Råd för gudstjänsten

^1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.

³ Men det är en sak som jag vill påminna er om. En kvinna är ansvarig inför sin man, hennes man är ansvarig inför Kristus och Kristus är ansvarig inför Gud.

⁴ Det är därför som en man vanärar Kristus, om han har något på sitt huvud när han ber eller profeterar.

⁵ Och det är därför som en kvinna vanärar sin man, om hon offentligt ber eller profeterar barhuvad.

⁶ Om hon vägrar att ha något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig allt hår. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt huvud rakat bör hon använda sin slöja.

⁷ En man däremot bör inte ha något på sitt huvud. Han skapades till Guds avbild och återspeglar hans ära, men kvinnan är mannens ära.

⁸ Den förste mannen föddes inte av en kvinna, utan den första kvinnan kom från mannen.

⁹ Och den förste mannen, Adam, skapades inte för Evas skull, utan den första kvinnan, Eva, skapades för Adam.

¹⁰ Därför ska en kvinna stå under mannens beskydd, och genom att bära sin slöja visar hon inför änglarna att hon gör det.

¹¹ Men kom ihåg att i Guds plan behöver männen och kvinnorna varandra.

¹² För även om den första kvinnan kom från mannen, så har alla män fötts av kvinnor sedan dess, och både män och kvinnor kommer från Gud, deras Skapare.

¹³ Vad tycker ni själva om detta? Passar det sig att en kvinna ber offentligt utan att ha något på sitt huvud?

^14-15 Är det inte naturligt att hon har det? Kvinnor är ju stolta över sitt långa hår som de ju använder som ett slags slöja. Om en man däremot är långhårig får han skämmas för det.

¹⁶ Om någon vill diskutera detta kan jag bara säga att varken hos oss eller i någon annan av Guds församlingar har man en annan uppfattning.

Herrens måltid

¹⁷ Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.

¹⁸ Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.

¹⁹ Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.

²⁰ På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter

²¹ utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.

²² Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.

²³ Av Herren själv har jag fått veta hur vi ska göra och jag har sagt det förut: Den natt när Judas förrådde honom, tog Herren Jesus ett bröd.

²⁴ Då han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: Detta är min kropp som offras för er. Ät det till minne av mig.

²⁵ På samma sätt tog han bägaren med vin efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet som bekräftas genom mitt blod. Varje gång ni dricker ur den, gör det till minne av mig.

²⁶ Varje gång ni äter brödet och dricker vinet påminner ni alltså varandra om Herrens död. Gör detta tills han kommer tillbaka.

²⁷ Om någon äter detta bröd och dricker ur Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, gör han sig skyldig till synd mot Herrens kropp och blod.

²⁸ Det är därför som en människa bör granska sig själv noggrant innan hon äter av brödet och dricker vinet.

²⁹ För om hon gör det på ett ovärdigt sätt och inte tänker på vems kropp det gäller, så äter och dricker hon Guds dom över sig själv. Hon gycklar nämligen med Kristi död.

³⁰ Det är därför som många av er är svaga och sjuka och en del till och med har dött.

³¹ Men om ni prövar er själva innan ni äter, så slipper ni att bli dömda och straffade.

³² Men när vi döms och blir tillrättavisade av Herren, är det för att vi inte ska bli dömda tillsammans med resten av världen.

³³ Kära bröder, när ni samlas till Herrens måltid så vänta på varandra.

³⁴ Om någon verkligen är hungrig bör han äta hemma, så att han inte drar en dom över sig själv när ni kommer tillsammans.Om allt det andra ska jag tala mer om när jag kommer till er.