列王纪下 6
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
以利沙找回斧头
6 一群先知对以利沙说：“你看，我们住的地方实在太小了。 2 请让我们去约旦河吧，我们每人都可以从那里砍一根木头盖房子居住。”以利沙说：“你们去吧。” 3 其中一人请以利沙一起去，以利沙答应了， 4 便和他们一起去约旦河砍伐树木。 5 有个人砍树的时候，斧头掉进了水里。他大喊：“唉！师傅，这把斧头是借来的。” 6 上帝的仆人问：“斧头掉在哪里了？”他就指给以利沙看。以利沙砍了一根树枝抛进水里，斧头便浮了上来。 7 以利沙说：“你去拿上来吧！”他便伸手拿起了斧头。
以利沙使亚兰军败退
8 亚兰王与以色列人交战，他和臣仆商议要在某处安营。 9 上帝的仆人派人去禀告以色列王说：“你要小心，不要经过那个地方，因为亚兰人埋伏在那里。” 10 以色列王派人到上帝的仆人所说的地方，警告那里的人要小心防备。这样的事情发生了好几次。
11 亚兰王因此十分恼怒，召来臣仆质问他们：“你们当中谁向以色列王泄露了我们的计划？” 12 一位臣仆说：“我主我王啊，没有人泄露。是以色列的先知以利沙将王在寝宫所谈的事告诉了以色列王。” 13 王说：“去找出他在哪里，我派人去捉拿他。”王得知以利沙在多坍后， 14 便派出大队人马和战车前往那里，他们在夜间抵达多坍，把城围住。 15 上帝仆人的侍者清早起来，走到外面，看见城被军队、车马包围，就对上帝的仆人说：“唉！我主啊，怎么办呢？” 16 上帝的仆人说：“不要害怕！我们的人比他们的还要多。” 17 他随后祷告：“耶和华啊，求你开他的眼睛，让他看见。”于是，耶和华开那个仆人的眼睛，他就看见山上到处都是火车火马围绕着以利沙。 18 亚兰人向以利沙冲来，以利沙祈求耶和华说：“求你使他们瞎眼。”耶和华听了以利沙的祷告，使他们瞎了眼。 19 以利沙对他们说：“不是这条路，也不是这座城。跟我来，我带你们到你们要找的人那里。”以利沙把他们领到撒玛利亚。
20 他们进城后，以利沙祷告：“耶和华啊，求你开他们的眼睛，让他们看见。”耶和华开了他们的眼睛，他们就看见了，发现自己在撒玛利亚城中。 21 以色列王看见他们，问以利沙说：“我父啊，我可以杀他们吗？” 22 以利沙答道：“不可杀他们。岂可杀从战场上抓来的俘虏呢？给他们吃的喝的，让他们回自己主人那里吧。” 23 于是，以色列王为他们大摆宴席，等他们吃喝完毕，便放他们回自己主人那里。之后，亚兰人不再侵犯以色列。
撒玛利亚城被围困
24 后来，亚兰王便·哈达召集全军围困撒玛利亚。 25 撒玛利亚被困后，城里陷入严重饥荒，以致一个驴头可卖九百克银子，二百克鸽子粪可卖十一克银子。 26 一天，以色列王从城墙上走过，一个妇人向他哭喊道：“我主我王啊，求你帮帮我！” 27 王说：“如果耶和华不帮助你，我怎能帮助你呢？我既无粮也无酒。 28 你有什么难处呢？” 29 妇人说：“这个女人对我说，‘我们今天吃你儿子，明天再吃我儿子。’于是我们把我儿子煮了吃。第二天我叫她把她儿子交出来，她却把儿子藏了起来。” 30 王听了妇人的话，就撕裂衣服。王走在城墙上，人们都看见他贴身穿着麻衣。 31 王说：“如果今天沙法的儿子以利沙的头颅还留在他颈项上，愿上帝重重地惩罚我！”
32 王派使者去以利沙那里。那时，以利沙正与长老们坐在他家中。使者到达之前，以利沙对长老说：“你们看，这凶手派人来斩我的头。使者到达时，你们要把他关在门外。他后面不就是他主人的脚步声吗？” 33 话音未落，使者已经到了，说：“既然这祸是从耶和华来的，我何必再仰望祂呢？”
2 Kungaboken 6
Svenska 1917
6 Profetlärjungarna sade till Elisa: »Se, rummet där vi sitta inför dig är för trångt för oss.»
2 Låt oss därför gå till Jordan och därifrån hämta var sin timmerstock, så att vi där kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.» Han svarade: »Gån åstad.»
3 Men en av dem sade: »Värdes själv gå med dina tjänaren.» Han varade: »Ja, jag skall gå med.»
4 Så gick han med dem. Och när de kommo till Jordan, begynte de hugga ned träd.
5 Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föll yxjärnet i vattnet. Då gav han upp ett rop och sade: »Ack, min herre, yxan var ju lånad.»
6 Gudsmannen frågade: »Var föll den i?» Och han visade honom stället. Då högg han av ett stycke trä och kastade det i där och fick så järnet att flyta upp.
7 Sedan sade han: »Tag nu upp det.» Då räckte mannen ut sin hand och tog det.
8 Och konungen i Aram låg i krig med Israel. Men när han rådförde sig med sina tjänare och sade: »På det och det stället vill jag lägra mig»,
9 då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga: »Tag dig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméerna ligga där.»
10 Då sände Israels konung till det ställe som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för; och han tog sig till vara där. Detta skedde icke allenast en gång eller två gånger.
11 Häröver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: »Kunnen I icke säga mig vem av de våra det är som håller med Israels konung?»
12 Då svarade en av hans tjänare: »Icke så, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kungör för Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.»
13 Han sade: »Gån och sen till, var han finnes, så att jag kan sända åstad och gripa honom.» Och man berättade för honom att han var i Dotan.
14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommo dit om natten och omringade staden.
15 När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring staden med hästar och vagnar. Då sade tjänaren till honom: »Ack, min herre, huru skola vi nu göra?»
16 Han svarade: »Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än de som äro med dem.»
17 Och Elisa bad och sade: »HERRE, öppna hans ögon, så att han ser.» Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkring Elisa.
18 När de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: »Slå detta folk med blindhet.» Då slog han dem med blindhet, såsom Elisa bad.
19 Och Elisa sade till dem: »Detta är icke den rätta vägen eller den rätta staden. Följen mig, så skall jag föra eder till den man som I söken.» Därefter förde han dem till Samaria.
20 Men när de kommo till Samaria, sade Elisa: »HERRE, öppna dessas ögon, så att de se.» Då öppnade HERREN deras ögon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.
21 När då Israels konung såg dem, sade han till Elisa: »Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?»
22 Han svarade: »Du skall icke hugga ned dem. Du plägar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till fånga med svärd och båge. Sätt fram för dem mat och dryck och låt dem äta och dricka, och låt dem sedan gå till sin herre igen»
23 Då tillredde han åt dem en stor måltid, och när de hade ätit och druckit, lät han dem gå; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare några arameiska strövskaror in i Israels land.
24 Därefter hände sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin här och drog upp och belägrade Samaria.
25 Och medan de belägrade Samaria, uppstod där en så stor hungersnöd, att man betalade åttio siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar silver för en fjärdedels kab duvoträck.
26 Och en gång då Israels konung gick omkring på muren ropade en kvinna till honom och sade: »Hjälp, min herre konung!»
27 Han svarade: »Hjälper icke HERREN dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?»
28 Och konungen frågade henne: »Vad fattas dig?» Hon svarade: »Kvinnan där sade till mig: 'Giv hit din son, så att vi få äta honom i dag, så skola vi äta min son i morgon.'
29 Så kokade vi min son och åto upp honom. Nästa dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom.' Men då gömde hon undan sin son.»
30 När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, där han gick på muren. Då fick folket se att han hade säcktyg inunder, närmast kroppen.
31 Och han sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom.»
32 Så sände han då dit en man före sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de äldste sutto där hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de äldste: »Sen I huru denne mördarson sänder hit en man för att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I stängen igen dörren, när den utskickade kommer; och spärren så vägen för honom med den. Jag hör nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.»
33 Medan han ännu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: »Se, detta är en olycka som kommer från HERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?» 7:1. 7:2. den elektroniska utgåvan.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.