Tullindrivaren Sackaios

19 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. ² Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man. ³ Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. ⁴ Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.

⁵ När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”

⁶ Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus. ⁷ Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”

⁸ Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”

⁹ Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham^[a]. ¹⁰ För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”

Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna

(Matt 25:14-30)

¹¹ För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.

¹² Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.^{[b] 13} Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund^[c] att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka. ¹⁴ Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.

¹⁵ När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.

¹⁶ Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’

¹⁷ ’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’

¹⁸ Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.

¹⁹ Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’

²⁰ Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. ²¹ Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ ²² Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. ²³ Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’

²⁴ Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’

²⁵ ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’

²⁶ ’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har. ²⁷ Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Mark 11:1-10; Joh 12:12-15)

²⁸ Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar. ²⁹ När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna ³⁰ och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. ³¹ Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”

³² De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. ³³ När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?”

³⁴ De svarade: ”Herren behöver den.” ³⁵ Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp.

³⁶ När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen.^{[d] 37} Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.

jublade de.

³⁹ Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!”

⁴⁰ Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.”

⁴¹ När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. ⁴² ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. ⁴³ Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. ⁴⁴ De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”

Jesus rensar templet

(Matt 21:12-16; Mark 11:15-18; Joh 2:13-16)

⁴⁵ Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.^{[f] 46} Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”^[g]

⁴⁷ Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, ⁴⁸ men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.