Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Add parallel Print Page Options
Close CUVMPS

使徒行传 7
Chinese Union Version Modern Punctuation (Simplified)

司提反当众申诉

7 大祭司就说：“这些事果然有吗？” 2 司提反说：“诸位父兄请听！当日我们的祖宗亚伯拉罕在美索不达米亚，还未住哈兰的时候，荣耀的神向他显现， 3 对他说：‘你要离开本地和亲族，往我所要指示你的地方去。’ 4 他就离开迦勒底人之地，住在哈兰。他父亲死了以后，神使他从那里搬到你们现在所住之地。 5 在这地方，神并没有给他产业，连立足之地也没有给他；但应许要将这地赐给他和他的后裔为业，那时他还没有儿子。 6 神说他的后裔‘必寄居外邦，那里的人要叫他们做奴仆，苦待他们四百年’。 7 神又说‘使他们做奴仆的那国，我要惩罚。以后他们要出来，在这地方侍奉我’。 8 神又赐他割礼的约；于是亚伯拉罕生了以撒，第八日给他行了割礼。以撒生雅各，雅各生十二位先祖。 9 先祖嫉妒约瑟，把他卖到埃及去。神却与他同在， 10 救他脱离一切苦难，又使他在埃及王法老面前得恩典、有智慧。法老就派他做埃及国的宰相兼管全家。 11 后来埃及和迦南全地遭遇饥荒，大受艰难，我们的祖宗就绝了粮。 12 雅各听见在埃及有粮，就打发我们的祖宗初次往那里去。 13 第二次约瑟与弟兄们相认，他的亲族也被法老知道了。 14 约瑟就打发弟兄请父亲雅各和全家七十五个人都来。 15 于是雅各下了埃及。后来他和我们的祖宗都死在那里， 16 又被带到示剑，葬于亚伯拉罕在示剑用银子从哈抹子孙买来的坟墓里。 17 及至神应许亚伯拉罕的日期将到，以色列民在埃及兴盛众多， 18 直到有不晓得约瑟的新王兴起。 19 他用诡计待我们的宗族，苦害我们的祖宗，叫他们丢弃婴孩，使婴孩不能存活。 20 那时，摩西生下来，俊美非凡，在他父亲家里抚养了三个月。 21 他被丢弃的时候，法老的女儿拾了去，养为自己的儿子。 22 摩西学了埃及人一切的学问，说话行事都有才能。 23 他将到四十岁，心中起意去看望他的弟兄以色列人。 24 到了那里，见他们一个人受冤屈，就护庇他，为那受欺压的人报仇，打死了那埃及人。 25 他以为弟兄必明白神是借他的手搭救他们，他们却不明白。 26 第二天遇见两个以色列人争斗，就劝他们和睦，说：‘你们二位是弟兄，为什么彼此欺负呢？’ 27 那欺负邻舍的把他推开，说：‘谁立你做我们的首领和审判官呢？ 28 难道你要杀我，像昨天杀那埃及人吗？’ 29 摩西听见这话就逃走了，寄居于米甸，在那里生了两个儿子。 30 过了四十年，在西奈山的旷野，有一位天使从荆棘火焰中向摩西显现。 31 摩西见了那异象，便觉稀奇，正进前观看的时候，有主的声音说： 32 ‘我是你列祖的神，就是亚伯拉罕的神、以撒的神、雅各的神。’摩西战战兢兢，不敢观看。 33 主对他说：‘把你脚上的鞋脱下来，因为你所站之地是圣地。 34 我的百姓在埃及所受的困苦，我实在看见了；他们悲叹的声音，我也听见了。我下来要救他们。你来！我要差你往埃及去。’ 35 这摩西就是百姓弃绝说‘谁立你做我们的首领和审判官’的，神却借那在荆棘中显现之使者的手，差派他做首领、做救赎的。 36 这人领百姓出来，在埃及，在红海，在旷野四十年间，行了奇事神迹。 37 那曾对以色列人说‘神要从你们弟兄中间给你们兴起一位先知像我’的，就是这位摩西。 38 这人曾在旷野会中和西奈山上与那对他说话的天使同在，又与我们的祖宗同在，并且领受活泼的圣言传给我们。 39 我们的祖宗不肯听从，反弃绝他，心里归向埃及， 40 对亚伦说：‘你且为我们造些神像，在我们前面引路，因为领我们出埃及地的那个摩西，我们不知道他遭了什么事。’ 41 那时，他们造了一个牛犊，又拿祭物献给那像，欢喜自己手中的工作。 42 神就转脸不顾，任凭他们侍奉天上的日月星辰，正如先知书上所写的说：‘以色列家啊，你们四十年间在旷野，岂是将牺牲和祭物献给我吗？ 43 你们抬着摩洛的帐幕和理番神的星，就是你们所造为要敬拜的像。因此，我要把你们迁到巴比伦外去。’ 44 我们的祖宗在旷野有法柜的帐幕，是神吩咐摩西叫他照所看见的样式做的。 45 这帐幕，我们的祖宗相继承受。当神在他们面前赶出外邦人去的时候，他们同约书亚把帐幕搬进承受为业之地，直存到大卫的日子。 46 大卫在神面前蒙恩，祈求为雅各的神预备居所， 47 却是所罗门为神造成殿宇。 48 其实，至高者并不住人手所造的，就如先知所言： 49 ‘主说：“天是我的座位，地是我的脚凳，你们要为我造何等的殿宇？哪里是我安息的地方呢？ 50 这一切不都是我手所造的吗？”’ 51 你们这硬着颈项、心与耳未受割礼的人，常时抗拒圣灵！你们的祖宗怎样，你们也怎样。 52 哪一个先知不是你们祖宗逼迫呢？他们也把预先传说那义者要来的人杀了，如今你们又把那义者卖了、杀了。 53 你们受了天使所传的律法，竟不遵守！”

看见神的荣耀

54 众人听见这话，就极其恼怒，向司提反咬牙切齿。 55 但司提反被圣灵充满，定睛望天，看见神的荣耀，又看见耶稣站在神的右边， 56 就说：“我看见天开了，人子站在神的右边！”

众人用石打死他

57 众人大声喊叫，捂着耳朵，齐心拥上前去， 58 把他推到城外，用石头打他。作见证的人把衣裳放在一个少年人名叫扫罗的脚前。 59 他们正用石头打的时候，司提反呼吁主说：“求主耶稣接收我的灵魂！” 60 又跪下大声喊着说：“主啊，不要将这罪归于他们！”说了这话就睡了。扫罗也喜悦他被害。

Listen to Apostlagärningarna 7
Close SFB

Apostlagärningarna 7
Svenska Folkbibeln

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig.

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, 3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. [a] 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. 5 Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras, och man skall göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. [b] 7 Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats [c] 8 Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.

Josef

9 Och våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom ynnest och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.[d] 11 Men hela Egypten och Kanaan drabbades av hungersnöd och mycket lidande, och våra stamfäder hade inget att äta. 12 När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. 13 Andra gången de var där gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 Josef skickade då bud och kallade till sig sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 15 Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en viss summa pengar av Hamors barn i Sikem.

17 När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, ökade folkets antal och de blev allt fler i Egypten, 18 ända tills en annan kung framträdde i landet, en som inte kände till Josef. 19 Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda, för att de inte skulle överleva.

Mose

20 Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn.[e] Under tre månader sköttes han i sin fars familj,[f] 21 och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och han var mäktig i ord och gärningar. 23 När han hade fyllt fyrtio år, steg den tanken upp i hans hjärta att han skulle besöka sina bröder, Israels barn. 24 Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag kom han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder. Varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade handlat orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29 Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land, där han fick två söner.

30 När fyrtio år hade gått, visade sig en ängel för honom i öknen vid Sinai berg, i flamman från en brinnande törnbuske. 31 Mose förundrade sig över synen han såg, och då han gick närmare för att se efter vad det var, kom Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. [g] Då greps Mose av fruktan och vågade inte se ditåt. 33 Men Herren sade till honom: Ta av dina sandaler! Ty platsen där du står är helig mark.[h] 34 Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.

35 Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?,[i] honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 36 Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.[j] 38 Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.

39 Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. [k] 41 Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här,[l] så som det står skrivet i profeternas bok:[m] Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? [n] 43 Nej, ni bar med er Moloks[o] tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel[p] i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett. 45 Detta tabernakel fick våra fäder i arv och de förde det hit under Josuas ledning, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för dem, och där var tabernaklet fram till Davids tid. 46 David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud.[q] 47 Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. 48 Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:

49 Himlen är min tron, och jorden är min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats,
där jag kan vila?[r]
50 Har inte min hand gjort allt detta?

Avslutande anklagelse

51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder. 52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat, 53 ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."

Stefanus stenas

54 När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. 55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56 Och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." 57 Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, 58 och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han.

Footnotes

  1. Apostlagärningarna 7:3 1 Mos 12:1.
  2. Apostlagärningarna 7:6 1 Mos 15:13f.
  3. Apostlagärningarna 7:7 denna plats Dvs på berget Horeb, Sinai (2 Mos 3:12).
  4. Apostlagärningarna 7:10 sitt hus Här i betydelsen "förvaltning".
  5. Apostlagärningarna 7:20 ett mycket vackert barn Annan översättning: "vacker inför Gud."
  6. Apostlagärningarna 7:20 familj Se not till Joh 4:53.
  7. Apostlagärningarna 7:32 2 Mos 3:6.
  8. Apostlagärningarna 7:33 2 Mos 3:5, 7.
  9. Apostlagärningarna 7:35 2 Mos 2:14.
  10. Apostlagärningarna 7:37 5 Mos 18:15.
  11. Apostlagärningarna 7:40 2 Mos 32:1.
  12. Apostlagärningarna 7:42 himlens här Gudomligheter med anknytning till stjärnorna. Dyrkan av himlakropparna var utbredd i Orienten och förekom också i Israel, fast den där var förbjuden (5 Mos 4:19, 2 Kung 21:5, 23:12).
  13. Apostlagärningarna 7:42 profeternas bok Ett uttryck som avser de tolv mindre profeterna (Hos-Mal) i GT.
  14. Apostlagärningarna 7:42 Amos 5:25f.
  15. Apostlagärningarna 7:43 Molok var en kanaaneisk gud som dyrkades också av avfälliga israeliter (3 Mos 20:2f).
  16. Apostlagärningarna 7:44 vittnesbördets tabernakel Dvs ett tält där lagens två tavlor förvarades. Detta tält var den av Gud föreskrivna platsen för folkets tillbedjan.
  17. Apostlagärningarna 7:46 Jakobs Gud Andra handskrifter: "Jakobs hus".
  18. Apostlagärningarna 7:49 Jes 66:1f.
Listen to Acts 7
Close NIV

Acts 7
New International Version

Stephen’s Speech to the Sanhedrin

7 Then the high priest asked Stephen, “Are these charges true?”

2 To this he replied: “Brothers and fathers,(A) listen to me! The God of glory(B) appeared to our father Abraham while he was still in Mesopotamia, before he lived in Harran.(C) 3 ‘Leave your country and your people,’ God said, ‘and go to the land I will show you.’[a](D)

4 “So he left the land of the Chaldeans and settled in Harran. After the death of his father, God sent him to this land where you are now living.(E) 5 He gave him no inheritance here,(F) not even enough ground to set his foot on. But God promised him that he and his descendants after him would possess the land,(G) even though at that time Abraham had no child. 6 God spoke to him in this way: ‘For four hundred years your descendants will be strangers in a country not their own, and they will be enslaved and mistreated.(H) 7 But I will punish the nation they serve as slaves,’ God said, ‘and afterward they will come out of that country and worship me in this place.’[b](I) 8 Then he gave Abraham the covenant of circumcision.(J) And Abraham became the father of Isaac and circumcised him eight days after his birth.(K) Later Isaac became the father of Jacob,(L) and Jacob became the father of the twelve patriarchs.(M)

9 “Because the patriarchs were jealous of Joseph,(N) they sold him as a slave into Egypt.(O) But God was with him(P) 10 and rescued him from all his troubles. He gave Joseph wisdom and enabled him to gain the goodwill of Pharaoh king of Egypt. So Pharaoh made him ruler over Egypt and all his palace.(Q)

11 “Then a famine struck all Egypt and Canaan, bringing great suffering, and our ancestors could not find food.(R) 12 When Jacob heard that there was grain in Egypt, he sent our forefathers on their first visit.(S) 13 On their second visit, Joseph told his brothers who he was,(T) and Pharaoh learned about Joseph’s family.(U) 14 After this, Joseph sent for his father Jacob and his whole family,(V) seventy-five in all.(W) 15 Then Jacob went down to Egypt, where he and our ancestors died.(X) 16 Their bodies were brought back to Shechem and placed in the tomb that Abraham had bought from the sons of Hamor at Shechem for a certain sum of money.(Y)

17 “As the time drew near for God to fulfill his promise to Abraham, the number of our people in Egypt had greatly increased.(Z) 18 Then ‘a new king, to whom Joseph meant nothing, came to power in Egypt.’[c](AA) 19 He dealt treacherously with our people and oppressed our ancestors by forcing them to throw out their newborn babies so that they would die.(AB)

20 “At that time Moses was born, and he was no ordinary child.[d] For three months he was cared for by his family.(AC) 21 When he was placed outside, Pharaoh’s daughter took him and brought him up as her own son.(AD) 22 Moses was educated in all the wisdom of the Egyptians(AE) and was powerful in speech and action.

23 “When Moses was forty years old, he decided to visit his own people, the Israelites. 24 He saw one of them being mistreated by an Egyptian, so he went to his defense and avenged him by killing the Egyptian. 25 Moses thought that his own people would realize that God was using him to rescue them, but they did not. 26 The next day Moses came upon two Israelites who were fighting. He tried to reconcile them by saying, ‘Men, you are brothers; why do you want to hurt each other?’

27 “But the man who was mistreating the other pushed Moses aside and said, ‘Who made you ruler and judge over us?(AF) 28 Are you thinking of killing me as you killed the Egyptian yesterday?’[e] 29 When Moses heard this, he fled to Midian, where he settled as a foreigner and had two sons.(AG)

30 “After forty years had passed, an angel appeared to Moses in the flames of a burning bush in the desert near Mount Sinai. 31 When he saw this, he was amazed at the sight. As he went over to get a closer look, he heard the Lord say:(AH) 32 ‘I am the God of your fathers,(AI) the God of Abraham, Isaac and Jacob.’[f] Moses trembled with fear and did not dare to look.(AJ)

33 “Then the Lord said to him, ‘Take off your sandals, for the place where you are standing is holy ground.(AK) 34 I have indeed seen the oppression of my people in Egypt. I have heard their groaning and have come down to set them free. Now come, I will send you back to Egypt.’[g](AL)

35 “This is the same Moses they had rejected with the words, ‘Who made you ruler and judge?’(AM) He was sent to be their ruler and deliverer by God himself, through the angel who appeared to him in the bush. 36 He led them out of Egypt(AN) and performed wonders and signs(AO) in Egypt, at the Red Sea(AP) and for forty years in the wilderness.(AQ)

37 “This is the Moses who told the Israelites, ‘God will raise up for you a prophet like me from your own people.’[h](AR) 38 He was in the assembly in the wilderness, with the angel(AS) who spoke to him on Mount Sinai, and with our ancestors;(AT) and he received living words(AU) to pass on to us.(AV)

39 “But our ancestors refused to obey him. Instead, they rejected him and in their hearts turned back to Egypt.(AW) 40 They told Aaron, ‘Make us gods who will go before us. As for this fellow Moses who led us out of Egypt—we don’t know what has happened to him!’[i](AX) 41 That was the time they made an idol in the form of a calf. They brought sacrifices to it and reveled in what their own hands had made.(AY) 42 But God turned away from them(AZ) and gave them over to the worship of the sun, moon and stars.(BA) This agrees with what is written in the book of the prophets:

“‘Did you bring me sacrifices and offerings
    forty years in the wilderness, people of Israel?
43 You have taken up the tabernacle of Molek
    and the star of your god Rephan,
    the idols you made to worship.
Therefore I will send you into exile’[j](BB) beyond Babylon.

44 “Our ancestors had the tabernacle of the covenant law(BC) with them in the wilderness. It had been made as God directed Moses, according to the pattern he had seen.(BD) 45 After receiving the tabernacle, our ancestors under Joshua brought it with them when they took the land from the nations God drove out before them.(BE) It remained in the land until the time of David,(BF) 46 who enjoyed God’s favor and asked that he might provide a dwelling place for the God of Jacob.[k](BG) 47 But it was Solomon who built a house for him.(BH)

48 “However, the Most High(BI) does not live in houses made by human hands.(BJ) As the prophet says:

49 “‘Heaven is my throne,
    and the earth is my footstool.(BK)
What kind of house will you build for me?
says the Lord.
    Or where will my resting place be?
50 Has not my hand made all these things?’[l](BL)

51 “You stiff-necked people!(BM) Your hearts(BN) and ears are still uncircumcised. You are just like your ancestors: You always resist the Holy Spirit! 52 Was there ever a prophet your ancestors did not persecute?(BO) They even killed those who predicted the coming of the Righteous One. And now you have betrayed and murdered him(BP)— 53 you who have received the law that was given through angels(BQ) but have not obeyed it.”

The Stoning of Stephen

54 When the members of the Sanhedrin heard this, they were furious(BR) and gnashed their teeth at him. 55 But Stephen, full of the Holy Spirit,(BS) looked up to heaven and saw the glory of God, and Jesus standing at the right hand of God.(BT) 56 “Look,” he said, “I see heaven open(BU) and the Son of Man(BV) standing at the right hand of God.”

57 At this they covered their ears and, yelling at the top of their voices, they all rushed at him, 58 dragged him out of the city(BW) and began to stone him.(BX) Meanwhile, the witnesses(BY) laid their coats(BZ) at the feet of a young man named Saul.(CA)

59 While they were stoning him, Stephen prayed, “Lord Jesus, receive my spirit.”(CB) 60 Then he fell on his knees(CC) and cried out, “Lord, do not hold this sin against them.”(CD) When he had said this, he fell asleep.(CE)

Footnotes

  1. Acts 7:3 Gen. 12:1
  2. Acts 7:7 Gen. 15:13,14
  3. Acts 7:18 Exodus 1:8
  4. Acts 7:20 Or was fair in the sight of God
  5. Acts 7:28 Exodus 2:14
  6. Acts 7:32 Exodus 3:6
  7. Acts 7:34 Exodus 3:5,7,8,10
  8. Acts 7:37 Deut. 18:15
  9. Acts 7:40 Exodus 32:1
  10. Acts 7:43 Amos 5:25-27 (see Septuagint)
  11. Acts 7:46 Some early manuscripts the house of Jacob
  12. Acts 7:50 Isaiah 66:1,2
Next
使徒行传 6
使徒行传 8
Next
dropdown
Chinese Union Version Modern Punctuation (Simplified) (CUVMPS)

Copyright © 2011 by Global Bible Initiative

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

New International Version (NIV)

Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.

July Summer Surge

More on the NIV