David kung över Juda

David frågade därefter Herren: "Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Drag upp." David frågade: "Vart skall jag gå?" Han svarade: "Till Hebron." David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, som hade varit hustru till karmeliten Nabal. David förde också sina män upp dit, var och en med sitt husfolk, och de bosatte sig i Hebrons städer. Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen i Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: " Herren välsigne er, eftersom ni visat er herre Saul den godheten att begrava honom! Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Också jag vill göra gott mot er, därför att ni har gjort detta. Var nu starka och tappra män, för Saul, er herre, är död, och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."

Is-Boset kung över Israel

Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Is-Boset och förde honom till Mahanajim och gjorde honom till kung i Gilead och asureernas land och Jisreel, och över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel. 10 Sauls son Is-Boset var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 Den tid David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De stötte på varandra vid Gibeons damm, och de intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och utföra en krigslek inför oss." Joab svarade: "Ja, låt dem komma fram." 15 Då reste de sig och gick fram, tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset och tolv av Davids tjänare. 16 De fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och alla stupade. Därför kallas denna plats Helkat-Hassurim.[a] Den ligger vid Gibeon.

17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre söner till Seruja var där: Joab, Abisaj och Asael. Asael var snabb på foten som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika från honom vare sig till höger eller vänster. 20 Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." 21 Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster. Angrip någon av de yngre och tag hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför skulle jag slå ner dig? Hur skulle jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" 23 Men när han vägrade låta honom vara gav Abner honom med bakänden av sitt spjut en stöt i buken, så att spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ner och dött, stannade till där.

24 Men Joab och Abisaj förföljde Abner. När solen hade gått ner och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia, på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: "Skall då svärdet få fortsätta att frossa? Förstår du inte att detta får ett bittert slut? Hur länge skall det dröja innan du befaller ditt folk att sluta med att förfölja sina bröder?" 27 Joab svarade: "Så sant Gud lever: Om du ingenting hade sagt, hade folket först i morgon dragit sig tillbaka och slutat förfölja sina bröder." 28 Därefter blåste Joab i hornet och allt folket gjorde halt. De förföljde inte längre Israel och fortsatte inte att strida.

29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och drog vidare hela förmiddagen och kom så till Mahanajim. 30 När Joab upphörde att förfölja Abner och samlade folket, saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.

Footnotes

  1. 2 Samuelsboken 2:16 Helkat-Hassurim betyder "de skarpa eggarnas fält".

David es proclamado rey de Judá

Después de esto aconteció que David consultó a Jehová, diciendo: ¿Subiré a alguna de las ciudades de Judá? Y Jehová le respondió: Sube. David volvió a decir: ¿A dónde subiré? Y él le dijo: A Hebrón. David subió allá, y con él sus dos mujeres, Ahinoam jezreelita y Abigail, la que fue mujer de Nabal el de Carmel.(A) Llevó también David consigo a los hombres que con él habían estado, cada uno con su familia; los cuales moraron en las ciudades de Hebrón. Y vinieron los varones de Judá y ungieron allí a David por rey sobre la casa de Judá.

Y dieron aviso a David, diciendo: Los de Jabes de Galaad son los que sepultaron a Saúl.(B) Entonces envió David mensajeros a los de Jabes de Galaad, diciéndoles: Benditos seáis vosotros de Jehová, que habéis hecho esta misericordia con vuestro señor, con Saúl, dándole sepultura. Ahora, pues, Jehová haga con vosotros misericordia y verdad; y yo también os haré bien por esto que habéis hecho. Esfuércense, pues, ahora vuestras manos, y sed valientes; pues muerto Saúl vuestro señor, los de la casa de Judá me han ungido por rey sobre ellos.

Guerra entre David y la casa de Saúl

Pero Abner hijo de Ner, general del ejército de Saúl, tomó a Is-boset hijo de Saúl, y lo llevó a Mahanaim, y lo hizo rey sobre Galaad, sobre Gesuri, sobre Jezreel, sobre Efraín, sobre Benjamín y sobre todo Israel. 10 De cuarenta años era Is-boset hijo de Saúl cuando comenzó a reinar sobre Israel, y reinó dos años. Solamente los de la casa de Judá siguieron a David. 11 Y fue el número de los días que David reinó en Hebrón sobre la casa de Judá, siete años y seis meses.

12 Abner hijo de Ner salió de Mahanaim a Gabaón con los siervos de Is-boset hijo de Saúl, 13 y Joab hijo de Sarvia y los siervos de David salieron y los encontraron junto al estanque de Gabaón; y se pararon los unos a un lado del estanque, y los otros al otro lado. 14 Y dijo Abner a Joab: Levántense ahora los jóvenes, y maniobren delante de nosotros. Y Joab respondió: Levántense. 15 Entonces se levantaron, y pasaron en número igual, doce de Benjamín por parte de Is-boset hijo de Saúl, y doce de los siervos de David. 16 Y cada uno echó mano de la cabeza de su adversario, y metió su espada en el costado de su adversario, y cayeron a una; por lo que fue llamado aquel lugar, Helcat-hazurim,[a] el cual está en Gabaón. 17 La batalla fue muy reñida aquel día, y Abner y los hombres de Israel fueron vencidos por los siervos de David. 18 Estaban allí los tres hijos de Sarvia: Joab, Abisai y Asael. Este Asael era ligero de pies como una gacela del campo.

19 Y siguió Asael tras de Abner, sin apartarse ni a derecha ni a izquierda. 20 Y miró atrás Abner, y dijo: ¿No eres tú Asael? Y él respondió: Sí. 21 Entonces Abner le dijo: Apártate a la derecha o a la izquierda, y echa mano de alguno de los hombres, y toma para ti sus despojos. Pero Asael no quiso apartarse de en pos de él. 22 Y Abner volvió a decir a Asael: Apártate de en pos de mí; ¿por qué he de herirte hasta derribarte? ¿Cómo levantaría yo entonces mi rostro delante de Joab tu hermano? 23 Y no queriendo él irse, lo hirió Abner con el regatón de la lanza por la quinta costilla, y le salió la lanza por la espalda, y cayó allí, y murió en aquel mismo sitio. Y todos los que venían por aquel lugar donde Asael había caído y estaba muerto, se detenían.

24 Mas Joab y Abisai siguieron a Abner; y se puso el sol cuando llegaron al collado de Amma, que está delante de Gía, junto al camino del desierto de Gabaón. 25 Y se juntaron los hijos de Benjamín en pos de Abner, formando un solo ejército; e hicieron alto en la cumbre del collado. 26 Y Abner dio voces a Joab, diciendo: ¿Consumirá la espada perpetuamente? ¿No sabes tú que el final será amargura? ¿Hasta cuándo no dirás al pueblo que se vuelva de perseguir a sus hermanos? 27 Y Joab respondió: Vive Dios, que si no hubieses hablado, el pueblo hubiera dejado de seguir a sus hermanos desde esta mañana. 28 Entonces Joab tocó el cuerno, y todo el pueblo se detuvo, y no persiguió más a los de Israel, ni peleó más.

29 Y Abner y los suyos caminaron por el Arabá toda aquella noche, y pasando el Jordán cruzaron por todo Bitrón y llegaron a Mahanaim. 30 Joab también volvió de perseguir a Abner, y juntando a todo el pueblo, faltaron de los siervos de David diecinueve hombres y Asael. 31 Mas los siervos de David hirieron de los de Benjamín y de los de Abner, a trescientos sesenta hombres, los cuales murieron. 32 Tomaron luego a Asael, y lo sepultaron en el sepulcro de su padre en Belén. Y caminaron toda aquella noche Joab y sus hombres, y les amaneció en Hebrón.

Footnotes

  1. 2 Samuel 2:16 Esto es, Campo de filos de espada, de los adversarios, o de los bandos.