1 Kungaboken 11
Svenska Folkbibeln 2015
Salomos hustrur
11 Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor[a] som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, 2 (A) De hörde till folk som Herren hade talat[b] om och sagt till Israels barn: ”Ni ska inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar.” Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3 Han hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta.
4 När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren hans Gud som hans far Davids hjärta hade varit. 5 (B) Salomo följde Astarte[c], sidoniernas gudinna, och Milkom[d], ammoniternas vidrighet. 6 Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans far David hade gjort. 7 (C) Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. 8 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.
9 (D) Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 (E) Han hade gett honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. 11 (F) Därför sade Herren till Salomo: ”Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har gett dig, ska jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. 12 Men för din far Davids skull ska jag inte göra det så länge du lever. Först ur din sons hand ska jag rycka det. 13 Men jag ska inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam ska jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.”
Salomos fiender
14 Herren reste upp en motståndare[e] till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom.
15 (G) När David var i strid med Edom[f] drog befälhavaren Joab upp för att begrava de stupade, och han dödade alla av mankön i Edom. 16 Joab och hela Israel stannade där i sex månader tills han hade utrotat alla av mankön i Edom. 17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.
18 Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung. Han gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan var Genubat i faraos hus bland faraos söner.
21 Medan Hadad var i Egypten, hörde han att David hade gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död. Då sade han till farao[g]: ”Låt mig resa hem till mitt land.” 22 Men farao sade till honom: ”Vad saknar du här hos mig, eftersom du vill resa hem till ditt land?” Men han svarade: ”Inget, men låt mig resa ändå.”
23 Gud reste upp ännu en motståndare till Salomo. Det var Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, kungen i Soba. 24 (H) När David åstadkom ett blodbad bland dem, samlade Rezon folk omkring sig och blev ledare för ett rövarband. De drog till Damaskus och slog sig ner där och gjorde sig till herrar i Damaskus. 25 Rezon var under hela Salomos livstid motståndare till Israel och gjorde landet skada, han liksom Hadad. Han var fientligt inställd till Israel, och han blev kung över Aram.
Jerobeam gör uppror mot Salomo
26 (I) En av Salomos tjänare hette Jerobeam. Han var son till Nebat, en efraimit från Sereda, och hans mor hette Serua[h] och var änka. Jerobeam gjorde uppror mot kungen. 27 (J) Orsaken till att han gjorde uppror mot kungen var denna: Salomo byggde på Millo. Han ville täppa till öppningen i muren omkring sin far Davids stad. 28 Jerobeam var en duglig man, och då Salomo såg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som Josefs hus hade att utföra.
29 Vid ett tillfälle när Jerobeam hade begett sig ut ur Jerusalem, kom profeten Ahia[i] från Shilo emot honom på vägen. Profeten var klädd i en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet. 30 Ahia tog den nya manteln,[j] som han hade på sig och slet sönder den i tolv delar. 31 Och han sade till Jerobeam: ”Ta här tio delar för dig själv, för så säger Herren Israels Gud: Jag ska rycka riket ur Salomos hand och ge tio av stammarna åt dig. 32 (K) Bara en stam ska han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt ur alla Israels stammar.
33 Detta ska ske, därför att de har övergett mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte gått på mina vägar och inte gjort det som är rätt i mina ögon, efter mina stadgar och föreskrifter, så som Salomos far David gjorde. 34 Men jag ska inte ta ifrån honom hela riket, utan jag ska låta honom vara furste så länge han lever, för min tjänare Davids skull som jag utvalde, därför att han höll fast vid mina bud och stadgar. 35 Men jag ska ta kungadömet från hans son och ge de tio stammarna till dig.
36 (L) Till hans son ska jag ge en stam, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag utvalt åt mig för att där fästa mitt namn. 37 Dig vill jag alltså ta och låta regera över allt du önskar, och du ska bli kung över Israel. 38 (M) Om du lyder allt jag befaller dig och går på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon, så att du håller fast vid mina stadgar och bud så som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och bygga åt dig ett hus som blir bestående, så som jag byggde ett hus åt David, och jag ska ge dig Israel. 39 Jag ska förödmjuka Davids släkt på så sätt, men inte för alltid.”
40 Salomo försökte döda Jerobeam, men Jerobeam flydde till Egypten, till Shishak[k], Egyptens kung, och stannade där till Salomos död.
Salomo dör
41 (N) Vad som mer finns att säga om Salomo, om allt han gjorde och hans visdom, det är skrivet i Salomos krönika. 42 Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.[l] 43 Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Footnotes
- 11:1 utländska kvinnor Allianser med grannfolk befästes normalt med kungabröllop.
- 11:2 Herren hade talat Se 5 Mos 7:3.
- 11:5 Astarte Fruktbarhetsgudinnan Ishtar. Dyrkades även bland israeliter (1 Sam 7:3, 12:10).
- 11:5 Milkom Alternativ form av Molok (”kung”), som dyrkades med barnoffer (3 Mos 20:2f, 2 Kung 3:27, Jer 32:35).
- 11:14 motståndare På hebreiska satán (även i vers 23 och 25).
- 11:15 När David var i strid med Edom Se 2 Sam 8:13f, Ps 60:2.
- 11:21 farao Vid denna tid (ca 970 f Kr) Siamun (986-967 f Kr), vars dotter var gift med Salomo (3:1).
- 11:26 Serua Betyder ”spetälsk”. Kanske en förvrängning av Seruja, ”väldoftande” (1 Sam 26:6).
- 11:29 Ahia Betyder ”Herren är min broder”.
- 11:30 den nya manteln Kläder var mycket dyra. Fattigt folk ägde inget ombyte (2 Mos 22:26).
- 11:40 Shishak På egyptiska Sheshonk I (ca 945-922 f Kr), en libyskättad överbefälhavare som blev farao. Efter Salomos död härjade han Israel och Syrien år 925 f Kr (14:25f).
- 11:42 Salomo … fyrtio år Ca 970-930 f Kr.
1 Kungaboken 11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Salomos hustrur förleder honom
11 Kung Salomo skaffade sig många hustrur vid sidan om den egyptiska prinsessan, Faraos dotter. En hel del av dem kom från länder där man tillbad avgudar, från Moab, Ammon, Edom och Sidon och från hetiterna.
2 Trots att Herren klart och tydligt hade förbjudit Israel att beblanda sig med dessa folk, eftersom kvinnorna skulle kunna förleda dem att tillbe deras avgudar, gjorde Salomo ändå det.
3 Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De fick honom att vända sig bort från Herren,
4 särskilt när han började bli äldre. De övertalade honom att tillbe deras avgudar i stället för att bara vända sig till Herren och förlita sig på honom, som hans far David hade gjort.
5 Salomo tillbad Astarte, sidoniernas gudinna och Milkom, ammoniternas avskyvärde gud.
6 Alltså handlade Salomo uppenbart mot Herrens vilja och vägrade att följa Herrens befallningar, till skillnad från sin far.
7 Han byggde till och med ett tempel på Oljeberget, öster om Jerusalem, åt Kemos, moabiternas gud, ett annat åt Molok, ammoniternas gud,
8 och flera tempel byggdes för de av hans hustrur som dyrkade främmande gudar, så att de där kunde tända rökelse och offra till dem.
9-10 Herren blev mycket vred över Salomos svek och för att han hade avfallit från Herren, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom och varnat honom för att tillbe andra gudar. Men Salomo hade inte lyssnat,
11 och därför sa Herren till honom: Du har inte hållit det förbund vi ingick och inte heller levt efter mina lagar. Därför ska jag ta riket från dig och din familj och ge det åt någon annan.
12-13 Men för din fars skull ska jag inte göra det medan du lever. Jag ska ta riket från din son, men inte hela. För Davids skull och för min utvalda stad Jerusalems skull, ska han få behålla en av stammarna.
Salomos fiender
14 Herren såg till att Salomo fick en farlig motståndare i edomeen Hadad, som tillhörde den edomitiska kungafamiljen.
15 Flera år tidigare, när David hade varit i Edom tillsammans med Joab för att begrava de israelitiska soldater som dött i strid, hade den israelitiska armén tagit livet av alla män i hela landet.
16-18 Det tog sex månader att utföra detta. Men några kungliga tjänstemän hade tagit Hadad med sig till Egypten. Han var då bara en liten pojke. De begav sig från Midjan till Paran, där ytterligare några personer slöt sig till sällskapet och följde med dem till Egypten. Där tog Farao emot dem och gav Hadad ett hus med mark och även underhåll.
19 Farao var så förtjust i Hadad att han gav honom en syster till drottning Tapenes som hustru.
20 Med henne fick Hadad en son, Genubat, som växte upp i Faraos palats tillsammans med Faraos egna söner.
21 Men när Hadad i Egypten fick höra att både David och Joab var döda, bad han Farao om tillåtelse att få vända tillbaka till Edom.
22 Varför ska du göra det? frågade Farao honom. Vad är det du saknar här? Är du missnöjd med någonting? Allting är utmärkt här, men jag vill ändå resa hem igen, svarade han.
23 Ännu en av Salomos fiender, som Gud hade låtit få stor makt, var Reson. Han hade varit i tjänst hos Hadadeser, kungen i Soba, men flytt från sin post och lämnat landet.
24 Reson hade blivit ledare för ett gäng banditer, män som hade flytt med honom till Damaskus när David besegrade Soba. Reson bosatte sig i Damaskus och tog kontrollen över staden.
25 Under hela Salomos livstid var Reson hans bittra fiende och utgjorde alltså ytterligare ett problem för honom vid sidan av Hadad.
26 En annan upprorsmakare var Nebats son Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Seruga och var änka.
27-28 Det här är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp terrasserna och reparerade murarna i Davids stad. Jerobeam var en duktig arbetare, och när Salomo upptäckte det gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.
29 En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Ahia från Silo, som var klädd i en alldeles ny mantel.
30 När ingen annan fanns i närheten tog Ahia sin mantel och rev den i tolv delar
31 och sa till Jerobeam: Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud säger: 'Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna.
32 Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har valt framför alla andra städer i Israel.
33 Salomo har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemos, Moabs gud och Milkom, ammoniternas gud. Han har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt. Han har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.
34 Men jag ska inte ta riket från honom nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv.
35 Men jag ska ta riket från hans söner och ge dig tio stammar.
36 Hans son ska få behålla en stam, så att Davids ättlingar kan fortsätta att regera i Jerusalem, den stad där jag har bestämt att mitt namn ska finnas.
37 Jag ska sätta dig på Israels tron och ge dig oinskränkt makt!
38 Om du lyssnar till vad jag säger och vandrar på mina vägar och gör vad jag anser vara rätt och håller mina bud, som min tjänare David gjorde, då ska jag välsigna dig, och dina ättlingar ska regera över Israel. En gång gav jag samma löfte till David,
39 men på grund av Salomos synd ska jag straffa Davids ättlingar, dock inte för alltid.'
40 Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Sisak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.
Salomo dör
41 Om annat som hände under Salomos regering och om all hans visdom finns skrivet i Salomos krönika.
42 Salomo regerade i Jerusalem i fyrtio år,
43 och när han hade dött blev han begraven i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam efterträdde honom på tronen.
1 Koningen 11
Het Boek
Salomoʼs afgoderij
11 Behalve van de Egyptische prinses, hield koning Salomo nog van een groot aantal buitenlandse vrouwen. Velen van hen kwamen uit landen als Moab, Ammon, Edom, Sidon en het land van de Hethieten. 2 Ze waren afkomstig uit de volken waarover de Here tegen de Israëlieten had gezegd dat zij niet met zulke vrouwen mochten trouwen, omdat deze hen zouden overhalen hun afgoden te gaan aanbidden. Maar Salomo hield juist van die vrouwen. 3 Hij had zevenhonderd vrouwen van vorstelijke afkomst en driehonderd bijvrouwen en deze waren de aanleiding dat hij zijn hart van de Here afkeerde, 4 vooral toen hij al wat ouder werd. Zij brachten hem ertoe hun afgoden te vereren in plaats van volledig op de Here te vertrouwen en Hem te dienen zoals zijn vader David had gedaan. 5 Salomo vereerde Astarte, de godin van de Sidoniërs, en Milkom, de gruwelijke god van de Ammonieten. 6 Zo zondigde Salomo duidelijk tegen de Here en bleef de Here niet trouw, zoals zijn vader David wel deed. 7 Hij ging zelfs zover dat hij een tempel liet neerzetten op de Olijfberg, aan de overzijde van het dal bij Jeruzalem, voor Kemos, de verderfelijke afgod van Moab, en nog een andere voor Moloch, de schandelijke afgod van de Ammonieten. 8 Salomo bouwde tempels voor al zijn buitenlandse vrouwen, zodat zij reukwerk en offers voor hun afgoden konden verbranden.
9,10 De Here werd toornig op Salomo, omdat hij Hem de rug had toegekeerd. De Here, de God van Israël, die tweemaal aan Salomo was verschenen om hem speciaal te waarschuwen tegen het vereren van afgoden. Maar hij had niet geluisterd 11 en daarom zei de Here nu tegen hem: ‘Omdat u zich niet aan onze overeenkomst hebt gehouden en mijn wetten niet hebt gehoorzaamd, zal Ik het koninkrijk van u en uw familie wegnemen en het aan een van uw dienaren geven. 12,13 Ter wille van uw vader David zal Ik dat echter pas na uw dood doen. Ik zal het koninkrijk van uw zoon afnemen. En dan nog zal Ik hem koning over één stam laten zijn, ter wille van mijn dienaar David en ter wille van Jeruzalem, mijn uitverkoren stad.’
14 Daarom liet de Here de Edomiet Hadad steeds machtiger worden. Deze hoorde bij de koninklijke familie van Edom. 15 Jaren geleden, toen David met Joab in Edom was om de begrafenis van gesneuvelde soldaten te regelen, had het Israëlitische leger vrijwel iedere man in heel Edom gedood. 16-18 Daarvoor hadden zij zes maanden nodig, maar ten slotte hadden zij toch iedereen gedood, uitgezonderd Hadad en enkele van zijn vaders hovelingen die hem naar Egypte brachten (in die tijd was deze nog een kleine jongen). Zij wisten uit Midjan te ontkomen en vluchtten naar Paran, waar anderen zich bij hen voegden en hen vergezelden naar Egypte. Daar had de farao hun onderdak en voedsel gegeven. 19 Hadad kon erg goed met de farao opschieten en deze gaf hem een vrouw, de zuster van koningin Tachpenes. 20 Zij kreeg een zoon, Genubath, die samen met de eigen zonen van de farao in het paleis werd opgevoed. 21 Toen Hadad in Egypte hoorde dat David en Joab dood waren, vroeg hij de farao toestemming naar Edom terug te keren. 22 ‘Waarom?’ vroeg de farao hem. ‘U komt bij ons toch niets tekort?’ ‘Nee, alles is prima in orde,’ antwoordde Hadad, ‘maar toch zou ik graag naar mijn vaderland terugkeren.’
23 Een andere rivaal van Salomo, die door Gods toedoen ook steeds machtiger werd, was Rezon, de zoon van Eljada, die wegvluchtte van koning Hadadezer van Zoba. 24 Hij was de leider van een groep bandieten geworden die met hem naar Damascus vluchtten (waar hij later koning werd), toen David Zoba verwoestte. 25 Gedurende heel Salomoʼs leven waren Hadad en Rezon zijn vijanden, van wie vooral de laatste, als koning van Syrië, een felle haat jegens Israël koesterde.
26 Een andere tegenstander was Jerobeam, de zoon van Nebat en dienaar aan het hof van koning Salomo. Hij was afkomstig uit de stad Zereda in Efraïm, zijn moeder Zerua was weduwe. 27,28 De volgende gebeurtenissen vormden de aanleiding voor zijn opstand tegen de koning. Salomo herbouwde de burcht Millo en repareerde de stadsmuren die zijn vader had gemaakt. Jerobeam was een energiek man en een goede werkkracht en toen Salomo dat zag, stelde hij hem aan als leider van de werktroepen van de stam van Jozef.
29 Toen Jerobeam op een dag Jeruzalem verliet, kwam de profeet Ahia uit Silo (die voor die gelegenheid een nieuwe mantel aan had) hem tegen en riep hem bij zich voor een gesprek. Toen de twee mannen daar alleen in het veld stonden, 30 scheurde Ahia zijn nieuwe mantel in twaalf stukken 31 en zei tegen Jerobeam: ‘Neem tien van deze stukken, want de Here, de God van Israël zegt: “Ik zal het koninkrijk uit de handen van Salomo rukken en tien stammen aan u geven. 32 Maar Ik zal hem één stam laten houden ter wille van mijn dienaar David en ter wille van Jeruzalem, de stad die Ik boven alle steden van Israël heb uitgekozen. 33 Ze hebben Mij verlaten en vereren Astarte, de godin van de Sidoniërs, Kemos, de god van Moab, en Milkom, de god van de Ammonieten. Zij hebben mijn paden niet gevolgd en niet gedaan wat Ik als goed beschouw. Ze hebben zich niet aan mijn wetten en geboden gehouden, zoals Salomoʼs vader David wel deed. 34 Ik zal het koninkrijk nu nog niet van Salomo afnemen. Ter wille van mijn dienaar David, die Ik uitkoos en die mijn geboden gehoorzaamde, zal Ik Salomo laten regeren tot het einde van zijn leven. 35 Maar Ik zal het koninkrijk van zijn zoon afnemen en tien stammen aan u geven. 36 Zijn zoon zal de overgebleven stam krijgen, zodat de nakomelingen van David in Jeruzalem blijven regeren. Dat is tenslotte de stad die Ik heb uitgekozen als de plaats waar mijn naam is gevestigd. 37 U zal Ik op de troon van Israël zetten en absolute macht geven. 38 Als u luistert naar wat Ik u zeg, mijn weg volgt en doet wat Ik goed vind, mijn geboden gehoorzaamt zoals mijn dienaar David deed, zal Ik u zegenen, uw nakomelingen zullen dan voor altijd over Israël regeren. Eens deed Ik dezelfde belofte aan David. 39 Maar om Salomoʼs zonde zal Ik de nakomelingen van David vernederen, maar niet voor altijd.” ’
40 Salomo probeerde Jerobeam te doden, maar deze vluchtte naar koning Sisak van Egypte en bleef daar tot de dood van Salomo. 41 Alles wat Salomo verder deed en zei, staat beschreven in het boek ‘De geschiedenis van Salomo.’ 42 Hij regeerde Israël veertig jaar vanuit Jeruzalem, 43 waarna hij stierf. Hij werd begraven in de stad van zijn vader David en zijn zoon Rehabeam volgde hem op als koning.
1 Kings 11
New English Translation
The Lord Punishes Solomon for Idolatry
11 King Solomon fell in love with many foreign women (besides Pharaoh’s daughter), including Moabites, Ammonites, Edomites, Sidonians, and Hittites. 2 They came from nations about which the Lord had warned the Israelites, “You must not establish friendly relations with them![a] If you do, they will surely shift your allegiance to their gods.”[b] But Solomon was irresistibly attracted to them.[c]
3 He had 700 royal wives[d] and 300 concubines;[e] his wives had a powerful influence over him.[f] 4 When Solomon became old, his wives shifted his allegiance to[g] other gods; he was not wholeheartedly devoted to the Lord his God, as his father David had been.[h] 5 Solomon worshiped[i] the Sidonian goddess Astarte and the detestable Ammonite god Milcom.[j] 6 Solomon did evil in the Lord’s sight;[k] he did not remain loyal to[l] the Lord, as his father David had. 7 Furthermore,[m] on the hill east of Jerusalem[n] Solomon built a high place[o] for the detestable Moabite god Chemosh[p] and for the detestable Ammonite god Milcom.[q] 8 He built high places for all his foreign wives so they could burn incense and make sacrifices to their gods.[r]
9 The Lord was angry with Solomon because he had shifted his allegiance[s] away from the Lord, the God of Israel, who had appeared to him on two occasions[t] 10 and had warned him about this very thing, so that he would not follow other gods.[u] But he did not obey[v] the Lord’s command. 11 So the Lord said to Solomon, “Because you insist on doing these things and have not kept the covenantal rules I gave you,[w] I will surely tear the kingdom away from you and give it to your servant. 12 However, for your father David’s sake I will not do this while you are alive. I will tear it away from your son’s hand instead. 13 But I will not tear away the entire kingdom; I will leave[x] your son one tribe for my servant David’s sake and for the sake of my chosen city Jerusalem.”
14 The Lord brought[y] against Solomon an enemy, Hadad the Edomite, a descendant of the Edomite king. 15 During David’s campaign against Edom,[z] Joab, the commander of the army, while on a mission to bury the dead, killed every male in Edom. 16 For Joab and the entire Israelite army[aa] stayed there six months until they had exterminated every male in Edom.[ab] 17 Hadad,[ac] who was only a small boy at the time, escaped with some of his father’s Edomite servants and headed for Egypt.[ad] 18 They went from Midian to Paran; they took some men from Paran and went to Egypt. Pharaoh, king of Egypt, gave him a house and some land and supplied him with food.[ae] 19 Pharaoh liked Hadad so well[af] he gave him his sister-in-law (Queen Tahpenes’ sister) as a wife.[ag] 20 Tahpenes’ sister gave birth to his son,[ah] named Genubath. Tahpenes raised[ai] him in Pharaoh’s palace; Genubath grew up in Pharaoh’s palace among Pharaoh’s sons. 21 While in Egypt Hadad heard that David had passed away[aj] and that Joab, the commander of the army, was dead. So Hadad asked Pharaoh, “Give me permission to leave[ak] so I can return to my homeland.” 22 Pharaoh said to him, “What do you lack here that makes you want to go to your homeland?”[al] Hadad replied,[am] “Nothing, but please give me permission to leave.”[an]
23 God also brought against Solomon[ao] another enemy, Rezon son of Eliada who had run away from his master, King Hadadezer of Zobah. 24 He gathered some men and organized a raiding band.[ap] When David tried to kill them,[aq] they went to Damascus, where they settled down and gained control of the city. 25 He was Israel’s enemy throughout Solomon’s reign and, like Hadad, caused trouble. He loathed[ar] Israel and ruled over Syria.
26 Jeroboam son of Nebat, one of Solomon’s servants, rebelled against[as] the king. He was an Ephraimite[at] from Zeredah whose mother was a widow named Zeruah. 27 This is what prompted him to rebel against the king:[au] Solomon built a terrace, and he closed up a gap in the wall of the city of his father David.[av] 28 Jeroboam was a talented man;[aw] when Solomon saw that the young man was an accomplished worker, he made him the leader of the work crew from the tribe[ax] of Joseph. 29 At that time, when Jeroboam had left Jerusalem, the prophet Ahijah the Shilonite met him on the road; the two of them were alone in the open country. Ahijah[ay] was wearing a brand new robe, 30 and he grabbed the robe[az] and tore it into twelve pieces. 31 Then he told Jeroboam, “Take ten pieces, for this is what the Lord God of Israel has said: ‘Look, I am about to tear the kingdom from Solomon’s hand and I will give ten tribes to you. 32 He will retain one tribe, for my servant David’s sake and for the sake of Jerusalem, the city I have chosen out of all the tribes of Israel. 33 I am taking the kingdom from him[ba] because they have[bb] abandoned me and worshiped the Sidonian goddess Astarte, the Moabite god Chemosh, and the Ammonite god Milcom. They have not followed my instructions[bc] by doing what I approve and obeying my rules and regulations, as Solomon’s father David did.[bd] 34 I will not take the whole kingdom from his hand. I will allow him to be ruler for the rest of his life for the sake of my chosen servant David who kept my commandments and rules. 35 I will take the kingdom from the hand of his son and give ten tribes to you.[be] 36 I will leave[bf] his son one tribe so my servant David’s dynasty may continue to serve me[bg] in Jerusalem, the city I have chosen as my home.[bh] 37 I will select[bi] you; you will rule over all you desire to have and you will be king over Israel. 38 You must obey[bj] all I command you to do, follow my instructions,[bk] do what I approve,[bl] and keep my rules and commandments, as my servant David did. Then I will be with you and establish for you a lasting dynasty, as I did for David;[bm] I will give you Israel. 39 I will humiliate David’s descendants because of this,[bn] but not forever.’”[bo] 40 Solomon tried to kill Jeroboam, but Jeroboam escaped to Egypt and found refuge with King Shishak of Egypt.[bp] He stayed in Egypt until Solomon died.
Solomon’s Reign Ends
41 The rest of the events of Solomon’s reign, including all his accomplishments and his wise decisions, are recorded in the scroll called the Annals of Solomon.[bq] 42 Solomon ruled over all Israel from Jerusalem for forty years. 43 Then Solomon passed away[br] and was buried in the city of his father David.[bs] His son Rehoboam replaced him as king.[bt]
Footnotes
- 1 Kings 11:2 tn Heb “you must not go into them, and they must not go into you.”
- 1 Kings 11:2 tn Heb “Surely they will bend your heart after their gods.” The words “if you do” are supplied in the translation for clarification.
- 1 Kings 11:2 tn Heb “Solomon clung to them for love.” The pronominal suffix, translated “them,” is masculine here, even though it appears the foreign women are in view. Perhaps this is due to attraction to the masculine forms used of the nations earlier in the verse.
- 1 Kings 11:3 tn Heb “wives, princesses.”
- 1 Kings 11:3 sn Concubines were slave women in ancient Near Eastern societies who were the legal property of their master, but who could have legitimate sexual relations with their master. A concubine’s status was more elevated than a mere servant, but she was not free and did not have the legal rights of a free wife. The children of a concubine could, in some instances, become equal heirs with the children of the free wife. The usage in the present passage suggests that after the period of the Judges concubines may have become more of a royal prerogative (cf. also 2 Sam 21:10-14).
- 1 Kings 11:3 tn Heb “his wives bent his heart.”
- 1 Kings 11:4 tn Heb “bent his heart after.”
- 1 Kings 11:4 tn Heb “his heart was not complete with the Lord his God, like the heart of David his father.”
- 1 Kings 11:5 tn Heb “walked after.”
- 1 Kings 11:5 tn Heb “Milcom, the detestable thing of the Ammonites.”
- 1 Kings 11:6 tn Heb “in the eyes of the Lord.”
- 1 Kings 11:6 tn The idiomatic statement reads in Hebrew, “he did not fill up after.”
- 1 Kings 11:7 tn Heb “then.”
- 1 Kings 11:7 sn The hill east of Jerusalem refers to the Mount of Olives.
- 1 Kings 11:7 sn A high place. The “high places” were places of worship that were naturally or artificially elevated (see 1 Kgs 3:2).
- 1 Kings 11:7 tn Heb “Chemosh, the detestable thing of Moab.”
- 1 Kings 11:7 tc The MT reads “Molech,” but Milcom must be intended (see vv. 5, 33).
- 1 Kings 11:8 tn Heb “and the same thing he did for all his foreign wives, [who] were burning incense and sacrificing to their gods.”
- 1 Kings 11:9 tn Heb “bent his heart.”
- 1 Kings 11:9 sn These two occasions are mentioned in 1 Kgs 3:5 and 9:2.
- 1 Kings 11:10 tn Heb “and had commanded him concerning this thing not to walk after other gods.”
- 1 Kings 11:10 tn Or “keep.”
- 1 Kings 11:11 tn Heb “Because this is with you, and you have not kept my covenant and my rules which I commanded you.”
- 1 Kings 11:13 tn Heb “give.”
- 1 Kings 11:14 tn Or “raised up.”
- 1 Kings 11:15 tn Heb “when David was [fighting (?)] with Edom.”
- 1 Kings 11:16 tn Heb “and all Israel.”
- 1 Kings 11:16 tn Heb “until he had cut off every male in Edom.”
- 1 Kings 11:17 tn The MT reads “Adad,” an alternate form of the name Hadad.
- 1 Kings 11:17 tn Heb “and Adad fled, he and Edomite men from the servants of his father, to go to Egypt, and Hadad was a small boy.”
- 1 Kings 11:18 tn Heb “and they arose from Midian and went to Paran and they took men with them from Paran and went to Egypt to Pharaoh king of Egypt and he gave to him a house and food he said to him, and a land he gave to him.”
- 1 Kings 11:19 tn Heb “and Hadad found great favor in the eyes of Pharaoh.”
- 1 Kings 11:19 tn Heb “and he gave to him a wife, the sister of his wife, the sister of Tahpenes the queen.”
- 1 Kings 11:20 tn Heb “bore him Genubath his son.”
- 1 Kings 11:20 tc The Hebrew text reads וַתִּגְמְלֵהוּ (vattigmelehu, “weaned him”) but a slight alteration of the consonantal text yields וַתִּגְדְלֵהוּ (vattigdelehu, “raised him”), which seems to make better sense.
- 1 Kings 11:21 tn Heb “lay down with his fathers.”
- 1 Kings 11:21 tn Heb “send me away.”
- 1 Kings 11:22 tn Heb “Indeed what do you lack with me, that now you are seeking to go to your land?”
- 1 Kings 11:22 tn Heb “and he said.”
- 1 Kings 11:22 sn So Hadad asked Pharaoh…. This lengthy description of Hadad’s exile in Egypt explains why Hadad wanted to oppose Solomon and supports the author’s thesis that his hostility to Solomon found its ultimate source in divine providence. Though Hadad enjoyed a comfortable life in Egypt, when the Lord raised him up (apparently stirring up his desire for vengeance) he decided to leave the comforts of Egypt and return to Edom.
- 1 Kings 11:23 tn Heb “him”; the referent (Solomon) has been specified in the translation for clarity.
- 1 Kings 11:24 tn Heb “and he was the officer of a raiding band.”
- 1 Kings 11:24 tn The Hebrew text reads “when David killed them.” This phrase is traditionally joined with what precedes. The ancient Greek version does not reflect the phrase and some suggest that it has been misplaced from the end of v. 23.
- 1 Kings 11:25 tn The construction (Qal of קוּץ + בְּ [quts + bet] preposition) is rare, but not without parallel (see Lev 20:23).
- 1 Kings 11:26 tn Heb “raised a hand against.”
- 1 Kings 11:26 tn Heb “Ephrathite,” which here refers to an Ephraimite (see HALOT 81 s.v. אֶפְרַיִם).
- 1 Kings 11:27 tn Heb “this is the matter concerning which he raised a hand against the king.”
- 1 Kings 11:27 sn The city of his father David. The phrase refers here to the fortress of Zion in Jerusalem, not to Bethlehem. See 2 Sam 5:7.
- 1 Kings 11:28 tn Heb “man of strength.”
- 1 Kings 11:28 tn Heb “house.”
- 1 Kings 11:29 tn The Hebrew text has simply “he,” making it a bit unclear whether Jeroboam or Ahijah is the subject, but in the Hebrew word order Ahijah is the nearer antecedent, and this is followed by the present translation.
- 1 Kings 11:30 tn Heb “and Ahijah grabbed the new robe that was on him.”
- 1 Kings 11:33 tn The words “I am taking the kingdom from him” are supplied in the translation for clarification.
- 1 Kings 11:33 tc This is the reading of the MT; the LXX, Syriac, and Vulgate read “he has.”
- 1 Kings 11:33 tn Heb “walked in my ways.”
- 1 Kings 11:33 tn Heb “by doing what is right in my eyes, my rules and my regulations, like David his father.”
- 1 Kings 11:35 tn Heb “and I will give it to you, ten tribes.”
- 1 Kings 11:36 tn Heb “give.”
- 1 Kings 11:36 tn Heb “so there might be a lamp for David my servant all the days before me in Jerusalem.” The metaphorical “lamp” symbolizes the Davidic dynasty. Because this imagery is unfamiliar to the modern reader, the translation “so my servant David’s dynasty may continue to serve me” has been used.
- 1 Kings 11:36 tn Heb “so there might be a lamp for David my servant all the days before me in Jerusalem, the city which I have chosen for myself to put my name there.”
- 1 Kings 11:37 tn Heb “take.”
- 1 Kings 11:38 tn Heb “If you obey.” In the Hebrew text v. 38 is actually one long conditional sentence, which has been broken into two parts in the translation for stylistic purposes.
- 1 Kings 11:38 tn Heb “walk in my ways.”
- 1 Kings 11:38 tn Heb “do what is right in my eyes.”
- 1 Kings 11:38 tn Heb “I will build for you a permanent house, like I built for David.”
- 1 Kings 11:39 sn Because of this. Reference is made to the idolatry mentioned earlier.
- 1 Kings 11:39 tn Heb “but not all the days.”
- 1 Kings 11:40 tn Heb “but Jeroboam arose and ran away to Egypt, to Shishak king of Egypt.”
- 1 Kings 11:41 tn Heb “As for the rest of the events of Solomon, and all which he did, and his wisdom, are they not written on the scroll of the events of Solomon?”
- 1 Kings 11:43 tn Heb “lay down with his fathers.”
- 1 Kings 11:43 sn The city of his father David. The phrase refers here to the fortress of Zion in Jerusalem, not to Bethlehem. See 2 Sam 5:7.
- 1 Kings 11:43 tc Before this sentence the Old Greek translation includes the following words: “And it so happened that when Jeroboam son of Nebat heard—now he was in Egypt where he had fled from before Solomon and was residing in Egypt—he came straight to his city in the land of Sarira which is on mount Ephraim. And king Solomon slept with his fathers.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Het Boek Copyright © 1979, 1988, 2007 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
NET Bible® copyright ©1996-2017 by Biblical Studies Press, L.L.C. http://netbible.com All rights reserved.