路加福音 23
Chinese New Version (Traditional)
耶穌被押交彼拉多(A)
23 眾人都起來，把耶穌押到彼拉多那裡， 2 控告他說：“我們查出這個人煽惑我們的同胞，阻止納稅給凱撒，並且自稱是基督，是王。” 3 彼拉多問他：“你是猶太人的王嗎？”耶穌回答：“你已經說了（“你已經說了”或譯：“這是你說的”）。” 4 彼拉多對祭司長和眾人說：“我在這人身上，查不出有甚麼罪。” 5 但他們極力說：“他在猶太全地教導人，煽動群眾，從加利利直到這裡。”
希律王藐視耶穌
6 彼拉多聽見了，就問耶穌是不是加利利人。 7 既然知道他是屬於希律管轄的，就把他送回希律那裡；那時希律正在耶路撒冷。 8 希律看見耶穌，非常歡喜，因為他曾經聽過耶穌的事，早就想要見他，希望看他行個神蹟。 9 於是他問了耶穌許多話，但耶穌甚麼也不回答。 10 祭司長和經學家站著，猛烈地控告他。 11 希律和他的侍衛就藐視耶穌，戲弄他，給他穿上華麗的衣服，把他送回彼拉多那裡。 12 希律和彼拉多從前原是彼此為仇，在那一天就成了朋友。
彼拉多判耶穌釘十字架(B)
13 彼拉多召集了祭司長、官長和民眾， 14 對他們說：“你們把這人押到我這裡來，說他煽惑群眾，我已經在你們面前審訊過，在他身上一點也找不到你們控告他的罪狀， 15 連希律也找不到，又把他送回我這裡，可見他沒有作過該死的事。 16 我要責打他，然後把他釋放。”（有些抄本有第17節：“每逢節期，他必須照例給他們釋放一個囚犯。”也有些抄本把這句放在第19節後） 18 眾人齊聲喊叫：“除掉這個人，給我們釋放巴拉巴！” 19 這巴拉巴是因為在城裡作亂殺人而入獄的。 20 彼拉多再向他們說明，願意釋放耶穌。 21 然而他們高聲呼叫：“把他釘十字架，把他釘十字架！” 22 彼拉多第三次對他們說：“這人作過甚麼惡事呢？我在他身上找不出甚麼該死的罪。所以我要責打他，然後把他釋放。” 23 但他們大聲吵鬧，要他把耶穌釘十字架，他們的聲音就得了勝。 24 彼拉多就宣判，照他們的要求， 25 把他們所求那作亂殺人入獄的釋放了，卻把耶穌交出來，隨他們的意思處理。
耶穌被釘十字架(C)
26 他們把耶穌帶走的時候，抓住了一個從鄉下來的古利奈人西門，把十字架放在他身上，叫他背著跟在耶穌後面。 27 一大群人跟隨他，有些婦女為他捶胸痛哭。 28 耶穌轉過身來對她們說：“耶路撒冷的女兒啊，不要為我哭，卻要為你們自己和你們的兒女哭。 29 日子將到，人必說：‘不生育的和沒有懷過胎的，也沒有哺養過嬰兒的有福了。’
30 那時人要對大山說：
‘倒在我們身上！’
對小山說：
‘遮蓋我們！’
31 他們在青綠的樹上，既然這樣作；在枯乾的樹上，又會怎樣呢？”
32 他們另外帶來兩個犯人，和耶穌一同處死， 33 到了那名叫“髑髏”的地方，就把耶穌釘在十字架上，也釘了那兩個犯人，一左一右。 34 耶穌說：“父啊，赦免他們！因為他們不知道自己所作的是甚麼。”士兵抽籤，分了他的衣服。 35 群眾站著觀看，官長們嗤笑說：“他救了別人，如果他是基督，是 神所揀選的，讓他救自己吧！” 36 士兵也上前戲弄他，拿酸酒給他喝， 37 說：“如果你是猶太人的王，救你自己吧！” 38 在耶穌的頭以上有一個牌子寫著：“這是猶太人的王。”
39 懸掛著的犯人中，有一個侮辱他說：“你不是基督嗎？救你自己和我們吧！” 40 另一個就應聲責備他說：“你是同樣受刑的，還不懼怕 神嗎？ 41 我們是罪有應得的。我們所受的與所作的相稱，然而這個人並沒有作過甚麼不對的事。” 42 他又對耶穌說：“耶穌啊，你得國降臨的時候，求你記念我。” 43 耶穌對他說：“我實在告訴你，今天你必定同我在樂園裡了。”
耶穌死時的情形(D)
44 從大約正午直到下午三點鐘，遍地都黑暗了。 45 太陽沒有光，聖所的幔子從當中裂開。 46 耶穌大聲呼叫：“父啊，我把我的靈魂交在你手裡。”說了這話，氣就斷了。 47 百夫長看見所發生的事，就頌讚 神，說：“這真是個義人！” 48 聚集觀看的群眾，看見所發生的事，都捶著胸回去了。 49 與耶穌熟悉的人，和從加利利跟隨他來的婦女，都遠遠地站著，看這些事。
耶穌葬在墳墓裡(E)
50 有一個人名叫約瑟，是個議員，為人良善公義， 51 是猶太地亞利馬太城的人，一向等候 神的國，並不附和眾人的計謀和行為。 52 這人去見彼拉多，求領耶穌的身體。 53 他把身體取下來，用細麻布裹好，放在從石頭鑿出來的墳墓裡，這墳墓是從來沒有葬過人的。 54 那天是預備日，安息日就要開始， 55 那些從加利利和耶穌一起來的婦女，跟著來了。她們看見了墳墓，和他的身體怎樣安葬， 56 就回去預備香料和香膏。
安息日，她們遵著誡命安息。
Lukas 23
Svenska Folkbibeln
Jesus inför Pilatus
23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." 3 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." 5 Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7 Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11 Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14 och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 16 Därför vill jag bestraffa[a] honom och sedan frige honom."[b] 18 Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - 20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 21 Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 23 Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. 24 Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. 25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
Jesus korsfästes
26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[c] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."[d] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[e] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." [f] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[g] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Footnotes
- Lukas 23:16 bestraffa Dvs "gissla". Se not till Matt 10:17.
- Lukas 23:16 En del handskrifter tillägger (v. 17): "- Vid varje högtid måste han frige en fånge åt dem. -" Jfr Matt 27:15, Mark 15:6, Joh 18:39.
- Lukas 23:32 Två andra brottslingar Genom denna formulering påminner evangelisten om Jesajas ord: "Han blev räknad bland brottslingar" (Jes 53:12).
- Lukas 23:34 Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör Dessa ord saknas i vissa handskrifter.
- Lukas 23:45 förlåten Se not till Matt 27:51.
- Lukas 23:46 Ps 31:6.
- Lukas 23:48 slog sig för bröstet Se not till 18:13.
Luke 23
King James Version
23 And the whole multitude of them arose, and led him unto Pilate.
2 And they began to accuse him, saying, We found this fellow perverting the nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying that he himself is Christ a King.
3 And Pilate asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And he answered him and said, Thou sayest it.
4 Then said Pilate to the chief priests and to the people, I find no fault in this man.
5 And they were the more fierce, saying, He stirreth up the people, teaching throughout all Jewry, beginning from Galilee to this place.
6 When Pilate heard of Galilee, he asked whether the man were a Galilaean.
7 And as soon as he knew that he belonged unto Herod's jurisdiction, he sent him to Herod, who himself also was at Jerusalem at that time.
8 And when Herod saw Jesus, he was exceeding glad: for he was desirous to see him of a long season, because he had heard many things of him; and he hoped to have seen some miracle done by him.
9 Then he questioned with him in many words; but he answered him nothing.
10 And the chief priests and scribes stood and vehemently accused him.
11 And Herod with his men of war set him at nought, and mocked him, and arrayed him in a gorgeous robe, and sent him again to Pilate.
12 And the same day Pilate and Herod were made friends together: for before they were at enmity between themselves.
13 And Pilate, when he had called together the chief priests and the rulers and the people,
14 Said unto them, Ye have brought this man unto me, as one that perverteth the people: and, behold, I, having examined him before you, have found no fault in this man touching those things whereof ye accuse him:
15 No, nor yet Herod: for I sent you to him; and, lo, nothing worthy of death is done unto him.
16 I will therefore chastise him, and release him.
17 (For of necessity he must release one unto them at the feast.)
18 And they cried out all at once, saying, Away with this man, and release unto us Barabbas:
19 (Who for a certain sedition made in the city, and for murder, was cast into prison.)
20 Pilate therefore, willing to release Jesus, spake again to them.
21 But they cried, saying, Crucify him, crucify him.
22 And he said unto them the third time, Why, what evil hath he done? I have found no cause of death in him: I will therefore chastise him, and let him go.
23 And they were instant with loud voices, requiring that he might be crucified. And the voices of them and of the chief priests prevailed.
24 And Pilate gave sentence that it should be as they required.
25 And he released unto them him that for sedition and murder was cast into prison, whom they had desired; but he delivered Jesus to their will.
26 And as they led him away, they laid hold upon one Simon, a Cyrenian, coming out of the country, and on him they laid the cross, that he might bear it after Jesus.
27 And there followed him a great company of people, and of women, which also bewailed and lamented him.
28 But Jesus turning unto them said, Daughters of Jerusalem, weep not for me, but weep for yourselves, and for your children.
29 For, behold, the days are coming, in the which they shall say, Blessed are the barren, and the wombs that never bare, and the paps which never gave suck.
30 Then shall they begin to say to the mountains, Fall on us; and to the hills, Cover us.
31 For if they do these things in a green tree, what shall be done in the dry?
32 And there were also two other, malefactors, led with him to be put to death.
33 And when they were come to the place, which is called Calvary, there they crucified him, and the malefactors, one on the right hand, and the other on the left.
34 Then said Jesus, Father, forgive them; for they know not what they do. And they parted his raiment, and cast lots.
35 And the people stood beholding. And the rulers also with them derided him, saying, He saved others; let him save himself, if he be Christ, the chosen of God.
36 And the soldiers also mocked him, coming to him, and offering him vinegar,
37 And saying, If thou be the king of the Jews, save thyself.
38 And a superscription also was written over him in letters of Greek, and Latin, and Hebrew, This Is The King Of The Jews.
39 And one of the malefactors which were hanged railed on him, saying, If thou be Christ, save thyself and us.
40 But the other answering rebuked him, saying, Dost not thou fear God, seeing thou art in the same condemnation?
41 And we indeed justly; for we receive the due reward of our deeds: but this man hath done nothing amiss.
42 And he said unto Jesus, Lord, remember me when thou comest into thy kingdom.
43 And Jesus said unto him, Verily I say unto thee, Today shalt thou be with me in paradise.
44 And it was about the sixth hour, and there was a darkness over all the earth until the ninth hour.
45 And the sun was darkened, and the veil of the temple was rent in the midst.
46 And when Jesus had cried with a loud voice, he said, Father, into thy hands I commend my spirit: and having said thus, he gave up the ghost.
47 Now when the centurion saw what was done, he glorified God, saying, Certainly this was a righteous man.
48 And all the people that came together to that sight, beholding the things which were done, smote their breasts, and returned.
49 And all his acquaintance, and the women that followed him from Galilee, stood afar off, beholding these things.
50 And, behold, there was a man named Joseph, a counsellor; and he was a good man, and a just:
51 (The same had not consented to the counsel and deed of them;) he was of Arimathaea, a city of the Jews: who also himself waited for the kingdom of God.
52 This man went unto Pilate, and begged the body of Jesus.
53 And he took it down, and wrapped it in linen, and laid it in a sepulchre that was hewn in stone, wherein never man before was laid.
54 And that day was the preparation, and the sabbath drew on.
55 And the women also, which came with him from Galilee, followed after, and beheld the sepulchre, and how his body was laid.
56 And they returned, and prepared spices and ointments; and rested the sabbath day according to the commandment.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln