De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Mark 11:27-33)

20 En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram ² och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”

³ Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig: ⁴ Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”

⁵ De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. ⁶ Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.” ⁷ Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

⁸ Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)

⁹ Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. ¹⁰ När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. ¹¹ Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. ¹² Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³ ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’

¹⁴ Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ ¹⁵ Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”

”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. ¹⁶ ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”

När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”

¹⁷ Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:

¹⁸ Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.^[b] ”

¹⁹ De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)

²⁰ Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.

²¹ ”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. ²² Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”

²³ Men Jesus genomskådade deras list och sa: ²⁴ ”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

²⁵ ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

²⁶ De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.

Ska de döda uppstå igen?

(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)

²⁷ Sedan kom några saddukeer^[c] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:

²⁸ ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.^{[d] 29} Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. ³⁰ Bror nummer två ³¹ och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. ³² Till slut dog också kvinnan. ³³ När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

³⁴ Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. ³⁵ De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. ³⁶ De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. ³⁷ Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.^{[e] 38} Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”

³⁹ ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. ⁴⁰ Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)

⁴¹ Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? ⁴² David själv skrev ju i Psaltaren:

⁴⁴ David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)

⁴⁵ Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: ⁴⁶ ”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. ⁴⁷ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”