41 「你豈能用魚鉤釣鱷魚,
用繩索綁住牠的舌頭?
你豈能用繩子穿牠的鼻子,
用鉤子穿牠的腮骨?
牠豈會向你連連求饒,
對你說柔和的話?
牠豈肯與你立約,
一生做你的奴隸?
你豈能拿牠當小鳥玩耍,
或拴起來給幼女取樂?
漁夫們豈能把牠當貨物出售,
賣給商人?
你豈能在牠皮上戳滿長矛,
頭上插滿魚叉?
你動手碰碰牠,
就知道有何惡戰,絕不會再碰。
企圖捕捉牠的都會失望,
人看到牠就會心驚膽戰。
10 再兇猛的人也不敢惹牠。
這樣,誰能在我面前站立得住?
11 誰給過我什麼,要我償還?
天下萬物都是我的。

12 「論到牠的四肢、大力和姣美的身體,
我不能緘默不言。
13 誰能剝去牠的外皮?
誰能給牠戴上轡頭?
14 誰能打開牠的口?
牠的牙齒令人恐懼。
15 牠的脊背覆著行行鱗甲,
牢牢地密封在一起,
16 緊密無間,
連氣也透不進去。
17 鱗甲彼此相連相扣,
無法分開。
18 牠打噴嚏時,水光四射;
牠的眼睛發出晨光;
19 口中噴出火炬,
迸出火星;
20 鼻孔冒煙,
如沸騰的鍋和燃燒的蘆葦;
21 呼氣可點燃煤炭,
口中噴出火焰;
22 頸項強而有力,
恐懼在牠前面開路;
23 身上的皺褶緊密相連,
牢牢地密封在一起;
24 心堅如石,
硬如磨石。
25 牠一站起來,勇士都害怕,
見牠衝來,他們慌忙退縮。
26 刀劍擋不住牠,
長矛、標槍、尖戟也無能為力。
27 牠視鐵如乾草,
視銅如朽木。
28 利箭嚇不跑牠,
彈石在牠看來只是碎稭;
29 棍棒無異於稭稈,
牠嗤笑投來的標槍。
30 牠腹部有鋒利的瓦片,
在淤泥上留下道道耙痕。
31 牠使深淵如鍋翻騰,
大海如油鍋滾動。
32 牠游過後留下一道波光,
使深淵彷彿披上銀髮。
33 地上沒有動物能與牠相比,
像牠那樣無所畏懼。
34 牠藐視群雄,
在高傲的百獸中稱王。」

 神造鳄鱼,显出他伟大

41 “你能用鱼钩钓上鳄鱼吗?

能用绳子把牠的舌头压下吗?

能把草绳穿进牠的鼻子吗?

能用刺钩穿透牠的腮骨吗?

牠会向你再三恳求,

对你说温柔的话吗?

牠肯与你立约,

好使你永远奴役牠吗?

你怎能玩弄牠,像玩弄雀鸟一样呢?

怎能把牠拴住,给你的幼女取乐呢?

结伙的渔夫怎能拿牠当货物买卖呢?

怎能把牠分给商人呢?

你能用倒钩扎满牠的皮吗?

能用鱼叉扎满牠的头吗?

你把手按在牠身上,

想到与牠的战斗,你就不再是这样作了。(本章第1~8节在《马索拉文本》为40:25~32)

人希望捉住牠是徒然的,

人一见牠,就心惊胆战。(本节在《马索拉文本》为41:1)

10 人惹牠的时候,牠不是很凶猛吗?

这样,有谁人在我面前能站立得住呢?

11 谁先给了我,以致我要偿还呢?

天下万物,都是我的。

12 论到鳄鱼的四肢和牠的力气,

以及美好的体态,我不能缄默不言。

13 谁能揭开牠的外皮呢?

谁能进入牠上下两颚之间呢?

14 谁能打开牠的口呢?

牠的牙齿令人战栗。

15 牠的背有一行一行的鳞甲,

紧紧合闭着,像印得很紧的印章一样。

16 这鳞甲一一相连接,

连气也透不入其间,

17 鳞甲一一互相连合,

互相紧贴,不能分离。

18 牠打的喷嚏闪出光来,

牠的眼睛如同清晨的阳光;

19 有火从牠的口中发出,

火星四射;

20 有烟从牠的鼻孔里冒出来,

像从沸腾的锅中和烧着的芦苇里冒出来一样;

21 牠的气可以点着煤炭,

有火焰从牠的口里喷出来,

22 牠的颈项上存着能力,

惊恐在牠面前跳跃。

23 牠下垂的肌肉紧贴在一起,

牢牢地贴在身上,不能摇动。

24 牠的心坚实如石头,

如下磨石那样坚实。

25 牠一起来,勇士都惊慌,

因惊惶过度举止失措。

26 追上牠的刀剑都没用,

矛枪、标枪、短枪也是这样。

27 牠把铁当作干草,

把铜当作朽木。

28 弓箭不能使牠逃跑,

甩石机弦在牠看来不过是碎秸。

29 棍棒被牠当作碎?,

短枪飕飕之声牠也讥笑。

30 牠的腹下像锐利的瓦片,

牠在泥上碾过如同有利钉的耙犁田一样。

31 牠使深渊沸腾,

牠搅动海洋如在鼎中调制膏油。

32 牠使自己行过的路发出白光,

令人把深渊当作白发老人。

33 在世上没有一样像牠的,

牠是无所惧怕的动物;

34 所有高大的动物,牠都藐视,

牠在一切狂傲的野兽之上作王。”

41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
    Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
    Allt som finns under himlen är mitt.

Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
    styrka och sköna form.[a]
Vem kan klä av den dess hölje,
    vem vågar närma sig den med betsel?
Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
    som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
Sköldarna på dess rygg
    sitter tätt sammanfogade, som sigill.
De sluter så tätt intill varandra
    att ingen luft kan tränga in mellan dem.
De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
    och ingenting kan skilja dem åt.
Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
    dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10 Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
    gnistor skjuts ut.
11 Rök kommer ur dess näsborrar,
    som från en kokande gryta på elden.
12 Dess andedräkt kan antända kol,
    och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
    från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
    de är orubbliga.
15 Dess hjärta[b] är hårt som sten,
    ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
    de ryggar tillbaka när den drar fram.[c]
17 Varken svärd som når den,
    spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
    och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
    Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
    och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
    och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
    och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
    som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
    en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[d] på allt upphöjt
    och är kung över alla stolta djur.

Footnotes

  1. 41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet.
  3. 41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
  4. 41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers.