Add parallel Print Page Options

Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.

Davids rike upprättas evigt

(5:6—10:19)

David intar Jerusalem

(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)

David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.

David intog då Sions borg, Davids stad. David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.[a]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”

David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo[b] och sedan vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.

11 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. 12 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. 14 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15 Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16 Elishama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filistéerna

(1 Krön 14:8-17)

17 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.[c] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. 18 Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.

19 Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”

Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”

20 David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[d]. 21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.[e]

22 Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. 23 När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! 24 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”

25 David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:8 David lånar jevuséernas egna ord i v. 6 och kallar dem ironiskt för blinda och lama, människor som inte kunde försvara sig.
  2. 5:9 Namnet kan också översättas utfyllnad.
  3. 5:17 Detta hände antagligen innan David intagit Jerusalem.
  4. 5:20 Betyder ungefär Herren som bryter igenom.
  5. 5:21 Man brände avgudarna. Se 1 Krön 14:12.

Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade så: »Vi äro ju ditt kött och ben.

Redan för länge sedan, då Saul ännu var konung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel.»

När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel.

David var trettio år gammal, när han blev konung, och han regerade i fyrtio år.

I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

Och konungen drog med sina män till Jerusalem, mot jebuséerna, som bodde där i landet. De sade då till David: »Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.»

Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad.

Och David sade på den dagen: »Vemhelst som slår ihjäl en jebusé och tränger fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessa halta och blinda, som David hatar.» Därför plägar man säga: »Ingen blind och halt må komma in i huset.»

Sedan tog David sin boning på borgen och kallade den Davids stad. Där uppförde David byggnader runt omkring, från Millo och vidare inåt.

10 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN, härskarornas Gud, var med honom.

11 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock timmermän och stenhuggare; och de byggde ett hus åt David.

12 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folk Israels skull.

13 Och David tog sig ännu flera bihustrur och hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron; och åt David föddes ännu flera söner och döttrar.

14 Dessa äro namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,

16 Elisama, Eljada och Elifelet.

17 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ned till borgen.

18 Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.

19 Då frågade David HERREN: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade David: »Drag upp; ty jag skall giva filistéerna i din hand.

20 Och David kom till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade han: »HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.

21 De lämnade där efter sig sina avgudabilder, och David och hans män togo dessa med sig.

22 Men filistéerna drogo upp ännu en gång och spridde sig i Refaimsdalen.

23 När David då frågade HERREN, svarade han: »Du skall icke draga ditupp; du må kringgå dem bakifrån, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

24 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, skynda då raskt fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»

25 David gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde dem från Geba ända fram emot Geser.

Read full chapter

David Anointed King Over Israel(A)

All of the tribes of Israel came to David at Hebron and said, “We are your bone and flesh. Previously, when Saul was king over us, you were the one leading Israel out and in. Also, the Lord said to you: You will shepherd My people Israel, and you will be ruler over Israel.”

So all of the elders of Israel came to the king at Hebron, and King David made a covenant with them before the Lord at Hebron. They anointed David king over Israel.

David was thirty years old when he began to reign, and he reigned forty years. He reigned over Judah from Hebron for seven years and six months, and he reigned over all of Israel and Judah from Jerusalem for thirty-three years.

David Conquers Jerusalem(B)

The king and his men went to Jerusalem against the Jebusites, who were living in the land. They said to David, “You will not enter here; even the blind and the lame will turn you away”—thinking, “David cannot enter here.” Nevertheless, David overthrew the stronghold of Zion, which is now the City of David.

David said on that day, “Whoever defeats the Jebusites, let him go through the water shaft to reach the lame and the blind, who are despised by David.” Therefore, it is said, “The blind and lame shall not come into the house.”

So David occupied the stronghold, and he called it the City of David. He built on all sides from the terraces inward. 10 David went on and became great, because the Lord, the God of Hosts, was with him.

11 King Hiram of Tyre sent messengers to David with cedar wood, carpenters, and stonemasons, and they built a house for David. 12 Then David understood that the Lord had appointed him king over Israel, and that He had exalted his kingdom for the sake of His people Israel.

13 David took more concubines and wives in Jerusalem, after having come from Hebron, and they bore him more sons and daughters. 14 These are the names of the children born to him in Jerusalem: Shammua, Shobab, Nathan, Solomon, 15 Ibhar, Elishua, Nepheg, Japhia, 16 Elishama, Eliada, and Eliphelet.

David Defeats the Philistines(C)

17 When the Philistines heard that they had anointed David king over Israel, all of the Philistines went up to search for David, but David heard about this and went down to the stronghold. 18 Now the Philistines had come and were spread out in the Valley of Rephaim. 19 So David asked the Lord, “Shall I go up against the Philistines? Will You give them into my hand?”

The Lord said to David, “Go up, because I will certainly give them into your hand.”

20 So David came to Baal Perazim, and David defeated them there. He said, “The Lord has breached my enemies before me like bursting tides.” Therefore, he named that place Baal Perazim. 21 The Philistines abandoned their idols there, and David and his men carried them away.

22 Once again, the Philistines went up and spread out in the Valley of Rephaim. 23 When David inquired of the Lord, He said, “You shall not go up. Circle around behind them and come against them opposite the trees. 24 When you hear the sound of marching in the tops of the trees, pay attention, because at that point the Lord is going before you to defeat the army of the Philistines.” 25 So David did just as the Lord commanded, and he defeated the Philistines from Geba as far as Gezer.

Read full chapter