约伯记 39
Chinese New Version (Traditional)
以動物的生態質問約伯
39 “山巖間的野山羊的產期你能曉得嗎？
母鹿下犢之期你能察出嗎？
2 牠們懷胎的月數你能計算嗎？
牠們生產的日期你能曉得嗎？
3 牠們屈身，把子產下，
就除掉生產的疼痛。
4 幼雛漸漸健壯，在荒野長大，
牠們一離群出去，就不再返回。
5 誰放野驢自由出去呢？
誰解開快驢的繩索呢？
6 我使原野作牠的家，
使鹹地作牠的居所。
7 牠嗤笑城裡的喧嘩，
不聽趕野驢的呼喝聲；
8 牠探索群山作牠的草場，
尋覓各樣青綠的東西。
9 野牛怎肯作你的僕人，
或在你的槽旁過夜呢？
10 你怎能用套繩把野牛繫在犁溝呢？
牠怎肯跟著你耙山谷之地呢？
11 你怎能因牠的力大就倚賴牠？
怎能把你所作的交給牠作呢？
12 怎能信任牠能把你的糧食運回來；
又收聚你禾場上的穀粒呢？
13 鴕鳥的翅膀欣然鼓動，
但牠的翎毛和羽毛哪有慈愛呢？
14 牠把蛋都留在地上，
使它們在土裡得溫暖，
15 牠卻忘記了人的腳可以把蛋踩碎，
野地的走獸會把蛋踐踏。
16 牠苛待幼雛，看牠們好像不是自己生的，
就算牠的勞苦白費了，也漠不關心，
17 因為 神使牠忘記了智慧，
也沒有把聰明分給牠。
18 牠挺身鼓翼奔跑的時候，
就譏笑馬和騎馬的人。
19 馬的大力是你所賜的嗎？
牠頸上的鬃毛是你披上的嗎？
20 是你使牠跳躍像蝗蟲嗎？
牠噴氣之威使人驚惶。
21 牠在谷中扒地，以己力為樂，
牠出去迎戰手持武器的人。
22 牠譏笑可怕的事，並不驚慌，
也不在刀劍的面前退縮。
23 箭袋、閃爍的矛與槍，
都在牠的身上錚錚有聲。
24 牠震抖激動，馳騁大地，
一聽見角聲，就不能站定。
25 角聲一響，牠就說‘呵哈’，
牠從遠處聞到戰爭的氣味，
又聽見軍長的雷聲和戰爭的吶喊。
26 鷹鳥飛翔，展翅南飛，
是因著你的聰明嗎？
27 大鷹上騰，在高處築巢，
是聽你的吩咐嗎？
28 牠住在山巖之上，
棲息在巖崖與堅固所在之上，
29 從那裡窺看獵物，
牠們的眼睛可以從遠處觀望。
30 牠的幼雛也都吮血；
被殺的人在哪裡，鷹也在哪裡。”
Job 39
Svenska 1917
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
2 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
4 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
5 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
6 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
7 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
8 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
9 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
10 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
11 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
12 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
14 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
15 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
16 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
17 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
18 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
19 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
20 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
21 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
22 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
23 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
24 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
26 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
27 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
28 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
29 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
30 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
31 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
32 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
33 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. Job, 40 Kapitlet Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen).
34 Så svarade nu HERREN Job och sade:
35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
36 Job svarade HERREN och sade:
37 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
38 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
