Juda hotas av Israel

16 I Asas trettiosjätte regeringsår drog Basha, Israels kung, upp mot Juda och började befästa Rama för att hindra att någon kom vare sig från eller till Asa, Juda kung. ² Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Ben-Hadad, kungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga: ³ "Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred." ⁴ Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer. ⁵ När Basha hörde detta, avstod han från att befästa Rama och upphörde med sitt arbete där. ⁶ Men kung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste Asa Geba och Mispa.

Hananis budskap till Asa

⁷ Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Eftersom du stödde dig på kungen i Aram och inte stödde dig på Herren, din Gud, därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand. ⁸ Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men därför att du stödde dig på Herren, gav han dem i din hand. ⁹ Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför skall du från och med nu alltid ha krig." ¹⁰ Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset. Så förbittrad var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket.

Slutet på Asas regering

¹¹ Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ¹² I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan endast läkare. ¹³ Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår. ¹⁴ Man begravde honom i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som man hade fyllt med väldoftande kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och anordnade ett väldigt bål till hans ära.