2 Samuel 3
Ang Salita ng Dios (Tagalog Contemporary Bible)
3 Iyon ang simula ng mahabang labanan sa pagitan ng mga matatapat na tauhan ni Saul at ni David. Lumakas nang lumakas ang grupo ni David. Pero ang kay Saul naman ay humina nang humina.
2 Ito ang mga anak na lalaki ni David na isinilang sa Hebron: Si Amnon ang panganay, na anak niya kay Ahinoam na taga-Jezreel. 3 Si Kileab ang pangalawa, na anak niya kay Abigail, ang biyuda ni Nabal na taga-Carmel. Si Absalom ang pangatlo, na anak niya kay Maaca, ang anak ni Haring Talmai ng Geshur. 4 Si Adonia ang pang-apat, na anak niya kay Hagit. Si Shefatia ang panglima, na anak niya kay Abital. 5 Si Itream ang pang-anim, na anak niya kay Egla. Sila ang mga anak ni David na isinilang sa Hebron.
Kumampi si Abner kay David
6 Habang patuloy ang labanan sa pagitan ng mga tauhan ni Saul at ni David, naging makapangyarihang pinuno si Abner sa mga tauhan ni Saul. 7 Isang araw, inakusahan ni Ishboshet si Abner, “Bakit mo sinipingan ang isa sa mga asawa ng ama kong si Saul?” Ang tinutukoy ni Ishboshet ay si Rizpa na anak ni Aya. 8 Nagalit si Abner sa sinabi ni Ishboshet, kaya sumagot siya, “Iniisip mo bang pinagtaksilan ko ang iyong ama, at kumakampi ako sa Juda? Mula pa noon, matapat na ako sa iyong ama, sa pamilya niya at mga kaibigan, at hindi kita ibinigay kay David. Pero ngayon, inaakusahan mo akong nagkasala dahil sa isang babae! 9 Kung ganyan din lang, mabuti pang tulungan ko na lang si David na matupad ang ipinangako ng Panginoon sa kanya, at parusahan sana ako nang matindi ng Dios kapag hindi ko siya tinulungan. 10 Ipinangako ng Panginoon na hindi na niya paghahariin ang sinumang kalahi ni Saul kundi si David ang paghahariin niya sa Israel at Juda, mula Dan hanggang sa Beersheba.”[a] 11 Hindi na nangahas pang magsalita si Ishboshet dahil natatakot siya kay Abner.
12 Pagkatapos, nagsugo si Abner ng mga mensahero kay David na sinasabi, “Kayo ang dapat na maghari sa buong lupain ng Israel. Gumawa po tayo ng kasunduan at tutulungan ko kayong masakop ang buong bayan ng Israel.” 13 Sumagot si David, “Sige, pumapayag akong makipagkasundo sa isang kundisyon: Ibalik ninyo sa akin ang asawa kong si Mical na anak ni Saul sa pagpunta ninyo rito.”
14 Pagkatapos, nagsugo si David ng mga mensahero kay Ishboshet para sabihin, “Ibalik mo sa akin ang asawa kong si Mical, dahil ipinagkasundo kaming ipakasal kapalit ng 100 buhay at balat ng pinagtulian ng mga Filisteo.” 15 Kaya ipinag-utos ni Ishboshet na bawiin si Mical sa asawa nitong si Paltiel na anak ni Laish. 16 Umiiyak na sumunod si Paltiel kay Mical hanggang sa Bahurim. Sinabihan siya ni Abner na umuwi na, at umuwi nga ito.
17 Nakipag-usap si Abner sa mga tagapamahala ng Israel. Sinabi niya, “Matagal nʼyo ng gustong maging hari si David. 18 Ito na ang pagkakataon nʼyo, dahil nangako ang Panginoon sa lingkod niyang si David na sa pamamagitan niya, ililigtas niya ang mga mamamayan niyang Israelita sa kamay ng mga Filisteo at sa lahat ng kalaban nito.”
19 Nakipag-usap din si Abner sa lahi ni Benjamin. At pumunta siya sa Hebron para sabihin kay David na sinusuportahan ng mga mamamayan ng Israel at Benjamin ang pagiging hari niya sa kanila.
20 Nang dumating si Abner sa Hebron kasama ang 20 niyang tauhan, nagdaos si David ng pagdiriwang para sa kanila. 21 Sinabi ni Abner kay David, “Mahal na Hari, payagan nʼyo po akong umalis para kumbinsihin ang lahat na mamamayan ng Israel na suportahan kayo bilang hari. Sa ganitong paraan, makikipagkasundo sila inyo na tatanggapin nila kayo bilang hari. Pagkatapos, makakapamuno na po kayo sa buong Israel, sa paraang gusto ninyo.” At hinayaan ni David si Abner na umalis ng matiwasay.
Pinatay ni Joab si Abner
22 Dumating si Joab at ang ibang tauhan ni David sa Hebron mula sa pagsalakay, at marami silang dalang samsam mula sa labanan. Pero wala na roon si Abner dahil pinaalis na siya ni David ng matiwasay. 23 Nang mabalitaan ni Joab na pumunta si Abner sa hari at pinaalis ng matiwasay, 24 pumunta si Joab sa hari at sinabi, “Ano po ang ginawa nʼyo? Pumunta na sa inyo si Abner, bakit pinaalis pa ninyo? Ngayon, wala na siya! 25 Kilala nʼyo naman si Abner na anak ni Ner, pumunta siya rito para dayain at obserbahan ang bawat kilos ninyo.” 26 Iniwan agad ni Joab si David, at nag-utos siyang habulin si Abner. Inabutan nila ito sa balon ng Sira at dinala pabalik sa Hebron. Pero hindi ito alam ni David. 27 Nang naroon na si Abner sa Hebron, dinala siya ni Joab sa may pintuan ng lungsod at kunwariʼy kakausapin niya ito nang silang dalawa lang. At doon sinaksak ni Joab si Abner sa tiyan bilang paghihiganti sa pagpatay ni Abner sa kapatid niyang si Asahel. At namatay si Abner.
28 Nang mabalitaan ito ni David, sinabi niya, “Alam ng Panginoon na inosente ako at ang mga tauhan ko sa pagkamatay ni Abner na anak ni Ner. 29 Si Joab at ang pamilya niya ang may pananagutan dito. Sumpain nawa ang pamilya niya at huwag mawalan ng may sakit na tulo, malubhang sakit sa balat,[b] pilay, mamamatay sa labanan, at namamalimos.” 30 (Kaya pinatay ni Joab at ng kapatid niyang si Abishai si Abner dahil pinatay nito ang kapatid nilang si Asahel sa labanan doon sa Gibeon.)
31 Pagkatapos, sinabi ni David kay Joab at sa lahat ng kasama niya, “Punitin ninyo ang inyong mga damit at magsuot kayo ng sako. Magluksa kayo habang naglalakad sa unahan ng bangkay ni Abner sa paglilibing sa kanya.” Nakipaglibing din si Haring David na sumusunod sa bangkay. 32 Inilibing si Abner sa Hebron, at labis ang pag-iyak ni Haring David doon sa pinaglibingan. Ganoon din ang lahat ng tao na nakipaglibing. 33 Inawit ni Haring David ang awit ng kalungkutan para kay Abner:
“Bakit namatay si Abner na gaya ng isang kriminal?
34 Hindi iginapos ang mga kamay niya ni ikinadena ang mga paa niya, pero pinatay siya ng masasamang tao.”
Muling iniyakan ng mga tao si Abner. 35 Nang araw na iyon, hindi kumain si David, kaya pinilit siya ng mga tao na kumain. Pero nanumpa si David, “Parusahan sana ako nang matindi ng Dios kapag kumain ako ng anuman bago lumubog ang araw.” 36 Natuwa ang mga tao sa mga sinabi ni David. Pati na rin ang lahat ng ginagawa ni David ay kanilang ikinatuwa. 37 Kaya nalaman ng lahat ng mamamayan ng Israel na walang kinalaman si Haring David sa pagkamatay ni Abner.
38 Pagkatapos, sinabi ni David sa mga tauhan niya, “Hindi nʼyo ba naiisip na napatay ang isang makapangyarihang pinuno ng Israel sa araw na ito? 39 At kahit ako ang piniling hari ngayon, hindi ko kaya sina Joab at Abishai na mga anak ni Zeruya. Mas malakas sila sa akin. Kaya ang Panginoon na lang ang maghihiganti sa masasamang taong ito dahil sa kasamaang ginawa nila.”
2 Samuel 3
New King James Version
Joab Kills Abner
3 Now there was a long (A)war between the house of Saul and the house of David. But David grew stronger and stronger, and the house of Saul grew weaker and weaker.
Sons of David
2 Sons were born (B)to David in Hebron: His firstborn was Amnon (C)by Ahinoam the Jezreelitess; 3 his second, [a]Chileab, by Abigail the widow of Nabal the Carmelite; the third, (D)Absalom the son of Maacah, the daughter of Talmai, king (E)of Geshur; 4 the fourth, (F)Adonijah the son of Haggith; the fifth, Shephatiah the son of Abital; 5 and the sixth, Ithream, by David’s wife Eglah. These were born to David in Hebron.
Abner Joins Forces with David
6 Now it was so, while there was war between the house of Saul and the house of David, that Abner was strengthening his hold on the house of Saul.
7 And Saul had a concubine, whose name was (G)Rizpah, the daughter of Aiah. So Ishbosheth said to Abner, “Why have you (H)gone in to my father’s concubine?”
8 Then Abner became very angry at the words of Ishbosheth, and said, “Am I (I)a dog’s head that belongs to Judah? Today I show loyalty to the house of Saul your father, to his brothers, and to his friends, and have not delivered you into the hand of David; and you charge me today with a fault concerning this woman? 9 (J)May God do so to Abner, and more also, if I do not do for David (K)as the Lord has sworn to him— 10 to transfer the kingdom from the [b]house of Saul, and set up the throne of David over Israel and over Judah, (L)from Dan to Beersheba.” 11 And he could not answer Abner another word, because he feared him.
12 Then Abner sent messengers on his behalf to David, saying, “Whose is the land?” saying also, “Make your covenant with me, and indeed my hand shall be with you to bring all Israel to you.”
13 And David said, “Good, I will make a covenant with you. But one thing I require of you: (M)you shall not see my face unless you first bring (N)Michal, Saul’s daughter, when you come to see my face.” 14 So David sent messengers to (O)Ishbosheth, Saul’s son, saying, “Give me my wife Michal, whom I betrothed to myself (P)for a hundred foreskins of the Philistines.” 15 And Ishbosheth sent and took her from her husband, from [c]Paltiel the son of Laish. 16 Then her husband went along with her to (Q)Bahurim, [d]weeping behind her. So Abner said to him, “Go, return!” And he returned.
17 Now Abner had communicated with the elders of Israel, saying, “In time past you were seeking for David to be king over you. 18 Now then, do it! (R)For the Lord has spoken of David, saying, ‘By the hand of My servant David, [e]I will save My people Israel from the hand of the Philistines and the hand of all their enemies.’ ” 19 And Abner also spoke in the hearing of (S)Benjamin. Then Abner also went to speak in the hearing of David in Hebron all that seemed good to Israel and the whole house of Benjamin.
20 So Abner and twenty men with him came to David at Hebron. And David made a feast for Abner and the men who were with him. 21 Then Abner said to David, “I will arise and go, and (T)gather all Israel to my lord the king, that they may make a covenant with you, and that you may (U)reign over all that your heart desires.” So David sent Abner away, and he went in peace.
Joab Murders Abner
22 At that moment the servants of David and Joab came from a raid and brought much [f]spoil with them. But Abner was not with David in Hebron, for he had sent him away, and he had gone in peace. 23 When Joab and all the troops that were with him had come, they told Joab, saying, “Abner the son of Ner came to the king, and he sent him away, and he has gone in peace.” 24 Then Joab came to the king and said, “What have you done? Look, Abner came to you; why is it that you sent him away, and he has already gone? 25 Surely you realize that Abner the son of Ner came to deceive you, to know (V)your going out and your coming in, and to know all that you are doing.”
26 And when Joab had gone from David’s presence, he sent messengers after Abner, who brought him back from the well of Sirah. But David did not know it. 27 Now when Abner had returned to Hebron, Joab (W)took him aside in the gate to speak with him privately, and there [g]stabbed him (X)in the stomach, so that he died for the blood of (Y)Asahel his brother.
28 Afterward, when David heard it, he said, “My kingdom and I are [h]guiltless before the Lord forever of the blood of Abner the son of Ner. 29 (Z)Let it rest on the head of Joab and on all his father’s house; and let there never fail to be in the [i]house of Joab one (AA)who has a discharge or is a leper, who leans on a staff or falls by the sword, or who lacks bread.” 30 So Joab and Abishai his brother killed Abner, because he had killed their brother (AB)Asahel at Gibeon in the battle.
David’s Mourning for Abner
31 Then David said to Joab and to all the people who were with him, (AC)“Tear your clothes, (AD)gird yourselves with sackcloth, and mourn for Abner.” And King David followed the coffin. 32 So they buried Abner in Hebron; and the king lifted up his voice and wept at the grave of Abner, and all the people wept. 33 And the king sang a lament over Abner and said:
“Should Abner die as a (AE)fool dies?
34 Your hands were not bound
Nor your feet put into fetters;
As a man falls before wicked men, so you fell.”
Then all the people wept over him again.
35 And when all the people came (AF)to persuade David to eat food while it was still day, David took an oath, saying, (AG)“God do so to me, and more also, if I taste bread or anything else (AH)till the sun goes down!” 36 Now all the people took note of it, and it pleased them, since whatever the king did pleased all the people. 37 For all the people and all Israel understood that day that it had not been the king’s intent to kill Abner the son of Ner. 38 Then the king said to his servants, “Do you not know that a prince and a great man has fallen this day in Israel? 39 And I am weak today, though anointed king; and these men, the sons of Zeruiah, (AI)are too harsh for me. (AJ)The Lord shall repay the evildoer according to his wickedness.”
Footnotes
- 2 Samuel 3:3 Daniel, 1 Chr. 3:1
- 2 Samuel 3:10 family
- 2 Samuel 3:15 Palti, 1 Sam. 25:44
- 2 Samuel 3:16 Lit. going and weeping
- 2 Samuel 3:18 So with many Heb. mss., LXX, Syr., Tg.; MT he
- 2 Samuel 3:22 booty
- 2 Samuel 3:27 Lit. struck
- 2 Samuel 3:28 innocent
- 2 Samuel 3:29 family
2 Samuelsboken 3
Svenska Folkbibeln
Davids söner
3 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.
2 I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. 3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änka efter karmeliten Nabal, och den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur. 4 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. 5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
Abner går över till David
6 Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, stärkte Abner sin ställning i Sauls hus. 7 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Is-Boset sade till Abner: "Varför har du gått in till min fars bihustru?" 8 Abner blev mycket upprörd över dessa ord och sade: "Är jag då ett hundhuvud från Juda land? Just då jag visar godhet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och inte har låtit dig falla i Davids hand, beskyller du mig för att ha begått en missgärning med denna kvinna. 9 Må Gud straffa Abner både nu och senare, om jag inte handlar så med David som Herren med ed har lovat honom. 10 Jag skall ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan ända till Beer-Sheba." 11 Då kunde han inte säga ett ord mer till Abner av rädsla för honom.
12 Abner skickade sändebud till David och lät säga: "Vem tillhör landet? Slut förbund med mig och jag skall ge dig mitt stöd så att hela Israel går över till dig."
13 David svarade: "Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte träda fram inför mitt ansikte utan att föra med dig Mikal, Sauls dotter, när du kommer för att träda fram inför mig." 14 Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och lät säga: "Ge mig min hustru Mikal, som jag tog mig till priset av etthundra filisteers förhudar." 15 Då sände Is-Boset bud och lät hämta henne från hennes man, Paltiel, Laish son.
16 Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: "Vänd tillbaka och gå hem." Då vände han tillbaka.
17 Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: "Sedan lång tid har ni försökt att få David till kung över er. 18 Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender." 19 Och Abner talade också med benjaminiterna. Därefter gick Abner till David i Hebron för att berätta allt vad Israel och hela Benjamins hus funnit vara riktigt. 20 Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. 21 Abner sade till David: "Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre konungen, för att de må sluta förbund med dig, så att du kan regera över allt vad ditt hjärta önskar." Då lät David Abner fara, och han gav sig av i frid.
Abner dödas av Joab
22 Davids folk och Joab kom just då tillbaka från ett plundringståg och de förde med sig ett stort byte. Abner var nu inte längre kvar hos David i Hebron, för David hade låtit honom gå, och han hade givit sig av i frid. 23 När Joab och hela hans här kom, berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som låtit honom gå, och att han hade givit sig av i frid. 24 Då gick Joab in till kungen och sade: "Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25 Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt vad du har för dig."
26 När Joab hade gått ut från David, sände han bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka när han var vid Sirabrunnen. Men David visste ingenting om detta. 27 Då Abner kom tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten för att tala enskilt med honom. Där stack han ner honom med ett dödande hugg i magen, som hämnd för sin bror Asaels blod.
28 När David senare fick höra detta, sade han: "Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. 29 Må det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Må i Joabs hus aldrig saknas män som har flytning eller spetälska eller som stöder sig på kryckor eller som faller för svärd eller som lider brist på bröd." 30 Så hade Joab och hans bror Abisaj mördat Abner, därför att denne hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.
David sörjer Abner
31 David sade till Joab och allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och kläd er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner." Och kung David gick själv bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Och kungen sjöng en klagosång över Abner:
"Måste då Abner dö en dåres död?
34 Dina händer var ej bundna,
dina fötter ej slagna i bojor.
Du föll som man faller för onda män."
Då grät allt folket ännu mer över honom.
35 Sedan kom de alla för att förmå David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om jag smakar bröd eller något annat, innan solen har gått ner!" 36 Folket hörde detta, och det togs väl emot av alla, så som allt annat kungen gjorde togs väl emot av allt folket. 37 Hela folket och hela Israel insåg då att kungen inte hade haft någon del i att Abner, Ners son, hade blivit dödad. 38 Kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel? 39 Men jag är i dag svag, fastän jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är starkare än jag. Må Herren vedergälla den som gör ont för hans ondska."
Ang Salita ng Dios (Tagalog Contemporary Bible) Copyright © 2009, 2011, 2014, 2015 by Biblica, Inc. ®
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
