Herre, du har varit vår tillflykt^[a]
    från släkte till släkte.
^2 (B) Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
        från evighet till evighet är du,
            Gud.

^3 (C) Du låter människan
        vända åter till stoft,
    du säger: "Vänd om,
        ni människors^[b] barn!"
^4 (D) Tusen år är i dina ögon
    som dagen i går som försvann,
        som en av nattens timmar^[c].
^5 (E) Du sköljer bort dem,
        de är som en sömn.
    Om morgonen gror de som gräset,
^6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
    mot kvällen vissnar det och torkar.

⁷ Vi går under genom din vrede,
    förskräckta av din glöd.
^8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
    våra hemligheter
        i ditt ansiktes ljus.
^9 (H) Alla våra dagar försvinner
        genom din vrede,
    vi slutar våra år som en suck.
^10 (I) Vårt liv varar sjuttio år,
        eller åttio om krafterna räcker.
    När det är som bäst
        är det möda och bekymmer.
    Snart är det slut och vi flyger bort.

^11 (J) Vem känner din vredes kraft
        och din harm
    så att han fruktar dig?
^12 (K) Lär oss att våra dagar är räknade,
    så att vi får visa hjärtan.

^13 (L) Kom tillbaka, Herre!
        Hur länge dröjer du?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd
        när morgonen gryr,
    så att vi får jubla och glädjas
        i alla våra dagar.
¹⁵ Gläd oss lika många dagar
        som du plågat oss,
    lika många år
        som vi sett det onda.
¹⁶ Låt din gärning bli synlig
        för dina tjänare
    och din härlighet över deras barn,
¹⁷ och låt Herren vår Guds ljuvlighet
        vila över oss.
    Ge oss framgång
        med våra händers verk,
    ja, ge framgång
        åt våra händers verk.