創世記 21
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
以撒出生
21 耶和華按著自己說過的話眷顧撒拉,實現給她的應許。 2 亞伯拉罕年老的時候,撒拉懷了孕,在上帝指定的日期為他生了一個兒子。 3 亞伯拉罕為兒子取名叫以撒。 4 以撒出生後第八天,亞伯拉罕就照著上帝的吩咐為他行了割禮。 5 以撒出生時亞伯拉罕已經一百歲。 6 撒拉說:「上帝使我歡笑,凡聽見這事的人也必跟我一同歡笑。 7 誰曾料到我會為亞伯拉罕哺養孩子呢?我竟然在丈夫年老的時候給他生了兒子。」
夏甲和以實瑪利被逐
8 以撒漸漸長大,亞伯拉罕在他斷奶的那天擺設宴席。 9 撒拉見埃及人夏甲給亞伯拉罕生的兒子以實瑪利嘲笑以撒, 10 就對亞伯拉罕說:「趕走這婢女和她的兒子,因為這婢女的兒子不可和我的兒子以撒一同承受產業。」 11 亞伯拉罕因兒子以實瑪利的事非常煩惱。 12 上帝對亞伯拉罕說:「你不要再為這孩子和你的婢女煩惱,只管照撒拉的意思去做,因為以撒生的才可算為你的後代。 13 至於那婢女的兒子以實瑪利,我也會使他自成一國,因為他也是你的兒子。」
14 第二天,亞伯拉罕清早起來,把食物和一皮袋水放在夏甲肩上,讓她和孩子離開。夏甲在別示巴的曠野流浪。 15 皮袋的水喝光了,夏甲把兒子留在一叢灌木下, 16 自己走到離孩子約一箭之遠的地方,對著孩子坐下,說:「我不忍心看著他死啊!」夏甲坐在那裡放聲大哭起來。 17 上帝聽見孩子的哭聲,就差遣天使從天上安慰夏甲說:「夏甲,你怎麼了?不要害怕,上帝已經聽見孩子的哭聲了。 18 你去扶他起來,安慰他,我必使他成為大國。」 19 上帝使夏甲的眼睛明亮,讓她看見一口水井,她就上前把皮袋裝滿水拿給兒子喝。 20 在上帝的看顧下,孩子在曠野漸漸長大,成為一個射箭能手。 21 他住在巴蘭曠野,他母親為他娶了一個埃及女子。
亞伯拉罕與亞比米勒立約
22 有一次,亞比米勒和他的將領非各對亞伯拉罕說:「你做的一切都有上帝保佑。 23 現在請你在這裡當著上帝的面向我起誓,你不會欺騙我和我的子孫後代。我怎樣善待你,請你也同樣善待我以及你所寄居之地的百姓。」 24 亞伯拉罕說:「我願起誓。」
25 由於亞比米勒的僕人霸佔了一口水井,亞伯拉罕就指責亞比米勒。 26 亞比米勒說:「我不知道是誰做的,你以前沒有告訴我,我今天才聽說這事。」 27 亞伯拉罕把牛羊送給亞比米勒,他們二人立了約。 28 亞伯拉罕又從羊群中分出七隻母羊羔。 29 亞比米勒問亞伯拉罕:「你分出七隻母羊羔是什麼意思?」 30 亞伯拉罕回答說:「你要從我手中接受這七隻母羊羔,表示你承認這口井是我挖的。」 31 所以,那地方被稱為別示巴[a],因為他們二人在那裡起了誓。
32 他們立約以後,亞比米勒和他的將領非各便回非利士去了。 33 亞伯拉罕在別示巴栽了一棵紅柳,又在那裡呼求耶和華——永恆上帝的名。 34 亞伯拉罕在非利士住了很長時間。
Footnotes
- 21·31 「別示巴」意思是「盟誓之井」。
Genesis 21
Het Boek
Saraʼs zoon Isaak
21 Toen deed de Here wat Hij had beloofd: 2 Sara raakte in verwachting. Zo schonk ze Abraham op zijn hoge leeftijd nog een zoon en precies op de tijd die de Here had genoemd. 3 Abraham noemde de zoon die Sara hem geschonken had, Isaak (dat ‘Gelach’ betekent) 4 en acht dagen later besneed hij hem, zoals God had bepaald. 5 Abraham was toen honderd jaar oud.
6 Sara was trots en blij. ‘God heeft mij vreugde gebracht,’ zei zij. ‘Allen die ervan horen, zullen net zo blij zijn als ik. 7 Wie had kunnen dromen dat ik nog een baby zou krijgen? En toch heeft Abraham op zijn oude dag nog een zoon van mij gekregen.’ 8 Het kind groeide op en de dag kwam dat hij geen borstvoeding meer nodig had. Bij die gelegenheid hield Abraham een groot feestmaal. 9 Sara zag dat Ismaël, de zoon van Hagar, lachte. 10 Ze ging naar Abraham en zei: ‘Stuur die slavin en haar zoon weg, want ik wil niet dat mijn zoon Isaak de erfenis deelt met de zoon van een slavin.’ 11 Deze eis bracht Abraham in moeilijkheden, want Ismaël was tenslotte zijn zoon.
12 Maar God zei tegen hem: ‘U hoeft u geen zorgen te maken over die twee. Doe wat Sara heeft gezegd, want alleen Isaaks kinderen zullen uw nakomelingen genoemd worden. 13 Maar ook Hagars zoon zal Ik stamvader van een volk maken, omdat hij ook een zoon van u is.’
14 Abraham stond de volgende morgen vroeg op, maakte eten klaar voor onderweg en bond een waterzak op Hagars rug. Zo stuurde hij hen beiden weg. Hagar zwierf door de woestijn van Berseba en wist niet waar zij heen moest. 15 Toen het water op was, legde zij het kind onder een struik en ging zelf een eind verderop zitten. 16 ‘Ik kan niet aanzien hoe hij sterft,’ klaagde zij en barstte in huilen uit.
17 God hoorde de jongen schreeuwen en de Engel van God riep Hagar vanuit de hemel toe: ‘Hagar, wat is er aan de hand? U moet niet bang zijn! God heeft het huilen van het kind gehoord. 18 Ga naar de jongen toe en troost hem, want Ik zal zijn nakomelingen tot een machtig volk maken.’ 19 Toen opende God haar ogen en zij zag een bron. Ze vulde haar waterzak en gaf het kind te drinken. 20,21 God zegende de jongen, die in de woestijn van Paran opgroeide en een uitstekende boogschutter werd. Zijn moeder regelde later voor hem een huwelijk met een Egyptisch meisje.
22 In diezelfde tijd brachten koning Abimelech en zijn opperbevelhebber Pichol Abraham een bezoek. De koning zei: ‘Het is duidelijk dat God u overal mee helpt, 23 beloof mij daarom dat u mij en mijn opvolgers nooit zult bedriegen, maar altijd op goede voet zult blijven met mijn land. Ik heb u immers ook goed behandeld. Kunt u mij dat bij de naam van God zweren?’ 24 Abraham antwoordde: ‘Goed, ik zweer het.’ 25 Daarop beklaagde hij zich bij Abimelech over een bron die de dienaren van de koning zich hadden toegeëigend. 26 ‘U hebt me dat nooit verteld,’ zei de koning. ‘Ik hoor het vandaag voor het eerst. Ik weet niet wie dat gedaan heeft.’ 27 Toen schonk Abraham de koning schapen en ossen en zij sloten een verbond.
28-30 Abraham hield echter zeven lammeren apart. ‘Waarom doet u dat?’ vroeg de koning verwonderd. ‘Deze lammeren zijn ook voor u,’ zei Abraham, ‘en zij zijn het teken dat ik de put gegraven heb.’ 31 Vanaf dat moment werd de plaats Berseba (Put van de Eed) genoemd, want daar sloten Abraham en Abimelech hun verbond. 32 Na de plechtigheid keerden Abimelech en Pichol terug naar hun woonplaats. 33 Abraham plantte een tamarisk bij de put en aanbad daar de Here, de eeuwige God. 34 Abraham bleef nog lange tijd in het land van de Filistijnen wonen.
Genesis 21
King James Version
21 And the Lord visited Sarah as he had said, and the Lord did unto Sarah as he had spoken.
2 For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.
4 And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.
5 And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.
6 And Sarah said, God hath made me to laugh, so that all that hear will laugh with me.
7 And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born him a son in his old age.
8 And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the same day that Isaac was weaned.
9 And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.
10 Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, even with Isaac.
11 And the thing was very grievous in Abraham's sight because of his son.
12 And God said unto Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad, and because of thy bondwoman; in all that Sarah hath said unto thee, hearken unto her voice; for in Isaac shall thy seed be called.
13 And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he is thy seed.
14 And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave it unto Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
15 And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.
16 And she went, and sat her down over against him a good way off, as it were a bow shot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against him, and lift up her voice, and wept.
17 And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is.
18 Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.
19 And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
20 And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.
21 And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
22 And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spake unto Abraham, saying, God is with thee in all that thou doest:
23 Now therefore swear unto me here by God that thou wilt not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son's son: but according to the kindness that I have done unto thee, thou shalt do unto me, and to the land wherein thou hast sojourned.
24 And Abraham said, I will swear.
25 And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech's servants had violently taken away.
26 And Abimelech said, I wot not who hath done this thing; neither didst thou tell me, neither yet heard I of it, but to day.
27 And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.
28 And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29 And Abimelech said unto Abraham, What mean these seven ewe lambs which thou hast set by themselves?
30 And he said, For these seven ewe lambs shalt thou take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have digged this well.
31 Wherefore he called that place Beersheba; because there they sware both of them.
32 Thus they made a covenant at Beersheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.
33 And Abraham planted a grove in Beersheba, and called there on the name of the Lord, the everlasting God.
34 And Abraham sojourned in the Philistines' land many days.
Genesis 21
Ang Biblia (1978)
Ipinanganak si Isaac.
21 (A)At dumalaw ang Panginoon kay Sara, ayon sa sinabi niya, at ginawa ng Panginoon kay Sara ang (B)ayon sa kaniyang sinalita.
2 At si Sara ay (C)naglihi at nagkaanak ng isang lalake kay Abraham sa kaniyang katandaan, (D)sa tadhanang panahong sinabi ng Dios sa kaniya.
3 At tinawag na (E)Isaac ni Abraham ang ngalan ng kaniyang anak na ipinanganak sa kaniya, na siyang ipinanganak ni Sara.
4 At (F)tinuli ni Abraham si Isaac ng magkaroon ng walong araw (G)gaya ng iniutos ng Dios sa kaniya.
5 At si Abraham ay (H)may isang daang taon, nang sa kaniya'y ipanganak si Isaac na kaniyang anak.
6 At sinabi ni Sara, Pinatawa ako ng (I)Dios, sinomang makarinig ay makikitawa.
7 At sinabi niya, Sinong nakapagsabi kay Abraham na si Sara ay magpapasuso ng anak? (J)sapagka't ako'y nagkaanak sa kaniya ng isang lalake sa kaniyang katandaan.
Pinalayas si Agar at si Ismael.
8 At lumaki ang sanggol, at inihiwalay sa suso; at nagpiging ng malaki si Abraham ng araw na ihiwalay sa suso si Isaac.
9 At nakita ni Sara ang anak ni Agar na (K)taga Egipto, na ito'y nagkaanak kay Abraham, na tumutuya sa kaniya.
10 Kaya't sinabi niya kay Abraham, (L)Palayasin mo ang aliping ito at ang kaniyang anak: sapagka't hindi magmamana ang anak ng aliping ito na kahati ng aking anak, sa makatuwid baga'y ni Isaac.
11 At ang bagay na ito ay naging lubhang mabigat sa paningin ni Abraham dahil sa kaniyang anak.
12 At sinabi ng Dios kay Abraham, Huwag mong mabigatin ito sa iyong paningin dahil sa iyong alipin; sa lahat na sabihin sa iyo ni Sara, ay makinig ka sa kaniyang tinig, (M)sapagka't kay Isaac tatawagin ang iyong lahi.
13 At ang anak din naman ng alipin ay gagawin kong isang (N)bansa, sapagka't siya'y anak mo.
14 At nagbangong maaga sa kinaumagahan si Abraham, at kumuha ng tinapay at ng isang bangang balat ng tubig, at ibinigay kay Agar, na ipinatong sa kaniyang balikat, at ang bata at siya ay pinapagpaalam, at siya'y nagpaalam at naggala sa ilang ng (O)Beer-seba.
15 At naubos ang tubig sa bangang balat, at kaniyang inilapag ang bata sa ilalim ng isa sa mabababang punong kahoy.
16 At yumaon at naupo sa tapat niya, na ang layo ay isang hilagpos ng pana; sapagka't sinabi niya, Huwag kong makita ang kamatayan ng bata. At naupo sa tapat, at naghihiyaw at umiyak.
17 At narinig ng Dios ang tinig ng bata; at tinawag ng anghel ng Dios si Agar, mula sa langit, at sa kaniya'y sinabi, Naano ka Agar? Huwag kang matakot; sapagka't narinig ng Dios ang tinig ng bata sa kinalalagyan.
18 Magtindig ka, iyong itayo ang bata, at alalayan mo siya ng iyong kamay; sapagka't siya'y gagawin kong isang bansang malaki.
19 At (P)idinilat ng Dios ang kaniyang mga mata, at siya'y nakakita ng isang balon ng tubig; at naparoon at pinuno ng tubig ang bangang balat, at pinainom ang bata.
20 At ang Dios ay sumabata, at siya'y lumaki; at tumahan sa ilang (Q)at naging mamamana.
21 At nanahan siya sa ilang ng Paran: at ikinuha siya ng kaniyang ina ng asawa sa lupain ng Egipto.
Ang tipan sa Beer-seba.
22 At nangyari ng panahong yaon, na si (R)Abimelech, at si Ficol na kapitan ng kaniyang hukbo ay nagsalita kay Abraham, na nagsasabi, Sumasaiyo ang (S)Dios sa lahat mong ginagawa:
23 Ngayon nga'y ipanumpa mo sa akin dito alangalang sa Dios, na di ka maglililo sa akin, kahit sa aking anak, kahit sa anak ng aking anak; (T)kundi ayon sa kagandahang loob na ipinakita ko sa iyo, ay gayon ang gagawin mo sa akin, at sa lupaing iyong pinakipamayanan.
24 At sinabi ni Abraham, Susumpa ako.
25 At pinagwikaan ni Abraham si Abimelech dahil sa isang balon ng tubig, (U)na marahas na inalis sa kaniya ng mga bataan ni Abimelech.
26 At sinabi ni Abimelech, Aywan, kung sinong gumawa ng bagay na ito: na di mo man sinabi sa akin, at hindi ko man nabalitaan kundi ngayon.
27 At kumuha si Abraham ng mga tupa, at mga baka, at ibinigay kay Abimelech; (V)at gumawa silang dalawa ng isang tipan.
28 At ibinukod ni Abraham ang pitong korderong babae sa kawan.
29 At sinabi ni Abimelech kay Abraham, Anong kahulugan nitong pitong korderong babae na iyong ibinukod?
30 At kaniyang sinabi, Itong pitong korderong babae ay iyong kukunin sa aking kamay, upang sa akin ay maging patotoo na hinukay ko ang balong ito.
31 Kaya't (W)tinawag niya ang dakong yaong Beer-seba; sapagka't doon sila kapuwa nanumpa.
32 Sa gayo'y gumawa sila ng isang tipan sa Beer-seba: at nagtindig si Abimelech, at si Ficol na kapitan ng kaniyang hukbo at nagsipagbalik sa lupain ng mga Filisteo.
33 At nagtanim si Abraham ng isang punong kahoy na tamaring sa Beer-seba, at sinambitla doon ang pangalan ng Panginoong (X)Dios na walang hanggan.
34 At maraming araw na nakipamayan si Abraham sa lupain ng mga Filisteo.
Het Boek Copyright © 1979, 1988, 2007 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
Ang Biblia Copyright © Philippine Bible Society 1905, 1915, 1933, 1978
