Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Add parallel Print Page Options Listen to 2 Samuelsboken 13
Close SFB15

2 Samuelsboken 13
Svenska Folkbibeln 2015

Amnon och Tamar

13 (A) Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon[a] blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 (B) Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

4 Han sade nu till honom: ”Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!” Amnon svarade honom: ”Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster[b].” 5 Jonadab sade till honom: ”Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand.”

6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor[c] inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand.”

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: ”Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom.” 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: ”Låt alla gå ut härifrån.” När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: ”Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand.” Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: ”Kom och ligg med mig, min syster.” 12 (C) Men hon svarade honom: ”Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig.” 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: ”Upp med dig och gå din väg!” 16 Då sade hon till honom: ”Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: ”Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!”

18 Tamar hade en hellång[d] dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 (D) tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet[e] och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: ”Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

Absalom dödar Amnon

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning[f] i Baal-Hasor[g], som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 (E) Absalom gick till kungen och sade: ”Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?” 25 Men kungen svarade Absalom: ”Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig.” Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: ”Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?” Kungen frågade honom: ”Varför skulle han följa med dig?” 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: ”Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra.” 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: ”Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död.” 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: ”Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade.” 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj[h], Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:1 Absalom ... Tamar ... Amnon   Betyder ”fadern är frid”, ”dadelpalm” (Höga V 7:7) och ”trofast”.
  2. 13:4 min bror Absaloms syster   Helsyster till Absalom men halvsyster till Amnon (jfr 3:3f).
  3. 13:6 kakor   Grundtexten har ett ovanligt ord (hebr. levivót) som kan översättas ”hjärtkakor”.
  4. 13:18 hellång   Annan översättning: ”färggrann” (jfr 1 Mos 37:3 med not).
  5. 13:19 lade handen på huvudet   Kvinnlig sorgegest, känd t ex från den feniciske kungen Ahirams sarkofag (1200-tal f Kr).
  6. 13:23 fårklippning   Festlighet på våren (jfr 1 Sam 25:7).
  7. 13:23 Baal-Hasor   Låg troligen bland bergen drygt 2 mil norr om Jerusalem.
  8. 13:37 Talmaj   Absaloms morfar (3:3). Geshur låg öster om Galileiska sjön, ca 15 mil bort.
Close ESVUK

2 Samuel 13
English Standard Version Anglicised

Amnon and Tamar

13 Now (A)Absalom, David's son, had a beautiful sister, whose name was (B)Tamar. And after a time Amnon, David's son, loved her. 2 And Amnon was so tormented that he made himself ill because of his sister Tamar, for she was a virgin, and it seemed impossible to Amnon to do anything to her. 3 But Amnon had a friend, whose name was Jonadab, the son of (C)Shimeah, David's brother. And Jonadab was a very crafty man. 4 And he said to him, “O son of the king, why are you so haggard morning after morning? Will you not tell me?” Amnon said to him, “I love Tamar, my brother Absalom's sister.” 5 Jonadab said to him, “Lie down on your bed and pretend to be ill. And when your father comes to see you, say to him, ‘Let my sister Tamar come and give me bread to eat, and prepare the food in my sight, that I may see it and eat it from her hand.’” 6 So Amnon lay down and pretended to be ill. And when the king came to see him, Amnon said to the king, “Please let my sister Tamar come and (D)make a couple of cakes in my sight, that I may eat from her hand.”

7 Then David sent home to Tamar, saying, “Go to your brother Amnon's house and prepare food for him.” 8 So Tamar went to her brother Amnon's house, where he was lying down. And she took dough and kneaded it and made cakes in his sight and baked the cakes. 9 And she took the pan and emptied it out before him, but he refused to eat. And Amnon said, (E)“Send out everyone from me.” So everyone went out from him. 10 Then Amnon said to Tamar, “Bring the food into the chamber, that I may eat from your hand.” And Tamar took the cakes she had made and brought them into the chamber to Amnon her brother. 11 But when she brought them near him to eat, he took hold of her and said to her, “Come, lie with me, my sister.” 12 She answered him, “No, my brother, do not violate[a] me, for (F)such a thing is not done in Israel; do not do this (G)outrageous thing. 13 As for me, where could I carry my shame? And as for you, you would be as one of (H)the outrageous fools in Israel. Now therefore, please speak to the king, for he will not withhold me from you.” 14 But he would not listen to her, and being stronger than she, he violated her and lay with her.

15 Then Amnon hated her with very great hatred, so that the hatred with which he hated her was greater than the love with which he had loved her. And Amnon said to her, “Get up! Go!” 16 But she said to him, “No, my brother, for this wrong in sending me away is greater than the other that you did to me.”[b] But he would not listen to her. 17 He called the young man who served him and said, “Put this woman out of my presence and bolt the door after her.” 18 Now she was wearing (I)a long robe[c] with sleeves, for thus were the virgin daughters of the king dressed. So his servant put her out and bolted the door after her. 19 And Tamar (J)put ashes on her head and (K)tore the long robe that she wore. And (L)she laid her hand on her head and went away, crying aloud as she went.

20 And her brother Absalom said to her, “Has Amnon your brother been with you? Now hold your peace, my sister. He is your brother; do not take this to heart.” So Tamar lived, a desolate woman, in her brother Absalom's house. 21 When King David heard of all these things, he was very angry.[d] 22 But Absalom spoke to Amnon (M)neither good nor bad, for Absalom hated Amnon, because he had violated his sister Tamar.

Absalom Murders Amnon

23 After two full years Absalom had (N)sheep shearers at Baal-hazor, which is near Ephraim, and Absalom invited all the king's sons. 24 And Absalom came to the king and said, “Behold, your servant has sheep shearers. Please let the king and his servants go with your servant.” 25 But the king said to Absalom, “No, my son, let us not all go, lest we be burdensome to you.” He pressed him, but he would not go but gave him his blessing. 26 Then Absalom said, “If not, please let my brother Amnon go with us.” And the king said to him, “Why should he go with you?” 27 But Absalom pressed him until he let Amnon and all the king's sons go with him. 28 Then Absalom commanded his servants, “Mark when Amnon's (O)heart is merry with wine, and when I say to you, ‘Strike Amnon’, then kill him. Do not fear; have I not commanded you? Be courageous and be valiant.” 29 So the servants of Absalom did to Amnon as Absalom had commanded. Then all the king's sons arose, and each mounted his mule and fled.

30 While they were on the way, news came to David, “Absalom has struck down all the king's sons, and not one of them is left.” 31 Then the king arose and (P)tore his garments and (Q)lay on the earth. And all his servants who were standing by tore their garments. 32 But (R)Jonadab the son of Shimeah, David's brother, said, “Let not my lord suppose that they have killed all the young men, the king's sons, for Amnon alone is dead. For by the command of Absalom this has been determined from the day he violated his sister Tamar. 33 Now therefore let not my lord the king so (S)take it to heart as to suppose that all the king's sons are dead, for Amnon alone is dead.”

Absalom Flees to Geshur

34 (T)But Absalom fled. And the young man who kept the watch lifted up his eyes and looked, and behold, many people were coming from the road behind him[e] by the side of the mountain. 35 And Jonadab said to the king, “Behold, the king's sons have come; as your servant said, so it has come about.” 36 And as soon as he had finished speaking, behold, the king's sons came and lifted up their voice and wept. And the king also and all his servants wept very bitterly.

37 (U)But Absalom fled and went to (V)Talmai the son of Ammihud, king of (W)Geshur. And David mourned for his son day after day. 38 (X)So Absalom fled and went to Geshur, and was there for three years. 39 And the spirit of the king[f] longed to go out[g] to Absalom, because (Y)he was comforted about Amnon, since he was dead.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2 Samuel 13:12 Or humiliate; also verses 14, 22, 32
  2. 2 Samuel 13:16 Compare Septuagint, Vulgate; the meaning of the Hebrew is uncertain
  3. 2 Samuel 13:18 Or a robe of many colours (compare Genesis 37:3); also verse 19
  4. 2 Samuel 13:21 Dead Sea Scroll, Septuagint add But he would not punish his son Amnon, because he loved him, since he was his firstborn
  5. 2 Samuel 13:34 Septuagint the Horonaim Road
  6. 2 Samuel 13:39 Dead Sea Scroll, Septuagint; Hebrew David
  7. 2 Samuel 13:39 Compare Vulgate ceased to go out
Next
2 Samuelsboken 12
2 Samuelsboken 14
Next
dropdown
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

English Standard Version Anglicised (ESVUK)

The Holy Bible, English Standard Version Copyright © 2001 by Crossway Bibles, a division of Good News Publishers.