撒母耳记上 23
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
大卫营救基伊拉
23 一天，大卫得知非利士人正在攻打基伊拉，抢掠麦场， 2 便求问耶和华：“我可以去攻打非利士人吗？”耶和华答道：“你可以去攻打非利士人，营救基伊拉。” 3 大卫的部下却对他说：“我们在犹大这里尚且胆战心惊，何况去基伊拉攻打非利士军队呢！” 4 大卫再求问耶和华，耶和华答道：“到基伊拉去吧，我一定把非利士人交在你手里。” 5 于是，大卫和部下到基伊拉去攻打非利士人，大败敌人，夺取了他们的牲畜，救出基伊拉人。
6 亚希米勒的儿子祭司亚比亚他到基伊拉投奔大卫时，把以弗得也带了去。 7 扫罗得知大卫在基伊拉，就说：“这一次是上帝把他交在我手中了，因为他竟然自投网罗，进入有门有闩的城。” 8 扫罗召集全军准备攻打基伊拉，围困大卫和他的部下。 9 大卫知道了扫罗的计谋，便吩咐祭司亚比亚他把以弗得带来， 10 然后说：“耶和华，以色列的上帝啊，仆人听说扫罗要来毁灭基伊拉，因为我在这里。 11 基伊拉的人会不会把我交给扫罗呢？扫罗是不是像我听说的那样要来这里呢？耶和华，以色列的上帝啊，求你告诉我。”耶和华说：“扫罗一定会来。” 12 大卫又问耶和华：“基伊拉的人会不会把我和我的部下交给扫罗呢？”耶和华说：“他们一定会。” 13 于是，大卫率领自己的六百部下离开基伊拉，到处流浪。扫罗得知大卫已经离开基伊拉，就不去了。
14 大卫住在旷野的堡垒或西弗旷野的山区。扫罗天天搜捕大卫，但上帝没有把大卫交在他的手中。 15 大卫在西弗旷野的何利沙得知扫罗要来杀他。 16 扫罗的儿子约拿单去何利沙见大卫，鼓励大卫坚定地信靠上帝。 17 他对大卫说：“不要害怕，我父亲害不了你。你将做以色列的王，我将做你的宰相。我父亲也明白这一点。” 18 二人在耶和华面前立了约。之后，大卫仍留在何利沙，约拿单则回家去了。
19 西弗人去基比亚见扫罗，说：“大卫就躲在我们那里，在旷野南面哈基拉山上何利沙的堡垒里。 20 王啊，你随时都可以下来，我们一定把他交在王的手里。” 21 扫罗说：“愿耶和华赐福给你们！因为你们体恤我。 22 我听说他非常狡猾，你们再回去弄清楚他的行踪，谁在那里见过他， 23 查明他的藏身之处，回来如实告诉我，然后我会与你们同去。如果他在犹大境内，我要搜遍千家万户，找到他。” 24 于是，西弗人先回去了。当时大卫和他的部下在旷野南面的亚拉巴，即玛云旷野。 25 大卫听说扫罗和手下正在搜寻他，便率领部下前往玛云旷野的磐石，住在那里。扫罗得知后，便去玛云旷野追赶大卫。 26 扫罗在山这边走，大卫和他的部下在山那边走，急急忙忙地躲避扫罗。扫罗和他的手下四面包围过来，眼看就要抓住他们了。 27 这时，扫罗的信使前来禀报，说非利士人前来犯境，请王速回。 28 扫罗只好放弃追赶大卫，回师迎战非利士人。因此，那地方叫“脱险岩”。 29 后来，大卫从那里转移到隐·基底的堡垒里。
1 Samuelsboken 23
Svenska 1917
23 Och man berättade för David: »Filistéerna hålla nu på att belägra Kegila, och de plundra logarna.»
2 Då frågade David HERREN: »Skall jag draga åstad och slå dessa filistéer?» HERREN svarade David: »Drag åstad och slå filistéerna och fräls Kegila.»
3 Men Davids män sade till honom: »Vi leva ju i fruktan redan här i Juda. Och nu skulla vi därtill draga åstad till Kegila, mot filistéernas här!»
4 Då frågade David HERREN ännu en gång, och HERREN svarade honom och sade: »Stå upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva filistéerna i din hand.»
5 Då drog David med sina män till Kegila och stridde mot filistéerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. Så frälste David invånarna i Kegila.
6 När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, förde han efoden med sig ditned.
7 Och det blev berättat för Saul att David hade dragit in i Kegila. Då sade Saul: »Gud har förkastat honom och givit honom i min hand, ty han har själv stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar.»
8 Därefter bådade Saul upp allt folket till strid, för att draga ned till Kegila och där innesluta David och hans man.
9 Men när David fick veta att Saul stämplade ont mot honom, sade han till prästen Ebjatar: »Bär hit efoden.»
10 Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för min skull.
11 Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma hitned, såsom din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, förkunna det för din tjänare.» HERREN svarade: »Han skall komma hitned.»
12 David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig och mina man åt Saul?» HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»
13 Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När det då blev berättat för Saul att David hade flytt undan från Kegila avstod han från att draga ut.
14 Så uppehöll sig nu David i öknen på bergfästena; han uppehöll sig bland bergen i öknen Sif. Och Saul sökte alltjämt efter honom, men Gud gav honom icke i hans hand.
15 Och medan David var i Hores i öknen Sif, förnam han att Saul hade dragit ut för att söka döda honom.
16 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud.
17 Han sade till honom: »Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jag skall då hava andra platsen, näst efter dig. Detta vet ock min fader Saul.»
18 Sedan slöto de båda ett förbund inför HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
19 Men några sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: »David håller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, på Hakilahöjden, som ligger söder om ödemarken.
20 Så drag nu ditned, o konung, så snart det lyster dig att göra det. står sak bliver det då att utlämna honom åt konungen.»
21 Då sade Saul: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven velat spara mig bekymmer.
22 Men gån nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda på och sen efter, på vilket ställe han nu vistas, och vem som har sett honom där; ty man har sagt mig att han är mycket listig.
23 Och sen efter och tagen reda på alla gömställen där han kan gömma sig; och kommen så igen till mig, när I haven fått visshet, så vill jag sedan gå med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta att söka upp honom, om jag än måste söka bland alla Juda ätter.»
24 Då stodo de upp och gingo till Sif före Saul. Men David och hans män voro i öknen Maon, på hedmarken, söder om ödemarken.
25 När nu Saul drog åstad med sina män för att söka efter David, om talade man det för denne, och han drog då ned till klippan och stannade så i öknen Maon. När Saul hörde detta, satte han efter David in i öknen Maon.
26 Och Saul gick på ena sidan om berget, och David med sina män på andra sidan. Men just som David var stadd på flykt för att komma undan Saul, under det att Saul och hans män sökte kringränna David och hans män för att taga dem till fånga
27 kom en budbärare till Saul och sade: »Skynda dig och kom, ty filistéerna hava fallit in i landet.»
28 Då upphörde Saul att förfölja David och drog mot filistéerna. Därav fick det stället namnet Sela-Hammalekot.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.