Add parallel Print Page Options

以動物的生態質問約伯

39 “山巖間的野山羊的產期你能曉得嗎?

母鹿下犢之期你能察出嗎?

牠們懷胎的月數你能計算嗎?

牠們生產的日期你能曉得嗎?

牠們屈身,把子產下,

就除掉生產的疼痛。

幼雛漸漸健壯,在荒野長大,

牠們一離群出去,就不再返回。

誰放野驢自由出去呢?

誰解開快驢的繩索呢?

我使原野作牠的家,

使鹹地作牠的居所。

牠嗤笑城裡的喧嘩,

不聽趕野驢的呼喝聲;

牠探索群山作牠的草場,

尋覓各樣青綠的東西。

野牛怎肯作你的僕人,

或在你的槽旁過夜呢?

10 你怎能用套繩把野牛繫在犁溝呢?

牠怎肯跟著你耙山谷之地呢?

11 你怎能因牠的力大就倚賴牠?

怎能把你所作的交給牠作呢?

12 怎能信任牠能把你的糧食運回來;

又收聚你禾場上的穀粒呢?

13 鴕鳥的翅膀欣然鼓動,

但牠的翎毛和羽毛哪有慈愛呢?

14 牠把蛋都留在地上,

使它們在土裡得溫暖,

15 牠卻忘記了人的腳可以把蛋踩碎,

野地的走獸會把蛋踐踏。

16 牠苛待幼雛,看牠們好像不是自己生的,

就算牠的勞苦白費了,也漠不關心,

17 因為 神使牠忘記了智慧,

也沒有把聰明分給牠。

18 牠挺身鼓翼奔跑的時候,

就譏笑馬和騎馬的人。

19 馬的大力是你所賜的嗎?

牠頸上的鬃毛是你披上的嗎?

20 是你使牠跳躍像蝗蟲嗎?

牠噴氣之威使人驚惶。

21 牠在谷中扒地,以己力為樂,

牠出去迎戰手持武器的人。

22 牠譏笑可怕的事,並不驚慌,

也不在刀劍的面前退縮。

23 箭袋、閃爍的矛與槍,

都在牠的身上錚錚有聲。

24 牠震抖激動,馳騁大地,

一聽見角聲,就不能站定。

25 角聲一響,牠就說‘呵哈’,

牠從遠處聞到戰爭的氣味,

又聽見軍長的雷聲和戰爭的吶喊。

26 鷹鳥飛翔,展翅南飛,

是因著你的聰明嗎?

27 大鷹上騰,在高處築巢,

是聽你的吩咐嗎?

28 牠住在山巖之上,

棲息在巖崖與堅固所在之上,

29 從那裡窺看獵物,

牠們的眼睛可以從遠處觀望。

30 牠的幼雛也都吮血;

被殺的人在哪裡,鷹也在哪裡。”

39 “你知道野山羊何时生产吗?
你看过母鹿产仔吗?
你能算出它们怀胎的月数吗?
你知道它们分娩的日期吗?
它们几时屈身产仔,
结束分娩之痛?
幼仔健壮,在荒野长大,
离群而去,不再回来。

“谁让野驴逍遥自在?
谁解开了它的缰绳?
我使它以旷野为家,
以盐地作居所。
它嗤笑城邑的喧闹,
不听赶牲口的吆喝。
它以群山作草场,
寻找青翠之物。

“野牛岂肯为你效劳,
在你的槽旁过夜?
10 你岂能用缰绳把野牛牵到犁沟?
它岂肯跟着你在山谷耕地?
11 你岂能倚靠它的大力,
把你的重活交给它?
12 岂能靠它运回粮食,
替你堆聚到麦场?

13 “鸵鸟欢然拍动翅膀,
它岂有白鹳的翎羽?
14 它将蛋产在地上,
使蛋得到沙土的温暖,
15 却不知蛋会被踩碎,
或遭野兽践踏。
16 它苛待雏鸟,好像它们并非己出,
就算徒劳一场,它也不怕。
17 因为上帝未赐它智慧,
没有给它悟性。
18 然而,一旦它展翅奔跑,
必嗤笑马儿和骑士。

19 “马的力量岂是你赐的?
它颈上的鬃毛岂是你披的?
20 岂是你使它跳跃如蝗虫,
发出令人胆寒的长嘶?
21 它在谷中刨地,
炫耀力量,奋力冲向敌军。
22 它嘲笑恐惧,毫不害怕,
不因刀剑而退缩。
23 它背上的箭袋铮铮作响,
长矛和投枪闪闪发光。
24 角声一响,它便无法静立,
狂烈地颤抖,急于驰骋大地。
25 听到角声,它就发出长嘶,
它老远便嗅到战争的气味,
并听见吶喊和将领的号令。

26 “鹰隼展翅翱翔,飞往南方,
岂是靠你的智慧?
27 秃鹰腾飞,在高处搭窝,
岂是奉你的命令?
28 它居住在悬崖上,
盘踞在山岩峭壁,
29 它从那里搜寻猎物,
它的目光直达远方。
30 它的幼雏噬血,
哪里有尸体,它就在哪里。”

39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,

där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?

Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?

5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?

Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.

Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?

Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.

10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.

11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.

12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?

13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?

14 Vågar du lita på honom och hans styrka?

15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?

16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.

17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen

18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.

19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,

20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.

21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.

22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?

23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?

24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.

27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.

28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.

29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?

30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.

32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.

33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.

34 Herren fortsatte:

35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?

36 Då svarade Job Gud:

37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.

38 Jag har redan sagt för mycket.