Acts 7
Common English Bible
7 The high priest asked, “Are these accusations true?”
2 Stephen responded, “Brothers and fathers, listen to me. Our glorious God appeared to our ancestor Abraham while he was still in Mesopotamia, before he settled in Haran. 3 God told him, ‘Leave your homeland and kin, and go to the land that I will show you.’[a] 4 So Abraham left the land of the Chaldeans and settled in Haran. After Abraham’s father died, God had him resettle in this land where you now live. 5 God didn’t give him an inheritance here, not even a square foot of land. However, God did promise to give the land as his possession to him and to his descendants, even though Abraham had no child. 6 God put it this way: His descendants will be strangers in a land that belongs to others, who will enslave them and abuse them for four hundred years.[b] 7 And I will condemn the nation they serve as slaves, God said, and afterward they will leave[c] that land and serve me in this place. 8 God gave him the covenant confirmed through circumcision. Accordingly, eight days after Isaac’s birth, Abraham circumcised him. Isaac did the same with Jacob, and Jacob with the twelve patriarchs.
9 “Because the patriarchs were jealous of Joseph, they sold him into slavery in Egypt. God was with him, however, 10 and rescued him from all his troubles. The grace and wisdom he gave Joseph were recognized by Pharaoh, king of Egypt, who appointed him ruler over Egypt and over his whole palace. 11 A famine came upon all Egypt and Canaan, and great hardship came with it. Our ancestors had nothing to eat. 12 When Jacob heard there was grain in Egypt, he sent our ancestors there for the first time. 13 During their second visit, Joseph told his brothers who he was, and Pharaoh learned about Joseph’s family. 14 Joseph sent for his father Jacob and all his relatives—seventy-five in all—and invited them to live with him. 15 So Jacob went down to Egypt, where he and our ancestors died. 16 Their bodies were brought back to Shechem and placed in the tomb that Abraham had purchased for a certain sum of money from Hamor’s children, who lived in Shechem.
17 “When it was time for God to keep the promise he made to Abraham, the number of our people in Egypt had greatly expanded. 18 But then another king rose to power over Egypt who didn’t know anything about Joseph.[d] 19 He exploited our people and abused our ancestors. He even forced them to abandon their newly born babies so they would die. 20 That’s when Moses was born. He was highly favored by God, and for three months his parents cared for him in their home. 21 After he was abandoned, Pharaoh’s daughter adopted and cared for him as though he were her own son. 22 Moses learned everything Egyptian wisdom had to offer, and he was a man of powerful words and deeds.
23 “When Moses was 40 years old, he decided to visit his family, the Israelites. 24 He saw one of them being wronged so he came to his rescue and evened the score by killing the Egyptian. 25 He expected his own kin to understand that God was using him to rescue them, but they didn’t. 26 The next day he came upon some Israelites who were caught up in an argument. He tried to make peace between them by saying, ‘You are brothers! Why are you harming each other?’ 27 The one who started the fight against his neighbor pushed Moses aside and said, ‘Who appointed you as our leader and judge? 28 Are you planning to kill me like you killed that Egyptian yesterday?’[e] 29 When Moses heard this, he fled to Midian, where he lived as an immigrant and had two sons.
30 “Forty years later, an angel appeared to Moses in the flame of a burning bush in the wilderness near Mount Sinai. 31 Enthralled by the sight, Moses approached to get a closer look and he heard the Lord’s voice: 32 ‘I am the God of your ancestors, the God of Abraham, Isaac, and Jacob.’[f] Trembling with fear, Moses didn’t dare to investigate any further. 33 The Lord continued, ‘Remove the sandals from your feet, for the place where you are standing is holy ground. 34 I have clearly seen the oppression my people have experienced in Egypt, and I have heard their groaning. I have come down to rescue them. Come! I am sending you to Egypt.’[g]
35 “This is the same Moses whom they rejected when they asked, ‘Who appointed you as our leader and judge?’ This is the Moses whom God sent as leader and deliverer. God did this with the help of the angel who appeared before him in the bush. 36 This man led them out after he performed wonders and signs in Egypt at the Red Sea and for forty years in the wilderness. 37 This is the Moses who told the Israelites, ‘God will raise up for you a prophet like me from your own people.’[h] 38 This is the one who was in the assembly in the wilderness with our ancestors and with the angel who spoke to him on Mount Sinai. He is the one who received life-giving words to give to us. 39 He’s also the one whom our ancestors refused to obey. Instead, they pushed him aside and, in their thoughts and desires, returned to Egypt. 40 They told Aaron, ‘Make us gods that will lead us. As for this Moses who led us out of Egypt, we don’t know what’s happened to him!’[i] 41 That’s when they made an idol in the shape of a calf, offered a sacrifice to it, and began to celebrate what they had made with their own hands. 42 So God turned away from them and handed them over to worship the stars in the sky, just as it is written in the scroll of the Prophets:
Did you bring sacrifices and offerings to me
for forty years in the wilderness, house of Israel?
43 No! Instead, you took the tent of Moloch with you,
and the star of your god Rephan,
the images that you made in order to worship them.
Therefore, I will send you far away, farther than Babylon.[j]
44 “The tent of testimony was with our ancestors in the wilderness. Moses built it just as he had been instructed by the one who spoke to him and according to the pattern he had seen. 45 In time, when they had received the tent, our ancestors carried it with them when, under Joshua’s leadership, they took possession of the land from the nations whom God expelled. This tent remained in the land until the time of David. 46 God approved of David, who asked that he might provide a dwelling place for the God of Jacob.[k] 47 But it was Solomon who actually built a house for God. 48 However, the Most High doesn’t live in houses built by human hands. As the prophet says,
49 Heaven is my throne,
and the earth is my footstool.
‘What kind of house will you build for me,’ says the Lord,
‘or where is my resting place?
50 Didn’t I make all these things with my own hand?’[l]
51 “You stubborn people! In your thoughts and hearing, you are like those who have had no part in God’s covenant! You continuously set yourself against the Holy Spirit, just like your ancestors did. 52 Was there a single prophet your ancestors didn’t harass? They even killed those who predicted the coming of the righteous one, and you’ve betrayed and murdered him! 53 You received the Law given by angels, but you haven’t kept it.”
54 Once the council members heard these words, they were enraged and began to grind their teeth at Stephen. 55 But Stephen, enabled by the Holy Spirit, stared into heaven and saw God’s majesty and Jesus standing at God’s right side. 56 He exclaimed, “Look! I can see heaven on display and the Human One[m] standing at God’s right side!” 57 At this, they shrieked and covered their ears. Together, they charged at him, 58 threw him out of the city, and began to stone him. The witnesses placed their coats in the care of a young man named Saul. 59 As they battered him with stones, Stephen prayed, “Lord Jesus, accept my life!” 60 Falling to his knees, he shouted, “Lord, don’t hold this sin against them!” Then he died.
Footnotes
- Acts 7:3 Gen 12:1
- Acts 7:6 Gen 15:13
- Acts 7:7 Gen 15:14
- Acts 7:18 Exod 1:8
- Acts 7:28 Exod 2:14
- Acts 7:32 Exod 3:6
- Acts 7:34 Exod 3:5, 7
- Acts 7:37 Deut 18:15
- Acts 7:40 Exod 32:1
- Acts 7:43 Amos 5:25-27
- Acts 7:46 Critical editions of the Gk New Testament read house of Jacob.
- Acts 7:50 Isa 66:1-2
- Acts 7:56 Or Son of Man
Apostlagärningarna 7
Svenska 1917
7 Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»
2 Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
50 Min hand har ju gjort allt detta.'
51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»
54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
56 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»
57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»
60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han. 8:1. elektroniska utgåvan.
Copyright © 2011 by Common English Bible