2 Mosebok 4
Svenska Folkbibeln
Mose får makt att göra under
4 Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?" 2 Då sade Herren till honom: "Vad är det du har i handen?" 3 Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den. 4 Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och tag den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand. 5 Herren sade: "Genom detta skall de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."
6 Herren sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. 8 Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken."
10 Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." 11 Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." 13 Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."
Mose återvänder till Egypten
18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!" 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda." 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.
21 Herren sade till Mose: "När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket. 22 Du skall säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."
24 Under resan hände det på ett viloställe att Herren kom emot Mose och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, vidrörde Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig." 26 Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".
27 Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose på Guds berg, och han kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade talat när han sände honom, och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra. 29 Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste av Israels barn. 30 Och Aron talade om allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. 31 Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.
出埃及 4
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
上帝赐摩西能力
4 摩西回答说：“他们不会相信我或听我的话，他们会说，‘耶和华根本没有向你显现。’” 2 耶和华对摩西说：“你手里拿的是什么？”摩西说：“是一根手杖。” 3 耶和华说：“把它丢在地上！”于是，摩西把杖丢在地上，杖变成了一条蛇。摩西连忙跑开。 4 耶和华说：“你伸手抓住它的尾巴！”摩西就伸手抓蛇的尾巴，蛇在他手中变回了杖。 5 耶和华说：“这样，他们就会相信他们祖先的上帝耶和华，就是亚伯拉罕、以撒和雅各的上帝，曾经向你显现。”
6 耶和华又说：“把手放进怀里。”摩西把手放进怀里，手抽出来的时候，竟患了麻风病，像雪一样白。 7 耶和华说：“再把手放进怀里。”摩西又把手放进怀里，这次再抽出来的时候，手已经复原，跟其他地方的皮肉一样。 8 耶和华说：“纵然他们不听你的话，不信第一个神迹，也必定相信第二个神迹。 9 如果他们两个神迹都不相信，还是不听你的话，你就从尼罗河里取些水来倒在旱地上，那水就会在旱地上变成血。”
10 摩西对耶和华说：“主啊！我向来不善言辞，即使你对仆人说话以后，我还是不善言辞，因为我是个拙口笨舌的人。” 11 耶和华对他说：“是谁造人的口舌？是谁使人变成哑巴或聋子？是谁使人目明或眼瞎？不都是我耶和华吗？ 12 去吧！我必赐给你口才，指示你说什么话。” 13 但是摩西说：“主啊，请派其他人去吧。” 14 耶和华向摩西发怒说：“利未人亚伦不是你哥哥吗？他是个能言善辨的人，正要来迎接你。他见到你一定很欢喜。 15 你要把该说的话传给他，我会赐你们口才，教你们如何行事。 16 他要替你向百姓说话，做你的发言人，你对他来说就像上帝一样。 17 你要把手杖带在身边，以便行神迹。”
18 摩西回到家里，对他的岳父叶忒罗说：“求你让我回埃及去探望我的亲人，看看他们是否在世。”叶忒罗说：“你平安地去吧。” 19 耶和华在米甸对摩西说：“你只管放心回埃及去，想害你性命的人都已经死了。” 20 于是，摩西拿着上帝的杖，带着妻子和儿子骑驴返回埃及。 21 耶和华对摩西说：“你到了埃及，见到法老的时候，务要照我赐给你的能力在法老面前行神迹。但我要使他的心刚硬，他必不让百姓离开。 22 那时，你就告诉法老，‘耶和华说，以色列是我的长子， 23 我对你说过让我的长子出去事奉我，但你执意不肯。看啊，我要杀你的长子。’”
24 摩西在途中夜宿的时候，耶和华遇见摩西，想要杀他。 25 他的妻子西坡拉拿起锋利的火石，割下儿子的包皮，放在摩西脚前，说：“你真是我的血郎。” 26 这样，耶和华才没杀他。当时，西坡拉说“血郎”是指割礼一事。
27 耶和华对亚伦说：“你到旷野去迎接摩西。”他就在上帝的山上遇见摩西，并亲吻他。 28 摩西把耶和华吩咐他的以及要他行的神迹都告诉了亚伦。 29 摩西和亚伦一起回去招聚以色列的众长老， 30 亚伦把耶和华对摩西的吩咐详细地告诉他们。摩西又在百姓面前行了那些神迹， 31 百姓相信了。以色列人听见耶和华眷顾他们、看到了他们的苦难，都俯伏敬拜祂。
2 Moseboken 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Mose ber Gud om hjälp
4 Mose sa: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på vad jag säger? Om de säger att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig?”
2 ”Vad är det du har i din hand?” frågade Herren honom. ”En herdestav”, svarade han. 3 ”Kasta den på marken”, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm och han sprang undan för den. 4 Då sa Herren till honom: ”Ta fast den i stjärten!” När Mose gjorde det, blev den en stav igen. 5 ”Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
6 Stick nu in handen innanför din mantel”, sa Herren. Mose stack in handen i manteln och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit[a] som snö av spetälska. 7 ”Stick in den igen”, sa Herren, och han stack in den. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.
8 ”Om de inte tror dig eller tar det första tecknet på allvar, kommer de att tro på det andra, 9 och om de inte lyssnar på dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och det ska förvandlas till blod.”
10 Mose svarade: ”Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte nu heller, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.”
11 ”Vem har gett människan hennes mun?” frågade Herren honom. ”Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra? 12 Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga.”
13 ”Men Herre, kan du inte sända någon annan?” invände Mose. 14 Då blev Herren arg på Mose och sa: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig. 15 Tala till honom och lägg orden i hans mun. Jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra. 16 Han ska vara din talesman inför folket, och han ska vara din mun och du ska vara som Gud för honom. 17 Ta med dig staven, så att du med den kan göra tecknen.”
Mose återvänder till Egypten
18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: ”Jag skulle vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar för att se om de fortfarande lever.” ”Naturligtvis får du gå, och lycka till”, svarade Jetro.
19 Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: ”Gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.”
20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.
21 Herren sa till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, gör inför farao de under som jag har gett dig makt att göra. Men jag kommer att göra hans hjärta hårt, så att han inte släpper folket. 22 Då ska du säga till honom: ’Så säger Herren: Israel är min förstfödde son. 23 Jag har gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag döda din förstfödde son.’ ”
24 Vid ett nattläger under resan kom Herren emot Mose[b] och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses[c] fötter med den och sa: ”Du är verkligen min blodsbrudgum.” 26 Sedan lät Herren honom vara.[d] Detta med blodsbrudgum sa hon med tanke på omskärelsen.
27 Vid samma tid sa Herren till Aron: ”Gå ut i öknen och möt Mose.” Aron gick ända till Horeb, Guds berg, där han träffade Mose och hälsade honom med en kyss. 28 Mose talade om för Aron allt som Herren hade sänt honom till att säga och alla de tecken han fått befallning om att utföra.
29 Mose och Aron gick sedan och sammankallade alla de äldste i Israel. 30 Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose och Mose utförde tecknen inför folket. 31 Då trodde folket, när de hörde att Herren tagit sig an dem och sett deras förtryck. De föll ned och tillbad.
Footnotes
- 4:6 Ordet vit står inte med i hebreiskan och ”som snö” kan anspela på den flagiga karaktären av sjukdomen.
- 4:24 Eller Moses son; i grundtexten står bara honom.
- 4:25 I grundtexten honom; vem som åsyftas är osäkert. Episoden är över huvud taget svårtolkad.
- 4:26 Gud säger i vers 22 och 23 att Israel är hans förstfödde son, och att han ska döda faraos förstfödde, men Mose hade själv inte hållit förbundet med Gud och låtit omskära sin son. Se 1 Mos 17:9-10.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.