3 Moseboken 25
Svenska Folkbibeln 2015
Sabbatsåret
25 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 (A) Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, ska landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år ska du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4 men under det sjunde året ska landet ha sabbatsvila[a], en Herrens sabbat. Då ska du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd ska du inte bärga, och druvorna som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte skörda. Det ska vara ett år av sabbatsvila för landet.
6 Vad landets sabbat ändå ger ska ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land ska också ha sin föda av all dess avkastning.
Jubelåret
8 Du ska räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. 9 (B) Då ska du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta basunen[b] ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen ska ni låta basunen ljuda över hela ert land. 10 (C) Ni ska helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Var och en av er ska då återvända till sin arvedel och var och en av er ska återvända till sin släkt. 11 Ett jubelår ska detta femtionde år vara för er. Då ska ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden ska ni inte skörda, och ni ska inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar, 12 för det är ett jubelår. Heligt ska det vara för er. Av markens egen avkastning ska ni få er föda.
13 Under ett sådant jubelår ska var och en av er återvända till sin arvedel. 14 Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, ska ni inte göra varandra orätt. 15 Efter antalet år från jubelåret ska du betala din nästa och efter antalet årsgrödor ska han få betalning av dig. 16 Ju fler åren är, desto högre pris ska du betala, och ju färre de är, desto lägre pris ska du betala. Det är ju ett visst antal grödor han säljer till dig. 17 Ni ska inte göra varandra orätt, du ska frukta din Gud, för jag är Herren er Gud.
18 (D) Ni ska följa mina stadgar och mina lagar ska ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. 19 Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. 20 Om ni frågar: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?” 21 så ska ni veta att jag ska befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. 22 Ännu när ni sår under det åttonde året ska ni ha av den gamla grödan att äta. Ända tills grödan har kommit in på det nionde året ska ni ha gammal säd att äta.
23 (E) När ni säljer jord ska ni inte sälja den för all framtid, för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24 I hela det land ni får till besittning ska ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. 25 (F) Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, ska hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. 26 Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, 27 ska han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han ska så återvända till sin egendom. 28 Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, ska det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret ska det frånträdas, och han ska återvända till sin arvedel.
29 Om någon säljer ett hus i en stad som är omgiven av murar, ska han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. 30 Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått ska huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det ska då inte frånträdas på jubelåret. 31 Men hus i byar som inte är omgivna av murar ska räknas till landets åkermark. De ska kunna återlösas, och på jubelåret ska de frånträdas.
32 Angående leviternas städer ska leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. 33 Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom ska det frånträdas på jubelåret, för husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. 34 (G) Och ett fält som är betesmark utanför någon av deras städer får inte säljas, för det är deras eviga arvedel.
Barmhärtighet mot skuldsatta
35 (H) Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende ska han få leva hos dig. 36 (I) Du ska inte ockra mot honom eller ta ränta, utan du ska frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du ska inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. 40 (J) Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. 41 Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. 43 (K) Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. 46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet.
47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri.
50 Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares.[c] 51 Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. 52 Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, 55 för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.
Footnotes
- 25:4 sabbatsvila Åkrar i träda återfick näringsämnen och minskade mängden inlagrat salt.
- 25:9 basunen Hebr. shofár, en bagges horn (Jos 6:4). Kallades också jovél (jfr ”jubel”, vers 10).
- 25:50 samma värde som en daglönares Troligen ungefär tio siklar eller drygt 100 gram silver per år (enligt samtida källor, jfr Dom 17:10). Framemot nytestamentlig tid hade inflationen höjt daglönarens årsinkomst till motsvarande ca 75 siklar per år, Matt 20:2.
3 Mosebok 25
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Sabbatsåret
1-2 Medan Mose var på Sinai berg, gav Herren honom de här förordningarna för Israels folk:När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det vila inför Herren vart sjunde år.
3 Under sex år kan ni beså era åkrar, beskära era vingårdar och bärga in era skördar,
4 men under det sjunde året ska landet ligga i träda, obrukat, inför Herren. Så inte ert utsäde och beskär inte era vingårdar på hela året.
5 Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden, och samla inte heller in de druvor som mognar. Det är nämligen ett viloår för landet.
6-7 Skörden som växer det året ska tillhöra alla, både er själva, era tjänare, era slavar och de utlänningar som bor bland er, och även boskapen och de vilda djuren.
Jubelåret
8 Vart femtionde år,
9 på försoningsdagen, ska ni låta basunerna ljuda högt och länge i hela landet.
10 Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet råda i landet och var och en få tillbaka den mark han tvingats avstå till andra. Det ska vara ett år när all familjeegendom som sålts till andra ska återlämnas till de ursprungliga ägarna eller till deras arvtagare.
11 Vilket lyckligt år det kommer att bli! Under det året ska ni inte så, bärga in säd eller skörda druvor.
12 Ni ska låta det vara ett heligt jubelår. Under det året ska ni äta av den säd och av allt annat som växer vilt i landet.
13 Ja, under det året ska var och en återvända hem till sitt eget, och även den som tvingats sälja sin egendom ska få tillbaka den.
14-16 Om marken köpts eller sålts under de föregående fyrtionio åren, ska ni ha kommit överens om ett rättvist pris i förhållande till antalet år fram till jubelåret. Om jubelåret då låg långt framåt i tiden blev priset högt. Det är ju egentligen antalet skördar som överlåts och inte marken i sig själv.
17-18 Utnyttja inte varandra utan frukta Herren, er Gud! Jag är Herren! Lyd mina lagar om ni önskar leva tryggt i landet.
19 När ni lyder mig kommer landet att ge ovanligt stora skördar, och ni kan äta er mätta i lugn och ro.
20 Men ni kommer att undra: 'Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?'
21-22 Svaret lyder: 'Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka tills skörden det åttonde året är inbärgad!'
23 Kom ihåg att landet är mitt. Ni får inte sälja jorden för gott. Ni är främlingar som arrenderar min jord.
24 Varje köpekontrakt måste tillåta att marken kan återköpas när som helst.
25 Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, kan hans närmaste släktingar lösa tillbaka den.
26 Om det inte finns någon annan som vill lösa in den, men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar,
27 ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet skördar före nästa jubelår, och ägaren måste ta emot pengarna och återlämna jorden till honom.
28 Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till jubelåret. Men då måste den lämnas tillbaka.
29 Om en man säljer ett hus i en stad har han full återköpsrätt under ett år.
30 Men om han inte utnyttjar den ska huset för alltid tillhöra den nye ägaren. Det behöver inte lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren vid jubelåret.
31 Med ett hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. Det är alltså möjligt att köpa tillbaka det när som helst, och det ska alltid lämnas tillbaka till de ursprungliga ägarna vid jubelåret.
32 Men leviternas hus, också de som ligger i städerna, kan köpas tillbaka när som helst
33 och måste återlämnas till den ursprunglige ägaren vid jubelåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra stammarna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet.
34 Leviterna har inte tillåtelse att sälja den mark som omger deras städer, för den är avsedd bara för dem.
35 Om en av er blir fattig och inte har råd att bo kvar bland sitt folk ska du hjälpa honom, precis som du skulle hjälpa en främling, så att han kan bo kvar bland er.
36 Utkräv ingen ränta av honom, utan frukta Herren, så att din landsman kan bo kvar bland er.
37 Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det.
38 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om en av er blir fattig och säljer sig själv till dig får du inte behandla honom som en vanlig slav,
40 utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till jubelåret.
41 Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och egendom.
42 För jag ledde er ut ur Egypten, och ni är mina tjänare. Därför ska ni inte säljas som vanliga slavar
43 eller bli utsatta för hård behandling. Frukta er Gud!
44 Men du kan köpa slavar från andra folk som bor i närheten
45 och från de främlingar som bor bland er.
46 De ska för alltid bli slavar hos dig och övertas av dina barn. Men dina bröder bland Israels folk får inte bli behandlade på det sättet.
47 Om en utlänning som bor bland er blir rik, och en israelit blir fattig och säljer sig till utlänningen eller dennes familj,
48 kan han köpas tillbaka av en av sina bröder,
49 sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet.
50 Priset på hans frihet ska stå i proportion till det antal år som är kvar fram till jubelåret, eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år.
51 Om det är många år kvar till jubelåret, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig.
52 Om det bara är några få år kvar till jubelåret, ska han betala en liten del av den summa han fick när han sålde sig själv.
53 Om han säljer sig till en utlänning, måste denne behandla honom som en anställd tjänare snarare än som en slav eller som sin egendom.
54 Om han ännu inte har blivit friköpt när jubelåret är inne ska han och hans barn friges då,
55 för Israels folk tillhör mig. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Leviticus 25
New American Standard Bible
The Sabbatical Year and Year of Jubilee
25 The Lord then spoke to Moses on Mount Sinai, saying, 2 “Speak to the sons of Israel and say to them, ‘When you come into the land which I am going to give you, then the land shall have a Sabbath to the Lord. 3 For (A)six years you shall sow your field, and for six years you shall prune your vineyard and gather in its produce, 4 but during (B)the seventh year the land shall have a Sabbath rest, a Sabbath to the Lord; you shall not sow your field nor prune your vineyard. 5 You shall not reap your harvest’s [a]aftergrowth, and you shall not gather your grapes of untrimmed vines; the land shall have a sabbatical year. 6 (C)All of you shall have the Sabbath produce of the land as food; for yourself, your male and female slaves, and your hired worker and your foreign resident, those who live as strangers among you. 7 Even your cattle and the animals that are in your land shall have all its produce to eat.
8 ‘You are also to count off seven Sabbaths of years for yourself, seven times seven years, so that you have the time of the seven Sabbaths of years, that is, forty-nine years. 9 You shall then sound a ram’s horn [b]abroad on (D)the tenth day of the seventh month; on the Day of Atonement you shall sound a horn all through your land. 10 So you shall consecrate the fiftieth year and (E)proclaim [c]a release throughout the land to all its inhabitants. It shall be a jubilee for you, [d]and (F)each of you shall return to his own property, [e]and each of you shall return to his family. 11 You shall have the fiftieth year as a jubilee; you shall not sow, nor harvest its aftergrowth, nor gather grapes from its untrimmed vines. 12 For it is a jubilee; it shall be holy to you. You shall eat its produce from the field.
13 ‘(G)On this year of jubilee each of you shall return to his own property. 14 Furthermore, if you make a sale to your friend, or buy from your friend’s hand, (H)you shall not [f]wrong one another. 15 Corresponding to the number of years after the jubilee, you shall buy from your friend; he is to sell to you according to the number of years of crops. 16 (I)In proportion to [g]a greater number of years you shall increase its price, and in proportion to [h]fewer years you shall decrease its price, because it is the number of crops that he is selling to you. 17 So (J)you shall not [i]wrong one another, but you shall [j]fear your God; for I am the Lord your God.
18 ‘You shall therefore [k]follow My statutes and keep My judgments so as to carry them out, so that (K)you may live securely on the land. 19 Then the land will yield its produce, so that you can eat your fill and live securely on it. 20 But if you say, “(L)What are we going to eat in the seventh year if we do not sow nor gather in our produce?” 21 then (M)I will so order My blessing for you in the sixth year that it will bring forth the produce for three years. 22 When you are sowing the eighth year, you can still eat (N)old things from the produce, eating the old until the ninth year when its produce comes in.
The Law of Redemption
23 ‘The land, moreover, shall not be sold permanently, because (O)the land is Mine; for (P)you are only strangers and residents with Me. 24 So for every [l]piece of your property, you are to provide for the redemption of the land.
25 ‘(Q)If a fellow countryman of yours becomes so poor that he sells part of his property, then his closest [m]redeemer is to come and buy back what his relative has sold. 26 Or in case someone has no redeemer, but [n]recovers to find sufficient means for its redemption, 27 (R)then he shall calculate the years since its sale and refund the balance to the man to whom he sold it, and so return to his property. 28 But if [o]he has not found sufficient means to get it back for himself, then what he has sold shall remain in the hands of its purchaser until the year of jubilee; but at the jubilee it shall [p]revert, so that (S)he may return to his property.
29 ‘Likewise, if a man sells a dwelling house in a walled city, then his redemption right remains valid until a full year after its sale; his right of redemption lasts a full year. 30 But if it is not bought back for him within the space of a full year, then the house that is in the walled city passes permanently to its purchaser throughout his generations; it does not [q]revert in the jubilee. 31 The houses of the villages, however, which have no surrounding wall, shall be regarded [r]as open fields; they have redemption rights and [s]revert in the jubilee. 32 As for the (T)cities of the Levites, the Levites have a permanent right of redemption for the houses of the cities which are their possession. 33 What, therefore, [t]belongs to the Levites may be redeemed, and a house sale [u]in the city of this possession [v]reverts in the jubilee, because the houses of the cities of the Levites are their possession among the sons of Israel. 34 (U)But pasture fields of their cities shall not be sold, for that is their permanent possession.
Of Poor Countrymen
35 ‘(V)Now in case a countryman of yours becomes poor and his [w]means among you falter, then you are to sustain him, like a stranger or a resident, so that he may live with you. 36 (W)Do not take [x]any kind of interest from him, but [y]fear your God, so that your countryman may live with you. 37 You shall not give him your silver at interest, nor your food [z]for profit. 38 (X)I am the Lord your God, who brought you out of the land of Egypt to give you the land of Canaan, and (Y)to be your God.
39 ‘Now (Z)if a countryman of yours becomes so poor with regard to you that he sells himself to you, you shall not subject him to a slave’s service. 40 He shall be with you as a hired worker, (AA)as if he were a foreign resident; he shall serve with you up to the year of jubilee. 41 He shall then leave you, he and his sons with him, and shall go back to his family, so that he may return to the property of his forefathers. 42 For they are My servants whom I brought out from the land of Egypt; they are not to be sold in a slave sale. 43 (AB)You shall not rule over him with [aa]severity, but are to revere your God. 44 As for your male and female slaves whom you may have—you may acquire male and female slaves from the pagan nations that are around you. 45 You may also acquire them from the sons of the foreign residents who reside among you, and from their families who are with you, whom they will have produced in your land; they also may become your possession. 46 You may also pass them on as an inheritance to your sons after you, to receive as a possession; you can use them as permanent slaves. (AC)But in respect to your countrymen, the sons of Israel, you shall not rule with [ab]severity over one another.
Of Redeeming a Person Who Is Poor
47 ‘Now if the [ac]means of a stranger or of a foreign resident with you becomes sufficient, and a countryman of yours becomes poor in relation to him and sells himself to a stranger who is residing with you, or to the descendants of a stranger’s family, 48 then he shall have redemption right after he has been sold. One of his brothers may redeem him, 49 or his uncle, or his uncle’s son may redeem him, or one of his blood relatives from his family may redeem him; or [ad](AD)if he prospers, he may redeem himself. 50 He then, with his purchaser, shall calculate from the year when he sold himself to him up to the year of jubilee; and the price of his sale shall correspond to the number of years calculated. It is like the days of a hired worker that he will be with him. 51 If there are still many years remaining, (AE)he shall refund part of his purchase price in proportion to them for his own redemption; 52 but if few years remain until the year of jubilee, he shall so calculate with him. In proportion to his years he is to refund the amount for his redemption. 53 He shall be with him like a worker hired year by year; (AF)he shall not rule over him with [ae]severity in your sight. 54 Even if he is not redeemed by [af]these means, (AG)he shall still leave in the year of jubilee, he and his sons with him. 55 For the sons of Israel are My servants; they are My servants whom I brought out from the land of Egypt. I am the Lord your God.
Footnotes
- Leviticus 25:5 Lit growth from spilled kernels
- Leviticus 25:9 Lit signal
- Leviticus 25:10 Or freedom
- Leviticus 25:10 Or when
- Leviticus 25:10 Or when
- Leviticus 25:14 Lit oppress
- Leviticus 25:16 Lit the multitude of
- Leviticus 25:16 Lit the years being few
- Leviticus 25:17 Lit oppress
- Leviticus 25:17 Or revere
- Leviticus 25:18 Lit do My
- Leviticus 25:24 Lit land
- Leviticus 25:25 I.e., male relative to act in his behalf
- Leviticus 25:26 Lit his hand reaches
- Leviticus 25:28 Lit his hand has not found sufficient to
- Leviticus 25:28 Lit go out
- Leviticus 25:30 Lit go out
- Leviticus 25:31 Lit according to
- Leviticus 25:31 Lit go out
- Leviticus 25:33 Lit is from
- Leviticus 25:33 Lit and
- Leviticus 25:33 Lit goes out
- Leviticus 25:35 Lit hand
- Leviticus 25:36 Prob. interest on money and food loans
- Leviticus 25:36 Or revere
- Leviticus 25:37 Lit at interest
- Leviticus 25:43 Or violence
- Leviticus 25:46 Or violence
- Leviticus 25:47 Lit hand...reaches
- Leviticus 25:49 Lit his hand has reached and he
- Leviticus 25:53 Or violence
- Leviticus 25:54 Or these years
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
