17 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

² Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

³ Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

⁴ Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

⁵ Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

⁶ Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

⁷ Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

⁸ Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

⁹ för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

¹⁰ Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

¹¹ Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

¹² Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

¹³ Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

¹⁴ ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

¹⁵ Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.