1 Mosebok 32
Svenska Folkbibeln
Jakob förbereder mötet med Esau
32 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. 2 När han såg dem sade han: "Detta är Guds skara." Och han kallade platsen Mahanajim.[a]
3 Jakob skickade budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark, 4 och han befallde dem: "Så här skall ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. 5 Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon."
6 När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau och han kommer emot dig med fyrahundra man." 7 Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror 8 och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."
9 Och Jakob bad: " Herre, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. 12 Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."
13 Jakob stannade där den natten. Av sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di, tillsammans med deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsninnor med tio föl. 16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: "Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna." 17 Sedan befallde han den som gick först: "När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 då skall du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss." 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: "Som jag har sagt er skall ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni skall också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss." Ty han tänkte: "Jag vill beveka honom med de gåvor som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
Jakob kämpar vid Jabbok
22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. 23 Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. 24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". 28 Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel,[b] ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."
29 Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
30 Jakob kallade platsen Peniel,[c] ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats."
31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. 32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Footnotes
- 1 Mosebok 32:2 Mahanajim betyder "två skaror".
- 1 Mosebok 32:28 Israel betyder "han kämpar med Gud" (jfr Hos 12:4f).
- 1 Mosebok 32:30 Peniel (ävenPenuel ) betyder "Guds ansikte".
Génesis 32
Nueva Biblia de las Américas
Jacob teme encontrarse con Esaú
32 Cuando Jacob siguió su camino, los ángeles de Dios(A) le salieron al encuentro. 2 Y al verlos, Jacob dijo: «Este es el campamento[a] de Dios». Por eso le puso a aquel lugar el nombre de Mahanaim[b](B).
3 Entonces Jacob envió mensajeros delante de sí a su hermano Esaú(C), a la tierra de Seir(D), región[c] de Edom(E). 4 Y les dio órdenes, diciendo: «Así dirán a mi señor Esaú: “Así dice su siervo Jacob: ‘He morado[d] con Labán, y allí me he quedado hasta ahora(F). 5 Tengo bueyes, asnos y rebaños, siervos y siervas(G); y envío a avisar a mi señor, para hallar gracia ante sus ojos(H)’”».
6 Los mensajeros regresaron a Jacob, diciendo: «Fuimos a su hermano Esaú, y él también viene a su encuentro, y 400 hombres con él(I)». 7 Jacob tuvo mucho temor y se angustió(J). Dividió en dos campamentos[e] la gente que estaba con él, y las ovejas, las vacas y los camellos, 8 y dijo: «Si Esaú viene a un campamento y lo ataca[f], el campamento que queda escapará».
9 Entonces Jacob dijo: «Oh Dios de mi padre Abraham y Dios de mi padre Isaac(K), oh Señor, que me dijiste: “Vuelve a tu tierra(L) y a tus familiares, y Yo te haré prosperar[g]”. 10 Indigno soy de[h] toda misericordia y de toda la fidelidad[i] que has mostrado a Tu siervo(M). Porque con solo mi cayado crucé este Jordán, y ahora he llegado a tener[j] dos campamentos[k]. 11 Líbrame(N), te ruego, de la mano de mi hermano, de la mano de Esaú(O), porque yo le tengo miedo, no sea que venga y me hiera a mí y a las madres con los hijos(P). 12 Porque Tú me dijiste: “De cierto te haré prosperar[l](Q), y haré tu descendencia[m] como la arena del mar que no se puede contar por su gran cantidad[n](R)”».
13 Jacob pasó la noche allí. Entonces de lo que tenía consigo escogió[o] un presente para su hermano Esaú(S): 14 200 cabras y 20 machos cabríos, 200 ovejas y 20 carneros, 15 30 camellas criando[p] con sus crías, 40 vacas y 10 novillos, 20 asnas y 10 asnos. 16 Jacob los entregó a[q] sus siervos, cada manada aparte[r], y dijo a sus siervos: «Pasen delante de mí, y pongan un buen espacio entre manada y manada».
17 Y ordenó al primero: «Cuando mi hermano Esaú te encuentre y te pregunte: “¿De quién eres y adónde vas, y de quién son estos animales que van delante de ti?”, 18 entonces responderás: “Son de su siervo Jacob. Es un presente enviado a mi señor Esaú. Mire, él también viene detrás de nosotros”».
19 También dio órdenes al segundo y al tercero, y a todos los que iban tras las manadas, diciendo: «De esta manera hablarán a Esaú cuando lo encuentren, 20 y dirán: “Mire, su siervo Jacob también viene detrás de nosotros”». Pues dijo: «Lo apaciguaré con el presente que va delante de mí. Y después veré su rostro; quizá me acepte». 21 El presente pasó, pues, delante de él, y Jacob durmió aquella noche en el campamento.
Jacob lucha con el ángel de Dios
22 Aquella misma noche Jacob se levantó, y tomó a sus dos mujeres, a sus dos siervas y a sus once hijos, y cruzó el vado de Jaboc(T). 23 Después que los tomó y los hizo pasar el arroyo, hizo pasar también todo lo que tenía.
24 Jacob se quedó solo, y un hombre luchó con él(U) hasta rayar el alba. 25 Cuando vio que no podía prevalecer contra Jacob, lo tocó en la coyuntura del muslo, y se dislocó la coyuntura del muslo de Jacob mientras luchaba con él. 26 Entonces el hombre dijo: «Suéltame porque raya el alba». «No te soltaré si no me bendices(V)», le respondió Jacob. 27 «¿Cómo te llamas?», le preguntó el hombre. «Jacob», le respondió él.
28 Y el hombre dijo: «Tu nombre ya no será Jacob, sino Israel[s](W), porque has luchado con Dios y con los hombres, y has prevalecido». 29 Entonces Jacob le dijo: «Dame a conocer ahora tu nombre». «¿Para qué preguntas por mi nombre(X)?», le respondió el hombre. Y lo bendijo allí.
30 Y Jacob le puso a aquel lugar el nombre de Peniel[t], porque dijo: «He visto a Dios cara a cara, y ha sido preservada mi vida[u](Y)». 31 El sol salía cuando Jacob cruzaba Peniel(Z), y cojeaba de su muslo. 32 Por eso, hasta hoy, los israelitas no comen el tendón de la cadera que está en la coyuntura del muslo, porque el hombre tocó la coyuntura del muslo de Jacob en el tendón de la cadera.
Footnotes
- 32:2 O Esta es la compañía.
- 32:2 I.e. Dos Campamentos.
- 32:3 Lit. campo.
- 32:4 Lit. peregrinado.
- 32:7 O compañías.
- 32:8 Lit. hiere.
- 32:9 Lit. haré bien contigo.
- 32:10 Lit. menos soy que.
- 32:10 O verdad.
- 32:10 Lit. ser.
- 32:10 O compañías.
- 32:12 Lit. haré bien contigo.
- 32:12 Lit. simiente.
- 32:12 O su multitud.
- 32:13 Lit. tomó de lo que había venido a su mano.
- 32:15 O lecheras.
- 32:16 Lit. en mano de.
- 32:16 Lit. por sí misma.
- 32:28 I.e. El que lucha con Dios.
- 32:30 I.e. el rostro de Dios.
- 32:30 Lit. alma.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Nueva Biblia de las Américas™ NBLA™ Copyright © 2005 por The Lockman Foundation
