokán.
Gedeon új oltárt épít az Örökkévalónak
25 Aznap éjjel az Örökkévaló megszólította: „Gedeon, válassz ki apád állatai közül egy bikaborjút és egy hétéves bikát! Rombold le azt az oltárt, amelyet apád épített Baálnak, és vágd ki a mellette felállított Asera-oszlopot![d] 26 A lerombolt oltár helyén, ugyanazon a magaslaton viszont építs oltárt egymásra rakott kövekből Istenednek, az Örökkévalónak. Azután áldozd föl a hétéves bikát az új oltáron égőáldozatul! A tűzhöz használd fel a kivágott Asera-oszlop fáját”.
27 Gedeon ekkor maga mellé vett tíz szolgát, és megtette, amit az Örökkévaló parancsolt. De mivel félt a családjától és a város férfiaitól, éjjel végezte el mindezt.
28 Másnap reggel a város lakói megdöbbenve látták, hogy valaki lerombolta Baál oltárát, kivágta az Asera-oszlopot, másik oltárt épített, és azon bikát áldozott. 29 Egymástól kérdezgették, hogy ki tehette ezt. Végül addig nyomoztak, amíg valaki elárulta, hogy Gedeon, Jóás fia volt az.
30 Akkor a város férfiai Jóáshoz fordultak: „Jóás, add ki nekünk a fiadat! Meg kell halnia, mert lerombolta Baál oltárát, és kivágta az Asera-oszlopot”.
31 De Jóás így válaszolt nekik: „Ti akartok harcolni Baálért? Ti véditek őt? Ha valaki Baálért harcol, haljon meg holnap reggelig! Ha Baál valóban isten, akkor harcoljon ő saját magáért! Álljon bosszút — ha tud — azon, aki lerontotta az oltárát!” 32 Jóás még hozzátette: „Ha Gedeon lerombolta Baál oltárát, akkor pereljen vele Baál!” Ez a mondás azután Gedeon új neve lett, s attól kezdve így hívták: „Jerubbaál”.[e]
Gedeon sereget gyűjt
33 Ezután a midjániak, az amálekiek és a többi keleti törzsek ismét összegyűltek, átkeltek a Jordánon, és behatoltak Izráelbe, majd tábort vertek a Jezréel völgyében. 34 Az Örökkévaló Szelleme azonban betöltötte Gedeont, aki megfújta a sófárt,[f] és sereget gyűjtött az idegen törzsek ellen. A saját rokonai, az Abíezer-nemzetség férfiai azonnal hozzá gyülekeztek. 35 Majd Gedeon követeket küldött Manassé, Ásér, Zebulon és Naftáli törzseihez, ahonnan szintén hozzá gyülekeztek a harcképes férfiak.
36 Akkor Gedeon Istenhez fordult: „Uram, te azt mondtad, hogy az én kezem által akarod megszabadítani Izráelt ellenségeitől. 37 Nézd, itt van ez a maroknyi birkagyapjú! Ezt ma éjjelre kiteszem a dombtetőre, ahol csépelni szoktuk a gabonát. Ha reggel azt látom, hogy a harmat csak erre a gyapjúra szállt, és körülötte minden száraz, akkor tudni fogom, hogy valóban úgy van, ahogy mondtad, és általam akarod megszabadítani Izráelt”.
38 Másnap reggel Gedeon látta, hogy úgy történt, ahogyan kérte: a gyapjúfürt annyira harmatos lett, hogy egy egész csészényi vizet facsart ki belőle.
39 Ekkor újra Istenhez fordult: „Kérlek, Uram, ne neheztelj rám, ha megint kérek tőled valamit! Hadd tegyek még egy próbát: ismét kiteszem éjjelre a gyapjút, de most az maradjon száraz, és rajta kívül minden más legyen harmatos!”
40 Isten újra teljesítette Gedeon kérését: azon az éjjelen mindenre leszállt a harmat, csak Gedeon gyapjúfürtjére nem — így az teljesen száraz maradt.
Footnotes
- Birák 6:7 Ezek a versek megtalálhatók a masszoréta héber szövegben, de hiányoznak a Bírák könyve egyik kéziratából, a Holt-tenger mellett talált egyik qumráni tekercsből (4QJudgesA).
- Birák 6:19 éfá Régi űrmérték, kb. 22 liter.
- Birák 6:24 Az Örökkévaló a békesség Szó szerint: „JHVH salom” — ez jelentheti azt is: „Az Örökkévaló ad békességet.”
- Birák 6:25 A 25. vers az ókori görög fordítás (LXX) alapján készült. A masszoréta héber szövegben ez áll: „Válaszd a legjobb bikát, a második bikát, a hét éveset”.
- Birák 6:32 Jerubbaál Ez a héberben hasonlóan hangzik, mint a „pereljen vele Baál” kifejezés.
- Birák 6:34 megfújta a sófárt Vagyis jelt adott a sereggyűjtésre, a „katonai mozgósításra”.
Domarboken 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Gideon och hans familj
6 Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon och han lät dem komma under Midjans välde i sju år. 2 Midjaniterna förtryckte dem, så att israeliterna tog sin tillflykt till grottor och hålor i bergen. 3 Varje gång israeliterna hade sått, kom plundrare från Midjan, Amalek och andra folk från öst och angrep dem. 4 De slog läger på fälten och förstörde skörden. Ända ner till Gaza blev landet skövlat. De lämnade inte någonting kvar att äta och inte heller får, oxar och åsnor. 5 De kom med sina hjordar och tält, talrika som gräshoppor i svärmar. De kom med sina kameler, alltför många för att kunna räknas, och de stannade ända tills de hade förstört allt som fanns i landet. 6 Midjaniternas plundringar gjorde Israel fattigt och de ropade till Herren. 7 När israeliterna ropade till Herren för midjaniternas skull, 8 sände han en profet till dem som sa: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag förde er ut från Egyptens slaveri 9 och räddade er från egypterna och från alla som behandlade er illa. Jag fördrev era fiender och gav er det här landet. 10 Jag talade om för er att jag är Herren, er Gud, och att ni inte fick tillbe de gudar som dyrkas av amoréerna i vars land ni bor, men ni lyssnade inte till mig.’ ”
11 Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under terebinten vid Ofra på den mark som tillhörde aviesriten Joash. Där höll Joashs son Gideon på att tröska vete i vinpressen som gav honom skydd för midjaniterna.
12 Herrens ängel visade sig då för honom och sa: ”Du tappre soldat, Herren är med dig!”
13 ”Herre, om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt?” svarade Gideon. ”Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss och han låter midjaniterna göra slut på oss!”
14 Då vände sig Herren till honom och sa: ”Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!” 15 ”Men Herre, hur ska jag kunna rädda Israel?” svarade Gideon. ”Min släkt är den oansenligaste i hela Manasses stam och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!” 16 ”Men jag ska vara med dig!” svarade Herren. ”Du kommer att besegra midjaniterna som om de vore en enda man.”
17 ”Om du ser välvilligt på mig”, svarade Gideon, ”så ge mig ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig! 18 Men stanna kvar här, så ska jag gå och hämta en gåva åt dig.” ”Jag ska stanna här tills du kommer tillbaka,” svarade han.
19 Gideon skyndade sig då hem och tillredde en killing och bakade ojäst bröd av en hel säck[a] mjöl. Sedan lade han köttet i en korg och hällde spadet i ett kärl och bar fram det till budbäraren som satt kvar vid terebinten och ställde fram det.
20 ”Lägg brödet och köttet där på berghällen och häll över spadet!” sa budbäraren till honom. När Gideon gjort som han blivit tillsagd, 21 rörde Herrens ängel vid köttet och brödet med spetsen av sin stav och plötsligt slog det upp eld ur klippan och köttet och brödet brann upp. Samtidigt försvann Herrens ängel.
22 När Gideon förstod att det verkligen varit Herrens ängel som talat med honom, utropade han: ”Vad ska jag ta mig till, Herre Gud, för jag har ju sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!” 23 ”Du behöver inte vara rädd!” sa Herren till honom. ”Du ska inte dö!”
Gideon river ner Baals altare
24 Och Gideon byggde upp ett altare där och kallade det ”Herren är frid”. Altaret finns fortfarande kvar i aviesriternas Ofra.
25 På natten sa Herren till Gideon att ta den andre i ordningen av faderns tjurar, den som var sju år gammal, föra fram den till hans fars baalsaltare, riva ner altaret och hugga sönder asherapålen som stod bredvid.
26 ”Bygg ett altare åt Herren, din Gud! Du ska bygga det uppe på denna kulle. Offra sedan tjuren som ett brännoffer till Herren och använd virket från den nedhuggna asherapålen som ved!”
27 Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men han gjorde det på natten, för han var rädd att bli upptäckt av de övriga familjemedlemmarna och folket i staden. Han gjorde det därför på natten.
28 Tidigt följande morgon var det några som fick se att baalsaltaret var nerrivet, att asherapålen bredvid var borta och att ett nytt altare hade byggts upp på vilket tjuren hade offrats som brännoffer.
29 ”Vem har gjort det här?” frågade man varandra. När de undersökte saken och hörde sig för, kom det fram att det var Gideon, Joashs son, som gjort det. 30 ”För hit din son”, ropade de till Joash. ”Han måste dö! Han har rivit ner baalsaltaret och huggit sönder asheran som stod intill.”
31 Men Joash gav folket svar på tal: ”Vill ni försvara Baals sak? Behöver han verkligen er hjälp? Den som försvarar hans sak ska dödas innan morgonen kommer. Om Baal är en verklig gud, låt honom då försvara sig själv mot den som rivit ner hans altare!”
32 Från den dagen kallades Gideon för Jerubbaal som det sades: Låt Baal försvara sig mot den som river hans altare.
Gideon lägger ut ull
33 Strax därefter förenade sig midjaniterna, amalekiterna och folk österifrån. De gick över floden Jordan och slog läger i Jisreels dal. 34 Då kom Herrens Ande över Gideon. Han blåste i ett horn och aviesriterna kom och följde honom. 35 Han sände också budbärare till Manasse, Asher, Sebulon och Naftali och uppmanade dem att gå med i striden. Alla följde hans uppmaning. 36 Då sa Gideon till Gud: ”Om du tänker använda mig för att rädda Israel som du har lovat, 37 bevisa det då genom att låta den ull jag lägger ut på tröskplatsen i kväll vara våt av dagg i morgon bitti, men låt marken förbli torr. Då vet jag att du tänker rädda Israel genom mig, som du har lovat.”
38 Och just så blev det. När Gideon kom till tröskplatsen nästa morgon och kramade ur ullen, fick han en hel skål full med vatten.
39 Då sa Gideon till Herren: ”Bli inte arg på mig, utan låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr, medan marken runt omkring är våt av dagg.”
40 Herren gjorde det som Gideon hade önskat. Den natten förblev ullen torr, medan marken runt omkring var täckt av dagg.
Footnotes
- 6:19 Ordagrant: en efa mjöl. 1 efa=mellan 20 och 40 liter.
Judges 6
Common English Bible
Oppression by the Midianites
6 The Israelites did things that the Lord saw as evil, and the Lord handed them over to the Midianites for seven years. 2 The power of the Midianites prevailed over Israel, and because of the Midianites, the Israelites used crevices and caves in the mountains as hidden strongholds. 3 Whenever the Israelites planted seeds, the Midianites, Amalekites, and other easterners would invade. 4 They would set up camp against the Israelites and destroy the land’s crops as far as Gaza, leaving nothing to keep Israel alive, not even sheep, oxen, or donkeys. 5 They would invade with their herds and tents, coming like a swarm of locusts, so that no one could count them or their camels. They came into the land to destroy it. 6 So Israel became very weak on account of Midian, and the Israelites cried out to the Lord.
7 This time when the Israelites cried out to the Lord because of Midian, 8 the Lord sent them a prophet, who said to them, “The Lord, Israel’s God, proclaims: I myself brought you up from Egypt, and I led you out of the house of slavery. 9 I delivered you from the power of the Egyptians and from the power of all your oppressors. I drove them out before you and gave you their land. 10 I told you, ‘I am the Lord your God; you must not worship the gods of the Amorites, in whose land you are living.’ But you have not obeyed me.”
Gideon’s commissioning
11 Then the Lord’s messenger came and sat under the oak at Ophrah that belonged to Joash the Abiezrite. His son Gideon was threshing wheat in a winepress to hide it from the Midianites. 12 The Lord’s messenger appeared to him and said, “The Lord is with you, mighty warrior!”
13 But Gideon replied to him, “With all due respect, my Lord, if the Lord is with us, why has all this happened to us? Where are all his amazing works that our ancestors recounted to us, saying, ‘Didn’t the Lord bring us up from Egypt?’ But now the Lord has abandoned us and allowed Midian to overpower us.”
14 Then the Lord turned to him and said, “You have strength, so go and rescue Israel from the power of Midian. Am I not personally sending you?”
15 But again Gideon said to him, “With all due respect, my Lord, how can I rescue Israel? My clan is the weakest in Manasseh, and I’m the youngest in my household.”
16 The Lord replied, “Because I’m with you, you’ll defeat the Midianites as if they were just one person.”[a]
17 Then Gideon said to him, “If I’ve gained your approval, please show me a sign that it’s really you speaking with me. 18 Don’t leave here until I return, bring out my offering, and set it in front of you.”
The Lord replied, “I’ll stay until you return.”
19 So Gideon went and prepared a young goat and used an ephah[b] of flour for unleavened bread. He put the meat in a basket and the broth in a pot and brought them out to him under the oak and presented them. 20 Then God’s messenger said to him, “Take the meat and the unleavened bread and set them on this rock, then pour out the broth.” And he did so. 21 The Lord’s messenger reached out the tip of the staff that was in his hand and touched the meat and the unleavened bread. Fire came up from the rock and devoured the meat and the unleavened bread; and the Lord’s messenger vanished before his eyes. 22 Then Gideon realized that it had been the Lord’s messenger. Gideon exclaimed, “Oh no, Lord God! I have seen the Lord’s messenger face-to-face!”
23 But the Lord said to him, “Peace! Don’t be afraid! You won’t die.”
24 So Gideon built an altar there to the Lord and called it “The Lord makes peace.” It still stands today in Ophrah of the Abiezrites.
25 That night the Lord said to him, “Take your father’s bull and a second bull seven years old. Break down your father’s altar to Baal and cut down the Asherah[c] that is beside it. 26 Build an altar to the Lord your God in the proper way on top of this high ground. Then take the second bull and offer it as an entirely burned offering with the wood of the Asherah that you cut down.” 27 So Gideon took ten of his servants and did just as the Lord had told him. But because he was too afraid of his household and the townspeople to do it during the day, he did it at night.
28 When the townspeople got up early in the morning, there was the altar to Baal broken down, with the asherah image that had been beside it cut down, and the second bull offered on the newly built altar! 29 They asked each other, “Who did this?” They searched and investigated, and finally they concluded, “Gideon, Joash’s son, did this!” 30 The townspeople said to Joash, “Bring out your son for execution because he tore down the altar to Baal and cut down the Asherah that was beside it.”
31 But Joash replied to all who were lined up against him, “Will you make Baal’s complaint for him? Will you come to his rescue? Anyone who argues for him will be killed before morning. If he is a god, let him argue for himself, because it was his altar that was torn down.” 32 So on that day Gideon became known as Jerubbaal, meaning, “Let Baal argue with him,” because he tore down his altar.
Gideon seeks a sign
33 Some time later, all the Midianites, Amalekites, and other easterners joined together, came over, and set up camp in the Jezreel Valley. 34 Then the Lord’s spirit came over Gideon, and he sounded the horn and summoned the Abiezrites to follow him. 35 He sent messengers into all of Manasseh, and they were also summoned to follow him. Then he sent messengers into Asher, Zebulun, and Naphtali too, and they marched up to meet them.
36 But then Gideon said to God, “To see if you really intend to rescue Israel through me as you have declared, 37 I’m now putting a wool fleece on the threshing floor. If there is dew only on the fleece but all the ground is dry, then I’ll know that you are going to rescue Israel through me, as you have declared.” 38 And that is what happened. When he got up early the next morning and squeezed the fleece, he wrung out enough dew from the fleece to fill a bowl with water.
39 Then Gideon said to God, “Don’t be angry with me, but let me speak just one more time. Please let me make just one more test with the fleece: now let only the fleece be dry and let dew be on all the ground.” 40 And God did so that night. Only the fleece was dry, but there was dew on all the ground.
Footnotes
- Judges 6:16 Or each and every one of them
- Judges 6:19 An ephah is approximately twenty quarts.
- Judges 6:25 Heb asherah; perhaps an object or a pole devoted to the goddess Asherah
Copyright © 2003, 2012 by World Bible Translation Center
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 2011 by Common English Bible