Lasaros uppväcks från de döda

11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i byn Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta ² (Det var samma Maria, vars bror Lasaros nu låg sjuk, som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår). ³ De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus: ”Herre, din vän är sjuk.”

⁴ Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte sluta med döden utan visar Guds härlighet, så att Guds Son blir förhärligad genom detta.” ⁵ Jesus älskade Marta, hennes syster och Lasaros. ⁶ När han hörde att Lasaros var sjuk, stannade han kvar där han var i ytterligare två dagar. ⁷ Sedan sa han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”

⁸ Men hans lärjungar sa till honom: ”Rabbi, judarna försökte just stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”

⁹ Då svarade Jesus: ”Har inte dagen tolv timmar? Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man denna världens ljus. ¹⁰ Men om man går om natten, då snubblar man, eftersom man inte har ljus.” ¹¹ Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”

¹² Hans lärjungar sa: ”Herre, om han sover så blir han snart frisk.” ¹³ Jesus menade att Lasaros hade dött, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död. ¹⁵ Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för att ni ska tro. Men nu måste vi gå till honom.” ¹⁶ Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra lärjungarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”

¹⁷ När Jesus kom fram till Betania fann han att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar. ¹⁸ Betania låg bara ungefär tre kilometer från Jerusalem, ¹⁹ och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg över deras bror. ²⁰ Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.

²¹ Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött. ²² Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”

²³ Jesus svarade: ”Din bror ska uppstå.”

²⁴ Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.”

²⁵ Men Jesus sa till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, även om han dör. ²⁶ Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du det?”

²⁷ ”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, som skulle komma hit till världen.”

²⁸ Efter att ha sagt detta gick hon därifrån, kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och vill träffa dig.” ²⁹ När Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.

³⁰ Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. ³¹ Så när judarna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till graven för att gråta, och de följde efter henne. ³² När Maria kom fram till Jesus och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” ³³ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt upprörd och skakad, ³⁴ och han frågade: ”Var har ni lagt honom?”

De sa: ”Kom och se, Herre!” ³⁵ Jesus grät.

³⁶ Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”

³⁷ Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha hindrat dennes död?” ³⁸ Än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.

³⁹ Jesus sa nu: ”Ta bort stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, sa: ”Herre, han luktar ju redan, för han har varit död i fyra dagar.”

⁴⁰ Då sa Jesus till henne: ”Sade jag dig inte att om du tror, så ska du få se Guds härlighet?” ⁴¹ Då tog de bort stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. ⁴² Själv visste jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” ⁴³ Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” ⁴⁴ Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Det judiska rådet planerar att döda Jesus

⁴⁵ Många av judarna som kommit ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick bort till fariseerna och rapporterade vad Jesus hade gjort.

⁴⁷ Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många tecken. ⁴⁸ Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer romarna att förstöra vårt tempel och vårt folk.”

⁴⁹ En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu förstår ni nog ingenting! ⁵⁰ Ni bör ju inse att det är bättre för er om en enda människa dör än att hela folket går under.”

⁵¹ Detta sa han inte av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året talade han profetiskt att Jesus skulle dö för folket, ⁵² och inte bara för dem, utan också för alla kringspridda Guds barn, för att samla och förena dem. ⁵³ Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.

⁵⁴ Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig bort till utkanten av öknen, till Efraim, där han stannade med sina lärjungar.

⁵⁵ Den judiska påskhögtiden närmade sig nu, och många från landet kom till Jerusalem i förväg för att gå igenom reningsceremonierna före påsken. ⁵⁶ De sökte efter Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till högtiden?” ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.