约书亚记 22
Chinese New Version (Simplified)
两个半支派返回河东
22 那时，约书亚把流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人召了来， 2 对他们说：“耶和华的仆人摩西吩咐你们的一切，你们都遵守了；我吩咐你们的一切，你们也都听从了。 3 这许多日子以来，你们一直没有撇弃你们的兄弟，直到今日；耶和华你们的 神吩咐你们的命令，你们也遵守了。 4 现在耶和华你们的 神，照着他应许的，已经使你们兄弟得享平安；现在你们可以返回自己家里，回到耶和华的仆人摩西在约旦河东赐给你们作产业的地方去。 5 只是你们要谨慎遵守耶和华的仆人摩西吩咐你们的诫命和律法，爱耶和华你们的 神，遵行他的一切道路，谨守他的诫命，紧紧倚靠他，一心一意事奉他。” 6 于是约书亚给他们祝福，打发他们回去，他们就回自己的家里去了。
7 摩西在巴珊已经把产业分给了玛拿西半个支派；至于另外半个支派，约书亚在约旦河西他们的兄弟中间，也把产业分给了他们。约书亚打发他们回家去的时候，给他们祝福， 8 对他们说：“你们带着许多财物，许多牲畜和金、银、铜、铁，以及许多衣服，回自己的家去吧；也要把你们从仇敌夺得的战利品与你们的兄弟同分。” 9 于是流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人，从迦南地的示罗起程，离开以色列人，回到他们所得的产业基列地去，就是照着耶和华借着摩西所吩咐，赐给他们的产业。
两个半支派在河畔筑坛
10 流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人，来到迦南地靠近约旦河的地区，就在约旦河边那里筑了一座祭坛，那坛十分壮观。 11 以色列人听见了这事，就说：“看哪，流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人，在迦南地边境，靠近约旦河的地区，以色列人境内，筑了一座坛。” 12 以色列人听见了这事，以色列全体会众就聚集在示罗，要上去讨伐他们。
其他支派产生疑惑
13 以色列人派以利亚撒祭司的儿子非尼哈，到基列地去见流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人； 14 又派十个首领与非尼哈同去，每一个都代表以色列的支派家族；他们是全体以色列各家族的领袖。 15 他们去到基列地，流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人那里，对他们说： 16 “耶和华的全体会众这样说：‘你们作的是甚么事？竟对以色列的 神不忠，今日转离不跟从耶和华，为自己筑了一座坛，背叛了耶和华。 17 从前拜毘珥的罪孽，我们还以为是小事吗？虽然有灾疫临到耶和华的会众，直到今日我们还没有洗净这罪呢。 18 你们今日竟转离不跟从耶和华吗？今日你们既然背叛耶和华，明日他必向以色列全体会众发怒了。 19 如果你们认为所得的地业不洁净，你们可以过到耶和华的地业，就是耶和华的帐幕居住的地方，在我们中间得地业；只是不可背叛耶和华，也不可背叛我们，在耶和华我们的 神的坛以外，为自己筑另一座坛。 20 从前谢拉的曾孙亚干，不是在当毁灭的物上犯了不忠的罪，以致 神的忿怒临到以色列全体会众吗？因他的罪孽而死的，还不只他一人呢！’”
释疑
21 于是流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人回答以色列各家族的统领说： 22 “大能者 神耶和华！大能者 神耶和华，他是知道的，愿以色列也知道；如果我们存心背叛，或是对耶和华不忠，今日就不要放过我们。 23 我们若是为自己筑坛，转离不跟从耶和华，或是把燔祭、素祭和平安祭献在坛上，愿耶和华亲自追究我们。 24 我们作这事，实在是有理由的，因为顾虑将来你们的子孙对我们的子孙说：‘你们与耶和华以色列的 神有甚么关系呢？ 25 流本人和迦得人啊，耶和华定了约旦河作我们和你们中间的疆界；你们与耶和华无分了。’这样，你们的子孙就使我们的子孙不再敬畏耶和华了。
26 “因此我们说：‘我们筑一座坛吧，不是为了献燔祭，也不是为了献别的祭， 27 而是为了在你们和我们中间，也在我们的后代中间作证据，使我们也可以在耶和华面前用燔祭、别的祭和平安祭事奉耶和华，免得你们的子孙将来对我们的子孙说：你们与耶和华无分了。’ 28 因此我们说：‘将来有人对我们，或是对我们的后代这样说，我们就可以回答：你们看我们列祖所筑的坛，是耶和华的祭坛的模式，这并不是用来献燔祭，也不是用来献别的祭，而是在我们和你们中间作证据。’ 29 我们决没有背叛耶和华的意思，今日要转离不跟从耶和华，在耶和华我们的 神的帐幕前的祭坛以外，另筑一座坛，为了献燔祭、素祭和别的祭。”
彼此谅解
30 非尼哈祭司和会众的领袖，以及与祭司同来的以色列的统领，听了流本人、迦得人和玛拿西人说的话，都很满意。 31 以利亚撒祭司的儿子非尼哈对流本人、迦得人和玛拿西人说：“今天我们知道耶和华是在我们中间的，因为你们并没有对耶和华不忠；现在你们已经救了以色列人脱离耶和华的手。” 32 以利亚撒祭司的儿子非尼哈和众领袖离开了流本人和迦得人，从基列地回到迦南地以色列人那里，把这事向他们报告。 33 以色列人对这事都很满意，就称颂 神，不再说要上去讨伐流本人和迦得人，毁灭他们所住的地方了。 34 流本人和迦得人给那坛起名叫证坛，因为他们说：“这坛在我们中间证明耶和华是 神。”
Joshua 22
New King James Version
Eastern Tribes Return to Their Lands
22 Then Joshua called the Reubenites, the Gadites, and half the tribe of Manasseh, 2 and said to them: “You have kept (A)all that Moses the servant of the Lord commanded you, (B)and have obeyed my voice in all that I commanded you. 3 You have not [a]left your brethren these many days, up to this day, but have kept the charge of the commandment of the Lord your God. 4 And now the Lord your God has given (C)rest to your brethren, as He promised them; now therefore, return and go to your tents and to the land of your possession, (D)which Moses the servant of the Lord gave you on the other side of the Jordan. 5 But (E)take[b] careful heed to do the commandment and the law which Moses the servant of the Lord commanded you, (F)to love the Lord your God, to walk in all His ways, to keep His commandments, to hold fast to Him, and to serve Him with all your heart and with all your soul.” 6 So Joshua (G)blessed them and sent them away, and they went to their tents.
7 Now to half the tribe of Manasseh Moses had given a possession in Bashan, (H)but to the other half of it Joshua gave a possession among their brethren on this side of the Jordan, westward. And indeed, when Joshua sent them away to their tents, he blessed them, 8 and spoke to them, saying, “Return with much riches to your tents, with very much livestock, with silver, with gold, with bronze, with iron, and with very much clothing. (I)Divide the [c]spoil of your enemies with your brethren.”
9 So the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh returned, and departed from the children of Israel at Shiloh, which is in the land of Canaan, to go to (J)the country of Gilead, to the land of their possession, which they had obtained according to the word of the Lord by the hand of Moses.
An Altar by the Jordan
10 And when they came to the region of the Jordan which is in the land of Canaan, the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh built an altar there by the Jordan—a great, impressive altar. 11 Now the children of Israel (K)heard someone say, “Behold, the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh have built an altar on the [d]frontier of the land of Canaan, in the region of the Jordan—on the children of Israel’s side.” 12 And when the children of Israel heard of it, (L)the whole congregation of the children of Israel gathered together at Shiloh to go to war against them.
13 Then the children of Israel (M)sent (N)Phinehas the son of Eleazar the priest to the children of Reuben, to the children of Gad, and to half the tribe of Manasseh, into the land of Gilead, 14 and with him ten rulers, one ruler each from the chief house of every tribe of Israel; and (O)each one was the head of the house of his father among the [e]divisions of Israel. 15 Then they came to the children of Reuben, to the children of Gad, and to half the tribe of Manasseh, to the land of Gilead, and they spoke with them, saying, 16 “Thus says the whole congregation of the Lord: ‘What (P)treachery[f] is this that you have committed against the God of Israel, to turn away this day from following the Lord, in that you have built for yourselves an altar, (Q)that you might rebel this day against the Lord? 17 Is the iniquity (R)of Peor not enough for us, from which we are not cleansed till this day, although there was a plague in the congregation of the Lord, 18 but that you must turn away this day from following the Lord? And it shall be, if you rebel today against the Lord, that tomorrow (S)He will be angry with the whole congregation of Israel. 19 [g]Nevertheless, if the land of your possession is unclean, then cross over to the land of the possession of the Lord, (T)where the Lord’s tabernacle stands, and take possession among us; but do not rebel against the Lord, nor rebel against us, by building yourselves an altar besides the altar of the Lord our God. 20 (U)Did not Achan the son of Zerah [h]commit a trespass in the [i]accursed thing, and wrath fell on all the congregation of Israel? And that man did not perish alone in his iniquity.’ ”
21 Then the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh answered and said to the heads of the [j]divisions of Israel: 22 “The Lord (V)God of gods, the Lord God of gods, He (W)knows, and let Israel itself know—if it is in rebellion, or if in treachery against the Lord, do not save us this day. 23 If we have built ourselves an altar to turn from following the Lord, or if to offer on it burnt offerings or grain offerings, or if to offer peace offerings on it, let the Lord Himself (X)require an account. 24 But in fact we have done it [k]for fear, for a reason, saying, ‘In time to come your descendants may speak to our descendants, saying, “What have you to do with the Lord God of Israel? 25 For the Lord has made the Jordan a border between you and us, you children of Reuben and children of Gad. You have no part in the Lord.” So your descendants would make our descendants cease fearing the Lord.’ 26 Therefore we said, ‘Let us now prepare to build ourselves an altar, not for burnt offering nor for sacrifice, 27 but that it may be (Y)a [l]witness between you and us and our generations after us, that we may (Z)perform the service of the Lord before Him with our burnt offerings, with our sacrifices, and with our peace offerings; that your descendants may not say to our descendants in time to come, “You have no part in the Lord.” ’ 28 Therefore we said that it will be, when they say this to us or to our generations in time to come, that we may say, ‘Here is the replica of the altar of the Lord which our fathers made, though not for burnt offerings nor for sacrifices; but it is a witness between you and us.’ 29 Far be it from us that we should rebel against the Lord, and turn from following the Lord this day, (AA)to build an altar for burnt offerings, for grain offerings, or for sacrifices, besides the altar of the Lord our God which is before His tabernacle.”
30 Now when Phinehas the priest and the rulers of the congregation, the heads of the [m]divisions of Israel who were with him, heard the words that the children of Reuben, the children of Gad, and the children of Manasseh spoke, it pleased them. 31 Then Phinehas the son of Eleazar the priest said to the children of Reuben, the children of Gad, and the children of Manasseh, “This day we perceive that the Lord is (AB)among us, because you have not committed this treachery against the Lord. Now you have delivered the children of Israel out of the hand of the Lord.”
32 And Phinehas the son of Eleazar the priest, and the rulers, returned from the children of Reuben and the children of Gad, from the land of Gilead to the land of Canaan, to the children of Israel, and brought back word to them. 33 So the thing pleased the children of Israel, and the children of Israel (AC)blessed God; they spoke no more of going against them in battle, to destroy the land where the children of Reuben and Gad dwelt.
34 The children of Reuben and the children of [n]Gad called the altar, Witness, “For it is a witness between us that the Lord is God.”
Footnotes
- Joshua 22:3 forsaken
- Joshua 22:5 be very careful to do
- Joshua 22:8 plunder
- Joshua 22:11 Lit. front
- Joshua 22:14 Lit. thousands
- Joshua 22:16 unfaithful act
- Joshua 22:19 However
- Joshua 22:20 act unfaithfully
- Joshua 22:20 devoted thing
- Joshua 22:21 Lit. thousands
- Joshua 22:24 Lit. from fear
- Joshua 22:27 testimony
- Joshua 22:30 Lit. thousands
- Joshua 22:34 LXX adds and half the tribe of Manasseh
Josua 22
Svenska 1917
22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam
2 och sade till dem: »I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.
3 I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla.
4 Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan.
5 Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ.»
6 Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor.
7 Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem
8 och sade till dem: »Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender.»
9 Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
10 När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
11 Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: »Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område.»
12 När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem.
13 Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son,
14 och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
15 Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:
16 »Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN?
17 Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet?
18 Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet.
19 Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.
20 När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen?
21 Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter:
22 »Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du må då i dag undandraga oss din hjälp! --
23 om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt.
24 Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud?
25 HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN.
26 Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer,
27 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'
29 Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel.»
30 Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.
31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: »Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand.»
32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem.
33 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: »Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud.»
Josua 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Stammarna i öster bygger ett altare
22 Josua sammankallade Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam 2 och sa till dem: ”Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er och ni har följt varje order jag gett er. 3 Under hela denna långa tid har ni inte övergett era bröder utan hållit vad Herren, er Gud, befallt er i sina bud. 4 Nu har Herren, er Gud, låtit era bröder få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått som egendom av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan. 5 Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar och den lag Herrens tjänare Mose gav er. Älska Herren, vandra hans vägar och lyd alla hans bud! Håll fast vid honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ[a]!”
6 Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.
7 Mose hade gett ena halvan av Manasses stam landet Bashan, medan den andra halvan av stammen hade Josua gett land åt på västra sidan av Jordan. När Josua nu välsignade de hemvändande trupperna, 8 sa han till dem: ”Återvänd nu hem med de rikedomar ni fått och mängder av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder. Dela bytet ni tagit från fienden med era bröder.”
9 Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade israeliterna i Shilo i Kanaan och återvände till sitt hemland Gilead, den egendom de tagit i besittning enligt Herrens befallning genom Mose. 10 Men när de kom till Gelilot vid Jordanfloden i Kanaan, byggde de där ett stort ansenligt altare.
11 När de övriga israeliterna fick höra att de byggt ett altare[b] i Gelilot vid Jordan vid den kanaaneiska gränsen på israeliternas område, 12 drog hela menigheten samman en armé i Shilo och förberedde krig mot dem. 13 Först skickade man emellertid iväg Pinechas, prästen Elasars son, till Gilead till Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam. 14 Med honom fanns tio ledare från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer. 15 När de kommit in i Gileads land, sa de till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasses stam:
16 ”Hela Herrens församling[c] vill veta varför ni gör uppror mot Israels Gud och vänder er bort från Herren genom att bygga ett altare. 17 Var det inte nog med att vi syndade vid Pegor?[d] Var inte denna synd som vi ännu inte blivit renade från, trots alla plågor som drabbat Herrens församling, tillräckligt stor? 18 Ska ni nu göra uppror mot Herren igen? Om ni reser er upp mot Herren idag, kommer han att straffa hela Israels menighet imorgon. 19 Om ert eget land är orent, då kan ni komma över till oss och slå er ner här på vår sida av floden där Herren bor bland oss i sitt tält. Men sätt er inte upp mot Herren och dra inte skuld över oss andra genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till Herren, vår Gud! 20 Straffades inte hela den israelitiska menigheten den gången när Akan, Serachs ättling, hade stulit av det som var vigt åt förintelse? Fler än han fick sätta livet till på grund av hans synd![e]”
21 Då svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam de israelitiska släktöverhuvudena: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren Gud vet och Israel ska också veta det! Om vi har byggt detta altare i uppror och otrohet mot Herren, så rädda oss inte i dag! 23 Vi har inte rest detta altare för att offra brännoffer eller matoffer eller gemenskapsoffer. Må Herren själv straffa oss om det var därför vi gjorde det! 24 Vi gjorde det därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss och er, ni rubeniter och gaditer. Ni har ingen del i Herren!’ Era barn kanske får våra barn att sluta frukta Herren. 26 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte för bränn- eller slaktoffer, 27 utan som ett vittne för oss och er för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren med våra bränn- och slaktoffer och gemenskapsoffer. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren’. 28 Vi tänkte att om de skulle säga detta till oss och våra barn, då kan vi svara: ’Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller slaktoffer utan står som ett vittne mellan oss och er.’
29 Vi skulle aldrig komma på tanken att vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga ett eget altare för brännoffer, matoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför Herrens, vår Guds, boning som ska användas till detta.”
30 När prästen Pinechas och ledarna och överhuvudena för de andra stammarna hörde detta från Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam, godtog de förklaringen.
31 Pinechas, prästen Elasars son svarade dem: ”Idag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har varit trolösa mot Herren som vi trodde. Ni har räddat Israel från Herrens straff.”
32 Sedan gick Pinechas, prästen Elasars son och de andra ledarna tillbaka från Rubens och Gads stammar i Gilead till de övriga israeliterna i Kanaan och talade om vad som hade hänt. 33 Israeliterna var nöjda med förklaringen och alla prisade Gud. Sedan talade man inte längre om att börja krig mot Rubens och Gads stammar och ödelägga deras land.
34 Rubeniterna och gaditerna gav altaret namnet: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud.”
Footnotes
- 22:5 Hjärta och själ innebär att både känslan och förståndet, människans hela väsen, ska vara med.
- 22:11 Herren hade sagt att ingen fick offra på någon annan plats än den som han själv valde ut.
- 22:16 Herrens församling är detsamma som Israels folk.
- 22:17,18 I Pegor hade folket börjat delta i fruktbarhetsriter inför den moabitiske guden Baal-Pegor. Se 4 Mos 25.
- 22:20 Se Jos 7.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.