^2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    Herre Sebaot!
^3 (C) Min själ längtar och trängtar
        till Herrens gårdar,
    min själ och min kropp jublar
        mot levande Gud.

⁴ Sparven har funnit sig ett hem
    och svalan ett bo
        där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
        min kung och min Gud.
^5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela

^6 (E) Saliga är de
    som har sin styrka i dig,
        som har dina vägar i sitt hjärta.
^7 (F) När de vandrar genom tåredalen^[b]
        gör de den rik på källor,
    och höstregnet^[c] täcker den
        med välsignelser.
⁸ De går från kraft till kraft,
    de träder fram inför Gud på Sion.
⁹ Herre Gud Sebaot, hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud! Sela

^10 (G) Gud, se vår sköld,
    se på din smordes ansikte!
¹¹ En dag i dina gårdar
        är bättre än tusen andra.
    Jag vill hellre vakta dörren^[d]
        i min Guds hus
            än bo i de gudlösas tält,
^12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
        Herren ger nåd och ära.
    Inget gott nekar han dem
        som vandrar i fullkomlighet.

^13 (I) Herre Sebaot,
    salig är den som förtröstar på dig.