Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Add parallel Print Page Options
Close NUB

1 Moseboken 31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jakob återvänder hem

31 Men Jakob fick höra att Labans söner klagade: ”Han har tagit allt vår far ägde, och sin rikedom har han fått på vår fars bekostnad.” 2 Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

3 Herren talade nu till Jakob och sa till honom: ”Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.”

4 Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han höll till med hjordarna. 5 ”Jag ser att er far är kyligare mot mig än vad han var tidigare”, sa han till dem. ”Men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far, så mycket jag orkat, 7 men han har lurat mig och tio gånger ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig. 8 När han sa att de spräckliga djuren skulle bli min lön, födde hela hjorden spräckliga djur och när han sa att jag kunde få de strimmiga djuren, blev alla lammen strimmiga. 9 På så sätt har Gud tagit er fars boskap och gett den till mig.

10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga. 11 I min dröm ropade sedan Guds ängel på mig: ’Jakob!’ Jag svarade: ’Här är jag’. 12 Ängeln sa till mig: ’Alla bockar som parar sig med flocken är brokiga, spräckliga och strimmiga. Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig. 13 Jag är den Gud du mötte i Betel där du smorde en minnessten och gav ett löfte till mig. Lämna nu genast detta land och återvänd till det land där du föddes.’ ”

14 Rakel och Lea svarade: ”Det finns ingenting kvar för oss här av vår fars rikedom. 15 Behandlar han inte oss som främlingar? Han har sålt oss och det han fick för oss, har han redan gjort slut på. 16 De rikedomar som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför precis som Gud har sagt till dig!”

Laban förföljer Jakob

17 Jakob lyfte då upp sina barn och sina hustrur på kamelerna. 18 Han tog med sig all sin boskap och all sin egendom som han skaffat sig i Paddan Aram. Så begav han sig hemåt till sin far Isak i Kanaans land. 19 Laban hade gått iväg för att klippa sina får och då stal Rakel sin fars husgudar. 20 Jakob bedrog också araméen Laban genom att ge sig iväg utan förvarning. 21 Han flydde med alla sina ägodelar, gick över floden Eufrat och till Gileads bergsbygd. 22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare. 23 Då samlade han sina manliga släktingar och tog upp jakten. Han hann ifatt dem i Gileads bergsbygd efter sju dagar. 24 Den natten kom Gud till araméen Laban i en dröm och sa till honom: ”Akta dig noga för att säga något, vare sig gott eller ont, till Jakob!” 25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger i Gileads bergsbygd och Laban och hans följe slog också läger där.

26 ”Vad menar du med detta?” sa Laban till Jakob. ”Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som fångar, tillfångatagna i strid. 27 Varför smet du iväg och lurade mig? Du sa ingenting och lät mig inte ordna en avskedsfest med sång och spel, med tamburiner och lyror? 28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt! 29 Det skulle stå i min makt att skada dig, men din faders Gud visade sig för mig i natt och sa till mig: ’Akta dig noga för att säga något till Jakob, vare sig gott eller ont.’ 30 Men om du hade en sådan hemlängtan, varför stal du mina husgudar?” 31 ”Jag var rädd”, svarade Jakob. ”Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 32 Men när det gäller dina husgudar ska den du finner dem hos dö! Se efter själv, i våra släktingars närvaro, om du finner en enda sak, som är din, så ta den!” Jakob visste nämligen inte att Rakel hade stulit husgudarna.

33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält. 34 Men Rakel hade gömt husgudarna i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet, hittade han dem alltså inte. 35 ”Bli inte arg, min herre, för att jag inte kan resa mig”, sa Rakel till sin far, ”men jag har mina dagar[a] just nu.” Hur han alltså än letade efter sina husgudar, hittade han dem inte.

36 Nu blev Jakob rasande på Laban: ”Vad är mitt brott? Vad har jag gjort för ont? Du har jagat mig som en brottsling! 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit? Ta nu fram allt som jag har stulit och lägg det här framför oss, framför dina och mina släktingar, så de får döma mellan oss!

38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig. Dina tackor och dina getter har aldrig fött i otid, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. 39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, kom jag aldrig till dig med det. Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig också att betala för varje djur som stals från hjorden på dagen och även på natten.

40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter. 41 Ja, i tjugo år har jag varit hos dig och arbetat – fjorton år för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger! 42 Om inte min fars Gud hade varit med mig – Abrahams Gud, som även Isak fruktade – skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett mitt lidande och mitt hårda arbete, och det är därför som han fällde domen[b] i natt.”

43 Laban svarade: ”Dessa är mina döttrar, barnen är mina, och dessa hjordar och allt du ser här är mitt. Vad kan jag då göra med mina egna döttrar och barnen de fött? 44 Låt oss sluta ett förbund med varandra som ska vara ett vittne mellan dig och mig.”

45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke, 46 och han sa till sina släktingar att samla stenar, och de byggde ett stenröse. Sedan åt de en måltid tillsammans på röset. 47 Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed.[c]

48 ”Detta stenröse ska vara ett vittne mellan dig och mig”, sa Laban. Därför fick det heta Galed. 49 Det kallades också Mispa[d], för Laban sa: ”Må Herren vaka över oss, även när vi är utom synhåll för varandra. 50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra hustrur, kom ihåg att även om ingen människa är närvarande är Gud vittne mellan dig och mig.”[e]

51 ”Här är röset och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig”, sa Laban till Jakob. 52 ”Detta röse och denna stod står mellan oss som vittnen för att jag inte ska gå förbi denna plats för att göra dig något ont och att du inte heller ska passera den för att göra mig något ont. 53 Må Abrahams Gud och Nachors gudar, deras fäders gudar,[f] döma mellan oss.” Då svor Jakob en ed vid honom som hans far Isak fruktade. 54 Sedan offrade Jakob ett slaktoffer på berget och inbjöd sina släktingar till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget. 55 Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn till farväl och välsignade dem. Sedan återvände han hem.

Footnotes

  1. 31:35 En omskrivning för menstruation.
  2. 31:42 fällde domen kan också uppfattas som en tillrättavisning.
  3. 31:47 Båda namnen betyder vittnesröset eller edsröset, på arameiska respektive hebreiska.
  4. 31:49 Mispa betyder vaktplats.
  5. 31:50 Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
  6. 31:53 Eller: Må Abrahams Gud och Nachors Gud, deras fäders Gud… Översättningen i bibeltexten ovan är den mer troliga, eftersom det hebreiska verbet ”döma” är i pluralis och Laban verkar skilja mellan Jakobs Gud och Nachors gudar. Jfr även Jos 24:15 där Abrahams familj ursprungligen tjänade andra gudar och Laban hade fortfarande andra gudar.
Listen to Genesis 31
Close NASB

Genesis 31
New American Standard Bible

Jacob Leaves Secretly for Canaan

31 Now [a]Jacob heard the words of Laban’s sons, saying, “Jacob has taken away all that was our father’s, and from what belonged to our father he has made all this [b]wealth.” 2 And Jacob saw the [c]attitude of Laban, and behold, it was not friendly toward him as it had been before. 3 Then the Lord said to Jacob, “(A)Return to the land of your fathers and to your relatives, and (B)I will be with you.” 4 So Jacob sent word and called Rachel and Leah to his flock in the field, 5 and said to them, “(C)I see your father’s [d]attitude, that it is not friendly toward me as it was before, but (D)the God of my father has been with me. 6 (E)You know that I have served your father with all my strength. 7 Yet your father has (F)cheated me and (G)changed my wages ten times; however, (H)God did not allow him to do me harm. 8 If (I)he said this: ‘The speckled shall be your wages,’ then all the flock delivered speckled; and if he said this: ‘The striped shall be your wages,’ then all the flock delivered striped. 9 So God has (J)taken away your father’s livestock and given them to me. 10 And it came about at the time when the flock was breeding that I raised my eyes and saw in a dream—and behold—the male goats that were [e]mating were striped, speckled, or mottled. 11 Then (K)the angel of God said to me in the dream, ‘Jacob’; and I said, ‘Here I am.’ 12 He said, ‘Now raise your eyes and see that all the male goats that are [f]mating are striped, speckled, or mottled; for (L)I have seen everything that Laban has been doing to you. 13 I am (M)the God of Bethel, where you (N)anointed a memorial stone, where you made a vow to Me; now arise, [g]leave this land, and (O)return to the land of your birth.’” 14 Rachel and Leah said to him, “Do we still have any share or inheritance in our father’s house? 15 Are we not regarded by him as foreigners? For (P)he has sold us, and has also [h]entirely consumed our [i]purchase price. 16 Surely all the wealth which God has taken away from our father belongs to us and our children; now then, do whatever God has told you.”

17 Then Jacob stood up and put his children and his wives on camels; 18 and he drove away all his livestock and all his property which he had acquired, the livestock he possessed which he had acquired in Paddan-aram, (Q)to go to the land of Canaan to his father Isaac. 19 Laban had gone to shear his flock, and Rachel stole the [j](R)household idols that were her father’s. 20 And Jacob [k]deceived Laban the Aramean by not telling him that he was fleeing. 21 So he fled with all that he had; and he got up and crossed the Euphrates River, and set [l]out for the hill country of (S)Gilead.

Laban Pursues Jacob

22 When Laban was informed on the third day that Jacob had fled, 23 he took his kinsmen with him and pursued him a distance of seven days’ journey, and he overtook him in the hill country of Gilead. 24 However, (T)God came to Laban the Aramean in a (U)dream of the night and said to him, “[m](V)Be careful that you do not speak to Jacob either good or bad.”

25 And Laban caught up with Jacob. Now Jacob had pitched his tent in the hill country, and Laban with his kinsmen camped in the hill country of Gilead. 26 Then Laban said to Jacob, “What have you done [n]by deceiving me and carrying away my daughters like captives of the sword? 27 Why did you flee secretly and [o]deceive me, and did not tell me, so that I might have sent you away with joy and with songs, with (W)tambourine and with (X)lyre; 28 and did not allow me (Y)to kiss my [p]grandchildren and my daughters? Now you have done foolishly. 29 It is in [q]my power to do you harm, but (Z)the God of your father spoke to me last night, saying, ‘[r](AA)Be careful not to speak either good or bad to Jacob.’ 30 Now you have indeed gone away because you longed greatly for your father’s house; but why did you steal (AB)my gods?” 31 Then Jacob replied to Laban, “Because I was afraid, for I thought that you would take your daughters from me by force. 32 (AC)The one with whom you find your gods shall not live; in the presence of our relatives [s]point out what is yours [t]among my belongings and take it for yourself.” Now Jacob did not know that Rachel had stolen them.

33 So Laban went into Jacob’s tent, and into Leah’s tent, and into the tent of the two slave women, but he did not find them. Then he went out of Leah’s tent and entered Rachel’s tent. 34 Now Rachel had taken the [u]household idols and put them in the camel’s saddlebag, and she sat on them. So Laban searched through all the tent, but did not find them. 35 And she said to her father, “May my lord not be angry that I cannot (AD)stand in your presence, because the [v]way of women is upon me.” So he searched but did not find the [w](AE)household idols.

36 Then Jacob became angry and argued with Laban; and Jacob said to Laban, “What is my offense? What is my sin that you have hotly pursued me? 37 Though you have searched through all my property, what have you found of all your household property? Set it here in front of my relatives and your relatives, so that they may decide between the two of us. 38 For these twenty years I have been with you; your ewes and your female goats have not miscarried, nor have I eaten the rams of your flocks. 39 I did not even bring to you that which was torn by wild animals; I took the loss myself. You demanded it of my hand whether stolen by day or stolen by night. 40 This is how I was: by day the [x]heat consumed me and the frost by night, and my sleep fled from my eyes. 41 For these twenty years I have been in your house; (AF)I served you fourteen years for your two daughters, and six years for your flock, and you (AG)changed my wages ten times. 42 If (AH)the God of my father, the God of Abraham and the fear of Isaac, had not been for me, surely now you would have sent me away empty-handed. (AI)God has seen my affliction and the labor of my hands, so He (AJ)rendered judgment last night.”

The Covenant of Mizpah

43 Then Laban replied to Jacob, “The daughters are my daughters, the [y]children are my [z]grandchildren, (AK)the flocks are my flocks, and everything that you see is mine. But what can I do this day to these daughters of mine or to their children to whom they have given birth? 44 So now come, let’s (AL)make a covenant, [aa]you and I, and (AM)it shall be a witness between [ab]you and me.” 45 Then Jacob took (AN)a stone and set it up as a memorial stone. 46 Jacob said to his relatives, “Gather stones.” So they took stones and made a heap, and they ate there by the heap. 47 Now Laban (AO)called it [ac]Jegar-sahadutha, but Jacob called it [ad]Galeed. 48 Laban said, “(AP)This heap is a witness between [ae]you and me this day.” Therefore it was named Galeed, 49 and [af](AQ)Mizpah, for he said, “May the Lord keep watch between [ag]you and me when we are [ah]absent one from the other. 50 If you mistreat my daughters, or if you take wives besides my daughters, although no one is with us, see, (AR)God is witness between [ai]you and me.” 51 Laban also said to Jacob, “Behold this heap and behold the memorial stone which I have set between [aj]you and me. 52 This heap is a witness, and the memorial stone is a witness, that I will not pass by this heap to you for harm, and you will not pass by this heap and this memorial stone to me, for harm. 53 (AS)The God of Abraham and the God of Nahor, the God of their father, (AT)judge between us.” So Jacob swore by (AU)the fear of his father Isaac. 54 Then Jacob (AV)offered a sacrifice on the mountain, and called his relatives to [ak]the meal; and they ate [al]the meal and spent the night on the mountain. 55 [am]Then early in the morning Laban got up, and (AW)kissed his [an]grandchildren and his daughters and blessed them. Then Laban departed and returned to his place.

Footnotes

  1. Genesis 31:1 Lit he
  2. Genesis 31:1 Lit glory
  3. Genesis 31:2 Lit face
  4. Genesis 31:5 Lit face
  5. Genesis 31:10 Lit leaping upon the flock
  6. Genesis 31:12 Lit leaping upon the flock
  7. Genesis 31:13 Lit Go out from
  8. Genesis 31:15 I.e., enjoyed the benefit of
  9. Genesis 31:15 Lit money
  10. Genesis 31:19 Heb teraphim
  11. Genesis 31:20 Lit stole the heart of
  12. Genesis 31:21 Lit his face
  13. Genesis 31:24 Lit Take heed to yourself
  14. Genesis 31:26 Lit and you have stolen my heart
  15. Genesis 31:27 Lit steal me
  16. Genesis 31:28 Lit sons
  17. Genesis 31:29 Lit the power of my hand
  18. Genesis 31:29 Lit Take heed to yourself
  19. Genesis 31:32 Lit recognize
  20. Genesis 31:32 Lit with me
  21. Genesis 31:34 Heb teraphim
  22. Genesis 31:35 I.e., menstruation
  23. Genesis 31:35 Heb teraphim
  24. Genesis 31:40 Or drought
  25. Genesis 31:43 Lit sons
  26. Genesis 31:43 Lit sons
  27. Genesis 31:44 Lit I and you
  28. Genesis 31:44 Lit me and you
  29. Genesis 31:47 I.e., the heap of witness, in Aram
  30. Genesis 31:47 I.e., the heap of witness, in Heb
  31. Genesis 31:48 Lit me and you
  32. Genesis 31:49 Lit the Mizpah; i.e., the watchtower
  33. Genesis 31:49 Lit me and you
  34. Genesis 31:49 Lit hidden
  35. Genesis 31:50 Lit me and you
  36. Genesis 31:51 Lit me and you
  37. Genesis 31:54 Lit eat bread
  38. Genesis 31:54 Lit bread
  39. Genesis 31:55 Ch 32:1 in Heb
  40. Genesis 31:55 Lit sons
Next
1 Moseboken 30
1 Moseboken 32
Next
dropdown
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

New American Standard Bible (NASB)

New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.

New American Standard Bible is made available by The Lockman Foundation