1 Samuelsboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Eli och Samuel
(1:1—7:17)
Samuels födelse och barndom
Hanna får bönesvar – en son
1 I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och son till Jerocham och sonson till Elihu som i sin tur var son till Tochu och sonson till Suf i Efraims stam. 2 Elkana hade två hustrur, Hanna och Peninna. Peninna hade fått barn, men Hanna kunde inte få några.
3 Varje år reste Elkana från sin stad till Shilo[a] för att tillbe och offra till härskarornas Herre. Vid den här tiden var Elis båda söner, Hofni och Pinechas, präster i Herrens tjänst. 4 Varje gång Elkana offrade, brukade han ge Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offerköttet. 5 Men åt Hanna gav han en särskild del[b]. Han älskade henne djupt trots att Herren inte gett henne några barn. 6 Hennes rival provocerade och retade henne ständigt för den ofruktsamhet som Herren låtit henne drabbas av. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick till Herrens hus blev hon hånad av Peninna. Hanna grät och ville inte äta. 8 ”Vad är det, Hanna, varför gråter du?” brukade Elkana, hennes man fråga. ”Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Betyder jag inte mer för dig än tio söner?”
9 Men det hände en gång i Shilo när de hade ätit offermåltiden tillsammans att Hanna gick till Herrens tempel där prästen Eli satt på sin stol bredvid ingången. 10 Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren. 11 Hon gav honom följande löfte: ”Härskarornas Herre, se till mig din tjänarinna i min stora sorg! Om du kommer ihåg mig, om du inte glömmer bort mig utan ger mig en son, så ska jag ge honom till Herren för hela livet och ingen rakkniv kommer någonsin att röra vid hans huvud![c]”
12 Hon bad länge inför Herren och Eli iakttog hennes läppar. 13 Hon bad tyst för sig själv. Hennes läppar rörde sig men hennes röst hördes inte. Eli trodde att hon hade druckit sig full. 14 ”Hur länge ska du bära dig åt som en drucken?” frågade han. ”Se till att du blir nykter!” 15 ”Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna! Jag har inte druckit något”, svarade hon. ”Jag har lagt fram allt som jag burit på inför Herren. 16 Tro inte att jag är en dålig kvinna! Jag har bett här i min sorg och förtvivlan.”
17 Då sa Eli: ”Gå i frid! Israels Gud ska svara på din bön vad den än gäller!” 18 ”Låt mig din tjänarinna alltid få möta din välvilja”, sa hon och gick sin väg. Efter det började hon äta igen och såg inte längre sorgsen ut.
19 Nästa morgon var de tidigt uppe och tillbad inför Herren än en gång. Sedan återvände de hem till Rama. Och när Elkana nu låg med Hanna, kom Herren ihåg henne. 20 Hon blev med barn och födde en son när tiden var inne. Hon kallade honom Samuel,[d] för hon sa: ”Jag bad till Herren att jag skulle få honom.”
Hanna uppfyller sitt löfte till Gud
21 Elkana och hela hans familj gick upp igen för att offra sitt årliga offer och löftesoffer inför Herren. 22 Hanna följde inte med utan hon sa till sin man: ”Låt mig vänta tills pojken blivit avvand. Sedan ska jag ta med honom till Herren och låta honom stanna där för alltid.”
23 Elkana svarade: ”Gör det du tycker är bäst! Vänta tills pojken är avvand. Må Herren bara låta sitt ord gå i uppfyllelse!”
Hanna stannade därför hemma tills hon slutat amma barnet. 24 Efter att hon avvant honom, tog hon honom med sig fastän han fortfarande var mycket ung[e]. De tog också med sig en tre år gammal tjur[f] som offer och en säck[g] mjöl och en vinsäck. Så fördes han till Herrens hus i Shilo. 25 Efter att de offrat tjuren, förde de pojken till Eli.
26 ”Min herre, så sant du lever”, sa Hanna till honom, ”jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Jag bad honom att ge mig denne pojke och Herren har svarat på min bön. 28 Nu vill jag ge honom till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.”
Därefter tillbad han[h] Herren.
Footnotes
- 1:3 Shilo. Den stad i Efraim där helgedomen, Herrens tält, stod uppställt. Se Jos 18:1.
- 1:5 Eller: dubbelt så mycket.
- 1:11 Det fanns flera regler för den som vigt sitt liv till Herren som nasir; en var att håret skulle få växa fritt. Se 4 Mos 6:1-8.
- 1:19,20 Samuel betyder ungefär hörd av Gud.
- 1:24 Kvinnorna ammade mycket länge. Samuel var alltså åtminstone ett par år gammal.
- 1:24 Eller tre tjurar.
- 1:24 Ordagrant: en efa, dvs. 20-40 liter.
- 1:28 I en av bokrullarna från Qumran står det istället hon.
撒母耳記上 1
Chinese Union Version Modern Punctuation (Traditional)
以利加拿攜二妻至示羅獻祭
1 以法蓮山地的拉瑪瑣非有一個以法蓮人，名叫以利加拿，是蘇弗的玄孫，托戶的曾孫，以利戶的孫子，耶羅罕的兒子。 2 他有兩個妻，一名哈拿，一名毗尼拿，毗尼拿有兒女，哈拿沒有兒女。 3 這人每年從本城上到示羅，敬拜祭祀萬軍之耶和華。在那裡，有以利的兩個兒子何弗尼、非尼哈當耶和華的祭司。 4 以利加拿每逢獻祭的日子，將祭肉分給他的妻毗尼拿和毗尼拿所生的兒女； 5 給哈拿的卻是雙份，因為他愛哈拿。無奈耶和華不使哈拿生育。 6 毗尼拿見耶和華不使哈拿生育，就做她的對頭，大大激動她，要使她生氣。 7 每年上到耶和華殿的時候，以利加拿都以雙份給哈拿。毗尼拿仍是激動她，以致她哭泣不吃飯。 8 她丈夫以利加拿對她說：「哈拿啊，你為何哭泣，不吃飯，心裡愁悶呢？有我不比十個兒子還好嗎？」
哈拿祈子
9 他們在示羅吃喝完了，哈拿就站起來。祭司以利在耶和華殿的門框旁邊，坐在自己的位上。 10 哈拿心裡愁苦，就痛痛哭泣，祈禱耶和華， 11 許願說：「萬軍之耶和華啊！你若垂顧婢女的苦情，眷念不忘婢女，賜我一個兒子，我必使他終身歸於耶和華，不用剃頭刀剃他的頭。」
12 哈拿在耶和華面前不住地祈禱，以利定睛看她的嘴。 13 原來哈拿心中默禱，只動嘴唇，不出聲音，因此以利以為她喝醉了。 14 以利對她說：「你要醉到幾時呢？你不應該喝酒。」 15 哈拿回答說：「主啊，不是這樣。我是心裡愁苦的婦人，清酒濃酒都沒有喝，但在耶和華面前傾心吐意。 16 不要將婢女看做不正經的女子，我因被人激動，愁苦太多，所以祈求到如今。」 17 以利說：「你可以平平安安地回去，願以色列的神允准你向他所求的！」 18 哈拿說：「願婢女在你眼前蒙恩。」於是婦人走去吃飯，面上再不帶愁容了。
撒母耳生
19 次日清早他們起來，在耶和華面前敬拜，就回拉瑪，到了家裡。以利加拿和妻哈拿同房，耶和華顧念哈拿， 20 哈拿就懷孕。日期滿足，生了一個兒子，給他起名叫撒母耳，說：「這是我從耶和華那裡求來的。」
撒母耳被獻於耶和華
21 以利加拿和他全家都上示羅去，要向耶和華獻年祭，並還所許的願。 22 哈拿卻沒有上去，對丈夫說：「等孩子斷了奶，我便帶他上去朝見耶和華，使他永遠住在那裡。」 23 她丈夫以利加拿說：「就隨你的意行吧，可以等兒子斷了奶。但願耶和華應驗他的話！」於是婦人在家裡乳養兒子，直到斷了奶。 24 既斷了奶，就把孩子帶上示羅，到了耶和華的殿，又帶了三隻公牛，一伊法細麵，一皮袋酒；那時孩子還小。 25 宰了一隻公牛，就領孩子到以利面前。 26 婦人說：「主啊，我敢在你面前起誓，從前在你這裡站著祈求耶和華的那婦人就是我。 27 我祈求為要得這孩子，耶和華已將我所求的賜給我了。 28 所以，我將這孩子歸於耶和華，使他終身歸於耶和華。」於是在那裡敬拜耶和華。
1 Samuelsboken 1
Svenska 1917
1 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.
2 Han hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.
3 Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för att tillbedja och offra åt HERREN Sebaot i Silo, där Elis båda söner, Hofni och Pinehas, då voro HERRENS präster.
4 En dag offrade nu Elkana. Och han plägade giva sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel av offret;
5 men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.
6 Men hennes medtävlerska plägade, för att väcka hennes vrede, mycket retas med henne, därför att HERREN hade gjort henne ofruktsam.
7 För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt intet.
8 Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du? Varför äter du icke? Varför är du så sorgsen? Är jag icke mer för dig än tio söner?
9 En gång när de hade ätit och druckit i Silo hände sig, medan prästen Eli satt på sin stol vid dörren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp
10 och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt.
11 Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.»
12 När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun
13 -- Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke -- då trodde Eli att hon var drucken.
14 Därför sade Eli till henne: »Huru länge skall du bete dig såsom en drucken? Laga så, att ruset går av dig.»
15 Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgöt nu min själ för HERREN.
16 Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.»
17 Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.»
18 Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut.
19 Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne,
20 Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»
21 När sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp för att offra åt HERREN sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer,
22 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: »Jag vill vänta, till dess att gossen har blivit avvand, då skall jag föra honom med mig, för att han må ställas fram inför HERRENS ansikte och sedan stanna där för alltid.»
23 Hennes man Elkana sade till henne: »Gör vad du finner för gott; stanna, till dess du har avvant honom; må HERREN allenast uppfylla sitt ord.» Så stannade då hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avvänja honom.
24 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, jämte tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel; så förde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.
25 Och de slaktade tjuren och förde så gossen fram till Eli.
26 Och hon sade: »Hör mig, min herre; så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN.
27 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom.
28 Därför vill ock jag nu giva honom tillbaka åt HERREN; så länge han lever, skall han vara given åt HERREN.» Och de tillbådo där HERREN. och Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative