14 Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.

Asa blir kung i Juda

Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid. Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde under dessa år inte något krig, ty Herren hade givit honom ro. Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång. Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.

Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresa. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa. 11 Då ropade Asa till Herren, sin Gud: " Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."

12 Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde. 13 Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. 14 Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, ty fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. 15 Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.

Asas reformer

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. Folk drabbade samman med folk och stad med stad, ty Gud förvirrade dem med all slags nöd. Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall få sin lön."

När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus. Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från Israel hade slutit sig till honom, när de såg att Herren, hans Gud, var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår. 11 Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. 12 Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 13 Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. 14 Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

16 Kung Asa avsatte också sin moder Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände upp den i Kidrons dal. 17 Men offerhöjderna blev inte avlägsnade ur Israel. Asas hjärta var dock hängivet Gud så länge han levde. 18 Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.

19 Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

Asa regerar i Juda

14 Kung Abia begravdes i Jerusalem. Hans son Asa blev sedan kung över Juda, och det var fred i landet under de tio första åren av hans regering,

för Asa var mycket noga med att lyda Herren, sin Gud.

Han rev ner de hedniska altaren som fanns på höjderna och bröt ner obelisken och högg ned aserorna.

Han befallde folket att söka Herren och att lyda de befallningar som Herren, deras förfäders Gud, hade gett dem.

Asa flyttade också bort rökelsealtarena från alla städer i Juda. Detta är anledningen till att Gud gav landet den fred

som gjorde det möjligt för Asa att bygga befästa städer över hela Juda.

Nu är rätta tiden att göra det, när Herren välsignar oss med fred därför att vi lyder honom, sa Asa till sitt folk. Låt oss bygga befästa städer med murar, torn, portar och bommar. De gjorde detta, och landet hade framgång.

Kung Asas armé bestod av 300.000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut. Benjaminiternas armé bestod av 280.000 man, beväpnade med små sköldar och bågar. Båda arméerna hade vältränade och djärva män.

9-10 Men Asa blev angripen av en jättelik etiopisk armé under general Sera. Han hade också 300 stridsvagnar. De ryckte fram mot staden Maresa i Sefatas dal, och kung Asa sände ut sina trupper för att hindra dem.

11 Herre, ingen annan än du kan hjälpa oss, ropade han till Gud. Här är vi nu, helt maktlösa mot denna väldiga armé. Hjälp oss, Herre, vår Gud! Bara du kan rädda oss, och i ditt namn ska vi gå till anfall mot denna väldiga armé. Herre, låt inte vanliga, enkla människor besegra dig!

12 Då slog Herren ner fienden, och Asa och hans armé stod som segrare.

13 De förföljde fienden ända till Gerar och dödade så många att de inte kunde återhämta sig. De blev helt tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Juda armé förde med sig ett stort byte tillbaka.

14 Medan de var i Gerar anföll de alla städer i området, och invånarna där blev drabbade av Herrens vrede. De kunde föra med sig ett stort byte därifrån också.

15 Men de plundrade inte bara städerna utan angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de slutligen vände tillbaka till Jerusalem.

Asa bygger upp altaret

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son,

och han gick ut för att möta kung Asa när denne kom tillbaka från striden.Lyssna Asa! Lyssna Judas och Benjamins arméer! ropade han. Herren kommer att vara med er så länge ni är trogna mot honom! När ni söker honom ska ni finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er.

Under en lång tid har nu era bröder i Israel inte tillbett den sanne Guden och inte haft en enda riktig präst som har undervisat dem, och de har levt utan Guds lagar.

Men varje gång de har vänt om till Herren, Israels Gud, i sin svåra situation och sökt honom så har han hjälpt dem.

På den tiden då de gjorde uppror mot Gud fanns det ingen trygghet i landet.

De råkade i krig med andra folk, och dessutom var det inbördeskrig mellan deras egna städer, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter.

Men ni, män av Juda, fortsätt på den goda vägen och tappa inte modet, för ni ska få er lön.

När kung Asa hörde detta budskap från Gud, tog han mod till sig och förstörde alla avgudar i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han byggde på nytt upp Herrens altare framför templet.

Sedan sammankallade han allt folk i Juda och Benjamin och alla de från Efraim, Manasse och Simeon i Israel, som hade kommit över till Juda när de sett att Herren Gud var med kung Asa.

10 De samlades i Jerusalem på våren under kung Asas femtonde regeringsår,

11 och de offrade 700 tjurar och 7.000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig från kriget.

12 Sedan ingick de ett avtal att de bara skulle tillbe Herren, sina förfäders Gud,

13 och bestämde att den som vägrade att göra detta skulle dö, vare sig det gällde gammal eller ung, man eller kvinna.

14 De bekände sig med hög röst till Herren, medan man blåste i trumpeter och basuner.

15 Alla jublade över detta förbund med Gud, som ingicks med stor övertygelse. De sökte honom framför allt annat, och de fann honom! Och han gav dem fred i hela landet.

16 Kung Asa till och med avsatte sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade gjort en aserapåle. Han högg ner den och brände upp den i Kidrons dal.

17 Han lyckades inte alldeles utrota avgudadyrkan, men han var helt överlåten till Gud under hela sin livstid.

18 Han hämtade tillbaka till templet de silver- och guldkärl som hans far hade invigt åt Herren.

19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.

14 [a]And Abijah rested with his ancestors and was buried in the City of David. Asa his son succeeded him as king, and in his days the country was at peace for ten years.

Asa King of Judah(A)

Asa did what was good and right in the eyes of the Lord his God.(B) He removed the foreign altars(C) and the high places, smashed the sacred stones(D) and cut down the Asherah poles.[b](E) He commanded Judah to seek the Lord,(F) the God of their ancestors, and to obey his laws and commands. He removed the high places(G) and incense altars(H) in every town in Judah, and the kingdom was at peace under him. He built up the fortified cities of Judah, since the land was at peace. No one was at war with him during those years, for the Lord gave him rest.(I)

“Let us build up these towns,” he said to Judah, “and put walls around them, with towers, gates and bars. The land is still ours, because we have sought the Lord our God; we sought him and he has given us rest(J) on every side.” So they built and prospered.

Asa had an army of three hundred thousand(K) men from Judah, equipped with large shields and with spears, and two hundred and eighty thousand from Benjamin, armed with small shields and with bows. All these were brave fighting men.

Zerah the Cushite(L) marched out against them with an army of thousands upon thousands and three hundred chariots, and came as far as Mareshah.(M) 10 Asa went out to meet him, and they took up battle positions in the Valley of Zephathah near Mareshah.

11 Then Asa called(N) to the Lord his God and said, “Lord, there is no one like you to help the powerless against the mighty. Help us,(O) Lord our God, for we rely(P) on you, and in your name(Q) we have come against this vast army. Lord, you are our God; do not let mere mortals prevail(R) against you.”

12 The Lord struck down(S) the Cushites before Asa and Judah. The Cushites fled, 13 and Asa and his army pursued them as far as Gerar.(T) Such a great number of Cushites fell that they could not recover; they were crushed(U) before the Lord and his forces. The men of Judah carried off a large amount of plunder.(V) 14 They destroyed all the villages around Gerar, for the terror(W) of the Lord had fallen on them. They looted all these villages, since there was much plunder there. 15 They also attacked the camps of the herders and carried off droves of sheep and goats and camels. Then they returned to Jerusalem.

Asa’s Reform(X)

15 The Spirit of God came on(Y) Azariah son of Oded. He went out to meet Asa and said to him, “Listen to me, Asa and all Judah and Benjamin. The Lord is with you(Z) when you are with him.(AA) If you seek(AB) him, he will be found by you, but if you forsake him, he will forsake you.(AC) For a long time Israel was without the true God, without a priest to teach(AD) and without the law.(AE) But in their distress they turned to the Lord, the God of Israel, and sought him,(AF) and he was found by them. In those days it was not safe to travel about,(AG) for all the inhabitants of the lands were in great turmoil. One nation was being crushed by another and one city by another,(AH) because God was troubling them with every kind of distress. But as for you, be strong(AI) and do not give up, for your work will be rewarded.”(AJ)

When Asa heard these words and the prophecy of Azariah son of[c] Oded the prophet, he took courage. He removed the detestable idols(AK) from the whole land of Judah and Benjamin and from the towns he had captured(AL) in the hills of Ephraim. He repaired the altar(AM) of the Lord that was in front of the portico of the Lord’s temple.

Then he assembled all Judah and Benjamin and the people from Ephraim, Manasseh and Simeon who had settled among them, for large numbers(AN) had come over to him from Israel when they saw that the Lord his God was with him.

10 They assembled at Jerusalem in the third month(AO) of the fifteenth year of Asa’s reign. 11 At that time they sacrificed to the Lord seven hundred head of cattle and seven thousand sheep and goats from the plunder(AP) they had brought back. 12 They entered into a covenant(AQ) to seek the Lord,(AR) the God of their ancestors, with all their heart and soul. 13 All who would not seek the Lord, the God of Israel, were to be put to death,(AS) whether small or great, man or woman. 14 They took an oath to the Lord with loud acclamation, with shouting and with trumpets and horns. 15 All Judah rejoiced about the oath because they had sworn it wholeheartedly. They sought God(AT) eagerly, and he was found by them. So the Lord gave them rest(AU) on every side.

16 King Asa also deposed his grandmother Maakah(AV) from her position as queen mother,(AW) because she had made a repulsive image for the worship of Asherah.(AX) Asa cut it down, broke it up and burned it in the Kidron Valley.(AY) 17 Although he did not remove the high places from Israel, Asa’s heart was fully committed to the Lord all his life. 18 He brought into the temple of God the silver and gold and the articles that he and his father had dedicated.(AZ)

19 There was no more war until the thirty-fifth year of Asa’s reign.

Footnotes

  1. 2 Chronicles 14:1 In Hebrew texts 14:1 is numbered 13:23, and 14:2-15 is numbered 14:1-14.
  2. 2 Chronicles 14:3 That is, wooden symbols of the goddess Asherah; here and elsewhere in 2 Chronicles
  3. 2 Chronicles 15:8 Vulgate and Syriac (see also Septuagint and verse 1); Hebrew does not have Azariah son of.