Gud blev människa

1 I början fanns Ordet^[a]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han fanns hos Gud i början. ³ Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. ⁴ I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. ⁵ Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit^[b] det.

⁶ Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, ⁷ för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. ⁹ Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.

¹⁰ Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. ¹¹ Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn ¹³ och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.

¹⁴ Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.

¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.^[c]’ ”

¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. ¹⁷ Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud^[d] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.

Johannes döparen talar om Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)

¹⁹ Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. ²⁰ Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”

²¹ ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia^[e]?”

”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”

”Är du profeten^[f]?”

”Nej”, svarade han.

²² Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

²³ Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!^[g]’ som profeten Jesaja har sagt.”

²⁴ De som hade sänts ut av fariseerna ²⁵ frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”

²⁶ Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. ²⁷ Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[h]”

²⁸ Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. ³⁰ Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ³¹ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”

³² Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ ³⁴ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son^[i].”

De första lärjungarna

³⁵ Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, ³⁶ och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”

³⁷ De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. ³⁸ När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”

De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”

³⁹ Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. ⁴⁰ Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹ Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).^{[j] 42} Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[k]”

⁴³ Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” ⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

⁴⁶ ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

⁴⁷ När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit^[l]. Det finns inget svek i honom.”

⁴⁸ ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

⁴⁹ Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

⁵⁰ Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” ⁵¹ Han sa vidare: ”Ja, sannerligen^[m] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”^[n]