David och Saul i grottan

24 David drog upp därifrån och uppehöll sig bland En-Gedis bergfästen. ² När Saul kom tillbaka från filisteerna, talade man om för honom att David var i En-Gedis öken. ³ Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. ⁴ När han kom till fårfållorna vid vägen, fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov. Men David och hans män satt längst inne i grottan. ⁵ Davids män sade till honom: "Se, detta är den dag som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, så att du får göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. ⁶ Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. ⁷ Han sade till sina män: " Herren förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att jag skulle räcka ut min hand mot honom. Han är ju Herrens smorde." ⁸ David höll tillbaka sina män med stränga ord och tillät dem inte att överfalla Saul.

Och Saul steg upp och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. ⁹ Då steg också David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och konung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. ¹⁰ Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? ¹¹ Du har ju nu med egna ögon sett hur jag skonade dig, när Herren i dag hade gett dig i min hand i grottan och man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag skall inte räcka ut handen mot min herre. Han är ju Herrens smorde. ¹² Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av fliken på din mantel men inte dödade dig, kan du se och förstå att jag inte har velat göra något ont eller begå något brott och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. ¹³ Herren skall döma mellan mig och dig, och Herren skall hämnas mig på dig, men min hand skall inte komma vid dig. ¹⁴ Det är som det gamla ordspråket säger: "Från de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt är." Min hand skall inte komma vid dig.

¹⁵ Vem har Israels konung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund? En loppa? ¹⁶ Må Herren vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se till detta och utföra min sak, ja, må han döma mig fri från din hand."

¹⁷ När David hade sagt detta sade Saul: "Är det inte din röst, min son David?" Och Saul brast ut i gråt ¹⁸ och sade till David: "Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig fastän jag har gjort ont mot dig. ¹⁹ Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig och inte dödat mig, då Herren hade överlämnat mig i din hand. ²⁰ När någon träffar på sin fiende, brukar han då låta honom gå sin väg i frid? Herren må löna dig med gott för vad du har gjort mot mig i dag. ²¹ Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme skall förbli i din hand. ²² Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min fars hus." ²³ Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.